Har vi gjort rätt eller fel..?

[marshall]

Vi som både människor och föräldrar är öppna toleranta människor och har försökt fostra våra barn i samma anda. Det har så här långt gått bra-kanske för bra för även om vi som familj är förstående och accepterar att människor är annorlunda än vi är så är inte alltid samhället det.

Sonen är kanske homosexuell, bisexuell eller trans eller kanske inget av det-skriver ingen "titel på vad han är", han har alltid haft ett sätt som tydligt avviker från "pojknormen" bla klätt sig i kjol, sminkat sig, han gillar dans, han rider och kör ponnytrav har tjejvänner osv och vi har aldrig nekat honom hans sätt att vara men nu börjar han undra vad det är för "fel" på honom, varför han är så annorlunda (hans ord) mot andra killar-han mår dåligt och drar sig för att vara som han varit, klär sig som "andra killar"osv för att andra mobbar honom även vuxna som ger honom pikar.
Vi går på samtal hos kurator och BUP varav den senaste han träffade där var väldigt "traditionellt könsbunden"i sitt tänk och frågade honom om bla hans intressen och då sonen inte ville svara som det var utan sa att han inte gör något alls (att han gillar tradtionellt tjejiga saker-ursäkta mitt uttryck här-jag använder ord som sonen själv har fått höra av andra) så föreslog denne typiska killsaker som han skulle kunna testa: saker som fotboll, innebandy hockey, om han hade flickvän och eftersom vi bor på landet om han meckar med bilar osv detta gjorde att sonen som fick bekräftat att han inte är som andra killar borde vara.
Eftersom en "läkare" sagt det och nu han vänt det till att vara vårat fel varför vi låtit han vara så annorlunda..

Ja och faktiskt så sitter jag nu och funderar på det hela har vi gjort honom orätt, skulle vi kanske ha sagt ifrån för vi VET ju att samhället inte-långt ifrån-är som vi-inte lika toleranta och accepterande-och att helt enkelt ha förklarat att man gör inte som man själv vill ha det eller vara utan som andra anser att han ska vara-åtminstone då andra ser det..

Han blir ju nu mobbad, utanför och hackad på grund av att VI tycker det är ok och inte har problem men samhället i övrigt är ju inte med i det och då blev det inte så bra känns det som..

Ja det känns som gör om gör rätt..Men det går ju inte..Så hur stöttar vi honom utifrån läget är nu.
Vi måste ju se verkligheten och inte leva i det som det borde vara att man får vara den man är utan dömmande han lider ju här och nu..
Alltså jag menar skulle vi ha varit mer noga med att man är själv mogen eller stark nog att ta steget till att säga sån här är jag.
Vårt barn är ju tydligt inte redo att stå emot???
Jag blir SÅ LEDSEN!

 

[mooi]

Byt GENAST person på BUP

Jag sitter på jobbet så har svårt att skriva något längre och mer utförligt - men mina tankar (som skolkurator) är att en BUP-kontakt är bra, men inte för att bekräfta att det är något "annorlunda" med sonen (jäkla stolpskott till människa) utan för att hjälpa honom reda i tankarna. Vart det landar (könsidentiteten) är det ingen som vet eller kan svara på men han behöver hjälp under tiden för han har en otroligt tuff situation.

Jag tycker att ni har agerat som man bör, att ni skulle "sagt ifrån" från början hade bara förvärrat situationen och pojken hade varit ännu mer "fel" eftersom han hade fått det bekräftat hemifrån att han inte kan få vara den han är, sen kan jag förstå att han skyller på er nu -vem annars ska han rikta sina känslor mot?

Hur går det i skolan?

 

[athena_arabians]

@marshall: Hitta en annan samtalskontakt (ring RFSL, de kanske kan hjälpa till). Anmäl kuratorn också, det var ett helt oacceptabelt bemötande.

Fan vad jag blir arg när jag läser vad du skriver! Vi är många som har kvarvarande skit man fått höra av de på BUP (jag gick dit några gånger, sedan upplyste jag mina föräldrar om att jag rymmer om de vill jag ska dit igen). Givetvis finns det bra folk där också men jag har aldrig träffat på någon

Ni som föräldrar har gjort helt rätt all styrka åt er och er son, ni kommer att ta er i genom det här.

 

[ameo]

Jag håller med tidigare talare, NEJ ni har inte gjort fel!
Fråga istället sonen om han tror att det hade funkat om ni tvingat honom att meka med bilar och hålla tassarna borta från hästar, klä sig likadant som alla sina kompisar för att ni tvingat på honom likadana kläder, förbjudit honom att dansa och sminka sig. Fråga om han tror att han hade mått bättre av det?

Det enda ni kan göra nu, som jag ser det, är att verkligen visa att han är värdefull som den han är. Och hjälpa honom att stärka sin självkänsla, så att han kan skaka av sig mobb och hack.
Sen är ju frågan - är det hans eventuella icke-heterosexualitet som är problemet egentligen? Eller är problemet att han har hittat sin egen stil, som avviker från medelsvenssons?

Vi har nog tyvärr lång väg kvar att vandra i samhället innan personer som "sticker ut från mängden" kommer vara accepterade av alla. Men tills vi är där får vi uppmuntra olikheter och stärka dessa personer att våga vara sig själva.
Sen beror det nog mycket på var man bor. Står man en timme på Sergels torg så hinner man se mängder med människor som "sticker ut", som klär sig annorlunda, har annorlunda frisyrer och beter sig annorlunda, jämfört med om man står en timme på Stortorget i Kalmar. Jag skulle nog säga att ju mindre orter, desto större andel av befolkningen är "main stream".

 

[Mabuse]

Vi som både människor och föräldrar är öppna toleranta människor och har försökt fostra våra barn i samma anda. Det har så här långt gått bra-kanske för bra för även om vi som familj är förstående och accepterar att människor är annorlunda än vi är så är inte alltid samhället det.

Sonen är kanske homosexuell, bisexuell eller trans eller kanske inget av det-skriver ingen "titel på vad han är", han har alltid haft ett sätt som tydligt avviker från "pojknormen" bla klätt sig i kjol, sminkat sig, han gillar dans, han rider och kör ponnytrav har tjejvänner osv och vi har aldrig nekat honom hans sätt att vara men nu börjar han undra vad det är för "fel" på honom, varför han är så annorlunda (hans ord) mot andra killar-han mår dåligt och drar sig för att vara som han varit, klär sig som "andra killar"osv för att andra mobbar honom även vuxna som ger honom pikar.
Vi går på samtal hos kurator och BUP varav den senaste han träffade där var väldigt "traditionellt könsbunden"i sitt tänk och frågade honom om bla hans intressen och då sonen inte ville svara som det var utan sa att han inte gör något alls (att han gillar tradtionellt tjejiga saker-ursäkta mitt uttryck här-jag använder ord som sonen själv har fått höra av andra) så föreslog denne typiska killsaker som han skulle kunna testa: saker som fotboll, innebandy hockey, om han hade flickvän och eftersom vi bor på landet om han meckar med bilar osv detta gjorde att sonen som fick bekräftat att han inte är som andra killar borde vara.
Eftersom en "läkare" sagt det och nu han vänt det till att vara vårat fel varför vi låtit han vara så annorlunda..

Ja och faktiskt så sitter jag nu och funderar på det hela har vi gjort honom orätt, skulle vi kanske ha sagt ifrån för vi VET ju att samhället inte-långt ifrån-är som vi-inte lika toleranta och accepterande-och att helt enkelt ha förklarat att man gör inte som man själv vill ha det eller vara utan som andra anser att han ska vara-åtminstone då andra ser det..

Han blir ju nu mobbad, utanför och hackad på grund av att VI tycker det är ok och inte har problem men samhället i övrigt är ju inte med i det och då blev det inte så bra känns det som..

Ja det känns som gör om gör rätt..Men det går ju inte..Så hur stöttar vi honom utifrån läget är nu.
Vi måste ju se verkligheten och inte leva i det som det borde vara att man får vara den man är utan dömmande han lider ju här och nu..
Alltså jag menar skulle vi ha varit mer noga med att man är själv mogen eller stark nog att ta steget till att säga sån här är jag.
Vårt barn är ju tydligt inte redo att stå emot???
Jag blir SÅ LEDSEN!

Självklart ska man inte behöva vara nerpressad i en fyrkantig könsstereotyp för att passa in. Hur gammal är sonen? Går han på gymnasiet så kan han ju snart lämna det hela och börja på universitetet, flyttar han till en större universitetsstad så lovar jag att ingen höjer på ögonbrynen det minsta för att han inte meckar med bilar eller spelar hockey. Snarare skulle det i vissa kretsar höjas ögonbryn om han gjorde det.

Med andra ord: det är inte sonen som är eljest, det är ert sociala sammanhang som är för snävt. Byt sammanhang.

 

[turbofling]

Jag blir bade ledsen och arg av det du skriver

Ni har absolut inte gjort fel, det är bemötandet av andra som är fel. Som ngn skrev ovan, ta kontakt med rfsu och fraga hur ni kan hjälpa er son vidare för att han ska kunna vara den han är.

 

[cirkus]

Jag blir också väldigt upprörd å er sons vägnar.

Det är VERKLIGEN inget fel på honom. Jag tycker att det låter fantastiskt att han hittills har vågat vara sig själv och han låter som en superhärlig unge. Stärk honom i det.

Personen på BUP ska ni aldrig gå till igen.

Jag klurar på hur ni ska bemöta mobbing och ungarna i skolan. Det vore ju grejt om de kunde lära sig att det finns barn utanför normen och att de är finfina precis som de är.

 

[marshall]

Tack snälla ni för era stöttande svar! och ja jag vet inte men känns ledsamt att ens behöver skriva ett sånt här inlägg 2016.. menmen..

Jag behövde verkligen läsa det för har vacklat ganska mycket. Det är aldrig kul att veta att ens barn är utsatt och blir mobbad och dessutom tycker det vi hjälpt till att gjort honom "udda" som han säger, så har jag tänkt mycket om vi inte gjort lite fel ändå..
Men nu bor vi på landet utanför en medelstor norrländsk ort och visst bor det individer som "alla vet om" var de bor en samekille tex som använder nagellack, läppstift och är känd som "lappbögen" så som sagt inte kanske bästa plasten att inte vara trångsynt det vet vi ju, nu vet han det också.
Och det var lite det om vi bromsat honom så kanske han inte hade suttit och behövt höra av en Bup kontakt tycker att en pojke borde göra..Men samtidigt så vore det att ha gått emot allt vad jag själv tror och tycker-det är verkligen inget problem för mig alls hur han eller någon annan väljer att leva sina liv förutsatt att de inte skadar något annan typ ja ni fattar..

Pojken är i yngre tonåren han har alltså några år kvar i skolan. Han har tjejkompisar eftersom vi har hästgård och en hel del hästtjejer är hos oss, och sen har han hängt med dem i deras andra intressen så hans eventuella sexualitet har han nog inte ens funderat på själv eller intresserat sig av än, det har han börjat fundera själv över sedan kontakten med BUP.
Det är just att BUP kontakten var så könsbunden in sitt sätt som utlöste någon sorts identitetskris hos honom, det blev som bekräftat att det var fel på honom och inte de som mobbat honom. Det gör ont i mig och visst kan vi byta kontakt med skadan är ju skedd om man säger så.

Ja tack igen för era svar, känns lite bättre.

 

[turbofling]

Gar det att anmäla den kontaken pa ngt sätt? För även om det är "för sent" för er sa ska det inte behöva hända ngn mer.

 

[Amha]

Sedan jag läste ditt första inlägg har jag tänkt på Pride. Det kanske inte är så tokigt, om möjlighet finns, att besöka den för att visa att det är ok att se "annorlunda" ut och även ha en "annorlunda" läggning om det är så det är? Det är ju en fest och man behöver ju inte besöka den för att han kanske har en annan läggning/stil utan för att det kanske är roligt helt enkelt.

Jag själv har noterat att folk runt mig är mer och mer toleranta till olika stilar och läggningar än vad folk var när jag var runt tonåren. Kanske är det vad jag vill se men jag upplever att det sticker ut mer att tycka illa om olika stilar och läggningar än vad det gjorde innan och fler och fler går ut med att de skiljer sig från normen så att säga. Sen kan jag se problemet med att vara från en håla där alla känner alla.

 

[cirkus]

Det är fanimej tjänstefel! En sån människa ska inte ha en sån position.

Jag förstår att skadan redan är skedd. Nu gäller det att reparera vad som repareras kan. Först och främst vore det fantastiskt om han kunde hitta någon som också är utanför normen i sin identitet så han kan ha någon att känna att han inte är ensam.

 

[supercalifragilistic]

Just eftersom skadan är skedd känns det väl extra viktigt med en ny, bra kontakt? (RFSL lät som en jättebra idé, har de inte ungdomsgrupper och aktiviteter eller liknande också?)
sen ska ni verkligen inte anklaga er själv för att vara för toleranta!!!??? stöd och förståelse hemifrån är nåt han kommer ha med sig hela livet. hade han istället inte haft det hade han fortfarande varit samma person, men med bra mycket större problem.

 

[Mabuse]

Tack snälla ni för era stöttande svar! och ja jag vet inte men känns ledsamt att ens behöver skriva ett sånt här inlägg 2016.. menmen..

Jag behövde verkligen läsa det för har vacklat ganska mycket. Det är aldrig kul att veta att ens barn är utsatt och blir mobbad och dessutom tycker det vi hjälpt till att gjort honom "udda" som han säger, så har jag tänkt mycket om vi inte gjort lite fel ändå..
Men nu bor vi på landet utanför en medelstor norrländsk ort och visst bor det individer som "alla vet om" var de bor en samekille tex som använder nagellack, läppstift och är känd som "lappbögen" så som sagt inte kanske bästa plasten att inte vara trångsynt det vet vi ju, nu vet han det också.
Och det var lite det om vi bromsat honom så kanske han inte hade suttit och behövt höra av en Bup kontakt tycker att en pojke borde göra..Men samtidigt så vore det att ha gått emot allt vad jag själv tror och tycker-det är verkligen inget problem för mig alls hur han eller någon annan väljer att leva sina liv förutsatt att de inte skadar något annan typ ja ni fattar..

Pojken är i yngre tonåren han har alltså några år kvar i skolan. Han har tjejkompisar eftersom vi har hästgård och en hel del hästtjejer är hos oss, och sen har han hängt med dem i deras andra intressen så hans eventuella sexualitet har han nog inte ens funderat på själv eller intresserat sig av än, det har han börjat fundera själv över sedan kontakten med BUP.
Det är just att BUP kontakten var så könsbunden in sitt sätt som utlöste någon sorts identitetskris hos honom, det blev som bekräftat att det var fel på honom och inte de som mobbat honom. Det gör ont i mig och visst kan vi byta kontakt med skadan är ju skedd om man säger så.

Ja tack igen för era svar, känns lite bättre.

Snarare skulle jag säga att det är extremt snäva könsnormer där ni bor om det i princip räcker att rida istället för att mecka bilar och spela hockey för att uppfattas som avvikande. Sexualitet har ju dessutom inte mycket med intressen och sätt att göra, så jag skulle inte dra slutsatsen att om man gillar hästar istället för hockey, då är man nog homosexuell eller rent av transsexuell också. Så jag skulle ta det lite piano med de förmodandena, om inte sonen själv funderar åt det hållet. För det är klart man får en enorm identitetskris om man inte passar inte i de extremt snäva mallarna om det faktum att man inte passar in tolkas som att man har fel könsidentitet, en viss sexualitet, och är lite allmänt udda och konstig.

Det är ju snarare en fördel att inte vara så tokigt könsstereotyp, allrahelst om man är heterosexuell och vill leva med någon av motsatt kön - det hjälper ju om man inte är totalt annorlunda med helt andra intressen än den man tänker sig leva med. För att bara nämna en fördel.

 

[Mabuse]

Sedan jag läste ditt första inlägg har jag tänkt på Pride. Det kanske inte är så tokigt, om möjlighet finns, att besöka den för att visa att det är ok att se "annorlunda" ut och även ha en "annorlunda" läggning om det är så det är? Det är ju en fest och man behöver ju inte besöka den för att han kanske har en annan läggning/stil utan för att det kanske är roligt helt enkelt.

Jag själv har noterat att folk runt mig är mer och mer toleranta till olika stilar och läggningar än vad folk var när jag var runt tonåren. Kanske är det vad jag vill se men jag upplever att det sticker ut mer att tycka illa om olika stilar och läggningar än vad det gjorde innan och fler och fler går ut med att de skiljer sig från normen så att säga. Sen kan jag se problemet med att vara från en håla där alla känner alla.

Han behöver inte åka till Pride, det räcker att åka till Stockholm och gå en promenad på "queersöder", så är normen väldigt mycket annorlunda. Vanligt att pojkar har långt hår och rosa/lila t ex, utan att det anses vara sig avvikande eller ett tecken på att man är homo/transsexuell. Eller så är man det, men då kan man lika gärna vara kortklippt, skäggig hipster i rutig skjorta.

 

[Verdandi]

Vi som både människor och föräldrar är öppna toleranta människor och har försökt fostra våra barn i samma anda. Det har så här långt gått bra-kanske för bra för även om vi som familj är förstående och accepterar att människor är annorlunda än vi är så är inte alltid samhället det.

Sonen är kanske homosexuell, bisexuell eller trans eller kanske inget av det-skriver ingen "titel på vad han är", han har alltid haft ett sätt som tydligt avviker från "pojknormen" bla klätt sig i kjol, sminkat sig, han gillar dans, han rider och kör ponnytrav har tjejvänner osv och vi har aldrig nekat honom hans sätt att vara men nu börjar han undra vad det är för "fel" på honom, varför han är så annorlunda (hans ord) mot andra killar-han mår dåligt och drar sig för att vara som han varit, klär sig som "andra killar"osv för att andra mobbar honom även vuxna som ger honom pikar.
Vi går på samtal hos kurator och BUP varav den senaste han träffade där var väldigt "traditionellt könsbunden"i sitt tänk och frågade honom om bla hans intressen och då sonen inte ville svara som det var utan sa att han inte gör något alls (att han gillar tradtionellt tjejiga saker-ursäkta mitt uttryck här-jag använder ord som sonen själv har fått höra av andra) så föreslog denne typiska killsaker som han skulle kunna testa: saker som fotboll, innebandy hockey, om han hade flickvän och eftersom vi bor på landet om han meckar med bilar osv detta gjorde att sonen som fick bekräftat att han inte är som andra killar borde vara.
Eftersom en "läkare" sagt det och nu han vänt det till att vara vårat fel varför vi låtit han vara så annorlunda..

Ja och faktiskt så sitter jag nu och funderar på det hela har vi gjort honom orätt, skulle vi kanske ha sagt ifrån för vi VET ju att samhället inte-långt ifrån-är som vi-inte lika toleranta och accepterande-och att helt enkelt ha förklarat att man gör inte som man själv vill ha det eller vara utan som andra anser att han ska vara-åtminstone då andra ser det..

Han blir ju nu mobbad, utanför och hackad på grund av att VI tycker det är ok och inte har problem men samhället i övrigt är ju inte med i det och då blev det inte så bra känns det som..

Ja det känns som gör om gör rätt..Men det går ju inte..Så hur stöttar vi honom utifrån läget är nu.
Vi måste ju se verkligheten och inte leva i det som det borde vara att man får vara den man är utan dömmande han lider ju här och nu..
Alltså jag menar skulle vi ha varit mer noga med att man är själv mogen eller stark nog att ta steget till att säga sån här är jag.
Vårt barn är ju tydligt inte redo att stå emot???
Jag blir SÅ LEDSEN!

Det är inte din son som det är fel på, det är fel på alla andra som inte kan acceptera honom så som han är.

Låt inte ett fåtal som aldrig passerat byns 70-skyltar knäcka honom eller er. Världen är tack och lov större än så, det finns alltid plats att känna sig hemma, accepterad och älskad.

/V

 

[Amha]

Han behöver inte åka till Pride, det räcker att åka till Stockholm och gå en promenad på "queersöder", så är normen väldigt mycket annorlunda. Vanligt att pojkar har långt hår och rosa/lila t ex, utan att det anses vara sig avvikande eller ett tecken på att man är homo/transsexuell. Eller så är man det, men då kan man lika gärna vara kortklippt, skäggig hipster i rutig skjorta.

Självklart, jag är kanske för van att stryka omkring i stan så jag noterar inte att det är många som skiljer sig från gammal norm längre medan någon som inte är van att gå på dessa gator kanske skulle se både en och flera. Samtidigt är ju hela grejen med Pride en bra grej, hela tänket är ju lite "sträck på ryggen och var stolt över dig själv!".

 

[Mabuse]

Självklart, jag är kanske för van att stryka omkring i stan så jag noterar inte att det är många som skiljer sig från gammal norm längre medan någon som inte är van att gå på dessa gator kanske skulle se både en och flera. Samtidigt är ju hela grejen med Pride en bra grej, hela tänket är ju lite "sträck på ryggen och var stolt över dig själv!".

Absolut, jag tänkte mer att man kunde normalisera det hela lite. Sonen låter i mina öron som en helt vanlig kille, hade han bott här hade ingen höjt på ögonbrynen alls. Det kunde ju finnas en poäng i att visa på att det finns många fler nyanser, det är inte att antingen meckar man bilar och lirar hockey, eller också är man transa i prideparaden. Det blir liksom ytterligheterna då.

Jag tror inte sonen behöver lära sig att inte är ensam om att vara avvikande så mycket som att han faktiskt inte är avvikande alls. Han är inte mer avvikande än de stereotypa "normalkillarna", de är bara normala just där.

 

[marshall]

Tack snälla. Jag tar verkligen in det ni skriver och föreslår.Ja just nu når vi inte fram men..

 

[marshall]

Tack snälla. Jag tar verkligen in det ni skriver och föreslår.Ja just nu når vi inte fram men..

det får jobba på det.

 

[YorkWann]

Byt BUP kontakt omedelbums!
Blir så vansinnigt ledsen av det du skriver! Att vi inte kommit längre 2016!
Fortsätt uppmuntra sonen på det sätt ni gjort, ingen ska tvingas in i en mall man inte känner sig bekväm med!