Funderingar kring sexuell & känslomässig exklusivitet

[Kattennizze]

Jag har hela tiden i den här tråden skrivit utifrån mig själv och vad jag söker i mina relationer. Hur normativt och trist det än må vara. Så jag är nyfiken på, vad anser du hade varit bättre? Att jag själv ger mig in i ett öppet förhållande som jag inte mår bra i på grund av mitt ansvar att bryta mot normen? Att jag säger att polygami är bättre än monogami för alla? Jag är väldigt nyfiken, så ge mig gärna dina bästa förslag.

Att säga att polygami är bättre än monogami är ju ungefär som att välja mellan kaffe eller té, det är inte frågan utan frågan är hela tiden, vad är normen, strukturen för tillvaron, paradigmet om man så vill och hur förhåller jag mig till den, hur internaliserar jag den osv. Och det är såklart svåra frågor att ställa sig själv och svara på, men jag tycker ärlighet är en bra början (alltså att man är ärlig med sig själv menar jag) jag lever i det här förhållandet framförallt pga hur normen och samhället ser ut.

 

[Kattennizze]

Jag har funderat på ungefär tusen saker att skriva, men jag känner inte att jag får ihop någon av dem. Det enda jag skulle vilja adressera är att det i tråden återfinns de exakta anledningar som finns till varför många väljer att hålla sin flersamhet privat: fördömandet, oförståelsen och diskvalificeringen av vår kärlek. Att förklara monogami med att det är "mänskligt" är detsamma som att bedöma poly* som "omänskligt".

Att leva som öppet flersam innebär att dina känslor och dina förhållanden anses vara allmänt diskussionsstoff. Det är lätt att säga "alla gör det som är bäst för dem" men i slutänden hamnar det ofta i en diskussion där du som poly* anses vara okänslig, opassionerad eller rent ut sagt korkad nog att inte förstå att det du ska ha är Den Stora Kärleken. En och en är de här kommentarerna ganska menlösa. Men att leva i det: att alltid få höra att det du känner är en lögn, att din kärlek inte är god nog och att du i regel är en omoralisk person som är "annorlunda", det är tärande. Helt ärligt är det förkrossande.

@Trani Tack för att du orkar!

Just precis. Allt som andas lite annorlunda mot den rådande normen anses vara en aning suspekt och bör därför kritiseras, det är ju precis så normer reproduceras, för vem vill vara den som står utanför? Det skittufft att ens ifrågasätta normer och därför blir det så provocerande med uttalanden som "alla får såklart göra som dom vill". I helvete heller, vilket just din text är ett bevis på.

 

[Singoalla]

Att säga att polygami är bättre än monogami är ju ungefär som att välja mellan kaffe eller té, det är inte frågan utan frågan är hela tiden, vad är normen, strukturen för tillvaron, paradigmet om man så vill och hur förhåller jag mig till den, hur internaliserar jag den osv. Och det är såklart svåra frågor att ställa sig själv och svara på, men jag tycker ärlighet är en bra början (alltså att man är ärlig med sig själv menar jag) jag lever i det här förhållandet framförallt pga hur normen och samhället ser ut.

Ja, jag håller helt med och har aldrig sagt någonting annat heller.

 

[Kattennizze]

Fast är det ett problem att en del lever i monogam tvåsamhet? Att kvinnor tar ut all föräldraledighet är ju väldigt problematiskt, eftersom det understryker könsroller som är destruktiva, och är dåligt på individnivå. Men varför är det per definition destruktivt att leva i en heterosexuell relation? Annat än att det skapar en norm om många gör det, vilket kan kännas problematiskt för dem som inte vill leva så?

Just det, precis. Tror att du svarade på frågan själv där i slutet, normen om tvåsamhet blir ju ett problem för dem som inte vill leva så. Jag har absolut noll problem med att folk lever i tvåsamhet det är ju tom att föredra på gruppnivå med rådande befolkningsutveckling osv men den är ju uppenbarligen ett stort problem för människor som vill leva i flersamhet eller i homosexuella relationer eller en blandning av alltihopa, ve och fasa!

 

[Singoalla]

Just precis. Allt som andas lite annorlunda mot den rådande normen anses vara en aning suspekt och bör därför kritiseras, det är ju precis så normer reproduceras, för vem vill vara den som står utanför? Det skittufft att ens ifrågasätta normer och därför blir det så provocerande med uttalanden som "alla får såklart göra som dom vill". I helvete heller, vilket just din text är ett bevis på.

Min fråga är då, vad önskas att man säger i stället för att att människor är olika och bör göra som de själva önskar? Ingen i den här tråden har uttryckt ett nonchalant "alla får såklart göra som dom vill" och det blir väldigt provocerande och frustrerande när denna nonchalans appliceras på än. Jag har sagt flera gånger om att jag uppskattar och uppmuntrar att människor söker de relationer de själva önskar. Att jag tycker normbrytare beteende är positivt och att jag uppmuntrar normbrytande banor. Att polygama relationer inte på något sätt skulle vara mindre betydelsefulla än monogama. Att då få denna nonchalanta syn på det lagd i munnen gör mig både ledsen och frustrerad. Jag vet inte hur många gånger jag ska behöva skriva det nu.

 

[Singoalla]

Just det, precis. Tror att du svarade på frågan själv där i slutet, normen om tvåsamhet blir ju ett problem för dem som inte vill leva så. Jag har absolut noll problem med att folk lever i tvåsamhet det är ju tom att föredra på gruppnivå med rådande befolkningsutveckling osv men den är ju uppenbarligen ett stort problem för människor som vill leva i flersamhet eller i homosexuella relationer eller en blandning av alltihopa, ve och fasa!

Ingen här har sagt ve och fasa till någon form av relation. Normer är alltid problematiska, men jag anser inte att skuldbeläggande av att viljan diskutera för och nackdelarna med dem är vägen att tackla problemet. Jag tror snarare att det leder till beröringsskräck vilket jag tror ger sämre konsekvenser. Men det är min åsikt.

 

[Kattennizze]

Ingen här har sagt ve och fasa till någon form av relation. Normer är alltid problematiska, men jag anser inte att skuldbeläggande av att viljan diskutera för och nackdelarna med dem är vägen att tackla problemet. Jag tror snarare att det leder till beröringsskräck vilket jag tror ger sämre konsekvenser. Men det är min åsikt.

Jag vet inte hur jag uttrycka mig för att du ska förstå vad jag menar, ve och fasa syftar på den rådande normen, vem som säger vad i den här tråden ang det är rätt ointressant.

 

[Singoalla]

Jag vet inte hur jag uttrycka mig för att du ska förstå vad jag menar, ve och fasa syftar på den rådande normen, vem som säger vad i den här tråden ang det är rätt ointressant.

Jag tror att vi alla är överens om att normen om tvåsamhet är problematisk, likväl som alla normer är. Det @Mabuse frågade är inte om normen är problematisk, hon frågade om det är problematiskt att leva i monogam tvåsamhet. Att normen är problematisk har hon ju redan sagt.

 

[Mabuse]

Just det, precis. Tror att du svarade på frågan själv där i slutet, normen om tvåsamhet blir ju ett problem för dem som inte vill leva så. Jag har absolut noll problem med att folk lever i tvåsamhet det är ju tom att föredra på gruppnivå med rådande befolkningsutveckling osv men den är ju uppenbarligen ett stort problem för människor som vill leva i flersamhet eller i homosexuella relationer eller en blandning av alltihopa, ve och fasa!

Men vad är lösningen då, tycker du? Om alla börjar leva i en homosexuell flersamhet blir ju det normen, och inte mindre problematiskt än en heterosexuell tvåsamhet.

Att det skapas normer är ju oundvikligt, så fort människor gör något eller yttrar något skapas normer, eftersom vi är sociala djur och ser vad andra gör.

Min fråga var om det är något särskilt med just heterosexuell tvåsamhet som gör att just den normen är värre än om normen vore något annat?

 

[Mabuse]

Att säga att polygami är bättre än monogami är ju ungefär som att välja mellan kaffe eller té, det är inte frågan utan frågan är hela tiden, vad är normen, strukturen för tillvaron, paradigmet om man så vill och hur förhåller jag mig till den, hur internaliserar jag den osv. Och det är såklart svåra frågor att ställa sig själv och svara på, men jag tycker ärlighet är en bra början (alltså att man är ärlig med sig själv menar jag) jag lever i det här förhållandet framförallt pga hur normen och samhället ser ut.

Men det känns väl helt okontroversiellt i sammanhanget? Självklart är det mesta av hur vi lever vårt liv normstyrt, eftersom människan är funtad så (om man inte har någon form av funktionshinder som gör att man inte uppfattar normer). Det är ungefär en lika svår fråga att svara ärligt på som frågan om man är påverkad av gravitationen. Vet man vad en norm är och hur den funkar, så svarar man självklart ja på den frågan.

Att påverkas normer är ju inte negativt - om vi inte gjorde det skulle vi inte kunna skapa ett samhälle utan leva ungefär som djuren, i mindre grupper, så det är väl en väldig tur för oss att vi har förmågan att skapa och upprätthålla normer? Sen har ju allt en baksida, normreproduktion också, men så är det ju med det mesta.

 

[Trani]

Absolut, det kan jag göra. Inte på ett vetenskapligt sätt eftersom jag inte studerat det ordentligt empiriskt, men mellan tummen och pekfingret skulle analysen bli nåt sånt här:

Jag är gift med en man och lever i ett monogamt förhållande. I mitt "rum av möjligheter", alltså alternativ som för mig kändes som rimliga och praktiskt möjliga, så fanns leva med en kvinna, leva själv, och leva med en man. Leva med en man framstod som förstahandsalternativet, men jag visste att de andra alternativen fanns och var rimliga. Alltså strukturellt betingade alternativ. Sen valde jag aktivt alternativet leva med en man - agency. Vidare valde jag av alla män jag träffat just min man - vi har liknande social bakgrund och sociala ambitioner, alltså struktur, men jag gillar honom mer än andra som uppfyller samma kriterier, alltså agency. Det går inte att enbart med hjälp av strukturer förklara varför jag blev kär i just honom och han i mig, och varför jag blev kär i en man och inte en kvinna (eftersom jag vet med mig att det för mig framstod som ett möjligt alternativ att bli attraherad av en kvinna.).

Vi är monogama, vilket torde vara strukturellt bestämt, eftersom jag tog det för givet och i praktiken inte upplevde att det fanns alternativ. Jag visste att det finns folk som är polygama och otrogna, men jag har aldrig sett det som alternativ egentligen. De möjligheterna ingick inte i mitt rum av möjligheter.

Det där var ju en väldigt grov skiss över "din hetersoexuella bana". Men frågan gällde att separera anledningar till att välja monogami i struktur vs autonomi. Jag tycker det är löjligt av dig att säga att det inte är komplicerat, och sedan ge en otroligt tunn skiss över något annat som exempel. Det är komplext och svårt, för att inte säga omöjligt, att titta på ett fall och säga vad som är strukturpåverkan och vad som inte är det.

Det enda som går att säga är att vi alla påverkas lika mycket av strukturerna. Du och jag påverkas lika mycket av monogaminormen men alla andra omständigheter (som inte bara består av någon slags kärna av autonomi) har lett till olika utfall hos oss.

 

[Trani]

Men vad är lösningen då, tycker du? Om alla börjar leva i en homosexuell flersamhet blir ju det normen, och inte mindre problematiskt än en heterosexuell tvåsamhet.

Det är väl uppenbart att lösningen är att förändra normen genom att vidga den och inget annat?

 

[Trani]

Min fråga var om det är något särskilt med just heterosexuell tvåsamhet som gör att just den normen är värre än om normen vore något annat?

Patriarkatet!? Heterotvåsamhetsnormen hänger ju starkt ihop med förtrycket av kvinnor, transpersoner och ickeheterosexuella.

 

[Singoalla]

Jag checkar ut! Vi har gått runt i banor de senaste sidorna och tycks inte riktigt komma vidare. Men så är det ibland. Jag tror några av hos har för olika grundläggande syn på strukturer/aktör/normer för att vi ska kunna mötas och jag är faktiskt glad över det. Som jag skrivit tidigare så skulle det vara både tråkigt och problematiskt om vi alla tänkte likadant. Då hade man kunnat snacka om en stark norm om något

Är jätteglad över att jag startade tråden och jag har fått helt nya perspektiv på någonting som jag inte riktigt reflekterat över ännu. En vän sa en gång till en annan vän, mitt i en diskussion, att "Vi håller ju inte med varandra i den här frågan så det är ingen idé att vi diskuterar det". Jag förstod ingenting. Det är ju just när man pratar med oliktänkande som man har en chans att lära sig någonting nytt och inte bara få sina egna idéer bekräftade.

Så, tack för det!

 

[stjarnhimmel]

Jag har med glädje följt diskussionerna i denna tråden
@Singoalla jag tycker du har uttryckt dig så bra i dina inlägg

 

[Singoalla]

Jag har med glädje följt diskussionerna i denna tråden
@Singoalla jag tycker du har uttryckt dig så bra i dina inlägg

Tack!

 

[Raderad medlem 6459]

Patriarkatet!? Heterotvåsamhetsnormen hänger ju starkt ihop med förtrycket av kvinnor, transpersoner och ickeheterosexuella.

Jag har varit i många kulturer där polygami är väldigt vanligt. Skulle inte påstå att kvinnor, transpersoner eller ickehetereosexuella blir mindre förtryckta där.

 

[Trani]

Jag har varit i många kulturer där polygami är väldigt vanligt. Skulle inte påstå att kvinnor, transpersoner eller ickehetereosexuella blir mindre förtryckta där.

Det har jag inte påstått och det betyder inte att tvåsamhetsnormen inte hänger ihop med upprätthållandet av förtryck.