Göra slut?

viol

Trådstartare
Hej alla!

Jag har sedan ett tag funderat på om jag ska göra slut med min pojkvän, och skulle behöva lite hjälp på traven i tänkandet!

Jag har varit tillsammans med honom i snart fyra månader. Vårt förhållande har gott oerhört snabbt, vi bor redan tillsammans. Han verkar superkär i mig och säger hela tiden att han älskar mig och att jag är underbar, perfekt, att han inte skulle klara sig utan mig, att han behöver mig (väldigt jobbigt för mig att höra) och så vidare. Jag får nästan alltid dåligt samvete, för jag känner inte så för honom (även om jag såklart alltid säger att jag älskar honom tillbaka och försöker anstränga mig för att säga komplimanger om honom).

Till saken hör att det här är mitt första förhållande och att det i början, och fram till rätt nyligen kändes som att han var den rätta och att han var den enda. Nu idag inser jag att det mest var rädsla från min sida, rädsla att vara själv och så hade jag en känsla av att han var det enda jag hade i mitt liv som betydde något. Jag har haft en VÄLDIGT tuff vår där jag periodvis mått väldigt dåligt och haft en del självmordstankar.

Den senaste tiden ser jag dock ljusare på framtiden och är mer peppad på livet. Jag har bestämt mig för att följa mina känslor och min egen vilja istället för att bara trycka undan dem och tänka på vad som är bäst för andra. I samband med det här så försvann alla känslor jag hade för honom, jag insåg att jag inte behöver honom för att vara lycklig. Dessutom så känns det lite som att jag hela tiden ansträngt mig för att vara kär i honom, och att jag aldrig riktigt känt det på ett äkta sätt. Jag har rationaliserat fram kärleken, delvis på grund av att jag inte riktigt visste om jag kunde lita på mina känslor, då jag som sagt mådde dåligt och hade "ärr" från tidigare upplevelser!

Vad säger ni? Några tankar? :)
 
Tyvärr har jag inget att säga eftersom jag är nästan precis i samma sits, förutom att vi har varit tillsammans i 6 månader, är på distans och han har spenderat hemskt stora summor pengar på mig och att komma och bo här i några månader. Så det är skuldkänslor över det, han älskar mig, har det svårt själv med depression men tycker att jag är den som fått honom att må bättre och utan mig skulle han säkert begå självmord osv, han skulle göra vad som helst för mig och... jag känner inte likadant. Jag älskar inte honom på samma sätt, visst tycker jag om att ha honom med mig men det är inte den där känslan av att vara hemskt kär.

Jag har i alla fall kommit fram till att göra slut har varit det bästa. Man ska inte vara ihop med någon man inte älskar, det är orättvist gentemot båda. Den andra personen kommer bli hemskt sårad ja, men sen kommer även hen gå vidare... tillslut. Tyvärr är jag så hemsk att jag klarar inte av när min pojkvän bryter ihop eller blir ledsen, han skulle helt seriöst göra vad som helst för att få mig att stanna och han lovar att bli bättre osv osv (fast han inte ens gjort något fel ugh) och hela situationen är så hemsk. Så jag ger bara upp och ber om ursäkt. Han vet att han gillar mig mer än jag gillar honom... men jag är fast. :( (låter hemskt haha, men ja jag gillar honom. Dock inte älskar. Försöker lista ut hur jag själv ska lösa detta. Han är ju världens underbaraste pojkvän egentligen...)

Så ja, min beslut är nog att det är bäst att göra slut. Det är svårt, men självklart kommer ni båda gå vidare. Det finns någon för alla. Säg bara ärligt hur du känner och kom till ett beslut tillsammans.
 
Att avsluta ett förhållande är alltid jobbigt, speciellt när den man ska bryta med fortfarande har känslor. Men det mest rättvisa både mot dig själv och mot honom är att sätta sig ner och berätta att känslorna inte riktigt finns där och att du inte ser något att bygga på inför framtiden.
Chansen är självklart stor att han blir sårad och ledsen, men i slutändan skulle han nog inte heller vilja bygga på något med någon som inte är på samma plan med känslorna. Och självklart är det jätte jobbigt när personen säger saker i stil med Du är mitt allt, jag är inget utan dig osv , själv varit där med ett ex, men tillslut insåg jag att det är mitt liv och jag mådde inte bra i förhållandet och jag kunde inte ta ansvar för hans mående genom att stanna.

Så ja, med bara din trådstart som bakgrund tycker jag absolut att du ska bryta med honom, ju förr desto bättre. Och ha inte dåligt samvete, men kan inte rå för sina känslor! Finns de inte där, så gör dem inte det. Man kan inte vara tillsammans med någon bara för att vara snäll, det är inte schysst mot någon part.
 
Att du börjat fundera säger väl en hel del? Ni flyttade ju ihop snabbt, så det fanns inte mycket tid för att riktigt känna er för. Efter vad jag läst tycker jag ni skall flytta isär och se vad som händer. Är han så beroende av dig blir det bara värre ju längre tiden lider.
 
Jag tänker väl spontant att jag hade blivit helt förkrossad om en partner var tillsammans med mig även om han inte var kär i mig. Det hade sårat mig mer än ett, från min sida ovilligt uppbrott någonsin skulle kunna göra.

Jag känner precis likadant. Det blir ju ett oärligt svek att inte kunna göra slut trots att det saknas känslor. Bättre i min värld att riva av plåstret snabbt, än att dra ut på plågan som ändå kommer till slut.
 
Så hade jag det med exet också, kände alltid att han hade mer känslor för mig än jag för honom. Vi var ihop i fyra år och jag försökte väl tvinga fram mer känslor än vad som fanns och intala mig att jag var kär osv.

Visst hade vi det bra ihop också, men det kändes alltid som att vi var mer som kompisar än kärlekspar.

Det är inte värt det, man mår bara dåligt och till slut kommer man bara gå och irritera sig på varandra. Har man inte rätta känslorna så är det bättre att göra slut, det är ärligare mot både en själv och sin partner.
 
Tack för alla svar! :)

Usch, vilken jobbig situation det här är! Ni har helt rätt i att det känns väldigt oschysst att stanna kvar i något när man inte har känslor samtidigt som den andre har starka känslor, men samtidigt är det ju inte så lätt. Jag HAR ju känslor för honom men det är snarare väldigt starka kompiskänslor snarare än kärlekskänslor...Eller? Han är verkligen min bästa vän och jag trodde aldrig att jag skulle trivas så här bra med en annan människa som jag gör med honom! Det är verkligen fantastiskt att leva livet och bo ihop med honom! :)

Men samtidigt så känner jag mig inte så attraherad och det gör mig väldigt ledsen! Jag VILL ju vara med honom, men det känns ju inte som att det ska kännas så här efter en så kort tid. Eller har jag fel? Är det så här den "trygga, kanske lite tråkigare, men ändå djupare" kärleken känns? Vad kan man göra i en sån här situation, förutom att göra slut?
 
@Springer Du har rätt i att det säkert gick alldeles för snabbt. Att flytta isär en tid skulle säkert vara en bra idé - men tyvärr är det inte möjligt som saker och ting ser ut idag!
 
Tack för alla svar! :)

Usch, vilken jobbig situation det här är! Ni har helt rätt i att det känns väldigt oschysst att stanna kvar i något när man inte har känslor samtidigt som den andre har starka känslor, men samtidigt är det ju inte så lätt. Jag HAR ju känslor för honom men det är snarare väldigt starka kompiskänslor snarare än kärlekskänslor...Eller? Han är verkligen min bästa vän och jag trodde aldrig att jag skulle trivas så här bra med en annan människa som jag gör med honom! Det är verkligen fantastiskt att leva livet och bo ihop med honom! :)

Men samtidigt så känner jag mig inte så attraherad och det gör mig väldigt ledsen! Jag VILL ju vara med honom, men det känns ju inte som att det ska kännas så här efter en så kort tid. Eller har jag fel? Är det så här den "trygga, kanske lite tråkigare, men ändå djupare" kärleken känns? Vad kan man göra i en sån här situation, förutom att göra slut?

Nej, det är inte så djup kärlek känns. Varför skulle djup = tråkig?
Om du inte känner attraktion gentemot honom efter 4 månader ihop så har jag svårt att det skulle hända efter 6,12,18 etc månader.
Fortsätt gå din egen väg och jobba på din egna trygghet och ge honom en chans att hitta ömsesidig kärlek istället :)
 
Jag kan komma med lite input från andra hållet. Jag har varit den som älskade mer i ett förhållande och min partner drog ut på avslutet alldeles för länge pga rädsla. Och det var just det som sårade något fruktansvärt. Att veta att han hade "låtsats". Klart jag hade blivit ledsen ändå, men inte sårad på det sättet som jag blev nu. (Sedan skötte han inte det hela så bra heller...)
Så, av respekt BÅDE mot dig själv OCH din partner så tycker jag att du ska avsluta det.
 

Liknande trådar

Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 209
Senast: Whoever
·
Fritid Jag har en fritidsaktivitet där jag tappat känslan av att det ska bli roligt. När jag väl är där och gör det så är det roligt och...
Svar
17
· Visningar
1 245
Senast: hollypolly
·
Relationer I morgon ska jag träffa en person som är genomsnäll... eller nåt. Jag har träffat personen tidigare vid några tillfällen och trots...
15 16 17
Svar
323
· Visningar
19 426
Senast: Shaggy
·
Skola & Jobb Som en uppdatering på gamla tråden, så blev jag "av med jobbet". Fick besked om detta idag, att jag inte fick en tillsvidareanställning...
Svar
19
· Visningar
2 720

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp