Någon annan som läst Borina den vita hingsten?
Handlar om lippizzanare i wien och en pijkes resa till att bli beridare. Den läste jag flera ggr när jag var 10-11 år
Jag har läst den. När jag gick på mellanstadiet hade vi ett väldigt bra skolbibliotek med typ allt som fanns i Wahlströms serie av lite större böcker (inte de med röda och gröna ryggar i pocket-format) med inriktning på djur. De flesta var gamla och i större format än de i samma serie som såldes i bokhandeln då. Bland dessa fanns Borina. Jag googlade titeln nu. Den är skriven av Marguerite Henry som även skrev bl a Misty-serien,
Gyllene Svarten och
Sham - vindens konung. Borina var inte en av mina favoriter.
Om jag går vidare till vad jag själv har läst så är det nog det mesta som fanns tillgängligt från 1974 (då jag lärde mig läsa) och 6-7 år framåt. Vissa har fastnat mer i minnet än andra:
Windy-serien av Elyne Mitchell - var den stora favoriten när jag var yngre. Jag gillade att hästarna fungerade som människor och pratade med varandra.
Vildrussen av M-L Rudolfsson - jag gillade ju Vitnos och första gången tyckte jag Vildrussen var rätt läskig. Senare när jag blev lite äldre uppskattade jag den mer och ännu mer när jag insåg att hästarna i den funnits i verkligheten. Tror att den var en av grundstenarna i mitt intresse för både hästens kulturhistoria och stamtavlor. Annars var jag inget fan av den författaren som annars var några av mina bästa vänners favorit. Jag läste allt, men jag tyckte inte att vare sig
Maria och Blå Prinsen-serien eller
Pysen-serien var speciellt bra.
Svarta hingsten - som jag läste om några delar som vuxen och konstaterade att de höll förvånansvärt bra.
Britta och Silver - måste vara (bland?) de bästa hästböcker som skrivits på svenska för min generation. (Vad som kommit efter har jag ingen aning om.)
Allt av Nan Inger - ok, Britta har lite konkurrens. Allt är ju bra, men jag tror favoriten var
Piglet Ek, var god rid!
Silverörnens ridskola-serien av Primrose Cumming - en jättefavorit, framför allt för det humoristiska sättet de är skrivna på.
Jill-serien av Ruby Ferguson - jag gillade engelska hästböcker, för jag fick inblick i en ganska okänd och annorlunda värld. Och Jill är väl ett typexempel på det. Även dessa böcker var skrivna med viss humor som jag tyckte saknades i många svenska hästböcker.
Black Beauty av Anna Sewell - är ju inte en barnbok egentligen och det märks när man läser den oredigerade versionen. Det är kanske inte så känt, men det är faktisk en ikonisk roman som dels var en av de första (jag tror
den första, men jag orkar inte kolla källor) där ett djur är huvudperson och har försetts med mänskliga känslor mm, dels bidrog starkt i debatten som skapade den engelska djurskyddslagen.
Flambards-serien av K.M. Peyton - kom lite senare i livet. Jag läste dem på engelska när jag gick i gymnasiet. Jag har aldrig läst om dem men inser nu att det skulle jag verkligen vilja göra. Numera är jag allmänt intresserad av den tidsperioden, något jag inte var då.