Häst testar och jag blir rädd.

Det beror ju på hur kamikazeartad ryttare man har tillgång till, men inte är det särskilt konstigt? Hellre sedera hästen än riskera nacken på ryttaren, tänker jag.

I de fallen jag har sett har inte ryttaren varit rädd om sin nacke. Det är hästarna de varit rädda om. Även om ryttaren inte har några problem med bocksprång och andra påhitt har de inte velat utsätta hästen för detta i igångsättningsskedet efter skada.
 
Jamen självklart ska man inte riskera varken häst eller ryttare, det är inte det jag menar!
Jag undrar varför vi avlar fram hästar som är så högt i blod att de inte kan sättas igång efter en vila utan att få lugnande. Är inte aveln lite fel ute där?
Jag förstår att det handlar om att dagens hästar ska vara explosiva och energiska för att nå högt i tävlingsklasserna, men vad händer med alla de hästar som är explosiva och energiska och inte når högt i tävlingsklasserna? Är det då det blir som för ts?
En seriöst menad fråga, är inte ute efter att ställa till något i tråden.
 
Jamen självklart ska man inte riskera varken häst eller ryttare, det är inte det jag menar!
Jag undrar varför vi avlar fram hästar som är så högt i blod att de inte kan sättas igång efter en vila utan att få lugnande. Är inte aveln lite fel ute där?
Jag förstår att det handlar om att dagens hästar ska vara explosiva och energiska för att nå högt i tävlingsklasserna, men vad händer med alla de hästar som är explosiva och energiska och inte når högt i tävlingsklasserna? Är det då det blir som för ts?
En seriöst menad fråga, är inte ute efter att ställa till något i tråden.

Jag håller med, det kan vara ett problem att så många avlar för höga prestationer på mycket blod. Själv gillar jag trevliga, lydiga allroundhästar med is i magen. Och de känns svårare och svårare att hitta.
 
Jag håller med, det kan vara ett problem att så många avlar för höga prestationer på mycket blod. Själv gillar jag trevliga, lydiga allroundhästar med is i magen. Och de känns svårare och svårare att hitta.

Håller med, det är samma som jag vill ha. Det va liiite oväntat att han skulle vara såpass explosiv.

Hursom, vi har inga speciella restriktioner, det var ett väldigt litet ont i benet så jag ska rida igång honom så som man skulle rida igång en häst som är i hans kondition - alltså rätt lugnt. Han har inte gjort speciellt mycket mer än gått i hagen senaste året. Jag har även korrigerat maten åt honom, utifall det är det som bidrar också.
Jag kan ju tänka mig att kylan bidrar till piggheten också, vet ju hur min andra blir. Han är också skapligt pigg nu, skillnaden är att han mest bara vill springa fort då - han skulle aldrig bocka och greja på så sätt. Så jag är ju inte riktigt van vid hästar som bockar eftersom jag aldrig har haft en bäst som håller på så... Det bidrar ju såklart till min rädsla och osäkerhet.
 
Det har blivit mycket snack om just ontet i benet så jag kan ju förklara lite snabbt varför jag har tagit en häst med ont nånstans.

Det är en liten överansträngning i ett ben, från när han va såld till en annan, och ägaren blev beordrad endast vila och gå i hagen som vanligt. Sen visade det sig att det inte släppt helt och jag tog honom trots detta och han blev behandlad under 2 veckor när jag ändå skulle vara borta på jobb. Efter detta är hästen alltså frisk.

Så tråden handlar nu alltså om att häst har blivit väldigt pigg och att jag är rädd och osäker. Igångsättning skrev jag om i tidigare inlägg. Visar det sig att häst inte håller för igångsättning så har vi skrivet i kontraktet att jag får lämna tillbaka honom, så nått sånt är jag inte orolig över. Jag och ägaren håller på att diskutera hur vi ska lösa den här situationen och jag är inte riktigt redo att ge upp än, för jag har lyckats vända såna här situationer förut (alltså att jag blivit rädd/nervös/osäker). Men mer förslag och synpunkter och konstruktiv kritik är såklart alltid välkommet :)
 
Har inte menat att vara kritisk mot dig på något sätt, min reaktion kom alldeles spontant när jag läste att någon skrev att det är relativt vanligt att man måste ge lugnande....
Hoppas du slipper det. Funkar långa skrittpromenader vid hand? Att promenera bortåt en timme och sen sitta upp och rida en stund på ridbanan, kanske bara i skritt då också till att börja med? Då bör ju överskottsenergin vara borta, och du kanske kan vända det hela till något positivt för båda. :)
 
På vilket sätt har du korrigerat maten? Vad äter han idag?

Han äter nu bara hö, Krafft muskel (2 dl) och mineraler. Tog bort betfor och linfröolja (inga stora mängder, men ändå). Jag vet ju inte riktigt vad han har för behov än, och ägaren är ingen hejare på sånt här heller (hon har bara fodrat med ögat, vi tar analys på vårat hö) så jag har inte haft så mycket hjälp av henne med det.
 
Har inte menat att vara kritisk mot dig på något sätt, min reaktion kom alldeles spontant när jag läste att någon skrev att det är relativt vanligt att man måste ge lugnande....
Hoppas du slipper det. Funkar långa skrittpromenader vid hand? Att promenera bortåt en timme och sen sitta upp och rida en stund på ridbanan, kanske bara i skritt då också till att börja med? Då bör ju överskottsenergin vara borta, och du kanske kan vända det hela till något positivt för båda. :)

Ja, jag tror inte att det ska behövas lugnande, möjligtvis åt mig då! ;) Hehe...

Tror att det kan funka bra med promenader, men jag är då i valet och kvalet om man ska ha honom själv eller med sällskap. Jag tycker att jag har försökt med båda och det verkar iaf som att han blir mer uppjagad om båda hans kompisar är med när man ska rida. Dom gånger det har gått bra att vara ute och skritta i skogen har vi bara haft med en av kompisarna (min kompis häst, den lugnaste när man ska vara ute i skogen).
 
Jag har sedan ca 2 månader tillbaka en häst på foder, en 7-årig halvblodsvalack (mamman polsk, pappan svensk).
Han är snäll i "vanlig" hantering, som in och ut ur hagen, all hantering i stallet, med hovslagare osv. Men han är riktigt jobbig när man ska rida eller jobba från marken.

Bakgrund: Blivit inriden hos uppfödaren och inte så mycket mer, ägaren jag har lånat honom av har haft honom sen han var 5 år och har i princip bara ridit i skogen utan att ställa några speciella krav alls på honom. Hos förra ägaren var han flockledare i hagen men hos mig är han lägst i rang, upplever att det är rätt lugnt i hagen (står med två valacker som är äldre), visst har han lite småblessyrer ibland så dom andra hästarna får nog säga åt honom men det har absolut inte vart nå konstigt.

Han hade lite ont i ett ben när han kom (jag visste om detta, ägaren och jag har en bra kommunikation), så han är behandlad för det och även genomgången av en equiterapeut som inte hittade några större grejer alls (equiterapeuten var alltså mest bara som en check i övrigt, förutom benet, för att jag skulle få lite mer koll). Han bör alltså inte ha ont någonstans i nuläget.

Han har vart krånglig att rida, och har bockat och kastat av mig en gång över en ren meningsskiljaktighet - jag ville vända ifrån grinden på ridbanan, det ville inte hästen. Så han är rätt bestämd eller hur man nu ska säga, och jag är inte helt van vid att ha en häst som reagerar så starkt när jag kräver någonting - och jag har tagit det jättelugnt med honom och typ försökt börja om från början. Utbildningsmässigt är han typ som nyinriden, kan grunderna men inte mycket mer, så jag försöker verkligen att inte vara orimlig i vilka krav jag ställer - men hittills får jag typ inte göra nånting utan att han protesterar. Han surar lite i boxen ibland, men det känns mest som att han testar om jag blir rädd, när jag inte bryr mig så slutar han och sen är det inget mer med det typ.

Igår skulle vi ut och rida, jag på den här hästen, min sambo på min andra häst och min kompis på sin. Dessa 3 hästar är dom som står tillsammans i hagen. Detta var första gången jag försökte rida sen har blivit behandlad och jag märker ju att han är mycket piggare och mer explosiv efter benhandlingen, vilket är förståeligt om han haft ont såklart. Hursom så kom jag inte ens upp på honom (han har vart jättesnäll annars), eftersom han började studsa runt och ville inte alls vara still och tyvärr blev jag rädd och gick in med honom i stallet igen och dom andra red ut själva. Tänkte att jag skulle ta ner honom på ridbanan och jobba från marken istället (han har vart snäll med det tidigare och är väldigt följsam från marken), men så fort jag tog ut honom och började gå ner mot ridbanan började han studsa runt igen och jag blir rädd =(

Suck, jättelångt jag vet men jag känner mig lite uppgiven... Jag vill ju att det ska funka men det är så jäkla svårt när jag blir rädd =/

Har tänkt att jag lär få ner honom på ridbanan och jobba med honom där tills jag känner mig säkrare, känns ju som att det är rädd döfött att försöka jobba från ryggen när jag blir rädd och nervös....


Jag har inte speciellt många praktiska råd att ge, förutom att det är inte värt det. Jag själv har suttit i din sits. Förälskade mig i en häst som jag tog på foder, hästens ägare vågade inte rida den, den kunde stegra och vara väldigt bråkig. Jag hoppades så innerligt att hästen skulle tagga ned, och att jag skulle kunna "rida ut stormen" och komma ur det hela och få den stadiga allroundhäst som jag som en jävligt feg ryttare behöver. I efterhand så känns det väldigt korkat att jag ens fick för mig att det här var en bra idé, eller, jag tyckte inte att det var en bra idé men hoppades på att jag skulle lära mig att mästra situationen. Jag gjorde som vissa tipsat om, longerade innan ridning, skickade upp en mer sadelfast ryttare osv. Men jag kände mig aldrig själv säker nog, och jag blev räddare och räddare ju längre tiden gick. En gång när jag skickade upp min duktiga vän på hästen, som brukade hjälpa mig, så stegrade han och slog över och var en hårsmån från att landa på kompisen - efter det vågade jag inte rida mer (än mindre skicka upp någon annan) utan lämnade tillbaka honom. Med en stor sorg i hjärtat.

Nu säger jag inte att din foderhäst var som den här, den var lite one of a kind, och det var förmodligen både fysiska och psykiska fel på den (som led av de fysiska felen som fanns där några år innan min tid). Men poängen är att det inte är värt det om man är ganska feg av sig, det kan förstöra glädjen i ridningen många år framöver.
 
Jag har inte speciellt många praktiska råd att ge, förutom att det är inte värt det. Jag själv har suttit i din sits. Förälskade mig i en häst som jag tog på foder, hästens ägare vågade inte rida den, den kunde stegra och vara väldigt bråkig. Jag hoppades så innerligt att hästen skulle tagga ned, och att jag skulle kunna "rida ut stormen" och komma ur det hela och få den stadiga allroundhäst som jag som en jävligt feg ryttare behöver. I efterhand så känns det väldigt korkat att jag ens fick för mig att det här var en bra idé, eller, jag tyckte inte att det var en bra idé men hoppades på att jag skulle lära mig att mästra situationen. Jag gjorde som vissa tipsat om, longerade innan ridning, skickade upp en mer sadelfast ryttare osv. Men jag kände mig aldrig själv säker nog, och jag blev räddare och räddare ju längre tiden gick. En gång när jag skickade upp min duktiga vän på hästen, som brukade hjälpa mig, så stegrade han och slog över och var en hårsmån från att landa på kompisen - efter det vågade jag inte rida mer (än mindre skicka upp någon annan) utan lämnade tillbaka honom. Med en stor sorg i hjärtat.

Nu säger jag inte att din foderhäst var som den här, den var lite one of a kind, och det var förmodligen både fysiska och psykiska fel på den (som led av de fysiska felen som fanns där några år innan min tid). Men poängen är att det inte är värt det om man är ganska feg av sig, det kan förstöra glädjen i ridningen många år framöver.

Tråkigt när man tycker om hästen, men det är ju helt rätt... Själv har jag mycket funderande att göra på detta. Det är ingen dum häst, han är bara pigg, lite ouppfostrad och känslig. Men det kan ju mycket väl vara så att det inte passar mig alls, och då är det ju som det är....
 
Tråkigt när man tycker om hästen, men det är ju helt rätt... Själv har jag mycket funderande att göra på detta. Det är ingen dum häst, han är bara pigg, lite ouppfostrad och känslig. Men det kan ju mycket väl vara så att det inte passar mig alls, och då är det ju som det är....


Min foderhäst var inte dum heller, bara inte riktigt som andra. Någon mer sadelfast ryttare hade kanske lyckats få styr på honom.

Med det sagt så låter det väl dock som att du är tuffare än vad jag är, så det är nog mer hoppfullt i ditt fall. Men.. ha i åtanke att det här kanske kan förstöra ridglädjen under en lång tid framöver om du har otur.
 
Min foderhäst var inte dum heller, bara inte riktigt som andra. Någon mer sadelfast ryttare hade kanske lyckats få styr på honom.

Med det sagt så låter det väl dock som att du är tuffare än vad jag är, så det är nog mer hoppfullt i ditt fall. Men.. ha i åtanke att det här kanske kan förstöra ridglädjen under en lång tid framöver om du har otur.

Mjo, jag har haft hästar förut som vart "krångliga" i ridning och hantering och inte alls blivit lika rädd/osäker som jag blivit denna gång. Grejen är att jag är helt ovan vid hästar som bockar! Mina tidigare har mest vart väldigt framåt och velat springa fort, men aldrig haft nån tendens alls att bocka eller stegra... Sen hjälper det ju inte att jag åkte av också, har inte ramlar av på jag vet inte hur många år! Min andra häst har jag haft sen -09 och jag har aldrig åkt av honom, så det är ju minst sen dess liksom...

Den främsta anledningen till att jag tog den här hästen på foder först istället för att köpa (han är till salu), är att jag kände att jag var tvungen att prova ha två hästar och se om jag har tid med det. Vilket det nu känns som att jag inte har.... ska jag vara helt ärlig så hinner jag inte med min andra häst nå mycket alls :( Jag har ett ganska krävande jobb som kräver att jag åker iväg på diverse konferenser och ibland även utlandsresor, så det är nog bara att inse att det inte passar med två hästar i mitt liv just nu, även om jag har en sambo som stöttar och hjälper till (och även är med och rider). Sen är vi på gång och ska börja med IVF och försöka skaffa barn och jag känner nog att blir jag gravid så finns det inte en chans att jag vågar sätta mig på en häst som kan börja bocka...

Men usch, det känns tråkigt ändå. Känns som att jag ger upp för lätt. Jag vet ju att det kan vara krångligt i början och att det kan ta tid att lära känna en häst... men, ja.
 
I de fallen jag har sett har inte ryttaren varit rädd om sin nacke. Det är hästarna de varit rädda om. Även om ryttaren inte har några problem med bocksprång och andra påhitt har de inte velat utsätta hästen för detta i igångsättningsskedet efter skada.

Det är klart - nu tänkte jag på stall med anställda, det är inte sagt att man vill riskera personalens hälsa på en överpigg konvalescent. Förutom den mänskliga aspekten så är det ju dyrt med och sjukskrivningar och vikarier. Eller att personalen själva har lust att riskera sin hälsa.

Och faktiskt, även om det är ens egen häst, så vill man varken för hästens eller sin egen skull att det ska bli rodeo. Det kan ju bli farligt för alla inblandade.
 
Det är klart - nu tänkte jag på stall med anställda, det är inte sagt att man vill riskera personalens hälsa på en överpigg konvalescent. Förutom den mänskliga aspekten så är det ju dyrt med och sjukskrivningar och vikarier. Eller att personalen själva har lust att riskera sin hälsa.

Och faktiskt, även om det är ens egen häst, så vill man varken för hästens eller sin egen skull att det ska bli rodeo. Det kan ju bli farligt för alla inblandade.

Ja, jag känner inte riktigt för att slänga upp nån annan på honom, vill verkligen inte att nån blir skadad. Jag hade ju tur när jag ramlade av och landade på höften/sidan av låret och det blev bara lite svullet och ett stort blåmärke, men med tanke på hur han bockar så kan det ju gå bra mycket värre =/
 
Okej, efter ett långt samtal med min sambo som bollplank så blir det nu så att jag lämnar tillbaka hästen till ägaren. Är jag helt ärlig mot mig själv så är det svårt för mig att ha tid med två hästar som ska ridas, och jag blir ledsen när min andra häst blir undanskuffad för han är verkligen min ögonsten. Sen har jag inte riktigt tyckt att vi har fått nån bra kontakt, inte så som jag har fått med mina andra hästar (den nuvarande och tidigare alltså), och det kan ju säkert vara det som bidrar lite....
Jag har iaf en månads uppsägning, så han blir ju kvar hos mig en månad till.... Under den tiden får vi väl se, men som det känns nu kommer jag nog mest att rida min andra häst. Det går ju ingen direkt nöd på denna - dom går ute i hagen 15 timmar/dygn, han har kompisar och hagen är stor så han verkar rätt nöjd på kvällarna... Lite jobbigt när man ska släppa ut bara men det är hanterbart och ingen annan av dom som släpper ut har sagt nått så...
 
Tycker du är jätteklok nu! :)
Anar att din själsfrände (din andra häst! ;)) kommer att bli jätteglad när matte är tillbaka fullt ut, pigg och glad igen!

Det tror jag med! Min fina Pärlan :love:
12002807_1167465369947021_8427210721674681996_n.jpg
 

Liknande trådar

Hästhantering Kan ju börja med att vi har en vet tid på tisdag, men någon som har en aning om vad som kan vara fel eller haft liknande problem? Jag...
2 3
Svar
45
· Visningar
4 300
Senast: JohannaB
·
Träning Hej! Jag har nu haft min häst i ett par år så vi känner varandra väldigt väl. I början kunde vi inte rida ifrån gården eller rida ut...
Svar
6
· Visningar
737
Senast: Lutten
·
Ridning Hejsan! Nu har jag läst igenom några som har liknande problem här på buke. Dock skiljer sig min historia något från de andra. Jag...
2
Svar
21
· Visningar
2 372
Senast: Roheryn
·
Hästhantering Hej, jag har en haflinger valack på tre år! Han har börjat explodera mer och mer de senaste ca 6 månaderna (innan var det inte alls...
Svar
8
· Visningar
1 436
Senast: sorbifolia
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp