Funderingar om socker

[Björk]

Jag vet inte om jag tror att det är realistiskt med godis 5 dagar i veckan. Jag kan liksom inte se att det problemet ens existerar. Så jag är nog inte rätt person att svara faktiskt.

Ja, då är vi nog där jag började när jag kom in i tråden i mitt svar till Petruska.

Jag tror det är det som är "problemet"; den som argumenterar mot "sockerfobiker" tycker föräldrar är överbeskyddande, lägger sig i relationerna osv har inte varit med om sådana släktingar som en del andra har.
Då uppstår ju aldrig problemet.

Mina föräldrar kan bjuda på lite mer godis/skräp när barnen är där, de är betydligt mer toleranta mot barnens "bus" osv. De får helt enkelt mer frihet där än hemma. Det är HELT okej tycker jag och mannen. Det ser jag som deras privilegium. Men jag VET att de aldrig skulle gå alldeles för långt; det finns liksom någon slags gräns som ändå är acceptabel. Det jag pratar om är snarare folk som helt enkelt inte har den där gränsen (att jämföra med att "nejdå, 1åringen kan sitta i mitt knä i baksätet, det är bara 1 mil. Äsch, det där med barnstol är överdrivet" eller "vaddå, klart hen ska få köra moppe!" och låter barnbarnet på 8 år köra moppe på allmän väg).

 

[Petruska]

MEN; jag vill som förälder faktiskt att vissa huvudregler respekteras. Om barnet behöver sova middag på dagen så vill jag inte att de struntar i det och försöker hålla barnet vaket så länge de kan, om barnet ska upp till förskola dagen efter så önskar jag att de följer våra instruktioner om lämplig tid för att lägga sig (vår 6åring skulle lätt kunna att bara på ren VILJA vara uppe 2-3 timmar senare om han fick). Likväl vill jag inte att de ställer våra barn i skamvrå om de nu skulle tycka det vore en bra bestraffningsmetod, de får heller inte låta barnen klättra upp själva på en brant stege även om DE tror att "det går nog bra". De får inte köra barnen utan lämpliga bilstolar i sin bil och jag vill att de smörjer barnen med solskyddsmedel om det är soligt även om de skulle tycka att "så gjorde vi aldrig när vi var små, det är onödigt". Jag önskar också att de säger till barnen när/om de gör saker som inte är okej; slår varandra, kastar stolar från altanen eller annat.

Hur många av de saker du exemplifierar med menar du att du behöver säga till om inför personer som du trots det tycker att det är okej att de passar dina barn?

Jag tänker nog snarare att direkt olämpliga miljöer, undanhåller jag efter förmåga (små) barn från. (I takt med att de blir äldre minskar ju den typen av kontroll oundvikligen, det gäller både olämpliga trafikmiljöer och olämpliga andra vuxna och allt annat opedagogiskt som finns här i världen.)

Om jag mot förmodan bedömer att något specifikt måste regleras hemma hos andra, när de har mina barn där, så skulle jag hellre ta det med de vuxna när barnen inte är med, framför att inför barnen lägga mig relationen och därmed göra mig själv till uttolkare och reglerare av barnens möten med andra vuxna.

Jag skulle också hellre resonera om saken med de vuxna - med barnen utom hörhåll - än införa regler som de ska följa i min frånvaro. I de fall jag uppfattar att en massa sådana regler behövs, skulle jag nog snarare se de personerna som helt enkelt olämpliga barnvakter. Ska de vara barnvakter till mina barn, tycker jag att de och barnen måste få ha sin relation, inte en som har passerat genom min relationskontroll. Då är det bättre att jag själv tar hand om barnen och struntar i det där med barnvakt.

 

[Rumpnissen]

Hur många av de saker du exemplifierar med menar du att du behöver säga till om inför personer som du trots det tycker att det är okej att de passar dina barn?

Jag tänker nog snarare att direkt olämpliga miljöer, undanhåller jag efter förmåga (små) barn från. (I takt med att de blir äldre minskar ju den typen av kontroll oundvikligen, det gäller både olämpliga trafikmiljöer och olämpliga andra vuxna och allt annat opedagogiskt som finns här i världen.)

Om jag mot förmodan bedömer att något specifikt måste regleras hemma hos andra, när de har mina barn där, så skulle jag hellre ta det med de vuxna när barnen inte är med, framför att inför barnen lägga mig relationen och därmed göra mig själv till uttolkare och reglerare av barnens möten med andra vuxna.

Jag skulle också hellre resonera om saken med de vuxna - med barnen utom hörhåll - än införa regler som de ska följa i min frånvaro. I de fall jag uppfattar att en massa sådana regler behövs, skulle jag nog snarare se de personerna som helt enkelt olämpliga barnvakter. Ska de vara barnvakter till mina barn, tycker jag att de och barnen måste få ha sin relation, inte en som har passerat genom min relationskontroll. Då är det bättre att jag själv tar hand om barnen och struntar i det där med barnvakt.

Härligt umgänge du har som resonerar exakt likadant i alla frågor.

Sen är det väll självklart att det är den vuxen man ska diskutera "regler" med, det är väll knappast någon som sagt att man ska säga det till fyra-åringen?!

Jag har flera gånger fått säga till mina föräldrar att de inte får köra sonen utan riktig bilbarnstol. De har tyckt att det går bra utan för det gjorde det på 80-talet, medan jag tycker att det är helt absurt att utsätta sonen för den risken bara för att mina föräldrar hade tyckt det var roligt.

Det hela har slutat med att mina föräldrar köpte en bilbarnstol och saken är ur världen, utan att deras relation påverkats. Är det också att lägga sig i I onödan?

 

[Petruska]

Min omgvning resonerar inte exakt som jag i alla frågor. Det är delvis det som är själva poängen.

 

[Rumpnissen]

Min omgvning resonerar inte exakt som jag i alla frågor. Det är delvis det som är själva poängen.

Nej, det var ju dumt skrivit av mig. Men resonerar så likt dig så du aldrig behöver påpeka något för ditt barns trygghetsskull.

Inget att säga om resten av mitt inlägg?

 

[Bebben]

Jag har aldrig haft någon hysteri kring socker, så länge man försöker lära barnen att allt är okej i måttliga mängder - så tror jag inte att det blir problem.
Äldsta fyller 8 år snart, och äter godis på lördagar. Men när det är lov, födelsedagar, diverse högtider eller om han är hemma hos släkt/vänner så är det liksom ingen fara ifall han äter mer sånt än vanligt.

Han är smärt, har mer muskler än många av sina kompisar, spelar fotboll en gång i veckan och är en alldeles normal kille.

Hans lillasyster fick smaka/äta godis och liknande tidigare än vad han fick, det blir ju lite svårare när dom har äldre syskon som dom ser äter godis exempelvis. Men hon är säkert fullt normal i sina vanor i samma ålder hon också..

Samma hysteri finns, i alla fall hos en del i omgivningen, när det gäller TV/spel/iPad och ofta ser jag samma människor även vara helt hysteriska med säkerhet. Missförstå mig rätt, självfallet ska barnen inte åka utan stol i bilen, få springa längs en stor väg ensamma eller leka med farliga saker. Men det har gått till överdrift på så många nivåer där med, så att dom barnen knappt får göra något alls. Det finns inte ett hörn utan skydd i huset, varenda liten pinal som inte är just för små barn är undangömda osv osv.

Jag förstår inte hur man orkar! Och snacka om att göra barnen en björntjänst, som i äldre ålder helt plötsligt utsätts för allt sånt och inte vet hur man gör, vad som är farligt eller inte för dom har aldrig fått prova på något..

 

[Petruska]

Nej, det var ju dumt skrivit av mig. Men resonerar så likt dig så du aldrig behöver påpeka något för ditt barns trygghetsskull.

Inget att säga om resten av mitt inlägg?

Tja, eller resonerar så att jag inte behöver anta att det är jag som har rätt om allting. Folk gör olika. Det är en av poängerna med folk, skulle jag säga. Jag tror mycket på att försöka leva med att ens barn har relationer med människor som är just olika, som gör på andra sätt än man själv skulle ha gjort med en massa saker.

 

[Rumpnissen]

Tja, eller resonerar så att jag inte behöver anta att det är jag som har rätt om allting. Folk gör olika. Det är en av poängerna med folk, skulle jag säga. Jag tror mycket på att försöka leva med att ens barn har relationer med människor som är just olika, som gör på andra sätt än man själv skulle ha gjort med en massa saker.

Det tror i och för sig jag också, men jag tror att små barn är mer i behov av trygghet, rutiner och tydlighet än att utveckla relationer, för de kan de göra hela resten av livet. Tror inte alls att det är till nytta för en treåring eller yngre, tvärtom.

 

[ako]

Tja, eller resonerar så att jag inte behöver anta att det är jag som har rätt om allting. Folk gör olika. Det är en av poängerna med folk, skulle jag säga. Jag tror mycket på att försöka leva med att ens barn har relationer med människor som är just olika, som gör på andra sätt än man själv skulle ha gjort med en massa saker.

I stort håller jag med dig, jag tror att det är bra och utvecklande- särskilt för lite större barn- att se att såväl regler och relationer ser olika ut, och om farmor delar ut mer godis än mamma, so what? Å andra sidan, om man nu träffar farmor varje dag o hon bjuder på godis lika ofta så skulle i alla fall jag prata med henne om att jag vill att barnet i första hand äter godis på t ex lördagarna- det är ju en del av föräldraansvaret att ge barnet någorlunda vettiga vanor o dessutom slippa total trollinvasion i munnen tycker jag.

Sen är jag oxå nyfiken på om du resonerar likadant kring t ex trafiksäkerhet? Skulle det verkligen vara ok för dig att någon körde runt med ditt barn utan bilstol (givet att barnet var så pass litet att det behöver det)? Det låter i mina öron inte tolerant utan snarare faktiskt ansvarslöst o är ju dessutom olagligt.

Men som sagt olika regler i olika hem är väl till det största bara normalt och sunt, och likaså att få bjuda på det man vill, ev allergier undantagna.

 

[Petruska]

Olagligheten är ju i så fall inte mitt problem, eftersom det inte är jag som begår brottet. Jag springer ju inte runt och förhindrar brott i nämnvärd omfattning annars heller.

När det gäller äldre släktingar och släkt från utlandet, så har jag informerat om gällande svensk lagstiftning och levererat barnet med bilstol, vid behov.

Men du missar nog poängen: jag har inga problem med att man resonerar med andra vuxna om lämplig säkerhetsnivå eller lämpliga matvanor för barnet. Jag har problem med om man griper in mellan - bokstavligen - den vuxne och barnet för att tillse att den relationen går till på sätt som man själv finner korrekta. Och så har jag problem med att man presenterar REGLER för barnvakten/släktingen. Om jag verkligen tycker att någon brister i omdöme när det gäller tex säkerhet, så skulle jag hellre undvika att den personen hamnade i lägen där hen har ansvar för barnet, än försöka styra personen.

Därför tänker jag inte heller på det här som "olika regler i olika hem", jag tänker på det som att folk lever på lite olika vis och bygger relationer på lite olika sätt. Barnuppfostran handlar enligt mitt synsätt mycket mer om relationer mellan barn och vuxna, än om regelverk.

I övrigt verkar vi vara eniga om att det inte finns något som helst behov av att alla de olika hem som barnet hamnar i, gör likadant (har samma "regler", som en del uttrycker det). Jag tror inte alls att barn har behov av det. De är sociala varelser som fattar att olika människor gör på olika vis.

 

[Petruska]

Det tror i och för sig jag också, men jag tror att små barn är mer i behov av trygghet, rutiner och tydlighet än att utveckla relationer, för de kan de göra hela resten av livet. Tror inte alls att det är till nytta för en treåring eller yngre, tvärtom.

Relationer utvecklar alla hela tiden, enda sättet att skjuta upp det skulle väl vara att förhindra att barnet träffar människor. Frågan här handlar om villkoren för relaterandet, där jag inte tror som du. Jag tror att barn är mycket smartare och mer sociala än så. Jag tror inte heller att "tryggheten" bor i att man får lika mycket/lite bulle oavsett var man befinner sig.

 

[Gnist]

Inget att säga om resten av mitt inlägg?

Menar du på fullaste allvar att socker i form av fika/godis är lika farligt för ett barn som att åka bil utan bilbarnstol, att barnen är i en otrygg miljö för att de blir bjudna på fika

 

[Rumpnissen]

A

Menar du på fullaste allvar att socker i form av fika/godis är lika farligt för ett barn som att åka bil utan bilbarnstol, att barnen är i en otrygg miljö för att de blir bjudna på fika

absolut inte.

 

[ako]

Olagligheten är ju i så fall inte mitt problem, eftersom det inte är jag som begår brottet. Jag springer ju inte runt och förhindrar brott i nämnvärd omfattning annars heller.

När det gäller äldre släktingar och släkt från utlandet, så har jag informerat om gällande svensk lagstiftning och levererat barnet med bilstol, vid behov.

Men du missar nog poängen: jag har inga problem med att man resonerar med andra vuxna om lämplig säkerhetsnivå eller lämpliga matvanor för barnet. Jag har problem med om man griper in mellan - bokstavligen - den vuxne och barnet för att tillse att den relationen går till på sätt som man själv finner korrekta. Och så har jag problem med att man presenterar REGLER för barnvakten/släktingen. Om jag verkligen tycker att någon brister i omdöme när det gäller tex säkerhet, så skulle jag hellre undvika att den personen hamnade i lägen där hen har ansvar för barnet, än försöka styra personen.

Därför tänker jag inte heller på det här som "olika regler i olika hem", jag tänker på det som att folk lever på lite olika vis och bygger relationer på lite olika sätt. Barnuppfostran handlar enligt mitt synsätt mycket mer om relationer mellan barn och vuxna, än om regelverk.

I övrigt verkar vi vara eniga om att det inte finns något som helst behov av att alla de olika hem som barnet hamnar i, gör likadant (har samma "regler", som en del uttrycker det). Jag tror inte alls att barn har behov av det. De är sociala varelser som fattar att olika människor gör på olika vis.

Regler kan ju vara ett laddat ord, som med fördel i många fall kan bytas ut mot "vanor" ; T ex får barnen här hoppa i sängarna, vi tycker inte det gör något o det är väl bra att de rör på sig o har roligt. Likväl är jag fullt nöjd med att de inte får det hemma hos alla kompisar o barnen köper ju det utan problem.

Vad det gäller exemplet med bilstolen så tycker jag inte det spelar någon roll att brottsligheten är någon annans- jag vill inte att mitt barn ska utsättas för något som faktiskt ses som så farligt att det är olagligt. Det känns ju oxå som att rena faror som andra ev utsätter barnen för genom att resonera annorlunda än jag liksom är många många gånger värre än om de blir bjudna på godis en torsdag t ex. Det ens är livsfarligt, det andra fullt harmlöst, liksom.

 

[Pigan]

Har under en period umgåtts med en familj på fyra där följande matvanor rådde: 1 mycket strikt vegetarian, 1 åt allt, dottern då inedre tonåren åt det som verkade godast den dagen och sonen mer eller mindre levde på Billy pan pizza. Fadern var läkare och alla 4 mår vad jag vet helt ok inkl sonen som idag är att betrakta som vuxen o med bra matvanor. En arbetskamrat tyckte dottern var för tjock som 6- åring. De gick till dietist och det blev mycket fokus på äta sunt. Det slutade med en mycket svår anorexi - säkert andra orsaker också men det spelade nog in. Hon skulle varit ca 35 år idag men lever inte längre ( andra orsaker). Livet ser olika ut under olika perioder och det är det sammantagna som är det viktiga

 

[Hiddeous]

När han fyllde 6 lovade vi att han skulle få så många glassar han ville hela dagen, inte i direkt samband med mat, men andra tider på dagen. Han åt 10 glassar under dagen (och tre mål vanlig mat)! Han har ingen aptitstörning eller känner inte mättnad, han är helt enkelt en "gottegris" (som jag).

Känner man normala mättnadssignaler så reglerar kroppen aptiten och lusten till mat. Då behöver man inte tänka rationellt kring om det är nyttigt med glass eller inte; man bromsar mer eller mindre med automatik. Enligt överviktskliniken på Huddinge är det ett tecken på just en bristande sådan "signaltolkning" eller vad man ska säga när barn tar stora portioner utan att självmant känna att det tar stopp. Jag tror att de flesta "normala" barn inte sätter i sig 9 glassar eller 9 bullar även om det tillåts, för de orkar helt enkelt inte.

 

[Gnist]

Fast sett över en hel dag så är nog inte 10 glassar en dag/ år vare sig onormalt att ett barn kan få i sig eller störande för vanliga aptiten.

 

[Hiddeous]

Fast sett över en hel dag så är nog inte 10 glassar en dag/ år vare sig onormalt att ett barn kan få i sig eller störande för vanliga aptiten.

Dessa barn tar större portioner överlag om de får chansen. Men det handlar alltså inte om rationella beslut om vad som är "sunt" eller inte, som jag förstod det, utan de äter för att de varken blir särskilt hungriga eller mätta - de fortsätter så länge de tycker att något är gott.

 

[Badger]

Nej, det var ju dumt skrivit av mig. Men resonerar så likt dig så du aldrig behöver påpeka något för ditt barns trygghetsskull.

Inget att säga om resten av mitt inlägg?

De flesta läser väl ungefär samma tidningar, ens föräldrar också. Det är ju ganska grundläggande saker. Man behöver väl inte ha en inskränkt familj bara för att de flesta håller med om bilbarnstol, hjälm och obegränsat ätande.

Sedan är det väl hur man är också, mamma vet att vi använder bilbarnstol. Hon fattar själv att vi uppenbarligen tycker det är bra att ha. Men å andra sidan, A har åkt utan med mormor utan att jag blivit sur - i snöstorm när bussarna var inställda, jag satt fast på E4, hon hämtade o barnet blåste nästan bort. De blev räddade av en taxi som såg dem. Det är dessutom lagligt, korta, enstaka resor med barn över 3 (osäker på exakt ålder). Så det är väl egen attityd också, hur stort utrymme man har där man tycker att agerande är ok. Jag har stort, det är helt ok utrymme. Alla måste inte agera exakt som jag skulle gjort för att det ska vara ok eller "rätt".

 

[Badger]

Det tror i och för sig jag också, men jag tror att små barn är mer i behov av trygghet, rutiner och tydlighet än att utveckla relationer, för de kan de göra hela resten av livet. Tror inte alls att det är till nytta för en treåring eller yngre, tvärtom.

Det har de ju. De har mormors rutiner, farmors rutiner o mammas rutiner o pappas rutiner och är trygga i det. Till o med jag har stenkoll på vilka rutiner de har.

Mormor ger inte godis om hon kan slippa men efterrätt (en frukt helst) o läser godnattsaga jättelänge. Går på museum med barn. Farmor ger gärna en liten glass o får barn att somna på tio minuter. Går gärna till badhuset. Vi är mittemellan.

Behov av tydlighet vet jag inte hur du menar. Vi är väl alla ganska tydliga.