Hästar och barn, hur fattar de?

[NilHe]

Jag fick upp ett minne på FB där ett litet barn satt på min stora, ganska kaxiga och viljestarka valack. Vi var tre personer, två som höll i barnet och jag som ledde hästen och han gick så oerhört fint och försiktigt. Han var också väldigt försiktig men nyfiken när han träffade barn i människors famnar eller på marken när vi var ute. Jag undrade alltid hur han fattade att han behövde vara sådan. Han finns tyvärr inte längre men nästa valack som var mer opålitlig (explosiv och reaktiv), ganska bufflig och stor gjorde exakt samma. Människa i stallet med bebis = superförsiktig och mjuk. Höll avstånd, långsamma rörelser. Lite samma med en autistisk pojke som ofta var där - lite rädd för hästarna och min kille var så där mjuk och fin så han kunde klappa utan att hästen var för på eller stirrig. Så fascinerande.

Hjälpte till med ett ganska nervigt fullblod i rehab, vi gick promenader. En gång testade vi att en annan i stallet följde med med sitt barn i barnvagn och hästen var så till sig av vad som fanns i vagnen. Vi höll ju säkerhetsavstånd men till slut fick han gå fram och snusa och hälsa och han blev såå lugn.

Har någon liknande erfarenheter? Vad tror ni det beror på?

 

[Grazing]

Jag fick upp ett minne på FB där ett litet barn satt på min stora, ganska kaxiga och viljestarka valack. Vi var tre personer, två som höll i barnet och jag som ledde hästen och han gick så oerhört fint och försiktigt. Han var också väldigt försiktig men nyfiken när han träffade barn i människors famnar eller på marken när vi var ute. Jag undrade alltid hur han fattade att han behövde vara sådan. Han finns tyvärr inte längre men nästa valack som var mer opålitlig (explosiv och reaktiv), ganska bufflig och stor gjorde exakt samma. Människa i stallet med bebis = superförsiktig och mjuk. Höll avstånd, långsamma rörelser. Lite samma med en autistisk pojke som ofta var där - lite rädd för hästarna och min kille var så där mjuk och fin så han kunde klappa utan att hästen var för på eller stirrig. Så fascinerande.

Hjälpte till med ett ganska nervigt fullblod i rehab, vi gick promenader. En gång testade vi att en annan i stallet följde med med sitt barn i barnvagn och hästen var så till sig av vad som fanns i vagnen. Vi höll ju säkerhetsavstånd men till slut fick han gå fram och snusa och hälsa och han blev såå lugn.

Har någon liknande erfarenheter? Vad tror ni det beror på?

För att djur är fantastiska och känslig och känner av energier och är ärligare och mer uppmärksamma på allt än vad vi människor nånsin kan bli...mer eller mindre. Dom flesta djur jag haft med att göra har jag haft samma erfarenhet av. Därför inte alltid bara teknisk kunskap fungerar på allt och alla, vissa hästar kan det vara en hur tekniskt skicklig ryttare som helst men det går inte ändå medans den mest okunniga men genuina och snälla person kan hantera och rida utan problem.

Undantag finns ju såklart alltid även i djurvärlden dock men dom flesta djur är otroligt kloka och vi underskattar dom något enormt.

 

[Roheryn]

Det finns ju ganska generella drag hos däggdjursungar som talar om att de är just ungar. De är små, de har lite klumpiga rörelser, "trubbiga" drag i ansiktet med korta nosar och stora ögon osv. Enligt min erfarenhet så "ser" däggdjur att det är en unge även om det är en annan art. Och på samma sätt så "vet" de att ungar är man försiktig med. Dels för att det kanske finns en medfödd medvetenhet om det, men också att de vuxna människorna ju talar om med hela sitt beteende att "det här är min unge, var försiktig med den". Så jag tror faktiskt att det är ganska lätt för våra hästar, hundar och andra djur att förstå att våra barn är våra ungar och vi är rädda om dem.

 

[NilHe]

Samtidigt så är mina barndomsminnen från ridskolan inte direkt som att hästar/ponnyer generellt tog hänsyn till eller var försiktiga mot barn.

 

[Grazing]

Samtidigt så är mina barndomsminnen från ridskolan inte direkt som att hästar/ponnyer generellt tog hänsyn till eller var försiktiga mot barn.

Men dom kan man inte rättvist jämföra med, dom var orättvist behandlade ofta och ofta tyvärr i en väldig stress. Alldeles för många hästar som inte passar som ridskolehästar tyvärr och som får stå ut och dom gör vad dom kan för att visa vad dom vill. Eller så var det iallafall förut, nu är väl generellt ridskolorna lite bättre.

 

[NilHe]

Men dom kan man inte rättvist jämföra med, dom var orättvist behandlade ofta och ofta tyvärr i en väldig stress. Alldeles för många hästar som inte passar som ridskolehästar tyvärr och som får stå ut och dom gör vad dom kan för att visa vad dom vill. Eller så var det iallafall förut, nu är väl generellt ridskolorna lite bättre.

Så är det säkert

 

[skiesabove]

Hur ser du att ett föl är ett föl?

Dom andra däggdjuren är inte särskilt långt efter oss i kognition egentligen.

 

[Skrottiskrott]

Min häst är tyvärr INTE så. Han är otroligt vänlig och vill väl mot alla, men han lever i sin egna lilla värld och kan i och med det upplevas som ganska brötig. Vill han göra något NU så gör han det NU. Han har ingen fingertoppskänsla och han gör tyvärr ingen skillnad alls på mig och mina barn.

Men tidigare hästar har absolut varit väldigt fina med barn. Tror att min häst som jag har nu är ett undantag.

 

[Roheryn]

Samtidigt så är mina barndomsminnen från ridskolan inte direkt som att hästar/ponnyer generellt tog hänsyn till eller var försiktiga mot barn.

Min erfarenhet av djurs försiktighet med barn är att den gäller mindre barn än de som går på ridskola