Har du förvånat dig själv?

Med tanke på sidospåret i tråden om allmänutbildad tyckte jag det vore lite roligt att höra hur användare utvecklats, ändrat åsikt eller kanske landat någonstans de inte räknat med. Kan vara nyss, kan vara för flera år sedan... kan vara hur barndomsdrömmen var någonting helt annat! Ordet är fritt.

Jag slogs bara häromdagen om en insikt när jag och en kollega arbetade tillsammans och började prata om höjda hyror och diverse, och jag nämnde hur jag började känna mig redo för bostadsmarknaden (har alltid bott i hyresrätt och varit rädd för att äga bostad). Jag skulle gärna vilja äga en liten cottage inte alltför långt utanför samhället, men bara lagom mycket mark. Det förvånade mig inte så mycket. Det som däremot förvånade mig var att jag blivit ganska säker på att jag inte vill ha en häst.
Det har alltid varit den stora drömmen någonstans. Egen liten gård, ett stall, egen häst... men alltså Näe. Fy farao så jobbigt. Jag fick blinka till och erkänna att det trodde jag aldrig att jag skulle säga.
Ja kanske, jag har utvecklats mot att älska trädgård, från att gilla krukväxter, men det är ju inte ett jättelångt steg.
Jag tror mer och mer att jag en vacker dag vill ha en hund trots att en släkting bryskt tog det ur mig som tonåring genom att visa på bara det jobbiga med hundar. Jag önskar fortfarande att jag hade velat ha en häst.

Tror tyvärr mina åsikter är ungefär desamma men att samhället har larvat förbi dem. :)
 
  • Gilla
Reactions: Sel
Att jag är betydligt mer drogliberal än vad jag någonsin trodde att jag skulle vara.

Jag förespråkar inte droger på något vis och det skapar så fruktansvärda problem i samhället att det nästan är obegripligt.

Men jag kan se att det inte alltid och i alla situationer måste vara dåligt, att det finns grader i helvetet och olika droger.
 
Att jag är betydligt mer drogliberal än vad jag någonsin trodde att jag skulle vara.

Jag förespråkar inte droger på något vis och det skapar så fruktansvärda problem i samhället att det nästan är obegripligt.

Men jag kan se att det inte alltid och i alla situationer måste vara dåligt, att det finns grader i helvetet och olika droger.
Ja, jösses... Jag har gått från att förespråka svenska modellen till att vilja avkriminlalisera både sexarbete och droger. Det hade jag VERKLIGEN inte trott för 5 år sedan!
 
Att jag är betydligt mer drogliberal än vad jag någonsin trodde att jag skulle vara.

Jag förespråkar inte droger på något vis och det skapar så fruktansvärda problem i samhället att det nästan är obegripligt.

Men jag kan se att det inte alltid och i alla situationer måste vara dåligt, att det finns grader i helvetet och olika droger.

Ja, jösses... Jag har gått från att förespråka svenska modellen till att vilja avkriminlalisera både sexarbete och droger. Det hade jag VERKLIGEN inte trott för 5 år sedan!

Dito! Inte för att jag inte ser problem, utan för att jag blivit mer öppen för att det jag blivit lärd är det bästa sättet att tackla problemen inte verkar vara det...
 
Ja, jösses... Jag har gått från att förespråka svenska modellen till att vilja avkriminlalisera både sexarbete och droger. Det hade jag VERKLIGEN inte trott för 5 år sedan!
Menar du avkriminalisera sexköp? I och med att sexarbete inte är kriminaliserat i Sverige.
 
När jag pluggade skulle jag aaldrig leta malm eller jobba norr om Dalälven... som geolog har jag enbart jobbat med prospektering samt att majoriteten av mitt hittills yrkesverksamma liv tillbringats norr om Dalälven :angel: Släng sedan in en särbo i Västerbotten i det hela också :D

Vänner från universitetstiden tycker om att påminna mig om ovanstående :cautious:

Sedan har jag som flera andra i tråden insett att det blir ingen mer häst... och det känns ganska skönt.
Har en mamma som älskar påminna Falköping ligger långt bort :cautious:

Jag hade inte planer flytta längre än så, sen hitta jag sambon i Västerås :bag: och nu bor vi i Sörmland.
 
Jag trodde aldrig att jag skulle vilja ha barn. Jag tyckte direkt illa om barn och ville inte ta i en med tång. Sen sa jag okej när jag var 34. För att jag visste att pappan skulle bli typ världens bästa pappa. Jag gick in i det med en fast övertygelse att pappan skulle ta 75 % av all tid med barnet och nästan allt ansvar tills ungen blev vuxen. Det trodde jag faktiskt ända tills att barnet var fött. Men det förändrades på en millisekund när de la honom på mig. Säkert en hormongrej, men det håller i sig 8 år senare. Det är som att jag blir nyförälskad minst en gång om dagen, och jag tror att jag nog är en hyfsad förälder. Och väldigt, väldigt min olik min mamma i föräldraskapet. Det trodde jag inte heller.

Jag har behållit mitt djurintresse, och efter några år utan tävling har jag nu bestämt mig för att köpa en ny hund att satsa på. Jag har väldigt svårt att tänka mig att djurintresset kommer dö helt, har haft husdjur i någon form sedan jag var pytteliten.
 
Jag är ganska föränderlig och som jag skrev tidigare i tråden så har jag bytt spår ganska ofta, så jag har sällan varit övertygad om saker från början. Men en av få saker som jag nyligen var tvärsäker på var att jag absolut inte skulle ha fler än två barn. Absolut. Inte. Men nu vet jag ärligt talat inte längre och det har verkligen förvånat mig. Från tvåbarnsnormen som hängt med hela livet till att fullkomligt gå på knäna genom graviditeter och första året på mina små. Nu på andra sidan tänker jag att ja, inte omöjligt ändå med en tredje någon gång i framtiden. Hör och häpna.

Det finns ju en bok som heter "Jag kan ha fel" och det är ett något jag bär med mig i de flesta sammanhang, både privat och på jobbet. Att vara allt för övertygad om sin sak hindrar oss från att utvecklas.
Jag har läst på ett antal olika ställen stt en trebarnsnorm ser ut att vara på väg. Ett barn till, dvs tydligt avstamp i tvåbarnsnormen, ett barn som benämns som just "ett tredje barn". Särskilt den duktigt skötsamma medelklassen tycks anamma denna norm, enligt diverse krönikor och liknande. Du kanske bara är mer av early adapter än du trodde?
 
Jag har läst på ett antal olika ställen stt en trebarnsnorm ser ut att vara på väg. Ett barn till, dvs tydligt avstamp i tvåbarnsnormen, ett barn som benämns som just "ett tredje barn". Särskilt den duktigt skötsamma medelklassen tycks anamma denna norm, enligt diverse krönikor och liknande. Du kanske bara är mer av early adapter än du trodde?

Det har varit så länge tycker jag. I 10 år eller så.
 
Jag blev jätteförvånad när jag upptäckte att jag var gravid och ville behålla barnet. Fram till att jag gjorde testet tänkte jag att nej, vad jobbigt, hur ska vi nu göra - men när testet var positivt blev det plötsligt självklart. Har aldrig önskat mig barn innan dess (jag var 39 när hon föddes).
 
Avkriminalisera allt runt sexköp. Som det används idag så är det ju mest en pappersdetalj att själva sexarbetet i sig inte är en kriminell handling.
Exempelvis utlänningslagen är ett problem och det finns flera, fast jag håller väl inte riktigt med om att det är en pappersdetalj att inte kunna bli polisanmäld, åtalad och formellt straffad via rättsväsendet men nog om det.
 
Jag har läst på ett antal olika ställen stt en trebarnsnorm ser ut att vara på väg. Ett barn till, dvs tydligt avstamp i tvåbarnsnormen, ett barn som benämns som just "ett tredje barn". Särskilt den duktigt skötsamma medelklassen tycks anamma denna norm, enligt diverse krönikor och liknande. Du kanske bara är mer av early adapter än du trodde?

Möjligt! Det är ju många rörelser igång nu som utvecklar livet på hemmaplan, ”nu” när vi inte kan eller bör resa och konsumera som vi gjort.

Sedan tror jag inte vi kommer att välja det, av diverse skäl. Men det förvånar mig att jag inte helt stängt dörren!
 
Ja, jag trodde ALDRIG att jag skulle jobba inom vården, att sätta mat på bordet och behålla taket över huvudet var det enda som fick mig att söka jobb på äldreboende. Jag har jobbat med människor sedan dess!
Nu är jag på en myndighet, jag blir fortfarande förvånad på en regelbunden basis över detta!
 
För två år sen när min hund dog så var jag i läget där jag faktiskt kunde köpa en häst om jag ville. Något jag drömt om så länge jag kunnat minnas. Förmodligen från det att jag såg en häst första gången som bebis. Jag har nu faktiskt råd och tid för en häst om jag skär bort mina resor och dykningen.
Och jag insåg att jag faktiskt inte vill det längre. Jag är inte villig att offra så mycket min inkomst varje månad och bli så uppbunden som man blir av en häst.
Det är var den rejäl identitetskris faktiskt.
 
-Jag var inbiten hästtjej och helt övertygad om att jag alltid skulle ha hästar i mitt liv. Tröttnade totalt, gav bort den sista och har inte saknat det en sekund.
-Jag trodde var en ”bo på landetmänniska” som älskade att odla men kände mig isolerad och kvävd av måsten av att bo så. Älskar att ha gångavstånd till vänner och samhälle.
-Jag har upptäkt på äldre dar hur resande berikar mitt liv. Ju mer jag reser ju nyfiknare och mer vetgirig blir jag på nya ställen-jag som är livrädd för både flyg och båtar:crazy:
 
Ja, jag trodde ALDRIG att jag skulle jobba inom vården, att sätta mat på bordet och behålla taket över huvudet var det enda som fick mig att söka jobb på äldreboende. Jag har jobbat med människor sedan dess!
Nu är jag på en myndighet, jag blir fortfarande förvånad på en regelbunden basis över detta!

Tvärtom här. Trodde aldrig jag skulle (om än kanske inte för gott men nu i alla fall) jobba med nått annat än vården så länge jag var inne i det men jodå. Provat en del nytt!
 

Liknande trådar

Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
9 527
Senast: Imna
·
Hästmänniskan Hej! Är en 15-årig tjej som drömmer om en egen häst tillsammans med min 23-åriga storasyster. Jag har ridit i ett år på ridskola...
2
Svar
20
· Visningar
3 022
Kropp & Själ Jag behöver älta lite. Hoppas att det är okej och jag kan få lite nya infallsvinklar? Eller så får jag bara bekräftat det jag redan vet...
Svar
0
· Visningar
788
Senast: Magiana
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp