Gå på lunch

[Sel]

Ingen aning om arbetsgivaren vet nått. Tänk om det är arbetsgivaren själv som lagt lilla kortet där?

Så kan det förstås vara. Ännu värre.

 

[AI62]

Fick i alla fall svar från den som skrivit, återkomm gärna om lunch. Annars bara släng kortet. Ha en bra kväll

 

[_Taggis_]

Det beror förstås både på yrkesroll och individ. Det finns ett Jätteproblem med att personer (särskilt kvinnor) blir raggade på/flirtade med/antastade/etc etc ständigt och jämt inom serviceyrken bara för att de gör sitt jobb, ler och är trevliga i sitt kundbemötande. Jag tycker också det finns ett stort problemområde i just sådana situationer som TS beskriver; när någon som kvinna besöker en mansdominerad arbetsplats.
Du som individ blir kanske inte kränkt, men problemet finns ändå.

Ja, nu förnekar jag ju inte att folk beter sig grisaktigt men jag tänker att de gör det för att de är människor och inte för att de specifikt är i/försöker nyttja sina yrkesroller. Och mitt sätt att hantera det är att markera mot det jag inte kan acceptera men ignorera det mesta, välja mina strider och välja vilka jag omger mig med när jag kan.
Att ha en attityd om att behöva uppfostra vuxna människor generelt suger bara en massa energi, verkningsgraden är låg. Det är ett förhållningssätt som är bekvämare för mig att leva i, än om jag ska gå runt och tänka att jag kan påverka alla. Jag har jobbat större delen av mitt yrkesliv i mansdominerad bransch och ja, det händer inte alltför sällan att män stöter på mig eller misstolkar trevlighet. Att ignorera är oftast mer effektivt och "fostrande" än att ställa till en schen. Givetvis beroende på vad det handlar om. Det har varit mest effektivt och minst energislukande som metod så jag kör vidare på den, tänker att jag påverkar väl samhället på mitt vis genom det, även om jag inte kan se till att fenomenet upphör att finnas.

 

[Sel]

Ja, nu förnekar jag ju inte att folk beter sig grisaktigt men jag tänker att de gör det för att de är människor och inte för att de specifikt är i sina yrkesroller. Och mitt sätt att hantera det är att markera mot det jag inte kan acceptera men ignorera det mesta, välja mina strider och välja vilka jag omger mig med när jag kan.
Att ha en attityd om att behöva uppfostra vuxna människor generelt suger bara en massa energi, verkningsgraden är låg. Det är ett förhållningssätt som är bekvämare för mig att leva i, än om jag ska gå runt och tänka att jag kan påverka alla. Jag har jobbat större delen av mitt yrkesliv i mansdominerad bransch och ja, det händer inte alltför sällan att män stöter på mig eller misstolkar trevlighet. Att ignorera är oftast mer effektivt och "fostrande" än att ställa till en schen. Givetvis beroende på vad det handlar om. Det har varit mest effektivt och minst energislukande som metod så jag kör vidare på den, tänker att jag påverkar väl samhället på mitt vis genom det, även om jag inte kan se till att fenomentet upphör att finnas.

Det är ju inte någon som föreslagit någon slags "uppfostran" i tråden heller, bara folk som uttryckt sitt ogillande (förutom att jag nämnde att jag hade kunnat nämna lappen hos chefen/ag då, ifall det inte fanns annan verkstad i närheten.).

 

[Sel]

Sedan tycker jag absolut inte att det vore fel att kontakta firman och meddela om/varför man inte vill komma tillbaka om det är så man känner heller. Jag skulle aldrig kalla det för att "ställa till med en scen".

 

[Mkb]

Som jag skrivit förut får var och en ta sitt ansvar som vuxna människor. I övrigt tror jag att arbetsgivare ser positivt på kärlek på jobbet så länge som jobbet sköts som det är tänkt och ingen klagar

Är det här ditt enda svar, tror du på riktigt att arbetsgivare som sjukhus skulle vara positiva till att deras anställda raggar på sina patienter? Jag har inte riktigt tålamod för den här diskussionen faktiskt.

Men lycka till med kärleken.

 

[_Taggis_]

Det är ju inte någon som föreslagit någon slags "uppfostran" i tråden heller, bara folk som uttryckt sitt ogillande (förutom att jag nämnde att jag hade kunnat nämna lappen hos chefen/ag då, ifall det inte fanns annan verkstad i närheten.).

Jag tolkade ditt svar "Jag tycker det är viktigt att vi fortsätter diskutera vad som är okej och inte i olika siituationer, och ibland att man markerar när det går för långt. Hur ska folk annars veta att det de gjort är fel/kan anses stötande eller obehagligt?" som att din uppfattning är att det behövs nån sorts generell uppfostring av andra människor. Men jag kan ju ha tolkat det fel helt enkelt. Inte helt omöjligt.

 

[Mia_R]

Är det här ditt enda svar, tror du på riktigt att arbetsgivare som sjukhus skulle vara positiva till att deras anställda raggar på sina patienter? Jag har inte riktigt tålamod för den här diskussionen faktiskt.

Men lycka till med kärleken.

Jag tycker det är en märklig jämförelse när det gäller personer i beroendeställning kontra en kund på en däckfirma som kan välja att gå någon annanstans. Riktigt osmakligt faktiskt att dra till med lärare/elev och läkare/patient.

 

[Mkb]

Jag tycker det är en märklig jämförelse när det gäller personer i beroendeställning kontra en kund på en däckfirma som kan välja att gå någon annanstans. Riktigt osmakligt faktiskt att dra till med lärare/elev och läkare/patient.

Det är just för att det problematiska blir så tydligt i de yrkesrollerna som jag var intresserad av att veta ts inställning till det. Och det var ju inga problem alls enligt ts, då kan jag inte heller riktigt ta den här diskussionen på allvar.

 

[Sel]

Jag tolkade ditt svar "Jag tycker det är viktigt att vi fortsätter diskutera vad som är okej och inte i olika siituationer, och ibland att man markerar när det går för långt. Hur ska folk annars veta att det de gjort är fel/kan anses stötande eller obehagligt?" som att din uppfattning är att det behövs nån sorts generell uppfostring av andra människor. Men jag kan ju ha tolkat det fel helt enkelt. Inte helt omöjligt.

Klart det behövs, vi har ju lagar och straff av en anledning. Det betyder inte att jag behöver gå in och personligen uppfostra en annan vuxen, men att det hjälper när/om jag på något vis säger ifrån när folk beter sig som rövar. Sedan kan det innebära att belysa något på ett forum, göra en arbetsgivare medveten om hur personalen beter sig, anmäla till polisen eller annat alternativ. Tycker jag.

 

[AI62]

Är det här ditt enda svar, tror du på riktigt att arbetsgivare som sjukhus skulle vara positiva till att deras anställda raggar på sina patienter? Jag har inte riktigt tålamod för den här diskussionen faktiskt.

Men lycka till med kärleken.

Eh??? Knappast detta jag har diskuterat

 

[_Elly_]

Fick i alla fall svar från den som skrivit, återkomm gärna om lunch. Annars bara släng kortet. Ha en bra kväll

Jasså du, vilket ickesvar på en lunchförfrågan.

 

[Mkb]

Eh??? Knappast detta jag har diskuterat

Ok, jag utgick väl från att du svarade på de frågor som du citerade helt enkelt.

 

[Sirap]

Självklart kan man äta lunch med vem som helst fast man har sambo. Men då är det ju med någon man känner. Den här killen har ju bara sett dig på firman och vet inget annat än hur du ser ut, så självklart är det ett raggningsförsök. Han vill ju inte käka lunch som kompisar eftersom du är så himla trevlig. Jag menar, du är säkert trevlig men det vet ju inte han ett dugg om - det är liksom inte det det handlar om. Förstår inte alls att du ens överväger det om du inte är öppen för att "vänstra".

 

[_Taggis_]

Klart det behövs, vi har ju lagar och straff av en anledning. Det betyder inte att jag behöver gå in och personligen uppfostra en annan vuxen, men att det hjälper när/om jag på något vis säger ifrån när folk beter sig som rövar. Sedan kan det innebära att belysa något på ett forum, göra en arbetsgivare medveten om hur personalen beter sig, anmäla till polisen eller annat alternativ. Tycker jag.

Vi är nog inte helt oense. Jag ser skillnad på civilkurage, som jag tycker beskrivs ovan, och att vara självutnämnd "minipolis" och påtala högt och lågt om det mesta. Det senare är jag ganska allergisk mot, och det färgar såklart mitt ställningstagande i tråden och liknande diskussioner.

 

[Sel]

Vi är nog inte helt oense. Jag ser skillnad på civilkurage, som jag tycker beskrivs ovan, och att vara självutnämnd "minipolis" och påtala högt och lågt om det mesta. Det senare är jag ganska allergisk mot, och det färgar såklart mitt ställningstagande i tråden och liknande diskussioner.

Det är klart våra personliga åsikter och upplevelser färgar ställingstagandet.
Jag mottog under ett par år mycket obehagliga lappar anspelande på sex och möten, så jag skulle givetvis reagera mycket starkare på det Ts beskrev än någon som inte varit med om något liknande. Jag tycker det är fult och fegt och i allra högsta grad olämpligt om ömsesidigt intresse inte etablerats. Låt folk vara ifred helt enkelt.
Helt utanför att det dessutom rör sig om en arbetsplats.

 

[Sasse]

Jag gillar inte den här typen av kontaktförsök när man haft lite till ingen kontakt och sedan får ett telefonnummer helt i det blå. Speciellt inte från ett företag, där vill jag känna trygghet och slippa dylikt. Det är inte professionellt helt enkelt. Däremot har jag svårt att tro att jag tagit det vidare till chefen, men att sprida det vidare till vänner och bekanta - japp.

Jag förstår inte heller vad det är som är smickrande. Är det alltid smickrande i så fall om en okänd (eller känd) intresserar sig för en?

 

[Milosari]

Det handlar inte om förfarandet utan om situationen och i vilken roll personen raggar.

Det har kommit fram snubbar och tex gett mig en lapp med deras nummer, typ när jag varit ute på promenad. Men jag förväntar mig inte att personalen när jag ska handla på ICA raggar på mig, inte heller polisen som stoppar mig för fortkörning eller läkaren som skriver ut min medicin.

Men i det här fallet är det väl inte lokala ica där man träffas flera gånger i veckan, eller personer där maktfördelningen är förskjuten. Jag tycker nog att det kan räknas som minimal risk för att man ska känna sig obekväm, om man inte känner att frågan i sig blir obekväm oavsett sammanhang. Jag har faktiskt svårt att se hur man ska kunna vara ännu försiktigare i sina kontaktförsök?

 

[Milosari]

Det är klart våra personliga åsikter och upplevelser färgar ställingstagandet.
Jag mottog under ett par år mycket obehagliga lappar anspelande på sex och möten, så jag skulle givetvis reagera mycket starkare på det Ts beskrev än någon som inte varit med om något liknande. Jag tycker det är fult och fegt och i allra högsta grad olämpligt om ömsesidigt intresse inte etablerats. Låt folk vara ifred helt enkelt.
Helt utanför att det dessutom rör sig om en arbetsplats.

Men frågan är inte "vill du ligga med mig" utan "vill du äta lunch med mig". Det är ju otroligt oskyldigt!

 

[Sel]

Men frågan är inte "vill du ligga med mig" utan "vill du äta lunch med mig". Det är ju otroligt oskyldigt!

Fast knappast utan intentioner. Jag skulle inte tro att meddelandet var skrivet med undermeningen "Jag tror vi kan bli kompisar."