Bukefalos 28 år!

Fy f-n vad ungar kan vara elaka :-(

Sv: Fy f-n vad ungar kan vara elaka :-(

Jag försökte svara på din gränsdragningsfråga!

Det är självklart inte lätt, men vi har försökt begränsa kalasen till de barn som dottern VERKLIGEN VILL ha med. Och hittills har det inte resulterat i "bara en utanför" i någon grupp, så det känns som om det fungerar någorlunda.



Du svarar tydligt och klart på frågan.

Jag fattar verkligen inte vad det är som gör att man MÅSTE göra ett jättekalas där man ändå väljer bort en eller två ur gruppen.

Om man bjuder hela klassen: betyder det att ens barn leker med precis allihopa? Med alla tjejerna om kalaset görs av en kille. Med alla killarna om kalaset görs av en tjej...?
Det tror jag inte. Så varför bjuda precis alla så att det blir sådär jättetydligt vem eller vilka som man lämnat utanför?
 
Sv: Fy f-n vad ungar kan vara elaka :-(

:rofl: Oj, så fel ute du är nu..
(sorry, men jag kan inte låta bli att svara på detta felaktiga påstående)

Om man jämför att inte bli bjuden på ett kalas, med vad både jag och sonen upplevt, så är det inte ens i närheten. Alltså inte ett dugg jobbigt för någon av oss!

Visst kan jag förstå att andra blir besvikna/ledsna av att inte bli bjuden, men jag anser det fortfarande inte vara mobbning.

Tror du att dessa oinbjudna barn mår bättre av att bli bjudna till någon som inte alls vill ha dem där, så att de kan bli pikade sedan för att ha varit där och "förstört" kalaset via sin blotta närvaro?? Been there, done that och tro mig, Det är betydligt värre för de som inte är önskvärda på kalaset. Att inte bli bjuden är ingenting i jämförelse.

De som verkligen blivit mobbade på regelbunden basis i skolan, vet att det är värre att bli bjuden och hela kalaset igenom pikas och känna att man är oönskad, än att inte bli bjuden alls.


Så det jag skriver, vår upplevelse som slutar med att min som blir tvungen att byta skola för att inte mista sin självkänsla helt och hållet, det är inget värt i dina ögon?

Det är inte riktig mobbing, för DU tycker inte det????

Inte lärde du dig att ha medkänsla för de som har det svårt, trots att du själv blev mobbad. Trist.

Jag upplever dina inlägg som att du minsann vet bättre och om inte du tycker att det här är något att orda om, så är det inte det.
Precis samma inställning som jag ser hos en del föräldrar vars barn definitivt mobbar andra. Det är inte hedrande för dig på något sätt.
 
Sv: Fy f-n vad ungar kan vara elaka :-(

Så ditt barn byter skola för att h*n inte blev bjuden på ett kalas :confused:

Om du läser vad jag skriver och inte vad du tror att jag skriver, så upptäcker du kanske vad jag menar med mina inlägg..

Vare sig jag/mina barn/mina bekanta (jo, jag har frågat runt) anser att ett kalas man inte blir inbjuden till vara mobbning

Jag blev under hela min uppväxt mobbad, min son har under hela hans grundskoletid blivit mobbad av såväl elever som lärare, så nog vet jag vad riktig mobbning är.

Att inte bli inbjuden till kalas är inte i min bok ens i närheten av riktigt mobbning!


Om man jämför att inte bli bjuden på ett kalas, med vad både jag och sonen upplevt, så är det inte ens i närheten.

Ja, om det sker på regelbunden basis, så är det en form av mobbning, men på vilket sätt mår då mobbingoffret bättre av att bli tvångsbjuden till mobbaren på kalas??

Det gör den senare mobbningen etter värre tyvärr.

ponera att dessa 2 barn är hyfsat kompisar 362 dagar om året är det då mobbning att de inte blir bjudna på varandras kalas?

Så du tror inte att mobbaren (i de fall, där det faktiskt handlar om just mobbning och inget annat!) kommer till offrets kalas om den blir inbjuden??
Hur kul blir det kalaset kan man ju undra

Jag diskuterar alltså företeelsen att inte bli bjuden på ett kalas och du vill ha det till att jag anser regelrätt mobbning vara ok :crazy:


Ditt inlägg känns väldigt lågt slaget och det är som om du inte läser alls vad jag faktiskt skriver.

För mig är skillnaden mellan regelrätt mobbning och att inte bli bjuden på ett kalas milsvid.

Du förvränger och tolkar det jag skriver så att det ska passa in i din fördomsfulla bild av mig som person och du kunde inte vara längre från sanningen med dina påhopp.
 
Sv: Fy f-n vad ungar kan vara elaka :-(

Gnist liksom jag uppfattade nog tråden med alla dess inlägg som om det handlar om normalt integrerat barn som har vänner som inte blir inbjudna till ett kalas vid ett tillfälle!
Att föräldrarna till detta barn som vanligtvis inte är utanför överreagerar enormt genom att gråta, ringa föräldrar etc.

Det var bla därför jag kallade det för dagens I-landsproblem.

Jag håller med Gnist att det mobbade barnet nog inte vill bli tvångsgäst på någons kalas!
Mobbing ska motverkas till varje pris.
Att ta med det utfrysta barnet på kalaset tror jag kan öka på motsättningarna istället.
Jag skulle heller aldrig bjuda in mina barns ev. plågoandar på deras kalas.
Den som har erfarenhet av mobbing och utanförskap och tolkar tråden så som bla jag gjorde tycker nog att det är två olika planeter att inte bli bjuden på ett kalas mot att dagligen bli utanför!

Är däremot kalaset och att barnet inte är inbjudet en konsekvens på ett utanförskap så förstår jag ändå inte varför man hänger upp sig på just kalaset och inte det vardagliga livet?

Vi kanske pratar förbi varandra?
 
Senast ändrad:
Sv: Fy f-n vad ungar kan vara elaka :-(

Vi pratar med största säkerhet förbi varandra.

Eftersom jag berättade om vår upplevelse (som liknade TS:s), så är det den jag utgått ifrån och eftersom jag fått svar direkt på mina inlägg så måste jag förstås utgå från att det är just min berättelse och våra upplevelser som kommenteras.

I mina inlägg har jag konstaterat att:

A. Det är ett grymt sätt att utesluta någon i en grupp, t ex en klass, att bjuda in alla UTOM....d v s nästan alla.

B. De barn som blir utsatta för det här är ofta barn som redan har låg status i gruppen av olika orsaker. Det betyder inte att det alltid är så, men mycket, mycket ofta.

C. För att undvika att utsätta något barn för förnedringen att vara enda uteslutna ur en rolig gruppaktivitet, så kan man undvika kalas där man bjuder nästan alla. Man kan bjuda en mindre del av gruppen, eller göra ett blandkalas där man bjuder närmaste klasskompisarna och resten grannar och släktingar.


Anledningarna till att jag alls uttalar mig så säkert som jag gör, är att:

1. Min son blivit utsatt för detta.

2. Jag jobbar som lärare och har sett det här hända flera gånger och kan därför berätta att det ofta inte är mobbarna som utesluts, snarare de som är mobbade eller de som ungarna anser är "UFO:n" på ett eller annat sätt.
Det som händer med dessa barn när de ständigt utsätts för uteslutningar är hjärtskärande att se och kan ta år att reparera om det ens går att göra.

3. När man påpekar detta för föräldrarna så tycker de, tyvärr, ofta att det är en bagatell eller att ungen "har sig själv att skylla".
För ett barn som bara råkar ut för det här nån gång ibland så är det kanske bara en mindre motgång, en bagatell i sammanhanget. Men för den som hamnar utanför gång på gång, och kalasuteslutningen bara är ETT av alla sätt som används för att jävlas, så är det faktiskt en jättegrej.

För vår del var det som sagt var, droppen. Det var inte den enskilda händelsen, det var att jag insåg att inte ens föräldrarna i den här klassen hade mognad och vett nog att se vad de ställde till med. Då är det ingen idé att kämpa vidare för då kan inte klassläraren eller skolan göra något åt min sons situation heller.


En uppräkning till - jag anser inte att det är något att bråka om:

...man inte blir bjuden på vartenda kalas som hålls,
...inte varje barn som man bjudit på kalas bjuder tillbaka
...om de som ordnar fest bara bjuder sina närmaste kompisar och det inte råkar vara ens eget barn.

Jag är inte kalashysterika!
Jag tycker bara att det finns enkla sätt att inte utsätta redan svaga barn för mer plåga. Jag tycker att man i så många sammanhang som möjligt ska försöka vara den vuxna, mogna personen som visar sina barn att man inte väljer bort folk. Man kan välja till folk, alltså noga välja sina vänner, men inte använda gruppen som uteslutningsverktyg för att mobba/trakassera/peka ut andra.
Man kan inte gilla alla, men man kan ge sjutton i att lägga sten på börda.
 
Sv: Fy f-n vad ungar kan vara elaka :-(

Vill bara påpeka att mitt första inlägg inte alls var riktat till dig, utan till JumpForMyLove. Det (mitt alltså) inlägget svarade du på och menade då på att jag hade fel och att att inte få en inbjudan till ett kalas var mobbning.

På det svarade då jag att jag inte kan relatera till att en förälder blir gråtfärdig för att barnet inte blir bjudet på ett kalas och redan i det inlägget ifrågasatte du min intelligens och mitt förstånd och tillskrev mig något som inte alls stämmer.

(fortfarande diskuterar jag i det läget inte mobbning, utan att inte bli bjuden på ett kalas)

I det läget skrev du heller ingenting om att ditt barn varit så mobbat att det pga detta behövde byta skola.

Många saker är jag, men tankeläsare hör inte till de sakerna.

Efter att ha haft barn i skolan i 10 år på 3 olika skolor, så har jag stött på det mesta i lärarväg och hittills är det inte många som förtjänar min respekt, för de beter sig inte juste på ett eller annat sätt.

Ett fåtal har varit helt ok och fått den respekt de förtjänar, men som sagt; Har träffat för många "dåliga" lärare för att svälja allt de säger..
 
Sv: Fy f-n vad ungar kan vara elaka :-(

Vill bara påpeka att mitt första inlägg inte alls var riktat till dig, utan till JumpForMyLove. Det (mitt alltså) inlägget svarade du på och menade då på att jag hade fel och att att inte få en inbjudan till ett kalas var mobbning.

På det svarade då jag att jag inte kan relatera till att en förälder blir gråtfärdig för att barnet inte blir bjudet på ett kalas och redan i det inlägget ifrågasatte du min intelligens och mitt förstånd och tillskrev mig något som inte alls stämmer.

(fortfarande diskuterar jag i det läget inte mobbning, utan att inte bli bjuden på ett kalas)

I det läget skrev du heller ingenting om att ditt barn varit så mobbat att det pga detta behövde byta skola.

Många saker är jag, men tankeläsare hör inte till de sakerna.

Efter att ha haft barn i skolan i 10 år på 3 olika skolor, så har jag stött på det mesta i lärarväg och hittills är det inte många som förtjänar min respekt, för de beter sig inte juste på ett eller annat sätt.

Ett fåtal har varit helt ok och fått den respekt de förtjänar, men som sagt; Har träffat för många "dåliga" lärare för att svälja allt de säger..


Nu försöker du snacka bort dig.
Du fortsatte ju även senare, när jag återigen berättat hur det varit för oss, att påstå att det inte är mobbing att välja bort barn vid kalasbjudningar, på det sätt som hände oss och som dessutom hände TS.

Du har ju redan vid en tidigare tråd gjort det klart för oss alla att du tycker att det är OK att välja bort enstaka barn vid kalasbjudningar och sedan försvara det på något befängt sätt med att du varit mobbad när du var barn. Duh???

Vad du sedan börjar dilla om vad gäller lärare fattar jag absolut ingenting av.
 
Sv: Fy f-n vad ungar kan vara elaka :-(

Vi pratar med största säkerhet förbi varandra.

Eftersom jag berättade om vår upplevelse (som liknade TS:s), så är det den jag utgått ifrån och eftersom jag fått svar direkt på mina inlägg så måste jag förstås utgå från att det är just min berättelse och våra upplevelser som kommenteras.

I mina inlägg har jag konstaterat att:

A. Det är ett grymt sätt att utesluta någon i en grupp, t ex en klass, att bjuda in alla UTOM....d v s nästan alla.

B. De barn som blir utsatta för det här är ofta barn som redan har låg status i gruppen av olika orsaker. Det betyder inte att det alltid är så, men mycket, mycket ofta.

C. För att undvika att utsätta något barn för förnedringen att vara enda uteslutna ur en rolig gruppaktivitet, så kan man undvika kalas där man bjuder nästan alla. Man kan bjuda en mindre del av gruppen, eller göra ett blandkalas där man bjuder närmaste klasskompisarna och resten grannar och släktingar.


Anledningarna till att jag alls uttalar mig så säkert som jag gör, är att:

1. Min son blivit utsatt för detta.

2. Jag jobbar som lärare och har sett det här hända flera gånger och kan därför berätta att det ofta inte är mobbarna som utesluts, snarare de som är mobbade eller de som ungarna anser är "UFO:n" på ett eller annat sätt.
Det som händer med dessa barn när de ständigt utsätts för uteslutningar är hjärtskärande att se och kan ta år att reparera om det ens går att göra.

3. När man påpekar detta för föräldrarna så tycker de, tyvärr, ofta att det är en bagatell eller att ungen "har sig själv att skylla".
För ett barn som bara råkar ut för det här nån gång ibland så är det kanske bara en mindre motgång, en bagatell i sammanhanget. Men för den som hamnar utanför gång på gång, och kalasuteslutningen bara är ETT av alla sätt som används för att jävlas, så är det faktiskt en jättegrej.

För vår del var det som sagt var, droppen. Det var inte den enskilda händelsen, det var att jag insåg att inte ens föräldrarna i den här klassen hade mognad och vett nog att se vad de ställde till med. Då är det ingen idé att kämpa vidare för då kan inte klassläraren eller skolan göra något åt min sons situation heller.


En uppräkning till - jag anser inte att det är något att bråka om:

...man inte blir bjuden på vartenda kalas som hålls,
...inte varje barn som man bjudit på kalas bjuder tillbaka
...om de som ordnar fest bara bjuder sina närmaste kompisar och det inte råkar vara ens eget barn.

Jag är inte kalashysterika!
Jag tycker bara att det finns enkla sätt att inte utsätta redan svaga barn för mer plåga. Jag tycker att man i så många sammanhang som möjligt ska försöka vara den vuxna, mogna personen som visar sina barn att man inte väljer bort folk. Man kan välja till folk, alltså noga välja sina vänner, men inte använda gruppen som uteslutningsverktyg för att mobba/trakassera/peka ut andra.
Man kan inte gilla alla, men man kan ge sjutton i att lägga sten på börda.

Jag måste säga att jag tycker att ditt inlägg var både klokt och läsvärt:bow:.

När jag växte upp var det regel med två "kalassittningar" på varje födelsedagskalas i skolåldern. Det innebar en "sittning med närmaste släktingar och kompisar utanför skolan, det andra var ett kalas med alla tjejerna i klassen- OAVSETT om man inte regelbundet lekte med någon.
Att exkludera någon fanns liksom inte på kartan.

Jag tycker att det låter fruktansvärt tråkigt om det nu blivit legitimt att exkludera ex.vis 1 tjej av 8 i klassen. När det gäller mobbare och mobbingoffer kanske också ett gemensamt kalas under noggrann föräldraövervakning kan vara ett steg mot viss försoning och förståelse.
Att vara den enda exkluderade är ett synbart bevis (jag tror många barn som inte är "med" är ytterst noga med att det på ytan ska se ok ut) på att man verkligen inte är med, oerhört knäckande för ett barn.:cry:
 
Sv: Fy f-n vad ungar kan vara elaka :-(

Just precis så tänker jag.

Förut såg jag det hända i egenskap av lärare och tyckte då synd om de barnen. Sedan - otänkbara tanke - hände det mitt eget barn efter en period som jag senare förstått måste varit hans helvete på jorden och inte förrän då förstod jag fullt ut hur hemskt en sådan situation kan upplevas.

Det kan låta som en petitess och uppenbarligen verkar en del uppfatta en sådan exkludering som en bagatell, men satt i ett sammanhang (det händer liksom inte av en olyckshändelse att ett barn blir exkluderat på det här viset) så kan det vara spiken i kistan för barnets självkänsla.

Jag har upprepat det förut och gör det igen: Om det är så otroligt lätt att undvika denna situation, varför gör man inte det?
Varför inte ta det säkra för det osäkra, och när ens barn plötsligt säger att det vill bjuda hela fotbollslaget/klassen/balettgruppen utom just NN, varför ställer man sig inte upp som en vuxen förebild och säger att så gör man inte!
Oavsett orsak till varför ens barn inte vill bjuda just den personen, så kan man istället säga att - Nä, bjud de närmaste vännerna så gör vi ett lite mindre kalas istället.

Nu får jag ursäkta att jag varit rejält stingslig i denna tråd, men jag har som sagt facit på hur den här situationen kan utveckla sig och det är inget jag önskar någon här i världen.
 
Sv: Fy f-n vad ungar kan vara elaka :-(

Det är inte jag som försöker snacka bort mig..

Jag har hela tiden vidhållit att det inte är mobbning att inte bli bjuden på kalas.

Jag har dessutom talat om för dig vad jag anser vara mobbning och att jag med flera inte tycker att en utebliven kalasinbjudan i sig är = mobbning.

Eftersom du vägrar läsa min text som den är skriven, så ser jag ingen mening i att fortsätta detta tragglande, men en sak är säker. Mitt förtroende för lärarkåren har inte höjts av denna diskussion :crazy:
 
Sv: Fy f-n vad ungar kan vara elaka :-(

Det är inte jag som försöker snacka bort mig..

Jag har hela tiden vidhållit att det inte är mobbning att inte bli bjuden på kalas.

Jag har dessutom talat om för dig vad jag anser vara mobbning och att jag med flera inte tycker att en utebliven kalasinbjudan i sig är = mobbning.

Eftersom du vägrar läsa min text som den är skriven, så ser jag ingen mening i att fortsätta detta tragglande, men en sak är säker. Mitt förtroende för lärarkåren har inte höjts av denna diskussion :crazy:


Nej, men jag kan förstå varför du har haft problem med lärare när du så tydligt försvarar uteslutning av andra barn. Jag skulle tycka att det vore ett jätteproblem att ha en förälder med din inställning i "min" klass. Det brukar medföra att dålig stämning lätt sprider sig bland barnen när någon förälder godkänner sådant beteende och utan mogna vuxna som föräldrar blir det ett svårt problem att tackla.

Här är förresten länken till din förra "det är ok att exkludera barn-tråd" http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=773297&highlight=kalas
 
Sv: Fy f-n vad ungar kan vara elaka :-(

Även jag har facit..2 stycken, men det är inte samma som ditt facit och då är det inte vatten värt eller??

Du kan ju för sjutton inte mena att dina barn blivit utsatta för detta och ändå försvarar du företeelsen med näbbar och klor?
Då är du sannerligen en mystisk människa... :confused:

Jag har dessutom talat om för dig vad jag anser vara mobbning och att jag med flera inte tycker att en utebliven kalasinbjudan i sig är = mobbning.

Även jag har flera gånger med enorm tydlighet talat om vad som är mobbing: att bjuda samtliga utom en eller några få.
Att ha ett mindre kalas för sina vänner (vilket då brukar handla om långt färre än hela klassen utom en eller två) är inte mobbing.
 
Senast ändrad:
Sv: Fy f-n vad ungar kan vara elaka :-(

Gnist liksom jag uppfattade nog tråden med alla dess inlägg som om det handlar om normalt integrerat barn som har vänner som inte blir inbjudna till ett kalas vid ett tillfälle!
Att föräldrarna till detta barn som vanligtvis inte är utanför överreagerar enormt genom att gråta, ringa föräldrar etc.

Är det den här tråden du hänvisar till här?
 
Sv: Fy f-n vad ungar kan vara elaka :-(

Just precis så tänker jag.

Förut såg jag det hända i egenskap av lärare och tyckte då synd om de barnen. Sedan - otänkbara tanke - hände det mitt eget barn efter en period som jag senare förstått måste varit hans helvete på jorden och inte förrän då förstod jag fullt ut hur hemskt en sådan situation kan upplevas.

Det kan låta som en petitess och uppenbarligen verkar en del uppfatta en sådan exkludering som en bagatell, men satt i ett sammanhang (det händer liksom inte av en olyckshändelse att ett barn blir exkluderat på det här viset) så kan det vara spiken i kistan för barnets självkänsla.

Jag har upprepat det förut och gör det igen: Om det är så otroligt lätt att undvika denna situation, varför gör man inte det?
Varför inte ta det säkra för det osäkra, och när ens barn plötsligt säger att det vill bjuda hela fotbollslaget/klassen/balettgruppen utom just NN, varför ställer man sig inte upp som en vuxen förebild och säger att så gör man inte!
Oavsett orsak till varför ens barn inte vill bjuda just den personen, så kan man istället säga att - Nä, bjud de närmaste vännerna så gör vi ett lite mindre kalas istället.

Nu får jag ursäkta att jag varit rejält stingslig i denna tråd, men jag har som sagt facit på hur den här situationen kan utveckla sig och det är inget jag önskar någon här i världen.

Att ens barn blir uteslutet från ett kalas, där i stort sett alla andra barn är inbjudna kan nog vara en varningsklocka som man som förälder gör klokt i att uppmärksamma. Visst, inför barnet behöver man inte blåsa upp det, men mobbingen är utbredd idag, och det bör alla vi vuxna försöka uppmärksamma och motverka.
Jag tror att du som lärare har en del insyn i hur barngrupper interagerar på ett annat sätt än en förälder har.
Att sopa problemen under mattan gör ju inte att de försvinner.
 
Sv: Fy f-n vad ungar kan vara elaka :-(

kl

Ingen som låter barnen byta skola om de nu blir mobbade?varför ska barnen behöva gå kvar bland sina plågoandar & möta dem varje dag?
 
Sv: Fy f-n vad ungar kan vara elaka :-(

Är det den här tråden du hänvisar till här?

Bla denna.
Jag har redan skrivit att jag hade reagerat som du om vi bodde i ett litet samhälle där man bor granne med "kalaset".

Jag har inte heller vetat att din son eller Litenvit´s barn redan var utsatta. Är dålig på att följa trådarna här inne på Förälder ibland.

Missuppfattade och vi pratade förbi varandra då jag trodde att det var normalt integrerade barn vars föräldrar överreagerade när barnet inte fick komma på ett kalas.
 

Liknande trådar

Relationer Vi har en man i vår släkt som blivit totalt genomelak på äldre dar. Han är 91 år. Han blev änkling för 6-7 år sen och därefter har det...
2
Svar
23
· Visningar
3 984
Senast: pimy
·
Småbarn Tycker så oändligt synd om min snart-sexåring. Denna vanligtvis så glada kille var ledsen idag när jag hämtade från dagis. Varför? Jo...
4 5 6
Svar
102
· Visningar
11 414
Hästvård Jag bli bara så less och börjar känna att jag snart nått punkten där jag inte orkar mer. Samtidigt så vetesjutton om jag orkar...
3 4 5
Svar
83
· Visningar
10 814
Senast: ako
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp