Har tappat det

  • Dagbok
  • Trådstartare Trådstartare Wille
  • Startdatum Startdatum
  • Svar Svar 43
  • Visningar Visningar 4 788

Bukefalos 30 år!

Orken alltså. Det finns inget driv kvar att klara av att borsta tänderna, att söka jobb, att städa en kvart om dagen. All kamp känns meningslös. För inget blir bättre. Fattar inte heller hur jag ska klara av att jobba framöver. Känns helt ogörligt. Ska livet vara så här? En kamp precis hela tiden?

Katterna var i alla fall gulliga i morse då de låg på varsin sida om mig.
 

Har du bara träffat en arbetsterapeut så kan det vara en idé att kolla om du kan få träffa någon annan, alla jobbar ju på lite olika sätt och har olika intresseområden
På habiliteringen lär det finnas andra arbetsterapeuter så jag lär få en annan då. Har ju bara träffat arbetsterapeuter på allmänpsykiatrin.
 
Just kontaktperson kan du ansöka om direkt hos LSS-handläggare. Det är inte samma sak som boendestöd, men man kan ha båda. Syftet med kontaktperson är att underlätta att få ett mer aktivt och socialt liv. Någon att göra roliga grejer med. @Wille
 
Just kontaktperson kan du ansöka om direkt hos LSS-handläggare. Det är inte samma sak som boendestöd, men man kan ha båda. Syftet med kontaktperson är att underlätta att få ett mer aktivt och socialt liv. Någon att göra roliga grejer med. @Wille
Ja, det känner jag till. Men känner lite dåligt samvete för en sådan grej. Känner inte att jag har rätt till det, trots diagnos. Bättre att lägga resurserna på någon annan med större behov. Har ju i alla fall en granne jag träffar några gånger om året.
 
Ja, det känner jag till. Men känner lite dåligt samvete för en sådan grej. Känner inte att jag har rätt till det, trots diagnos. Bättre att lägga resurserna på någon annan med större behov. Har ju i alla fall en granne jag träffar några gånger om året.
Men du, det finns ALLTID någon som har större behov, om man tänker så. Då skulle i stort sett ingen ha kontaktperson.

Lagstiftaren har ju inte för skojs skull beslutat att människor med autism har rätt att ansöka om kp pga de svårigheter diagnosen kan innebära.

Tänk, att komma iväg på någon aktivitet som du inte skulle göra på egen hand.

Ansök och prova hur det känns med kp. Om det inte är något för dig, är det bara att avsluta.
 

Liknande trådar

  • Vägskäl
  • Livet och förändring
  • Ofrivillig ensamhet
  • Att leta inåt

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

  • Dejtingtråden 39
  • Vad gör vi? Del CCXXXVII
  • Autistic meltdown

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp