Bukefalos 30 år!

Alltså, hur går det ens till psykologiskt? Eller praktiskt? Barnen gråter, mannen uttrycker någon form av behov, mamma hjälper mannen först? Pappa slår barnen, mamma tar barnens parti?

Jodå, jag har hört mer än en man uttrycka att mamman "blivit tråkig" när hon prioriterar barnen framför att underhålla honom. Och att han inte får lika mycket uppmärksamhet (läs: service) sen barnen kom. :bag:
 
Jodå, jag har hört mer än en man uttrycka att mamman "blivit tråkig" när hon prioriterar barnen framför att underhålla honom. Och att han inte får lika mycket uppmärksamhet (läs: service) sen barnen kom. :bag:
Oh ja. Men här ska det ju då inte bli så. Mamman kommer verkligen att behöva all feminin energi hon kan ha för att lösa det här.
 
Jag tyckte ändå detta avsnitt var rätt förklarande gällande Urban. Dels har han spräckt skallen (vilket kan ge vad som helst från inga men till stora). Dels vet han med sig vilken vidrig person han är(/varit?) och tror att han hanterar det genom det här ständiga leendet (istället för iskylan han beskrev sig ha haft tidigare) och genom att vara undflyende och aldrig liksom visa något annat än fasaden/ytan som han lyckats ändra till något han själv tror är mognare eller trevligare. Att hur han är/varit lyser igenom den fasad han tror att han blivit för att han inte på riktigt hanterat de här läbbiga kontrollerande ”gå över lik”-tendenserna och vad övrigt det än må vara, utan bara lagt ett leende ovanpå.

Jag blir alltid så fascinerad av hur deltagare lyckas INTE ställa följdfrågor eller vilja veta mer om varandra när deras partner beskriver något om hur de är. Tex Max ”jag blir tyst” -> Belinda ”mhm” -> Max ”mmhm”. Inget vad pågår inuti dig i tystnaden?, inget hur skulle du behöva bli bemött av mig då?, inget vet du hur du skulle vilja agera istället i sådana lägen? Sådan extrem skillnad när det klipptes mot Sara och Gabriel som väldigt hands on pratade om hur de kan hjälpa varandra mot hungrilskan. ”Korv med bröd. Bara ketchup.”
 
Den här typen av män vill ju att kvinnorna ska ha barn och hem som första fokus men sen i nästa sekund verkar de ju tycka att de kvinnor som gör det är tråkiga eller att mannen ska gå först.
Jag undrar också vad det innebär i praktiken att säga att "parnern eller relationen ska gå före barnen". Om man har en liten bebis som behöver nya blöjor eller skriker för den behöver mat- ska man inte göra det då? Man ska ha ett samtal och bekräfta partnern istället?
 
Den här typen av män vill ju att kvinnorna ska ha barn och hem som första fokus men sen i nästa sekund verkar de ju tycka att de kvinnor som gör det är tråkiga eller att mannen ska gå först.
Jag undrar också vad det innebär i praktiken att säga att "parnern eller relationen ska gå före barnen". Om man har en liten bebis som behöver nya blöjor eller skriker för den behöver mat- ska man inte göra det då? Man ska ha ett samtal och bekräfta partnern istället?
(Hugger sista men blir svar på flera inlägg)

Kan det inte vara mera såna saker som att pappa fått erbjudande om nytt jobb men då behöver barnen flytta och byta skola? Givetvis får inte barnets bästa väga tyngre än pappans vilja i såna saker (i denna typ av förhållanden).
Så tänkte jag iaf, men kanske snälltolkade...

Tyckte Urbans creepy leende när Olivia berättade om vad som hänt i hennes förra förhållande var jätteobehagligt och typ läskigt... Han verkar ha noll förmåga till empati?!?

Annars blev man ju otroligt positivt förvånad över hur han tog infon om att Gabriel var trans. :heart Det kanske finns en liten gnutta hopp ändå..... Tänk om de två kunde bli bästa kompisar? 😂
 
(Hugger sista men blir svar på flera inlägg)

Kan det inte vara mera såna saker som att pappa fått erbjudande om nytt jobb men då behöver barnen flytta och byta skola? Givetvis får inte barnets bästa väga tyngre än pappans vilja i såna saker (i denna typ av förhållanden).
Så tänkte jag iaf, men kanske snälltolkade...

Tyckte Urbans creepy leende när Olivia berättade om vad som hänt i hennes förra förhållande var jätteobehagligt och typ läskigt... Han verkar ha noll förmåga till empati?!?

Annars blev man ju otroligt positivt förvånad över hur han tog infon om att Gabriel var trans. :heart Det kanske finns en liten gnutta hopp ändå..... Tänk om de två kunde bli bästa kompisar? 😂
Urkban hade nog visat sig aningens mindre positiv om det varit HANS KVINNA som var trans.
 
Urkban hade nog visat sig aningens mindre positiv om det varit HANS KVINNA som var trans.
Ja och jag funderade på om han reagerade hyfsat positivt eftersom den andra killen var positiv och nyfiken. Tyckte inte att urban såg särskilt imponerad ut när Gabriel nämnde det.

Sen hade nog jag velat veta vad min partner menade med att han har gått över lik och varit manipulativ och hur han har jobbat med det. Gått i terapi eller på egen hand, vilka verktyg menar han att han har nu mm.

Sen tyckte jag att hans fråga om vem som går först, mannen eller barnen var jättemärklig. Vad menade han egentligen? Vem frågar ens något sådant?
 
Mycket från Urban känns som ett spel.
Får så mycket röda flaggor och även från detta ”hur han varit” .. som att han varit en bad boy som är omtänksam nu.

Frågan om vad som gick först av de gemensamma barnen och han så får jag igen varningsklockor om att han vill vara prio.. och då menar jag prio som endel män vill ha de. Som ett barn. Inte som jämnlika vuxna.

Förhoppningsvis har jag fel
 
Ja och jag funderade på om han reagerade hyfsat positivt eftersom den andra killen var positiv och nyfiken. Tyckte inte att urban såg särskilt imponerad ut när Gabriel nämnde det.

Sen hade nog jag velat veta vad min partner menade med att han har gått över lik och varit manipulativ och hur han har jobbat med det. Gått i terapi eller på egen hand, vilka verktyg menar han att han har nu mm.

Sen tyckte jag att hans fråga om vem som går först, mannen eller barnen var jättemärklig. Vad menade han egentligen? Vem frågar ens något sådant?

Ja, jag tyckte hans reaktion kändes beräknande, ett sätt som att framstå som en hyvens kille.
Jämfört med Edin (?) som kändes genuint nyfiken och intresserad.
 
Jag har väldigt svårt för att man ska sätta sin partner före sina barn, men det är ju inte oväntat för att komma från honom.

Snacka om bekräftelsebehov 😆 Jag tänker att vuxna människor som inte kan ta ett steg tillbaks med sitt eget bekräftelsebehov för sitt eget barns skull måste lida av någon form av narcissistisk personlighetsstörning.

(Jag kollar inte på serien, tror jag skulle få allergiska utslag)
 
Snacka om bekräftelsebehov 😆 Jag tänker att vuxna människor som inte kan ta ett steg tillbaks med sitt eget bekräftelsebehov för sitt eget barns skull måste lida av någon form av narcissistisk personlighetsstörning.

(Jag kollar inte på serien, tror jag skulle få allergiska utslag)
Det känns också extremt oattraktivt med en partner som sätter en vuxen person före sina barn? Om min sambo hade valt mig över mina barn hade jag lämnat honom.
 
Det känns också extremt oattraktivt med en partner som sätter en vuxen person före sina barn? Om min sambo hade valt mig över mina barn hade jag lämnat honom.

Verkligen. Överlag tycker jag att den här typen av idéer som dyker upp i programmet avslöjar en extrem skörhet i en relation. Om man inte kan stå ut med att barnen är i centrum den tid som de bor hemma (och inte JAG och VI och vår RELATION!) och man dessutom inte kan stå ut med att ens partner har vänner av motsatt kön så verkar det som att hela relationen hänger på en hemskt skör tråd. Minsta hot mot den och det är kaputt.

Men sen är det väl bristande erfarenhet av vad det innebär att vara förälder också. Om man ser sin relation som något som sker "vid sidan av barnen" så blir det ju väldigt jobbigt. Den växer ju tillsammans med föräldraskapet och vardagen på något vis. Krystat om "relationen" enbart är dejter och sex, men det är väl också en del av det där transaktionella synsättet på förhållanden och relationen mellan män och kvinnor.
 
Verkligen. Överlag tycker jag att den här typen av idéer som dyker upp i programmet avslöjar en extrem skörhet i en relation. Om man inte kan stå ut med att barnen är i centrum den tid som de bor hemma (och inte JAG och VI och vår RELATION!) och man dessutom inte kan stå ut med att ens partner har vänner av motsatt kön så verkar det som att hela relationen hänger på en hemskt skör tråd. Minsta hot mot den och det är kaputt.

Men sen är det väl bristande erfarenhet av vad det innebär att vara förälder också. Om man ser sin relation som något som sker "vid sidan av barnen" så blir det ju väldigt jobbigt. Den växer ju tillsammans med föräldraskapet och vardagen på något vis. Krystat om "relationen" enbart är dejter och sex, men det är väl också en del av det där transaktionella synsättet på förhållanden och relationen mellan män och kvinnor.
Ja jag undrar hur dessa personer ser på föräldraskap eller relationer. Jag har inte barn själv men ändå tänker jag att det naturliga med barn är ju att barnet kommer i första hand- speciellt ett litet barn. Ibland tycker jag det låter som vissa personer- speciellt vissa män pratar om att de vill skaffa barn- men de tänker inte att de vill vara förälder eller leva i en familj.
 
Ja jag undrar hur dessa personer ser på föräldraskap eller relationer. Jag har inte barn själv men ändå tänker jag att det naturliga med barn är ju att barnet kommer i första hand- speciellt ett litet barn. Ibland tycker jag det låter som vissa personer- speciellt vissa män pratar om att de vill skaffa barn- men de tänker inte att de vill vara förälder eller leva i en familj.

Jag uppfattar det som familjen för en del män är mer en fjäder i hatten att visa upp för andra män. Samt några som tar hand om dem och ser upp till dem. Förhoppningsvis ändras väl det perspektivet när barnet väl kommer sedan. Barn har ju den effekten ibland, att vända upp och ner på ens prioriteringar och uppfattningar lite.
 
Jag uppfattar det som familjen för en del män är mer en fjäder i hatten att visa upp för andra män. Samt några som tar hand om dem och ser upp till dem. Förhoppningsvis ändras väl det perspektivet när barnet väl kommer sedan. Barn har ju den effekten ibland, att vända upp och ner på ens prioriteringar och uppfattningar lite.
Jag tycker det är tydligt när någon säger att de inte vill ha barn och vissa personer- speciellt män kan ställa frågor som;
Men då blir du ju ensam som gammal. Vem ska ta hand om dig då?
Eller- tänk på att det föds för få barn i världen.

Jag har hört såna kommentarer ibland och då sagt att det är väl väldigt konstigt att skaffa barn bara för att någon ska ta hand om en eller för att man inte ska vara ensam. Man borde ju skaffa barn för att man vill ha barn, vill ta hand om ett barn, ser fram emot att se barnet lära sig saker och utvecklas, vill umgås med barnet.
Men såna män verkar ju snarare se allt som innebär att ha barn som något jobbigt som frun helst ska göra.
 
Ja jag undrar hur dessa personer ser på föräldraskap eller relationer. Jag har inte barn själv men ändå tänker jag att det naturliga med barn är ju att barnet kommer i första hand- speciellt ett litet barn. Ibland tycker jag det låter som vissa personer- speciellt vissa män pratar om att de vill skaffa barn- men de tänker inte att de vill vara förälder eller leva i en familj.
Är väl vanligt? Man vill inte dejta någon med barn för ”då kommer man alltid i andra hand”.
Japp. Så även vid gemensamma barn. Det ska vara så.
Herregud, jag prioriterar ju hundens behov högre också många gånger, om jag inte kan få hundvakt som exempel. Jag förfäras mer över de som sätter en partner framför barn oavsett vems barnen är.

Sen kan jag inte sluta fundera på hur de här urkiga männen funkar på en arbetsplats. Och hur kommer det funka framöver? Eller umgås de bara i alfamän-grupper? Tänk om Urkban jobbade med HR eller inom vården. Eller var min chef eller anställde. Gud så svårt det hade blivit.
 

Liknande trådar

  • GVFÖ Australien

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

  • Dejtingtråden 39
  • Autistic meltdown
  • Valvaka!

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp