Funderingarkring häst till barnen

Jag tänker också typ en Irish Cob. De finns ju i alla möjliga storlekar och är ofta väldigt schyssta hästar. En sådan D-ponny skulle ju hela familjen kunna rida på utan problem.
 
Min dotter lärde sig rida på vår islandsvalack, som var/är "min" ridhäst. Jag är 173 cm, hästen ca 145 och ganska rejäl i typen, jag känner mig absolut inte lång på honom. Väldigt snäll och stabil häst (jag har haft honom i drygt 17 år och hittills aldrig upplevt att han fått panik för någonting, kan bli rädd men "överreagerar" aldrig). Dottern har ridit honom regelbundet från det att hon var ca 4 år (jag köpte honom när hon var i princip nyfödd) och ridit "själv" från ca 6 års ålder. Någonstans i 10-årsåldern blev hon så duktig att jag inte längre kände något behov av att "rida till" hästen mellan gångerna när hon ridit flera dagar i sträck, och när hon var mellan 11 och 16 var han hennes tävlingshäst (numera har vi ytterligare en häst, så jag har "fått tillbaka" honom och hon rider den nya). En fantastisk kompis som vi båda har haft och har enorm glädje av under många år! Nu var han ju inköpt till mig från början, men skulle jag köpa häst med tanke på mig själv + eventuella barn så skulle jag satsa på något i den storleken. För min del skulle det bli islandshäst igen, men det är ju för att jag aktivt vill ha just den rasen och de gångarterna. Spelar gångarter osv ingen roll, är det sannolikt billigare att köpa en stor ponny av rejälare modell.
 
En riktigt snäll lite mindre häst men stor nog för en mindre vuxen att rida tycker jag låter som idealet :)
 
Köp inte en häst som passar en tävlings ryttare, IFALL barnen vill tävla långt i framtiden.
Köp en häst de kan lära sig på, som är säker, förlåtande och bara helt underbar, om du vill att barnen ska tycka det är roligt.
Att sitta på en pigg tävlingsponny/häst som nybörjare är inte roligt, alls. Det är läskigt.

Tror det är svårt att rekomendera en ras, bättre med väldens snällaste 170 än en envis 130.
Kanske är lättare att lägga ut en köpes annons?
 
Modellen/storleken på häst som just fjordingar har tycker jag låter ypperligt i ert fall. Jag var medryttare på ett (mindre) fjordsto innan jag fick min B-ponny, min lillebror var bara fem år och det var en häst jag kunde rida (jag var tio, nästan elva men liten till växten), småsyskonen åkte häst och till och med pappa red henne nån gång. Nu är inte min pappa någon jättekarl, han är 170 = relativt kort för en man, men hästen var å andra sidan bara strax över 1,35 men trollade bort väldigt mycket längd på ryttaren. Samtidigt som hon var så pass liten att jag kunde pyssla och borsta och greja utan att det blev stort och obehagligt. Hon var lite stark, men det var mer med mig som hade ridit några år och travade/galopperade i skogen, med de små var hon jättefin.

Vi har en fjording här i mitt distrikt som går medelsvår dressyr med fina resultat, så den typen av ridning är inte heller uteslutet.
 
En snäll och trygg familjeponny av lite rejäl typ kan ju passa alla. Kanske fjording eller islandshäst, som kan bära upp en vuxen utan att bli jättestor för de mindre barnen. Vill man att eventuellt intresse ska stanna är det viktigt att köpa en häst som passar nu och som man kan lära sig rida på, vill de tävla om några år får man fundera på det då, blir det en för stor eller för svår häst är risken stor att intresset svalnar innan de ens har hunnit börja.
 
Tinker/irish cob, där kan man rida ponny även som vuxen ryttare, de tar långa ryttare, och temperamentet gör att även de yngsta kan handskas med dem utan problem.

De tinkerhästar jag har mött har varit mycket svåra hästar. Många tycks tro att de är enkla, okomplicerade hästar, men inte de som jag har mött. Alla ganska svåra, speciella individer som verkligen kräver mycket av sina ägare/ryttare/kuskar.
De som har kört in tinkrar har inte haft någon lätt uppgift. Snarare har tinkrarna varit mycket egensinniga och resan till färdig rid/körhäst har varit väldigt lång i förhållande till andra raser.
Däremot så när allt väl fungerar och de är "färdiga" så är de bra brukshästar. Men som barnhästar, jag vet inte.
 
De tinkerhästar jag har mött har varit mycket svåra hästar. Många tycks tro att de är enkla, okomplicerade hästar, men inte de som jag har mött. Alla ganska svåra, speciella individer som verkligen kräver mycket av sina ägare/ryttare/kuskar.
De som har kört in tinkrar har inte haft någon lätt uppgift. Snarare har tinkrarna varit mycket egensinniga och resan till färdig rid/körhäst har varit väldigt lång i förhållande till andra raser.
Däremot så när allt väl fungerar och de är "färdiga" så är de bra brukshästar. Men som barnhästar, jag vet inte.
Jag har ridit in flera stycken, och det har varit otroligt okomplicerat. Kännetecknande för rasen är bland annat det goda temperamentet, och de du har träffat har inte varit rastypiska i det avseendet.
 
De tinkerhästar jag har mött har varit mycket svåra hästar. Många tycks tro att de är enkla, okomplicerade hästar, men inte de som jag har mött. Alla ganska svåra, speciella individer som verkligen kräver mycket av sina ägare/ryttare/kuskar.
De som har kört in tinkrar har inte haft någon lätt uppgift. Snarare har tinkrarna varit mycket egensinniga och resan till färdig rid/körhäst har varit väldigt lång i förhållande till andra raser.
Däremot så när allt väl fungerar och de är "färdiga" så är de bra brukshästar. Men som barnhästar, jag vet inte.

Jag är beredd att hålla med. Givetvis är inte alla svåra, men det är inte ovanligt att de är väldigt svåra (knepiga). Min nuvarande häst är en tinkerkorsning i ponnymått, hon är något av det svåraste jag mött. Hon har en sansad och cool sida (den sida som folk ofta ser), men hon har samtidigt flera sidor som är potentiellt livsfarliga (flyktig och blir blockerad, bland annat). Hon växlar gärna mellan dessa sidor vilket gör det hela ännu svårare då man sällan vet vart man har henne så att säga. På senare tid har jag observerat en del tinkrar på annons där man kunnat läsa mellan raderna att man misslyckats med inridningen i olika grader. En tinker behöver inte vara ett dåligt val, men välj med omsorg.
 
Jag är beredd att hålla med. Givetvis är inte alla svåra, men det är inte ovanligt att de är väldigt svåra (knepiga). Min nuvarande häst är en tinkerkorsning i ponnymått, hon är något av det svåraste jag mött. Hon har en sansad och cool sida (den sida som folk ofta ser), men hon har samtidigt flera sidor som är potentiellt livsfarliga (flyktig och blir blockerad, bland annat). Hon växlar gärna mellan dessa sidor vilket gör det hela ännu svårare då man sällan vet vart man har henne så att säga. På senare tid har jag observerat en del tinkrar på annons där man kunnat läsa mellan raderna att man misslyckats med inridningen i olika grader. En tinker behöver inte vara ett dåligt val, men välj med omsorg.
Jo, det är faktiskt ovanligt att en tinker är väldigt svår, då ligger det annat bakom. Som tex i ditt fall att det är en korsning, eller att den inte behandlats väl eller rätt.
 
Jo, det är faktiskt ovanligt att en tinker är väldigt svår, då ligger det annat bakom. Som tex i ditt fall att det är en korsning, eller att den inte behandlats väl eller rätt.

Nej, det är inte ovanligt och det uttalandet grundar jag både på att ha ägt tinker och mött ett större antal tinkrar via mitt jobb genom åren.
 
Nej, det är inte ovanligt och det uttalandet grundar jag både på att ha ägt tinker och mött ett större antal tinkrar via mitt jobb genom åren.

De tinkrar jag mött, ridit, kört och hanterat har varit mycket egensinniga djur.
Ganska okomplicerade i daglig skötsel, men resan till färdig körhäst har varit längre än normalt. En av dem har en sjuhelsike till humör, men det kan bero på annat än att det är en tinker.
Fungerar toppen framför vagn. Men, det är ingen lätt ras. Jag tycker det finns mera enklare hästar, typ connemara, än att köpa en tinker. Ska man köpa en tinker bör man veta vad man får. Jag tycker också de gör sig bättre som körhäst än ridhäst, då de är så glada framför vagn. De kommer verkligen till sin rätt vid tyngre arbete.
Just därför att det är en tung arbetande häst, som hamnar hos en ovetande köpare, som inte förstår vad som ingår i tinkerrasen tror jag medför att många tinkrar säljs på grund av att de blir för svåra för ägarna.
 
De tinkerhästar jag har mött har varit mycket svåra hästar. Många tycks tro att de är enkla, okomplicerade hästar, men inte de som jag har mött. Alla ganska svåra, speciella individer som verkligen kräver mycket av sina ägare/ryttare/kuskar.
De som har kört in tinkrar har inte haft någon lätt uppgift. Snarare har tinkrarna varit mycket egensinniga och resan till färdig rid/körhäst har varit väldigt lång i förhållande till andra raser.
Däremot så när allt väl fungerar och de är "färdiga" så är de bra brukshästar. Men som barnhästar, jag vet inte.

Jag har bara träffat några tinkerhästar, men håller ifrån de erfarenheterna med, ingen av dom har varit enkla hästar på något vis.
 
De tinkerhästar jag har mött har varit mycket svåra hästar. Många tycks tro att de är enkla, okomplicerade hästar, men inte de som jag har mött. Alla ganska svåra, speciella individer som verkligen kräver mycket av sina ägare/ryttare/kuskar.
De som har kört in tinkrar har inte haft någon lätt uppgift. Snarare har tinkrarna varit mycket egensinniga och resan till färdig rid/körhäst har varit väldigt lång i förhållande till andra raser.
Däremot så när allt väl fungerar och de är "färdiga" så är de bra brukshästar. Men som barnhästar, jag vet inte.

Jag tror verkligen det finns ytterst få ”barnhästar” rent allmänt. Det är primärt som jag ser det, att en vuxen kunnig människa är den som hanterar och formar hästen regelbundet hela tiden när barn ska hantera och rida.

Shettisar och andra mindre raser får ju folk för sig att de pga storleken är barnponnyer per automatik. Så är det ju inte.
 
Jag tror verkligen det finns ytterst få ”barnhästar” rent allmänt. Det är primärt som jag ser det, att en vuxen kunnig människa är den som hanterar och formar hästen regelbundet hela tiden när barn ska hantera och rida.

Shettisar och andra mindre raser får ju folk för sig att de pga storleken är barnponnyer per automatik. Så är det ju inte.
Skriver under på det.
 
Håller med om att individen är viktigare än rasen. Och att det är viktigt att en kunnig vuxen rider till och hanterar hästen!

Om man köper islandshäst behöver man tänka på att alla gångarter kräver lite extra - inte bara tölten. en felriden islänning går inte bara i grisepass, den har en massa andra mellanlägen också, alla lika obekväma.
 

Liknande trådar

Gnägg Jag är jättesugen på att köpa egen häst igen efter långt uppehåll men har kommit igång bra med medryttarhäst och ridlektioner...
2 3
Svar
42
· Visningar
4 560
Senast: Johannna1
·
Gnägg Hej! Jag skulle bara för kul vilja veta vad ni skulle ge tips om för häst om jag skulle ha en egen häst nångång i fram tiden! Jag hade...
2 3 4
Svar
63
· Visningar
3 912
Hästmänniskan Jag är sugen på att ha en häst i familjen. Barnen är nu 4 resp. 1,5 år. Det blir nog inte aktuellt på minst ett år att köpa häst, men...
Svar
15
· Visningar
1 908
Senast: ylvalill
·
Gnägg Jag börjar fundera lite lätt på vad min nästa häst ska bli. Jag har varit medryttare som ungdom, ridit på ridskola, jobbat utomlands med...
Svar
10
· Visningar
915
Senast: linlar1
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp