Har ni NÅGONSIN?

[amkm]

Sv: Har ni NÅGONSIN?

Hur vet man att det nya hemmet är ett gott hem?
Det finns inga garantier i hela världen som säger att hästen får det bra.
Spelar ingen roll om den så hamnar hos självaste kungen.
Den kanske inte passar sin nya ägare, som säljer den vidare och vips så blir det en vandringspokal.

Och det absolut största problemet om man har en problemhäst är just att hitta 'rätt hem'.
Folk som kan sin sak,vill sällan ta sig an 'problemet',de vet att de ska ha råd,tid och ork.

Råd - Ja,först och främst kostar en häst pengar i vanliga former av uppstallning,men med en speciell/vanvårdad/misshandlad/vanskött häst (kalla det vad ni vill) så kan det medfölja mer kostnader i form av extra tid,extra hjälp av folk utifrån,sjukhusvistelser osv osv.
Just vad gäller sjukhusvistelser,så bör man också tänka på om man har en back-up och om någon kan tänka sig att ta sig an 'problemen' om det skulle dyka upp och också,om det inte finns någon som kan hjälpa en vid ev. problem,vad göra då?

Tid - Allting med en 'speciell' häst tar extra tid,i form av långsamma rörelser,lång tid för acklimatisering,lång tid att få upp hull,lång tid vid läkning,lång tid för förtroende ja om det ens kommer fullt ut (ja allt vad det nu månde vara är speciellt kring en häst som inte 'fungerar normalt). Och man ska också räkna med att en 'speciell' häst förmodligen för alltid är ens egna 'problem',betänk då semestrar,beten,installningar m.m till största delen är det väldigt svårt att ha en sådan häst inackorderad,de behöver en trygg punkt i vardagen för att inte falla tillbaka i 'dåtid'.

Ork - När det regnar som mest i höstmörkret kan man inte låta allt 'vara',man måste ut och följa sin rutin,man måste göra det på nyårsaftonskvällen,man måste ta itu ev. problem som dyker upp under resans gång oavsett om det regnar på tvären eller är solsken och en kall öl vid lägerelden hägrar,till 95% så dyker det alltid upp nya saker som man inte hade en aning om och man måste då vara flexibel och ta ett nytt andetag och 'börja om',sätta en grund och inte anklaga sig själv då man får lägga stora delar av annan tid åt sidan.

Och trots enorma uppoffringar är det inte ens säkert att hästen någonsin kommer att bli en säker och 'lätthanterad' häst som man kan ha en härligt trevlig avslappnar relation till,man kanske alltid får ha ett öga i nacken och vara beredd på bakslag,för bakslagen kommer,när man minst anar det,och tyvärr är det ju så,att hästar som redan råkat illa ut,de ska isåfall vid en ev. omplacering hamna hos erfarna människor som har både tid,ork och råd att ha denna typ av djur,men nånstans i ens egna "Florence Nightingale-känsla" så tar allt sånt här slut,man vill ha kul,man vill ha den där härliga avslappnade timmarna i stallet och man vill kunna spendera pengar på planerade tillfällen och saker.

Jag säger inte att dessa hästar inte kan ge enormt mkt tillbaka,men det ligger också mycket blod,svett och tårar bakom alla fungerande 'speciella' hästar och att då 'ge bort' en sån här stackars krake är inte ett koncept som sållar bort agnarna från betet. Man ska helt klart veta vad man ger sig in på.

Och de som verkligen gjort det tidigare,med 'riktiga fall',de ger sig sällan i kast med ett nytt 'problem'.


De som är villiga att 'köpa' dessa hästar,då också till en mkt billig peng,för det är ju trots allt en problemhäst,är visserligen kanske personer med hjärtat på rätt ställe,men sällan de förstår de egna begränsningarna och nonchalerar faktiskt oftast hästägaren med en klapp på huvudet och i tanken jaja,jösses vad du 'tjatar' jag ska minnsann visa att..

 

[TeamWahlund]

Sv: Har ni NÅGONSIN?

Precis så tänker jag. Ser inte att TS skrivit vad problemet med hästen är, men även om den är svår så finns det ju andra som kan klara av den. Å andra sidan finns det antagligen ännu fler som inte gör det och risken är större att den hamnar hos dom. Problemhäst= billig häst att rida till och sälja. Ännu större förtjänst om den dessutom är ung. Jag avlivar hellre än ser hästen på annons igen efter ett par månader. Är den en gång såld har man ingen som helst påverkan för dess öde..

Men vad är de för fel att ta sig an den, rida till den/jobba med problemet och sen sälja den?
Och om den hamnar hos en som inte klarar av den så är de ju lite säljarens sak med, de får ju såklart kolla upp de nya lite mer, vad de kan och så eftersom nu denna hästen är så svår.

De kvittar ju vilken häst du säljer, snäll som problemhäst, du har ingen som helst kontroll när den väl är såld, betyder det då att när vi väljer att inte ha kvar vår häst vilken som helst ska avliva då? För annars har vi ju ingen inverkan i hästens framtid. För ingen annan kan ju göra jobbet så bra som jag gjort det...

Usch nej, idag tar man till avlivning allt för snabbt..

 

[amkm]

Sv: Har ni NÅGONSIN?

Usch nej, idag tar man till avlivning allt för snabbt..

Jag har svårt att tro att man tar till avlivning alldeles för snabbt,en person som står inför ett liknande beslut på en kroppsligt frisk häst har nog hunnit fundera på lösningar både 1 och 15 gånger innan beslutet växer fram och verkställs.

 

[arabians in my heart]

Sv: Har ni NÅGONSIN?

Jag ägde tidigare ett knepigt sto. Hon behövde en MKT bestämd hand för att inte ta över. Använda huvudet varje dag. Det vill säga några dagar i rad i skogen gjorde henne inte nöjd. Tränade nya moment så mkt som möjligt i både hopp och dressyr. Var hon inte på humör, ej förstod, eller tyckte det var tråkigt etc etc så stod hon på bakbenen. Jag gjorde en grundlig undersökning på henne, tänder, ben, kropp, kollade utr, ja allt man kan och fick ua på allt. Det satt i huveudet på henne. Med tiden lär man känna sin häst och för mig var hon rel lätt att rida till slut. Man känner sin häst när man rider den 7 dar i v.

Ingen annan kunde dock slappna av på hennes rygg, och med en osäker ryttare vart hon rent av farlig.
Första gången jag åkte på semester hade jag en duktig tjej som provred henne ett par veckor, för att sen kunna ta hand om henne de två v jag skulle vara borta.

Jag kom hem till en sönderstressad och skadad häst.
Hon hade skenat över stock och sten med tjen och slängt av henne ett x antal ggr.

Sen kom den dag jag inte kunde ha kvar henne.
Jag kämpade in i det sista men att ha häst på deltids lön blir i längden svårt.
Träningar, skoning, boxplats, foder, bensin till stallet, försäkring, ja som Ni alla vet..det kostar att ha häst.

Fick ta det mkt svåra beslutet att sälja henne och letade länge och väl på den "perfekta" ägaren.

Fann henne.
Hade eget stall, tävlade i både hopp o dress och trivdes med mitt sto.
Provred och allt stämde bra.
Jag sålde en häst som var rel högt utbildad i dres och hoppade hus.
Skrev i kontraktet att hon skulle höra av sig om hon inte kunde ha henne kvar (ung och dum trodde jag det räckte.)

Det var fritt fram för mig att hälsa på när jag ville och jag erbjöd mig att komma ut o hjälpa henne om det fick en fnurra på tråden.

Tiden jag, jag hälsade på ett par ggr och allt var bra.
När jag vid nästa besök kom, hade hon sålt henne, då "hon vart en problem häst".
Jag letade med ljus och lykta och fick det hårda beskedet att hon vandrat runt hos 4 ägare på ett år!
Hade till slut tagits bort pga korsförlamning, njursvikt samt skadade ben.

Hade jag vetat att hon skulle bli så missförstådd så hade jag tagit bort henne.

Som en del tidigare sagt...en död häst lider inte.
Ångrar än idag att jag inte behöll henne och funderar på om jag kunde gjort annorlunda.

Är ditt sto så pass "komplicerad" att du är rädd för att hon ska vara svår för andra att förstå, ja då skulle jag ta bort henne.

 

[melen]

Sv: Har ni NÅGONSIN?

Detta är verkligen en historia som gick fel och tyvärr kan man inte lita på andra människor alla gånger... Beklagar!

KL.

Jag tog till mig ett sto för 1 år sedan, på livstidsfoder och eventuellt köp om det skulle gå vägen. Denna häst var på väg till avlivning, men hon fick en allra sista chans hos mig av en slump. Att hon var så jobbig att man var tvungen att avliva henne förstog jag inte även om hon är väldigt speciell. Så nog handlar det om vem som tar henne ibland. I vilket fall som helst så har min häst (som jag nu är ägare på) blivit en prinsessa om man jämför med hur hon var när hon kom. Så det GÅR att hitta rätt köpare eller fodervärd.

Sen förstår jag att det är väldigt svårt att lita på andra människor, framförallt när det handlar om en problemhäst och när det är pengar med i bilden blir folk elaka, så är det ju. Jag vet i ärlighetens namn inte hur jag skulle göra om jag blev tvungen att göra mig av med min häst...

För MIG känns det väldigt fel att avliva en fullt frisk häst. Jag skulle känna mig som ett monster. Vad skulle ge mig rätten till att ta bort en frisk häst, vad ger mig rätten till att välja vem som ska leva eller inte. Men som sagt, det är ju vad jag tycker och känner.

I alla fall styrkekramar till TS i ditt beslut!

 

[Magnum]

Sv: Har ni NÅGONSIN?

Men vad är de för fel att ta sig an den, rida till den/jobba med problemet och sen sälja den?
Och om den hamnar hos en som inte klarar av den så är de ju lite säljarens sak med, de får ju såklart kolla upp de nya lite mer, vad de kan och så eftersom nu denna hästen är så svår.

De kvittar ju vilken häst du säljer, snäll som problemhäst, du har ingen som helst kontroll när den väl är såld, betyder det då att när vi väljer att inte ha kvar vår häst vilken som helst ska avliva då? För annars har vi ju ingen inverkan i hästens framtid. För ingen annan kan ju göra jobbet så bra som jag gjort det...

Usch nej, idag tar man till avlivning allt för snabbt..

Fast nu pratar vi ju 'speciella' hästar, dvs säga hästar som är svårt att hitta rätt hem till.

Jag tror nog att de allra flesta som har 'vanliga' hästar inte tänker avlivning som första åtgärd om man inte kan ha kvar den.

Jag tror, att en sån utväg kommer om man på något sätt har en mkt speciell häst som i många fall blir vandringspokaler eller lättmissförstådda vid försäljning. De hästar som varit omtalade i tråden är just såna hästar och ur hästsynpunkt så tycker iallafall jag att man i dessa fall har tänkt på hästens bästa och inte människans ego.
(Dvs inte 'det är bara jag som kan...' ,utan, 'vad händer Brunte om...')

Självklart kan vanliga hästar bli problemhästar med fel ägare, men en"vanlig" häst har ju inte det beteendet rotat.
och
Självklart kan en duktig människa få ordning på en sån här 'problemhäst' och sen sälja vidare. MEN en sån häst lär ju ha lättare att rulla in i gamla beteenden om den sen hamnar fel. Frågan är ju hur rätt det skulle kännas mot hästen?

Nu är nog inte avlivning den första tanken för någon med såna häst hästar, men den dyker ju upp av en anledning. Tror nog det vänts och vridts på alla tänkbara stenar innan ett sånt steg verkligen tas.

 

[vickysan]

Sv: Har ni NÅGONSIN?

Jag tycker att du gör det väldigt lätt för dig själv. Du och hästen kanske inte passar ihop men ded gör den kanske med någon annan Man kan inte avliva en unghäst bara för att du tycker att det är en speciell häst och väldig jobbig.Jag förstår på ett sätt men inte att man tar bort hästen för att det passar en själv den har en schans på ett annat ställe med människor som förstår sig på hästen

 

[psyk]

Sv: Har ni NÅGONSIN?

Nu ska jag svara er lite allmänt, trots att tårarna rinner över era förutfattade meningar.

Bara för att hästen är speciell innebär det INTE att det är en PROBLEMhäst, för det är den inte. Dock mycket speciell och jag vill inte gå in på hur och varför, då detta stötts och nötts i forumet tidigare under mitt rätta nick.
Detta är en ung häst (inte egentligen en unghäst) som jag själv fött upp, är av en oattraktiv ras som inte fungerar för det den är tänkt till. Det är alltså en travhäst, varmblod eller kallblod avslöjar jag inte då jag är rätt "känd" på forumet under mitt rätta nick och vill inte bli igenkänd.
Jag har gått Hipplogen och hållit på med hästar i 30 år, därmed inte sagt att jag kan allt här i världen, det är det fina med dessa djur, man lär sig något varje dag.

Jag har några hästar(även ridhästar) i mitt eget stall på egen gård, med en s.k "hästkarl" till make som hjälper mig, så det är inte svårt att hålla häst, lite kämpigt ekonomiskt under vissa perioder, men fullt funktionellt.

ANSVAR
Just denna bit intresserar mig lite, just för att så många gapar över att man inte har någon rätt att avliva friska djur osv.
Visst fan (ursäkta, eller nej, föressten inte!) finns det alltid någon som klarar av hästen, det är inte där det sitter i, de flesta med någon hästvana klarar av denna häst.

amkm:Jag har svårt att tro att man tar till avlivning alldeles för snabbt,en person som står inför ett liknande beslut på en kroppsligt frisk häst har nog hunnit fundera på lösningar både 1 och 15 gånger innan beslutet växer fram och verkställs.

Tack! Det var därför jag skrev frågan OCH undanbad mig påhopp (som naturligtvis kom ändå), det ÄR jäkligt tufft att ens tänka tanken, men detta är EN DEL AV MITT ANSVAR SOM HÄSTÄGARE.
Om jag ,av ovanstående anledning, funderar på avlivning, just för att hästen är speciell, så är det inte för att jag tror mig vara den enda som kan klara av den, för som sagt, den är snäll.
Det kan finnas andra anledningar som gör den speciell!

Fundera lite över vad jag skrivit, döm mig gärna, men över helgen när jag läste er respons så har jag kommit fram till ett beslut.
Jag behåller detta för mig själv.

En sak till, om någon känner sig har hört mig berätta denna historia muntligen, behåll det för er själva.
Tack.

 

[MiniLi]

Sv: Har ni NÅGONSIN?

Jag funderade på saken men i slutändan kunde jag inte och sålde istället hästen extremt billigt till ett bra hem.
Men hur just du ska göra kan ingen annan avgöra.

 

[Asa_S]

Sv: Har ni NÅGONSIN?

Jag har själv haft en häst som jag alltid ångrar att jag sålde istället för att ta bort. Jag ville ge henne en chans till (hanteringen och ridningen var inga problem sedan vi klargjort rollerna och hon var en otrolig individ men hon fungerade inte för resten av flocken) och det kan ha gått bra men det kan lika gärna gått illa eftersom hon till synes oprovocerat kunde anfalla folk i ryggen eftersom hon såg dem som potentiella hot emot de hästar eller människor som hon bestämt sig för att vakta mot alla världens faror. I en vildhästflock hade hon varit mycket värd tror jag men det gick liksom överstyr när det inte fanns några riktiga faror utan varelser i hennes omgivning fick de rollerna i hennes huvud.

Jag har sedan fått höra att pappan till denna var känd för att ge avkommor knepigt temperament och jag har dessutom träffat en som haft en (som var precis likadan) och själv tagit bort den.

Så tyvärr så tror jag att det finns hästar som det inte räcker med att hitta rätt person till om inte denna person dessutom har rätt typ av uppstallning, hagar och flocksammansättning och då kanske det faktiskt handlar om drömmar och inte realitet längre.

 

[Jimma]

Sv: Har ni NÅGONSIN?

kl

Jag tog mig an en mycket,mycket speciell dam för något år sedan. Hon var undernärd och litade inte på människor mer än den tjejen som hade hand om henne. Hennes väg var upp på slaktbilen då hennes ägare inte lyckats hitta ngn att anförtro sin häst åt. Jag kärade så klart ner mig och ett år av helvete tog sin början. Vi har verkligen unnat henne det allra bästa och älskar henne högt. För pengarna och tiden jag lagt ner på henne i veterinärvård , dyr hovslagare, sedering vid skoning, kiropraktorer, sjukgymnastik, klinikbesök och på hennes taskiga humör.e.t.c,e.t.c, kunde vi ha haft en välstammat och högt utbildat halvblod. Fortfarande älskar jag henne och jag ångrar mig verkligen inte, för jag har lärt mig oerhört mycket av henne. Men tiden med henne hittills har inte varit särskilt rolig Hon stannar så länge jag har ork och möjlighet att ge henne ett bra hästliv. När och om dagen kommer då jag ger upp ska hon till hästhimlen. Det finns alldeles för många hästar som far illa för att ingen sätter stopp på deras ägarbyten och det finns för många BRA och trevliga hästar för att slösa bort livet med att kämpa för något som suger glädjen ur en. Det ska vara roligt att ha häst! Det är min åsikt i vart fall.

// Jimma

 

[Krusan]

Sv: Har ni NÅGONSIN?

Been there done that...

Jag avlivade min 6-aring efter mycket om och men. Han var fullt frisk, kunde inte hitta nagot efter ett antal undersokningar, rontgen, kontrastrontgen, akupunktur etc.

Han gick inte att rida ordentligt, dvs ga i form. Han var stel som en pinne, svettades mangder pa att han spande sig och andades valdigt anstrangt. Om man fick loss honom sa var man tillbaka till ruta ett dagen efter. Aven mina tranare gick bet pa honom.

Jag holl pa i 1,5 ar och tragglade. Han var hogre bak an fram vilket innebar att fa honom i form var viktigt sa han kunde avlasta frambenen. Forsokte aven mycket tomkorning, men inget hjalpte. Emellanat nar man kom at honom sa kunde han resa sig ratt upp, vilket inte var trevligt.

Jag altade fram och tillbaka, skulle jag skicka honom pa tillridning, forsoka 1 ar till, salja etc. Men tank om han faktiskt hade ont nagonstans och vi kunde inte hitta det. Att da utsatta honom for mer smarta ville jag inte. Det ar det varsta beslutet jag nagonsin tagit, men jag kande att det var det ratta.

Det kanske ar krasst men koper man ett djur ska man ocksa kunna ta beslutet att ta bort det.

//Krusan

 

[cirkus]

Sv: Har ni NÅGONSIN?

Det är ju jättefint om/när man hittar en person som hästen fungerar med.

Men det är inte så lätt ! Och om man då har en häst som kan bli farlig i vissa situationer så är det ännu svårare. jag skulle hellre ta bort en häst som är svår och farlig - även om den är fysiskt frisk - än att utsätta andra människor för den fara en sådan häst kan innebära.

 

[Ramona]

Sv: Har ni NÅGONSIN?

Och om vägen dit kan innebära skador både på gemene man och hästen själv?

Om hästen är rent ut sagt farlig för sig själv och sin omgivning ska den givetvis avlivas. En sådan häst har någon sällan någon nytta av. Men, det är enormt ovanligt med sådana hästar. Och så ofta som jag hör kommentaren att "ingen annan kan ta hand om hästen för den är så speciell", finns det inte farliga hästar.

Det finns gott om folk som klarar av att hantera hästar som är lite småfarliga också. De flesta av oss har trots allt lärt oss någon typ av grundläggande hantering av hästar där säkerhetstänket har varit betydande. Vi klarar av mycket mer än många tror.

Sen får man ju välja vem man säljer till. Har man en speciell häst så säljer man inte den till någon som skaffar häst för första gången. Normalt sett inte till någon som skaffar häst för andra gången heller. En sådan häst säljer man till ett hästkunnigt hem med mångårig erfarenhet av alla typer av hästar.

Det finns massor med enormt kunniga människor och man är bara dum om man inte tror att de klarar av en speciell häst.

 

[zenta]

Sv: Har ni NÅGONSIN?

Har inte varit i den situationen men om jag blir det kan jag tänka mej att göra det. Har en newforest på 26 år en arab på 13 och en korsning på 4. Om jag av någon anledning inte kommer att kunna ha mina hästar kvar kommer jag ta bort new foresten + araben. Newforesten gammal ska ej behöva flytta. Araben väldigt stressad men betydligt lugnare nu efter 5 års ägo ska ej behöva börja om med ny människa. Medans fyra åringen har mycket lugnare psyke så henne skulle jag kunna tänka mej att sälja. Alltså ett mycket individuellt val. Följ din magkänsla så blir det nog bra.

 

[Boj]

Sv: Har ni NÅGONSIN?

Hur illa det än låter i mångas öron, så är det faktiskt och en del av hästägarens ansvar att ta beslut som kan verka obekväma eller obehagliga. Med din korta beskrivning av situationen så har du min fulla förståelse, och det finns ju som bekant risker om man överlåter hästen som man absolut inte vill att ens egen eller andras hästar ska behöva drabbas av som en väldigt lång transport söderöver.

 

[amkm]

Sv: Har ni NÅGONSIN?

Om hästen är rent ut sagt farlig för sig själv och sin omgivning ska den givetvis avlivas. En sådan häst har någon sällan någon nytta av. Men, det är enormt ovanligt med sådana hästar. Och så ofta som jag hör kommentaren att "ingen annan kan ta hand om hästen för den är så speciell", finns det inte farliga hästar.

En häst behöver inte på 'ytan' vara farlig för sig själv eller omgivningen,den kan fungera om 'rätt rutiner och rätt person/er' hanterar och framförallt om de har tålamod nog. Den kan fortfarande vara en 'gudasnäll' häst för det mesta men kan ha utlösande faktorer som man inte kommit på varför den gör si eller så. När den då gör si eller så,är det säkraste sättet att bara flytta på sig och hoppas på..
Ja,en sån har jag.. En fantastisk häst så länge hon har stabila rutiner,alltid sällskap i stallet,gudasnäll..Men,så fort du ändrar på något,så ska 'rätt personer' vara med,för jag lovar,de flesta av de vi hittills mött på,de flyttar på sig,eller 'släpper' för de tycker hästen är otäck när den flippar.
Hon har från tidig ungdom lärt sig ett beteende som vi jobbat med i 5 år och som förmodligen inte blir bättre än det är idag.

Det finns gott om folk som klarar av att hantera hästar som är lite småfarliga också. De flesta av oss har trots allt lärt oss någon typ av grundläggande hantering av hästar där säkerhetstänket har varit betydande. Vi klarar av mycket mer än många tror.

Sen får man ju välja vem man säljer till. Har man en speciell häst så säljer man inte den till någon som skaffar häst för första gången. Normalt sett inte till någon som skaffar häst för andra gången heller. En sådan häst säljer man till ett hästkunnigt hem med mångårig erfarenhet av alla typer av hästar.

Absolut,visst är det så..
Men hur får man tag i dessa personer?

Jag kan ju åter igen ta min egna häst.
Hade henne på annons för 20' (för mkt pengar i mina ögon men ville sålla bort 'förstagångsägarna'),de som ringde var de som hade en del medryttarerfarenhet,förstagångsägare och ungdomar som fått lovat att köpa häst för si eller så många pengar och det som förvånade mig mest,3 ridskolor och eftersom jag skrivit i annonsen att prövotid i rätt hem ok,så blev jag fullständigt nerringd trots att det stod MYCKET erfarenhet och tålamod pga specifika problem inkl separationsångest.
Nej,INGEN passade henne trots att jag sållade hårt och hade 3 stycken som kom och provred henne så nej,2 åkte i backen och den 3'e klev aldrig upp.

Annonserade sen ut henne 6 mån. senare,med ungefär samma annonstext men för 35' istället.. Intressenterna mkt bättre men ALLA backade när de fick höra hennes 'historia' och de t vi upplevde med henne..

Så summa sumarum,vill man hitta de som verkligen vet och kan en del,så ska man för det mesta upp i 'högre prisklasser',men i dessa högre prisklasser så vill folk dels ha en problemfri häst men också en som man kan lita på fullt ut.

Tja,min lösning,ja hon är kvar i min ägo,jag har 'lurat på' en kompis hästen som tills dennes unghäst är uppvuxen kan ha denna,nu närmar sig dagen då denna dam kommer hem igen och jag själv är rådvill,orkar jag verkligen ha henne här hemma i flocken igen?
Jag har hört mig för i min närmaste bekantskapskrets om det finns någon som möjligen skulle vilja och många vill på ett sätt,men många har också sett hästen och vet vad det innebär så när man väl pratar mer och seriöst om det så har de allra flesta backat undan. Trots att hon lämnat två stycken mkt trevliga avkommor.. MEN inte äns som fulltidsmamma är hon enkel,hon ska i viss mån även ha kontakt med 'världen',dvs hovslagare,veterinärer osv..
Vi har ju själva stått med hovslagare 4 dgr i veckan för att verka en hov i taget..Dyrt och inte hållbart i längden..
Så vad är mitt alternativ efter att ha 'letat' efter rätt hem i 2-3 år?


Som sagt,jag kan mycket mycket väl förstå de som väljer att ta bort en häst som är speciell på något sätt,det finns så otroligt mkt anledningar som på ytan kan verka simpla men som kanske är svåra att förstå förräns de själva får uppleva och känna på,och då är det oftast med förvåning folk reagerar.

 

[Maira]

Sv: Har ni NÅGONSIN?

Jag tycker inte om när man leker med liv och död hur som helst. Jag ser det som att det finns en plats där ute för alla hästar men ibland måste man bara våga inse att den platsen inte är hos en själv...

Jag skulle inte kunna ha på mitt samvete att ta bort en fullt frisk häst för att den är svårplacerad. Det är en levande varelse man har ansvar över, och att släcka dess liv är en (ur min synvikel) jävligt enkel utväg..

Fattar inte hur du kan ha mage att säga så Hur många tror du tycker att det är en jävligt enkel utväg att låta sin häst vandra vidare? Oftast tror jag att det är förenat med mycket eftertanke, försök till andra lösningar och en stor sorg och smärta.

Däremot kan det vara en jävligt enkel utväg (för människan) att göra sig av med sin häst och sedan hoppas på det bästa. Då tänker man bara på sig själv och inte på djuret.

 

[Maira]

Sv: Har ni NÅGONSIN?

Jag anser att man skaffar ett nytt hem åt den eller behåller.
En död häst lider inte, nej, det gör inte heller en död människa.

Det här synsättet att avliva hästen istället för att hitta ett nytt hem åt den verkar bli populärare och populärare bland hästfolket, och jag tycker det är fruktansvärt oansvarigt tänkande. Det verkar krylla av speciella hästar som ingen annan än deras mattar kan förstå och hantera.

Om hästen är mkt gammal kan det vara en sak, men även där anser jag att man behåller hästen sålänge den njuter av livet, sen kan man skaffa sig en ny häst.

Jaha, och om man har en unghäst som skadar sig och aldrig kommer att bli ridbar (men kan gå i hagen) och man bara har råd att ha en häst, ska man då vänta 20-25 år innan kan skaffa en ny häst och kunna rida igen?

Hur många vill ha t ex ett oridbart halvblod som sällskapshäst som är dyrt i drift osv?

 

[Maira]

Sv: Har ni NÅGONSIN?

Styrkekramar från mig som tog bort min 17-åriga häst för 1,5 vecka sedan efter stor vånda. Jag vet precis vad du går igenom.

Om du vill/orkar kan du läsa i min tråd där jag både fått kloka ord på vägen och blivit rejält påhoppad och fått skit...

http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=1053902