Grundledsen efter krashad arbetsrelation

[Mabuse]

Jag är så säker jag kan vara på stt det är han som är problemet här. Inte du. Inte kombon av er. Jag tänker på de lilla terrier din man associerade till, när jag läser att han gömmer sig när han borde delge information som inte är önskad. Den känslan kan jag också relatera till: jag får impulser att "gömma mig under skrivbordet" några gånger om året. Men sen tar jag tag i det där jobbiga, för jag vet ändå att det blir värre annars. Han, gissar jag friskt, tycker nog mest attdet är orättvist mot honom att behöva förmedla tråkig information, som han inte kan påverka. (Mellanchefens lott i livet, typ. Det är frivilligt att bli/vara mellancef.)

Han har väldigt stor makt att påverka, för informationen han inte vill dela är beslut han själv har tagit, som han vet att man inte kommer gilla. Då duckar han och drar ut på beskedet, för han vet att det kommer en negativ reaktion som han inte vill ha.

Han tycker att man bara ska lita på honom, att hans beslut är det bästa. Även om det var tvärtom vad man själv ville, så ska man då säga ”Jag litar på dig, om du tycker det här blir bäst så tror jag på det, och har inga invändningar. Du gör som det blir klokast!”.
Fast så reagerar ju sällan människor när de har bett om något och man gör tvärtom utan att ange nåt argument för det. Särskilt inte i min bransch, där alla är drillade i att argumentera för sin sak.

 

[Cattis_E]

Ganska sent in i tråden och du har fått många bra tips hittills. Ber om ursäkt om jag upprepar något då jag bara hunnit skumma tråden och inte läsa jättenoga.

Inläggen från @skiesabove
och @Hoarfrost är kanske värda att läsa en gång extra. Bra tips fanns det i dem.

Jag har varit med om liknande men inte exakt samma med två jobb i rad.
Jag valde att lämna ett kaosigt jobb efter tre månader. Detta för att vi skulle läras upp av personal på ett konsultbolag som nu förlorat uppdraget när de anställde oss. De var lite allmänt aviga. Det kördes med självstyre från start, vi skulle alltså inte ha nån chef utan lösa våra problem själva. Ändå hade vi en teamleader. Det blev ett par krockar och jag började fundera på hur labil jag egentligen var.

Vidare till nästa jobb där jag blev sjukskriven 2v efter typ 4 mån för två närmaste kollegorna inte direkt var välkomnande men inte så illa som din kollega. De valde att inte förlänga min provanställning (jag hade redan börjat söka annat) pga att jag gjort ett misstag när chefen var sjukskriven veckovis och tydligen varit tvär vid ett tillfälle.

En av kollegorna viftade bort misstaget med att den andra inblandade nog rapporterat det och visade mig inte alls hur jag skulle göra. Chefen ansåg att jag bara skulle ha vetat rapporteringsvägen utan handledning.
Sjukskrivningen lär väl inte ha hjälpt.

Efter två misslyckade jobb och ut i arbetslöshet 2a gången på ett år började jag allvarligt fundera på om jag var väldigt instabil, otrevlig osv.

Förutom tipsen från de jag nämnt ovan undrar jag om du redan tillåtit dig att sörja hur det blev genom att gråta ut? Jag grinade så tårarna sprutade, satte mig i bilen på en plats där ingen hörde och skrek ut frustrationen vid något tillfälle. Jag blev hes sen kan kan säga..

Annars är det väl att om du nu lever för jobbet så kanske du även behöver hitta något i fritiden du verkligen tycker om att göra.
Tror du att du kan göra det?
Sådana här situationer tar så mycket hårdare om jobbet är det enda sammanhang som man tycker ger energi.

Utöver det är ju prata med någon bra. Jag provade några besök med Mindler och det hjälpte mig att hitta lite strategier för att hantera tankarna och uppmärksamma de "automatiska tankar" som dyker upp snabbt och blir en sanning för mig.
Genom att uppmärksamma dem och ha ett "svar" redo så kan man bryta det destruktiva mönstret.

Kram