Fast om jag förstått det jag snabbskummat i kvällspressen så är det väl så att när man väl blivit en berömd artist i genren så måste man fortsätta med brottslighet för att det inte är ok att sjunga om livet men inte leva det?
(vem vet ju mer känd man blir och grövre brott man sjunger om desto mer kanske man snarare måste höja tempot och aggressionen? Det kan ju såklart också bara vara ngt slags inbillning från kvällspressen att det är såhär. De har ju så mycket konstiga idéer om massor av olika fenomen (World of Warcraft är ett sätt att bygga en armé av tonåringar som tränas för världskrig tex har synts till.)
Så för att ta sig ur brottslighet efter att man blivit en känd artist måste man väl byta genre, frågan är hur tryggt det är också?
kn:
Med det sagt så känns det som att det större problemet här är att den kriminella världen är så stor att det finns plats för flera artister att både utföra brottslighet och sjunga om den och inte känna att det finns någon risk från samhället i det heller, bara från andra kriminella. Inte att musiken finns så att säga.
Självklart kanske en recensent väl måste ta med hur hen känner inför musiken och texten i sin bedömning av den. Men det är ju svårt att ignorera en helt genre om musiken har genuint hög kvalitet.
Det finns även många exempel på fd kriminella som ger tillbaka till samhället, men givetvis uppmärksammas inte det på samma sätt som med rockstjärnor. De senare är ju kända och glamouriserade av samhället, de förra är sällan det (annat än kända för polisen). Gissningsvis gör dock fd kriminella mer för samhället på nära håll än många rockmusiker.
