Gangsterrap och samhällets respons

Självklart behöver man lyssna på fler röster än en, och det var därför jag frågade om din bakgrund för att kunna ha med det när jag väger samman beskrivningarna. Det känns som en hyfsad standardfråga, även om det tydligen missuppfattades.
Fast jag ifrågasatte inte ditt ifrågasättande av mig nu, utan la bara till den biten rent allmänt för jag insåg att det var otydligt. :)
 
Haha, nej jag har inte egen erfarenhet av gansterraplivet. Jag trodde att det framkom ganska tydligt när jag i något tidigare inlägg skrev att jag inte ens uppskattar hiphop överlag. Vad jag däremot har är ganska goda kunskaper av genom studier är autenticitet i populärmusik, men då främst inom genrer som rock, postpunk och goth. Därför tänkte jag att det kunde vara intressant att dra paralleller, och som @Fruentimber varit inne på så är det ganska intressant med skillnaden i att uttrycka det som ett hårt liv när det rör någon rockstjärna jämfört med kriminalitet när det rör en rapare.

Att förväntan om autenticitet förekommer även i andra genrer kan förstås vara intressant, men jag tror inte någon har påstått att det i sig skulle vara unikt för gangstarap. Men förekommer det lika mycket dödligt våld med tillhörande autencitet inom de genrer du tar upp? Den jämförelsen behöver vara med för att jag ska tycka att jämförelsen är helt och hållet relevant för diskussionen. Men har förstått att jag också lägger en gradskillnad i olika typer av våld som andra inte gör.
 
Om det enbart handlade om droger, så hade jag hållit med dig. Poängen med kritiken av dagens svenska gangstarap är att det inte "bara" handlar om droger utan att det handlar om att uppsåtligen döda varandra, och det ökade kravet på äkthet, att det inte längre räcker med att skildra en livsstil, en plats, sina tankar och känslor utan att du om du ska räknas så måste du också döda. Är det ett vanligt inslag i rockmusiken?

Gällande rasistkortet hade jag inte haft något problem att du tagit upp rasism om du också motiverat hur du tänker, som du gjorde nu. Problem med att ta upp det begreppet (som är ett väldigt kraftfullt verktyg idag) blir när man bara "droppar" och sedan lämnar det därhän, som att det är så självklart att det inte krävs någon vidare förklaring. Jag höll ju inte helt med om ditt resonemang, men hade inte kunnat argumentera emot om du inte hade förklarat dig.

Men igen; det här har ju inte med poängen i mitt inlägg att göra? Det handlar varken om kritiken eller äktheten, eller vilka inslag som finns inom rockmusiken.

Poängen var att en rockmusiker som handlar med droger är lika kriminell som rapparen som handlar med droger.

Jag tänker inte vrida mig själv ut och in - antingen förstår man vad det är jag avser, eller så gör man inte det trots mitt förtydligande. Det är fortfarande hur vi beskriver olika kriminella, oavsett om de är rockmusiker eller rappare eller folkdansartister, som var poängen. Vilka ord vi använder. Varför vi inte brukar samma ord för samma handling. Vad som ingår i vems låttext har liksom inte med mitt inlägg att göra.
 
Men är det verkligen ingen skillnad på att vara "autentisk" när det handlar om mord, rån och kidnappning och när det handlar om självskadande, även inklusive självmord?? Inget är bra om någon blir påverkad såklart, men jag tycker ändå att det är värre moraliskt att döda andra än att döda sig själv och jag tycker att det moraliskt är värre att uppsåtligen döda andra än att indirekt påverka andra genom att t ex knarka.

Jag tycker att det är så konstigt att detta genererar så mycket reaktioner av typen att dessa musiker står för typ samma sak som genre X och Y, vi måste lyssna på vad ungdomarna i orten vill säga och det gör vi genom att normalisera denna musik osv. Nej, säger jag. Vi hjälper inte ungdomarna i orten genom att normalisera denna livsstil, att vi befäster synen att det är så det är i orten (till skillnad från Hammarbyhöjden där det tydligen bor "vanliga människor" enligt Ulf Kristersson). Det finns massor av bättre sätt att lyssna på både ungdomar och vuxna i förorterna, och ge dem en tro på ett bra liv, att de kan få jobb, att de är välkomna och behövda i samhället osv, utan att för den skull normalisera innehållet och äktheten i innehållet i denna typ av livsstilsmusik. Det betyder inte att musiken förbjuds, det betyder ett annat förhållningssätt till musiken än den som råder just nu och som även förespråkas/försvaras av många i denna tråd.
Delvis KL

När jag läser det du skriver här, så blir det ju ändå konstigare:

Var är musiken/det kulturella uttrycket från förorten, från dem som inte tar del/är en del av "gansterkulturen".

Alltså musiken från de boende i förorten som beklagar våld, vapen, dödande narkotika etc?

Vilket stöd eller vilka priser får andra kulturgrupper i förorterna än gangsterrapparna?

För långt ifrån alla som bor på en viss plats, är en del av "gangsterkulturen".
 
Här berättar han och hans mamma själva att han aldrig riktigt varit in i den världen utan har sjunger om andras vardag så att alla kan relatera. Det framkommer ganska tydligt att Einar själv inte tillhörde ågot gäng, även om han varit på glid som yngre och rökt gräs.

 
Senast ändrad:
Två fel gör såklart inte ett rätt, men jag tycker att det är rimligare att personer som lever ett utsatt liv gör konst av det, jämfört med någon som inte lever ett utsatt liv som väjer att kapitalisera på de utsatta och på något vis befästa utanförskapet.

Ja jag gillar inte något av det, i denna tråd är jag mest brydd över att det väcker så mycket reaktioner att vara kritisk mot gangstarapkulturen.

Att göra konst av en livsstil genom att skriva, sjunga, skultptera har jag inget problem med alls i sak. Att glorifiera och/eller kräva autenticitet när det gäller våld mot sig själv eller andra, eller andra destruktiva handlingar kan det finnas en problematik i oavsett vilken genre det handlar om men när det gäller mord tycker jag faktiskt att gråzonen som problematiserandet innebär så är det gråa väldigt väldigt mörkt grått. Det finns liksom inget att vinkla i konstaterandet att kräva autenticitet gällande att sjunga om mord, enligt mig. Det betyder inte att man inte kan skapa konst kring mord, det jag menar är att gangstarappen har följt en utveckling där kombinationen av innehållet, krav på autenticitet och den gängkriminalitet vi har i förorterna idag gör att jag tycker att det är så långt ute på gråskalan att faktiskt är svart.
 
Men igen; det här har ju inte med poängen i mitt inlägg att göra? Det handlar varken om kritiken eller äktheten, eller vilka inslag som finns inom rockmusiken.

Poängen var att en rockmusiker som handlar med droger är lika kriminell som rapparen som handlar med droger.

Jag tänker inte vrida mig själv ut och in - antingen förstår man vad det är jag avser, eller så gör man inte det trots mitt förtydligande. Det är fortfarande hur vi beskriver olika kriminella, oavsett om de är rockmusiker eller rappare eller folkdansartister, som var poängen. Vilka ord vi använder. Varför vi inte brukar samma ord för samma handling. Vad som ingår i vems låttext har liksom inte med mitt inlägg att göra.

Jag har förstått nu att ni pratar om en annan fråga än jag, så jag har inget att tillägga till din diskussion.
 
Delvis KL

När jag läser det du skriver här, så blir det ju ändå konstigare:

Var är musiken/det kulturella uttrycket från förorten, från dem som inte tar del/är en del av "gansterkulturen".

Alltså musiken från de boende i förorten som beklagar våld, vapen, dödande narkotika etc?

Vilket stöd eller vilka priser får andra kulturgrupper i förorterna än gangsterrapparna?

För långt ifrån alla som bor på en viss plats, är en del av "gangsterkulturen".

Förstår inte hur detta relaterar till det jag skrev? Men angående det sista, så är det en stor andel till att jag är kritisk mot den ängslighet som jag upplever inom svensk kulturdebatt. Att det ofta motiveras att gangstarappen också måste få kunna få priser, för vi måste också låta förorterna ta plats. Men det finns ju en massa människor i förorterna som gör allt de kan för att motverka Yasins m.fl. inflytande på de unga. Det finns andra sätt att "lyssna på förorterna" än att ikonisera en grovt gängkriminell.
 
Här berättar han och hans mamma själva att han aldrig riktigt varit in i den världen utan har sjunger om andras vardag så att alla kan relatera. Det framkommer ganska tydligt att Einar själv inte tillhörde ågot gäng, även om han varit på glid som yngre och rökt gräs.


Nu kan väl inte någon av dem anses direkt neutrala i frågan... jag tvivlar (tyvärr) inte en sekund på att han definitivt hållit på med mer än lite "småbus".

Att han sedan kanske inte var den grövsta brottslingen i sammanhanget är en annan femma.
 
Här berättar han och hans mamma själva att han aldrig riktigt varit in i den världen utan har sjunger om andras vardag så att alla kan relatera. Det framkommer ganska tydligt att Einar själv inte tillhörde ågot gäng, även om han varit på glid som yngre och rökt gräs.


"Som yngre"? Han är 17 när intervjun genomförs och precis släppt från HVB. Det är väl kanske inte en genomsnittlig unge direkt och lite mer än "på glid".

Man skulle kunna andas något som skolan som skyddsfaktor (igen, dvs de hänvisar till att skolan inte hade resurser som räckte till).
 
"Som yngre"? Han är 17 när intervjun genomförs och precis släppt från HVB. Det är väl kanske inte en genomsnittlig unge direkt och lite mer än "på glid".

Man skulle kunna andas något som skolan som skyddsfaktor (igen, dvs de hänvisar till att skolan inte hade resurser som räckte till).
Ja han var knappast någon gängkriminell iallafall, jämfört honom med dom riktigt förlorade förortskidsen så var Nils bara på glid, det gick riktigt bra för honom, han var mångmiljonär, vilket sticker i ögonen på dom där giriga, fattiga förortsungarba som är redo att gör vad som helst för några tusenlappar. Nils var inte en förlorad människa till skillnad från dom som han sjunger om i sina texter. Ett annat intressant klipp
 
Ja han var knappast någon gängkriminell iallafall, jämfört honom med dom riktigt förlorade förortskidsen så var Nils bara på glid, det gick riktigt bra för honom, han var mångmiljonär, vilket sticker i ögonen på dom där giriga, fattiga förortsungarba som är redo att gör vad som helst för några tusenlappar. Nils var inte en förlorad människa till skillnad från dom som han sjunger om i sina texter. Ett annat intressant klipp

Jag tycker ganska illa om dina beskrivningar. Eller rättare sagt väldigt illa.
 
Jag tycker att jämförelsen med rock haltar. Ja, en del rockstjärnor har levt vilda liv. Droger, alkohol, fester osv. Men det drabbar de själva.

Utöver hur droger kan drabba andra så är det verkligen inte så att rockstjärnornas vilda liv bara drabbar dem själva.

Jag har redan tagit upp att det varit vanligt att sex med minderåriga förekommit. En del så kallade ”baby groupies” ångrar ingenting. Men även om allt var frivilligt är det knappast ok med vuxna män som har sex med 12-14-åringar. Många kända namn går att rabbla upp här, Iggy Pop skrev t o m en sång om hur han träffade en baby groupie.

Ännu värre är det för de som faktiskt känner att de blivit utnyttjade och/eller ångrar sig. Som kvinnan som var 16 år när Steven Tyler(sångare i Aerosmith) övertalade hennes mamma att hon skulle godkänna att han skulle blev flickans vårdnadshavare(!). På så vis kunde hon lagligt följa med honom på turné över statsgränser i USA. Hon blev gravid efter att Tyler sagt att han ville ha barn med henne, men sedan övertalade han henne att göra en abort i femte månaden. Snart därefter tog förhållandet slut.
Ett annat exempel är den då 13-åriga flicka som blev flickvän till den 34 år äldre Bill Wyman(basist i Rolling Stones på den tiden). De hade sex första gången när hon var 14, gifte sig när hon fyllt 18, och skilde sig 2 år senare.

I ljuset av detta är jag inte jätteförvånad över att Bob Dylan nu anklagas för övergrepp på en 12-åring, något som ska ha inträffat 1965. Om det är sant eller inte har jag förstås ingen aning om, men att en rockstjärna skulle utnyttjat en 12-åring sexuellt är inget jag tycker låter konstigt alls.
 
Men han skulle väl aldrig sitta i tv och säga som det var? 😅
Nu har jag läst så mycket om honom att jag är allt mer säker på min sak ang Nils.
Hade det varit så att han var med i något gäng eller nätverk så hade någon Def hämtats på att han blev kidnappad från start samt att någon skulle hämnas på mordet, vilket förmodligen inte kommer ske.
 
Ja han var knappast någon gängkriminell iallafall, jämfört honom med dom riktigt förlorade förortskidsen så var Nils bara på glid, det gick riktigt bra för honom, han var mångmiljonär, vilket sticker i ögonen på dom där giriga, fattiga förortsungarba som är redo att gör vad som helst för några tusenlappar. Nils var inte en förlorad människa till skillnad från dom som han sjunger om i sina texter. Ett annat intressant klipp

Hade du försökt vitmåla honom (pun intended) om han varit något annat än etniskt svensk?

Dina åsikter om medmänniskor som inte har det så bra är väldigt, väldigt otrevliga och jag håller helhjärtat med @sjoberga ovan.
 
Nu har jag läst så mycket om honom att jag är allt mer säker på min sak ang Nils.
Hade det varit så att han var med i något gäng eller nätverk så hade någon Def hämtats på att han blev kidnappad från start samt att någon skulle hämnas på mordet, vilket förmodligen inte kommer ske.

Ah, men då så. Allt lugnt. Varför tror du att Einar var en oskyldig gullgosse?
Inget jag läst visar på det...
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp