Jo, så kan man tänka. Eller så har han och de som stöttar honom rätt. Eller så stämmer det visserligen att han har sina brister, men de borde man acceptera och lära sig leva med, inte reagera på.
Med tid tänker jag att du kommer kunna känna ilska igen, och att det kommer vara välgörande för dig
Jag kan ju bli arg nu, det bara vällde fram känslor när jag slutade, på ett nästan läskigt sätt. Som en vulkan.Med tid tänker jag att du kommer kunna känna ilska igen, och att det kommer vara välgörande för dig
Jag har medarbetare (jobbar med rehab) som ordineras träning med typ boxboll eller liknande där man ska slå, gärna hårt. Det kan vara förlösande att kroppen får agera, även om man ännu inte känner känslan, den kan komma ikapp av själva rörelsen. Kanske värt att prova?
Det låter lite som att han leker med dig? Kanske njuter litegrann av att ha den där makten över dig. Tala om för dig när och var du "får" bli arg! Den förmågan att påverka dig - fast det tror jag knappast han erkänner för sig själv. Han måste ha rätt höga tankar om sig själv, lite så att han ser ner på sina medarbetare, ömkar dem för att de inte klarar av jobbet sådär som HAN gör, för han är ju så himla bra och chefen ger honom beröm och makt och.... Han tycker kanske att hans metod är den rätta och det är så man gör när man är proffessionell. Den där gulliga och lite valpiga imagen är väl till för att han samtidigt ska ge ett sympatiskt intryck. Väl inövat.
Du kommer hitta dit. Men du kommer ha en extra erfarenhet i ryggsäcken som gör dig starkare, smartare, ännu mer empatisk och lite tryggare om samma situation uppstår igen
Kan du bli arg på honom, när han inte är inom synhåll?
Ja, lite så är det. Han, till skillnad från oss andra, klarar uppgiften och gör den professionellt. Men en stor skillnad är ju just det att han har en chef som stöttar och backar upp honom i alla väder. Det har inte vi andra, som har en annan chef än han har. Och det gör ändå skillnad, skulle jag säga. Hade jag haft det stödet han har från sin chef hade jag också orkat.
Jo, en av kollegorna som jobbat med honom tidigare har beskrivit honom just så, som manipulativ. Jag tror inte han är det medvetet, för då skulle han inte så ofta säga och göra saker som verkligen vänder människor han vill ha med sig mot honom i andra sammanhang. Han är lite filterlös, kan man säga.
Jag känner igen det här lite. Han manipulerar. Han är elak när han gör så. Försök komma ihåg det.
En av sakerna med honom är att han gjort en principsak av att aldrig någonsin fråga hur det är med mig, hur jag tycker det funkar, eller något sådant. Han vill inte veta.
Han är ett monster, han är manipulativ, inte alls konstigt att han har sin chef i ett snöre. De är vansinnigt svåra att komma åt i det läget.
Så där pratade min chef också. Han är elak mot dig, och manipulerar dig.
Du tänker exakt som jag gjorde, och fortfarande gör ibland. Du är snäll och mänsklig och försöker förstå en annan människa.
Nej, min bedömning är att det inte är lämpligt att han har personalansvar. Jag delar den bedömningen med facket och personalchefen. Men nu är det som det är, han har personalansvar.
@Hoarfrost har jättebra strategier.
Efter att jag hanterat min kollega som kollapsade på golvet, låg och skakade, var helt okontaktbar i tio minuter, ringde jag min chef.
Du anar inte hur rätt du har. Han ÄR en liten, osäker person. Min man hörde honom en gång när jag satt på teams, och tyckte att va? Var det där X? Det lät som en osäker liten terrier.
Det tog mig ett tag innan jag fattade det men jag drog parallellen till toxiska relationer också efter ett tag. Det hjälpte mig att förstå allt som hände i mig. Det hjälpte mig också att komma fram till att okej jag kanske inte kan lämna den här relationen då det är en jobbrelation. Men jag kan avsluta all icke nödvändig interaktion med den här människan.
Typ exakt det har hänt. Med skillnaden att istället för att få en utskällning, så blev jag kallad till ett allvarligt samtal med honom och HR, och fick höra att jag var ett arbetsmiljöproblem för honom.
Det är ändå bra om både man själv och andra kan lära sig av negativa erfarenheter. Jag har aldrig sett kopplingen till parrelationer förut, men @Mabuse beskrev nästan på detaljnivå min egen erfarenhet av en sådan (för många decennier sedan). Jag har redan skrivit till min kollega att jag vill att vi pratar ordentligt om det här när vi ses i augusti. Det här är kompetenshöjning för oss. Även om jag gärna låtit @Mabuse slippa må dåligt för min kompetens skull, så att säga.
Du behöver verkligen vakna upp ur den där hemska dvalan.Du anar inte hur rätt du har. Han ÄR en liten, osäker person. Min man hörde honom en gång när jag satt på teams, och tyckte att va? Var det där X? Det lät som en osäker liten terrier.
Det som blev riktigt destruktivt var just det du beskriver. Han gör mig illa. Jag berättar för honom att han gör mig illa och ber honom göra annorlunda, ens något lite som inte skulle kosta honom något. Han gör det inte, och han vill inte säga förlåt. Jag får inte bli arg, och han är en god människa.
Om han gör mig illa, och det inte är fel, och han är en god människa, så är den enda rimliga slutsatsen att jag förtjänar det jag utsätts för. Jag förtjänar att bli illa behandlad, om jag mår dåligt så spelar det ingen roll. Hur jag mår spelar ingen roll. Jag är inte viktig.
Den tankebanan. Helt säkert inte något han åstadkommit medvetet, men det är ju sällan människor är medvetet onda. ”Nobody thinks they are a bad person.”
