Funderingar om socker

[Rumpnissen]

M

De flesta läser väl ungefär samma tidningar, ens föräldrar också. Det är ju ganska grundläggande saker. Man behöver väl inte ha en inskränkt familj bara för att de flesta håller med om bilbarnstol, hjälm och obegränsat ätande.

Sedan är det väl hur man är också, mamma vet att vi använder bilbarnstol. Hon fattar själv att vi uppenbarligen tycker det är bra att ha. Men å andra sidan, A har åkt utan med mormor utan att jag blivit sur - i snöstorm när bussarna var inställda, jag satt fast på E4, hon hämtade o barnet blåste nästan bort. De blev räddade av en taxi som såg dem. Det är dessutom lagligt, korta, enstaka resor med barn över 3 (osäker på exakt ålder). Så det är väl egen attityd också, hur stort utrymme man har där man tycker att agerande är ok. Jag har stort, det är helt ok utrymme. Alla måste inte agera exakt som jag skulle gjort för att det ska vara ok eller "rätt".

Jag förstår inte vad du menar. Ni har ju inga bekymmer och tycker resonerar uppenbarligen ganska lika, då finns det ingen anledning att styra.
Det är ju bara om man resonerar väldigt olika man som förälder behöver säga till och då anser jag att förälderns åsikt ska accepteras.

 

[Badger]

Du verkade ironisera lite över att ha en familj som tyckte så lika att man inte behöver styra. Jag skrev att det var så grundläggande saker att det inte känns konstigt.

 

[misan]

Nu har jag inte läst alla svar men jag känner igen mig så väl i TS första inlägg, min svärmor och flera andra släktingar till sambon har alltid tyckt det är väldigt roligt, och tydligen helt upp till dem, att mata våra barn med vad de vill.
Jag förstår väl vad ni menar med att man inte kan detaljstyra vad de äter osv, Men.. och det är här jag tror att jag och TS är inne på samma sak - det handlar om respekt för föräldrarna, kanske lika mycket som vad man ger barnet. Eller har jag fel? Visst, jag är också mer "avslappnad" nu med andra barnet, men det betyder inte att jag, eller någon annan, proppar i honom en massa sötsaker. Det är minst lika viktigt att respektera nyblivna föräldrar och låta dem göra på sitt sätt, man måste få hitta sin egen väg och sitt sätt att vara föräldrar, utan att andra tycker att de har rätt att hitta på egna regler.
I vårat fall har "snälla" släktingar som varit barnvakt bl a gett sonen glass med nötter i, som har visade sig vara allergisk mot... men "det kan man ju inte veta", försvarade hon sig med, och nej visst man kan inte veta, men en ettåring som har astma och andra födoämnesallergier bör man Inte chansa på att mata för att "han ska få nåt gott". Ja, drog visst iväg lite, men heja TS, jag håller med om att stå på dig! Och, att din sambo ska ta ett snack med släkten.

 

[Hyacinth]

Kl

Nu måste jag bara inflika att mina sista ord till barnvakten i lördags var: jag litar fullt på att du klarar det här, och muta hen vilt om det behövs, huvudsaken är att ni har roligt och det blir en bra upplevelse.


För så är det för mig.
Jag vet att mitt barn kan räddas av en bulle när nöden kommer i form av saknad av föräldrar, eller en bytta popcorn när det blir sent.
Hemma är det hyfsat ont om mutor (men bullar är typ mat), men på bortaplan har jag verkligen ingen åsikt. Är barnet glad är jag glad. Är trösten en bulle eller nån chokladbit i kombo med kramar eller vad som passar- fine.

Gräl över hur mycket bullar-bolibompa-glass som serveras slipper jag helst.

 

[Rumpnissen]

Du verkade ironisera lite över att ha en familj som tyckte så lika att man inte behöver styra. Jag skrev att det var så grundläggande saker att det inte känns konstigt.

Nej, absolut inte. Men då är det ju inte ett problem, men det verkar ts tycka att den här situationen är. Alltså hjälper det inte ts.

 

[Badger]

Nej, absolut inte. Men då är det ju inte ett problem, men det verkar ts tycka att den här situationen är. Alltså hjälper det inte ts.

Och min åsikt är (lite lik någon ovan, Petruska?) att om folk beter sig totalt vansinnigt idiotiskt, är de kanske inte bra barnakter.
Har de bara inte fattat det där med bilstol och man bara behöver säga till en gång så är det klart man säger till (en gång, om de inte fattar kan man ju inte lämna barnet där om det finns risk för bilresa, speciellt inte om det är under tre.).
Men om far och morföräldrar är lite bortskämmande utan risk för liv och hälsa tycker jag inte de finns någon vits med att hyperkontrollera läggtider och enstaka bullbitar, prinsesstårta en gång om året osv.

 

[cirkus]

r. Det är minst lika viktigt att respektera nyblivna föräldrar och låta dem göra på sitt sätt, man måste få hitta sin egen väg och sitt sätt att vara föräldrar, utan att andra tycker att de har rätt att hitta på egna regler.
.

Men respekt, varför måste man känna sig respektlöst behandlad om någon ger barnet mer gods eller glass än vad föröldrarna anser passa in i reglerna? Varför är det så viktigt att just föräldrarna har den totala ensamrätten till att bestämma precis allt runt barnet?

Om barnet far illa - så som att få nötter då hen är allergisk är ju en helt egen skala

 

[Rumpnissen]

M

Och min åsikt är (lite lik någon ovan, Petruska?) att om folk beter sig totalt vansinnigt idiotiskt, är de kanske inte bra barnakter.
Har de bara inte fattat det där med bilstol och man bara behöver säga till en gång så är det klart man säger till (en gång, om de inte fattar kan man ju inte lämna barnet där om det finns risk för bilresa, speciellt inte om det är under tre.).
Men om far och morföräldrar är lite bortskämmande utan risk för liv och hälsa tycker jag inte de finns någon vits med att hyperkontrollera läggtider och enstaka bullbitar, prinsesstårta en gång om året osv.

Men om man som ts inte tycker att ens 9-månaders bebis ska serveras sötsaker så tycker jag att hennes åsikt som förälder ska respekteras. Sen finns det ju grader åt båda hållet, att en treåring blir bortskämd med bullar av sina morföräldrar tycker inte jag heller spelar någon roll alls.

 

[Rumpnissen]

Men respekt, varför måste man känna sig respektlöst behandlad om någon ger barnet mer gods eller glass än vad föröldrarna anser passa in i reglerna? Varför är det så viktigt att just föräldrarna har den totala ensamrätten till att bestämma precis allt runt barnet?

Om barnet far illa - så som att få nötter då hen är allergisk är ju en helt egen skala

För de är just barnets föräldrar?

 

[Badger]

Men om man som ts inte tycker att ens 9-månaders bebis ska serveras sötsaker så tycker jag att hennes åsikt som förälder ska respekteras. Sen finns det ju grader åt båda hållet, att en treåring blir bortskämd med bullar av sina morföräldrar tycker inte jag heller spelar någon roll alls.

Mitt första inlägg var till ts, de övriga har varit en diskussion med flera personer på ett forum och svarat på deras inlägg.

I mitt första inlägg höll jag med om att bullar och sötsaker till någon under ett år, med marginal, inte kändes så bra. Jag hade missat exakt ålder på just hennes barn, 9 månader, men skrev någonting sådant ändå. Så då kan det konstateras att när jag protesterar mot extremt sockerundvikande är det inte just ts jag svarar på, utan någon annan.

Så det jag egentligen diskuterar med dig är väl inte socker så mycket som att jag tycker att barn kan få ha olika rutiner (gillar inte ordet egentligen, vi har inte haft ngt slags uttänkta fasta stenhårda kadaverrutiner som folk på barnforum verkar gilla) hos olika barnvakter som barnet känner.

I övrigt tycker jag nya föräldrar är värda respekt, precis som också nyblivna far och morföräldrar är värda lite respekt. (Känner någon enstaka som behandlas förfärligt av svärdotter, det är ju barn (de har pappa, farfar, morfar, mormor, farmor, en del av en familj som de förtjänar att få ha som trygghet.)

 

[Rumpnissen]

Mitt första inlägg var till ts, de övriga har varit en diskussion med flera personer på ett forum och svarat på deras inlägg.

I mitt första inlägg höll jag med om att bullar och sötsaker till någon under ett år, med marginal, inte kändes så bra. Jag hade missat exakt ålder på just hennes barn, 9 månader, men skrev någonting sådant ändå. Så då kan det konstateras att när jag protesterar mot extremt sockerundvikande är det inte just ts jag svarar på, utan någon annan.

Så det jag egentligen diskuterar med dig är väl inte socker så mycket som att jag tycker att barn kan få ha olika rutiner (gillar inte ordet egentligen, vi har inte haft ngt slags uttänkta fasta stenhårda kadaverrutiner som folk på barnforum verkar gilla) hos olika barnvakter som barnet känner.

I övrigt tycker jag nya föräldrar är värda respekt, precis som också nyblivna far och morföräldrar är värda lite respekt. (Känner någon enstaka som behandlas förfärligt av svärdotter, det är ju barn (de har pappa, farfar, morfar, mormor, farmor, en del av en familj som de förtjänar att få ha som trygghet.)

Jag tycker också barn kan få ha lite olika rutiner. Men jag tror att det är mycket lättare för alla inblandade att små barn (under typ två år) har ungefär samma rutiner och regler om de ska tex sova över hos farföräldrarna. Jag tror inte att riktigt små barn har tillräcklig uppfattning för att uppskatta att bli bortskämda.

 

[cirkus]

Jag tycker också barn kan få ha lite olika rutiner. Men jag tror att det är mycket lättare för alla inblandade att små barn (under typ två år) har ungefär samma rutiner och regler om de ska tex sova över hos farföräldrarna. Jag tror inte att riktigt små barn har tillräcklig uppfattning för att uppskatta att bli bortskämda.

Barn är kompetenta nog att klara olika rutiner redan från späd ålder. Mina barn hade rätt olika vanor hos mig och hos pappan redan från första stund, jag upplevde det sällan som ett problem

 

[Petruska]

För de är just barnets föräldrar?

Men det svarar ju inte på frågan varför det är så viktigt att allting sköts exakt som de tycker. Det svarar inte heller på varför föräldrarna överhuvudtaget skulle ha en massa detaljerade idéer om hur andra bör bemöta barnet. Varför är den där makten så viktig för föräldrarna?

 

[mino]

Hur många av de saker du exemplifierar med menar du att du behöver säga till om inför personer som du trots det tycker att det är okej att de passar dina barn?

Jag tänker nog snarare att direkt olämpliga miljöer, undanhåller jag efter förmåga (små) barn från. (I takt med att de blir äldre minskar ju den typen av kontroll oundvikligen, det gäller både olämpliga trafikmiljöer och olämpliga andra vuxna och allt annat opedagogiskt som finns här i världen.)

Om jag mot förmodan bedömer att något specifikt måste regleras hemma hos andra, när de har mina barn där, så skulle jag hellre ta det med de vuxna när barnen inte är med, framför att inför barnen lägga mig relationen och därmed göra mig själv till uttolkare och reglerare av barnens möten med andra vuxna.

Jag skulle också hellre resonera om saken med de vuxna - med barnen utom hörhåll - än införa regler som de ska följa i min frånvaro. I de fall jag uppfattar att en massa sådana regler behövs, skulle jag nog snarare se de personerna som helt enkelt olämpliga barnvakter. Ska de vara barnvakter till mina barn, tycker jag att de och barnen måste få ha sin relation, inte en som har passerat genom min relationskontroll. Då är det bättre att jag själv tar hand om barnen och struntar i det där med barnvakt.

Tyvärr har man väl inte alltid råd att vara picky med barnvakterna. Mina svärföräldrar har rätt och slätt ett dåligt omdöme när det gäller sötsaker och barn, särskilt min svärmor vill så otroligt gärna vara omtyckt att hon gärna ger barnen allt helt utan eftertanke om att det faktiskt inte är särskilt snällt att stoppa i ett barn mängder av sötsaker. Och det hade egentligen inte ett problem om de hade tagit hand om barnen någon gång i månaden, nu hämtar de en gång i veckan och gör ofta övertramp som inte alls behövs, tex köper chokladflingor som de själva inte äter och tar hem till oss för att bjuda barnen på. Våra barn har alltid ätit bra, de behöver verkligen inte chokladflingor. Hon bjuder också gärna på största glassen i affären och godispåsar på dryga halvkilot till varje barn.

Så för min del går irritationen vid att hon tar hem sånt till oss och kör över våra glass-fredag och godis-lördag regler i vårt hem, att det inte handlar om enstaka festliga undantag och att det överdrivs i mängder långt över vad jag som vuxen skulle äta, det är liksom inte rimligt. I hennes fall handlar det till 100% om att hon är så oerhört ivrig för att få ställa in sig hos barnen. Om hon hade kunnat reflektera över sitt eget beteende så hade hon kanske kunnat inse att hon låter sina egna starka behov gå före barnens. Det är just det som är problemet, att det är anpassat efter hennes stora bekräftelsebehov, snarare än en liten godsak för att pigga upp vardagen för barnen. Om inte vi hade sagt till och satt gränser är jag övertygad om att hon helt skulle löpa amok vad det gäller sötsaker.

 

[Rumpnissen]

Men det svarar ju inte på frågan varför det är så viktigt att allting sköts exakt som de tycker. Det svarar inte heller på varför föräldrarna överhuvudtaget skulle ha en massa detaljerade idéer om hur andra bör bemöta barnet. Varför är den där makten så viktig för föräldrarna?

Jag har aldrig påstått något av det så det kan jag inte svara på.

 

[Rumpnissen]

Barn är kompetenta nog att klara olika rutiner redan från späd ålder. Mina barn hade rätt olika vanor hos mig och hos pappan redan från första stund, jag upplevde det sällan som ett problem

Nu tror jag iof att det är skillnad på växelvis boende och att vara ensam med mor/farföräldrar någon enstaka dag/helg. Är barnen väldigt mycket och speciellt om de är ensamma hos mor/farföräldrar så är det förmodligen inte heller något problem. För min äldsta son innebar det en väldigt stor trygghet att det var samma rutiner när han sov över hos sina morföräldrar de första gångerna, då innan han fyllt året. Det var givetvis inte detaljstyrt, men tider/rutiner för mat och sov försökte de hålla på.
Vi får nog bara var ense om att vara oense.

Jag tror det hela handlar om dels hur mycket och ofta barnen är hos sina mor/farföräldrar samt relationen mellan förälder och mor/farförälder. Det spelar ju ingen roll om man är mormor om man bara träffar barnet två gånger om året, eller om man är mamma och bara träffar barnet två gånger om året.

 

[Badger]

Jag tycker också barn kan få ha lite olika rutiner. Men jag tror att det är mycket lättare för alla inblandade att små barn (under typ två år) har ungefär samma rutiner och regler om de ska tex sova över hos farföräldrarna. Jag tror inte att riktigt små barn har tillräcklig uppfattning för att uppskatta att bli bortskämda.

Olika rutiner behöver väl inte handla om bortskämdhet? De kan ju vara bara olika.

Men jag antar att du helt enkelt menar att med små barn brukar barnvakten vilja ha och får reda på hur det brukar vara eftersom barnet självt kanske inte är så stort att det kan meddela hunger osv. Men för strikta "ska vara" är väldigt svåra att följa. Tex jaga mätt tvååring med vällingflaska som mamma bestämt att han måste dricka. Eller ska man tvinga farmor läsa godnattsaga när hon hellre läser eftermiddagssaga och barnet somnar på tio röda hos henne (är det fel av barnet att somna så fort. Borde det vänta 40 minuter för att följa sin viktiga rutin?). Är det odelat bra för barnet med hårda rutiner o inlärd inflexibilitet i längden?

 

[Tora]

Jag har så svårt att förstå att man orkar lägga så mycket energi och så mycket bryderi över något så egentligen ganska oviktigt.

Det är ju trots allt frågan om så små mängder. Ser inte riktigt hur de små mängderna kan skada ett friskt barn.

Hade det varit frågan om enorma mängder (trycker i barnet 10 kanelbullar på 5 minuter) så är väl frågan om man verkligen skall umgås med de människor som envisas med att ge ett litet barn enorma mängder sötsaker.

Det känns som om det hela är mer frågan om principer hos föräldrarna än något annat.

 

[mino]

@Tora Fast principer och principer? Det är väl ingen nyhet att vi har ett helt förändrat ätande och att proportionerna har ändrats helt? När jag var liten fick två ofta dela på en 33 cl läsk, idag ställs det fram 1,5 liters flaskor och det finns alltid flera stycken när man är på kalas. Mina släktingar hade också godis, tex hade mormor alltid kolor i en speciell skål, men det fanns inte obegränsat. Problemet som jag ser det är att den tidens ideal som gick ut på att det var ett speciellt tillfälle och att barnet skulle unnas något gott av sina släktingar (förmodligen med sin egna fattigare barndom i minnet) krockar med samtidens överflöd. Jag ser det snarare som vuxenvärldens uppgift att skydda barnen mot att normalisera fritt svullande. Det är ingen katastrof om det händer, men det är verkligen inte något eftersträvansvärt att det blir vardag.

 

[Tora]

@Tora Fast principer och principer? Det är väl ingen nyhet att vi har ett helt förändrat ätande och att proportionerna har ändrats helt? När jag var liten fick två ofta dela på en 33 cl läsk, idag ställs det fram 1,5 liters flaskor och det finns alltid flera stycken när man är på kalas. Mina släktingar hade också godis, tex hade mormor alltid kolor i en speciell skål, men det fanns inte obegränsat. Problemet som jag ser det är att den tidens ideal som gick ut på att det var ett speciellt tillfälle och att barnet skulle unnas något gott av sina släktingar (förmodligen med sin egna fattigare barndom i minnet) krockar med samtidens överflöd. Jag ser det snarare som vuxenvärldens uppgift att skydda barnen mot att normalisera fritt svullande. Det är ingen katastrof om det händer, men det är verkligen inte något eftersträvansvärt att det blir vardag.

EN sked glass eller någon bulle kan väl knappast kallad svullande?