Irländsk import och beteende

[viv]

Hoppas på lite kloka inputs från Buke gällande beteende hos min häst

Jag har en 15-årig valack som jag köpt från Irland, i passet står det korsning IC/irish sporthorse. Han har ett väldigt speciellt beteende som jag inte varit med om tidigare och som gör mig fundersam. Detta är enbart från marken vid hantering och arbete. Vid ridning är han gudasnäll, grön i sin utbildning men gör det man ber om och med en positiv energi. Han älskar att hoppa! (Men det gör inte piloten ) Vi står i ett litet lösdriftsstall med fem andra hästar varav ägaren till stallet har tre hästar och en annan inackordering har två hästar så det är inget stort stall med mycket spring. Lugn stabil flock med fri tillgång på grovfoder och tydliga rutiner varje dag.

Han har varit hos mig i lite drygt ett år nu men har varit i Sverige ett par år innan på en ridskola där han inte trivdes och började uppvisa aggressiva beteenden. Han såldes/byttes då tillbaka till säljaren på Irland. Jag visste inte detta när jag köpte utan fått reda på detta i efterhand när jag börjat luska lite i hans bakgrund. Har haft kontakt med både ridskolan i Sverige och säljaren på Irland. Säljaren har aldrig sett några aggressiva tendenser medan ridskolan såg detta och inte kunde ha kvar honom.

Jag tror inte han är arg utan mer osäker och går till attack först för att skydda sig. I början när han kom gick det inte att få tag i honom i hagen, han gjorde utfall direkt. Jag fick ta in alla andra hästar först och då kunde jag fånga honom. Detta har arbetats bort till viss del. Nu kommer han 99% av gångerna springande när jag ropar eller han ser bilen svänga in på gårdsplanen och det är inga problem att fånga honom. Men vissa dagar gör han fortfarande utfall eller är allmänt sur med folk (mina stallkompisar) i hagen som ska hämta sina hästar eller mocka. Han kan även gå emot dem även om de ignorerar honom och ha ett hotfullt uttryck. Han har aldrig gjort något men han ser skrämmande ut så jag förstår att det uppfattas som obehagligt.

Om jag är i hagen och mockar kan vi stå och gosa en stund men sen helt plötsligt slår det om och han blir arg och hugger för att sekunden senare stå med spetsade öron och fråga: vad ska vi hitta på nu? Nästa gång är han bara nöjd och positiv och tredje gången är han inte intresserad av kontakt alls. Det finns inget mönster eller något som jag har kunnat luska ut som utlöser det hela.

Vid borstning är det ungefär samma sak. Ena dagen funkar det jättebra och nästa dag viner sparkar och huggen i luften utan att jag gjort något annorlunda. Vid arbete från marken funkar det vissa dagar jättebra medan nästa dag så är det utfall och sparkar.

För mig är detta grundläggande och jag har velat att detta ska fungera INNAN jag rider. Därför har jag inte ridit honom så mycket. Men de gångerna vi rider så finns det inga såna tendenser alls. Vid hämtning i hagen och borstning ja men så fort jag kommer upp i sadeln är det en helt annan häst.

Han är vet besiktad både på Irland och i Sverige UA. Jag har även varit på klinik för ytterligare genomgång och röntgat ben och rygg. Testat för PSSM. Men allt ser bra ut.

Vi har haft hjälp av en tränare som tränar med positiv förstärkning och även en med mer mjuk inriktning men stor erfarenhet av "problemhästar". Vi kommer inte vidare med just detta även om han blivit lugnare överlag, inte så "jagad".

Ett år är ju inte länge med tanke på att han nog flaxat omkring en del och verkar ha en del bagage med sig. Det svåraste är som sagt att det är så olika från dag till dag och ibland från minut till minut, det finns ingen logik eller mönster i det. Och att ridningen funkar så bra men inte det andra. Det är allt det andra (pysslet, kontakten, bonda och jobba från marken) jag tycker är roligt egentligen, ridningen är sekundär för mig.

Någon med liknande erfarenhet? Blev det bättre till slut?

 

[animalasia]

Hoppas på lite kloka inputs från Buke gällande beteende hos min häst

Jag har en 15-årig valack som jag köpt från Irland, i passet står det korsning IC/irish sporthorse. Han har ett väldigt speciellt beteende som jag inte varit med om tidigare och som gör mig fundersam. Detta är enbart från marken vid hantering och arbete. Vid ridning är han gudasnäll, grön i sin utbildning men gör det man ber om och med en positiv energi. Han älskar att hoppa! (Men det gör inte piloten ) Vi står i ett litet lösdriftsstall med fem andra hästar varav ägaren till stallet har tre hästar och en annan inackordering har två hästar så det är inget stort stall med mycket spring. Lugn stabil flock med fri tillgång på grovfoder och tydliga rutiner varje dag.

Han har varit hos mig i lite drygt ett år nu men har varit i Sverige ett par år innan på en ridskola där han inte trivdes och började uppvisa aggressiva beteenden. Han såldes/byttes då tillbaka till säljaren på Irland. Jag visste inte detta när jag köpte utan fått reda på detta i efterhand när jag börjat luska lite i hans bakgrund. Har haft kontakt med både ridskolan i Sverige och säljaren på Irland. Säljaren har aldrig sett några aggressiva tendenser medan ridskolan såg detta och inte kunde ha kvar honom.

Jag tror inte han är arg utan mer osäker och går till attack först för att skydda sig. I början när han kom gick det inte att få tag i honom i hagen, han gjorde utfall direkt. Jag fick ta in alla andra hästar först och då kunde jag fånga honom. Detta har arbetats bort till viss del. Nu kommer han 99% av gångerna springande när jag ropar eller han ser bilen svänga in på gårdsplanen och det är inga problem att fånga honom. Men vissa dagar gör han fortfarande utfall eller är allmänt sur med folk (mina stallkompisar) i hagen som ska hämta sina hästar eller mocka. Han kan även gå emot dem även om de ignorerar honom och ha ett hotfullt uttryck. Han har aldrig gjort något men han ser skrämmande ut så jag förstår att det uppfattas som obehagligt.

Om jag är i hagen och mockar kan vi stå och gosa en stund men sen helt plötsligt slår det om och han blir arg och hugger för att sekunden senare stå med spetsade öron och fråga: vad ska vi hitta på nu? Nästa gång är han bara nöjd och positiv och tredje gången är han inte intresserad av kontakt alls. Det finns inget mönster eller något som jag har kunnat luska ut som utlöser det hela.

Vid borstning är det ungefär samma sak. Ena dagen funkar det jättebra och nästa dag viner sparkar och huggen i luften utan att jag gjort något annorlunda. Vid arbete från marken funkar det vissa dagar jättebra medan nästa dag så är det utfall och sparkar.

För mig är detta grundläggande och jag har velat att detta ska fungera INNAN jag rider. Därför har jag inte ridit honom så mycket. Men de gångerna vi rider så finns det inga såna tendenser alls. Vid hämtning i hagen och borstning ja men så fort jag kommer upp i sadeln är det en helt annan häst.

Han är vet besiktad både på Irland och i Sverige UA. Jag har även varit på klinik för ytterligare genomgång och röntgat ben och rygg. Testat för PSSM. Men allt ser bra ut.

Vi har haft hjälp av en tränare som tränar med positiv förstärkning och även en med mer mjuk inriktning men stor erfarenhet av "problemhästar". Vi kommer inte vidare med just detta även om han blivit lugnare överlag, inte så "jagad".

Ett år är ju inte länge med tanke på att han nog flaxat omkring en del och verkar ha en del bagage med sig. Det svåraste är som sagt att det är så olika från dag till dag och ibland från minut till minut, det finns ingen logik eller mönster i det. Och att ridningen funkar så bra men inte det andra. Det är allt det andra (pysslet, kontakten, bonda och jobba från marken) jag tycker är roligt egentligen, ridningen är sekundär för mig.

Någon med liknande erfarenhet? Blev det bättre till slut?

Jag hade en ponny som var importerad från Irland, den visade exakt samma beteende. Tyvärr blev inte bättre. Detta var länge sedan och idag hade jag kanske lyckats bättre.

Sen tänker jag att om du och hästen funkar i ridningen så är det det ni ska ägna er åt. Den kommer kanske aldrig uppskatta annan aktivitet. En del hästar är arbetsmyror och blir lyckliga av arbete.

 

[Bison]

Alla hästar är inte jätteintresserade av att umgås med människor. Han ksn också vara osäker och inte veta vad som förväntas av honom iom att han fungerar bra att rida, där vet att han vad det handlar om och vad han ska göra.
Du kan testa att ge munkpeppar, det kan ha stabiliserande effekt även på valacker.
Annars hade jag mest låtit honom vara som han är, gett godis vif hämtning, inte lagt onödigt mycket tid på pyssel osv.

 

[Habina]

Min unghäst som visade liknande beteende hade blivit slagen av andra i stallet. Så kanske är det såna minnen han har och det kan vara en lukt eller bara hur du står som triggar igång minnet.

Så även om han ser arg ut kan det vara en reaktion för att förhindra att bli slagen. Hellre attackera först än att bli attackerad…

 

[viv]

Jag hade en ponny som var importerad från Irland, den visade exakt samma beteende. Tyvärr blev inte bättre. Detta var länge sedan och idag hade jag kanske lyckats bättre.

Sen tänker jag att om du och hästen funkar i ridningen så är det det ni ska ägna er åt. Den kommer kanske aldrig uppskatta annan aktivitet. En del hästar är arbetsmyror och blir lyckliga av arbete.

Sålde du ponnyn eller vad hände sen?

Ja det är lite det jag funderar över, ska jag finna mig i att det är så här det kommer vara? Han vill inte göra det jag tycker mest om egentligen utan vi får bonda i ridningen i stället.

 

[viv]

Min unghäst som visade liknande beteende hade blivit slagen av andra i stallet. Så kanske är det såna minnen han har och det kan vara en lukt eller bara hur du står som triggar igång minnet.

Så även om han ser arg ut kan det vara en reaktion för att förhindra att bli slagen. Hellre attackera först än att bli attackerad…

Ja det är det jag tror här också, inte att någon i stallet idag slår honom men gammalt bagage som bubblar upp.

 

[viv]

Alla hästar är inte jätteintresserade av att umgås med människor. Han ksn också vara osäker och inte veta vad som förväntas av honom iom att han fungerar bra att rida, där vet att han vad det handlar om och vad han ska göra.
Du kan testa att ge munkpeppar, det kan ha stabiliserande effekt även på valacker.
Annars hade jag mest låtit honom vara som han är, gett godis vif hämtning, inte lagt onödigt mycket tid på pyssel osv.

Har testat munkpeppar och även magnesium och L-tryptofan tillskott.

Jo men det är lite så mina funderingar går nu. Att jag får acceptera att han inte gillar det jag gillar

 

[Bison]

Har testat munkpeppar och även magnesium och L-tryptofan tillskott.

Jo men det är lite så mina funderingar går nu. Att jag får acceptera att han inte gillar det jag gillar

Det är helt okej att sälja sin häst och köpa en som passar en själv bättre.
Det ska vara roligt att ha häst, för bägge parter.

 

[viv]

Det är helt okej att sälja sin häst och köpa en som passar en själv bättre.
Det ska vara roligt att ha häst, för bägge parter.

Jo så är det. Tycker mest synd om honom som valsat runt en massa och risken är väl stor att en sån häst som han kommer fortsätta med det. Ska ge det några månader till och börja rida mer och släppa allt från marken och borsta bara det nödvändigaste.

 

[Mia_R]

Jag tror att det viktigaste är att vara väldigt tydlig med vilka regler som gäller vid all hantering, så han vet vad som förväntas av honom. Om han blivit slagen och hanterad lite hipp som happ tidigare så bottnar nog väldigt mycket av osäkerheten i att han inte vet vad som ska komma, för även om du hela tiden varit snäll mot honom är det viktigt med tydliga gränser.

Sånt här kan ta år att överbygga men om du har orken och han är fullt frisk kan du få en häst som går genom eld och vatten för dig. Det svåra är att man många gånger inte vet vad som triggar då helt oväntade saker kan ge flashbacks av något obehagligt. En av mina hästar som jag lånat ut på foder och som jag hämtade hem helt sönderslagen segnade ner i gången i ren vanmakt många år efter händelsen. Jag vet inte vad som triggade mer än att jag skulle backa henne ett par steg när benen bara vek sig på henne och jag fick henne snabbt att kliva framåt igen innan hon ramlade ihop.

Det blev bättre med tiden men riktigt bra blev det aldrig utan ibland kunde något väcka ett spöka från förr, men hon var aldrig aggressiv eller opålitlig och det kunde gå lång tid mellan gångerna.

 

[the_connemara]

Min häst skräms faktiskt enbart pga osäkerhet, har inte blivit slagen i hela sitt liv. Det är ju dock inte alls så påtagligt som i ert fall (händer aldrig i min hästs vardag eller med mig) så förstår du vill hitta mer harmoni. Ville bara lyfta att det faktiskt kan bottna enbart i osäkerhet om vad som förväntas och att människan ska gå över ens gränser utan att på någotvis vara hårdhänt. Hade jag inte känt honom sedan födseln hade jag 100% trott han fått stryk. Det där svåra att se ett mönster får mig dock automatiskt att tänka på smärta, har ni misstänkt eller kollat magsår?

 

[animalasia]

Sålde du ponnyn eller vad hände sen?

Ja det är lite det jag funderar över, ska jag finna mig i att det är så här det kommer vara? Han vill inte göra det jag tycker mest om egentligen utan vi får bonda i ridningen i stället.

Jag hade inte hjärta att sälja honom så jag behöll som sällskap. Men det är inte roligt att ha en arg ponny/häst, inte på det sättet som han var iallafall. Svårt.

 

[skiesabove]

Som jag gjorde när jag hade en aggressiv häst (betydligt värre än din) var att ha tydliga regler. Arg och stökig --> direkt tillbaka i hagen. Random bettförsök --> blocka med underarmen men ingen reaktion. Promenader, alltid korrekt position men hjälm, handskar, långt ledrep, för att kunna skicka iväg han på avstånd om han fick behov av att balla ur. Korta sessioner för att han inte skulle bli överväldigad.

Godisträning enbart när väska var på, jobba i protected contact. Ridträning, allt gjort på samma sätt varje gång (SvRF-ridskolors standardrutin + uppsittningspall).

Tålamod, tålamod, tålamod. Totalt locket på gällande mina egna stress- och känsloreaktioner. Aldrig handskas med han om jag hade en dag när jag inte var på topp, eftersom jag behövde ha knivskarp koncentration för att läsa av hans kroppsspråk rätt och mitt eget rätt.

Det blev folk av han också, men jag sålde han ändå. Till en kunnig köpare som fick lära känna han som han var som färdigrehabbad, utan baggage. Egentligen var han ju en mjuk och känslig kille, med fantastiskt stark och smidig kropp och stora känslor. Han visste bara inte vad han skulle göra av sig själv ibland. Dom fick det jättebra tillsammans.

Så antingen ge det mer tid och mer jobb, eller sälj. Båda alternativen är helt ok.

 

[Sassy]

Jo så är det. Tycker mest synd om honom som valsat runt en massa och risken är väl stor att en sån häst som han kommer fortsätta med det. Ska ge det några månader till och börja rida mer och släppa allt från marken och borsta bara det nödvändigaste.

Det finns ju hästar som faktiskt måste jobba ur sig ordentligt för att inte gå med massa frustration som tar sig otrevliga uttryck. Stället jag ridit hos mest på Irland säljer i princip inte hästar till Sverige, men när de gör det är de väldigt noga med att berätta om hur den rids på Irland; långa galopper i grupp minst en gång i veckan. (Ovanpå utevistelse i flock i stora hagar dygnet runt största delen av året.)

Deras upplevelse är att hästar som behöver röra sig mer och i högre fart inte sällan visar det på sätt som folk feltolkar, och att regelbunden "urblåsning" är det första att testa om hästen är knepig och har gåtts igenom av veterinär utan att hitta något som hindrar ridning.

 

[ufot]

Min ungdomshäst var lite som du beskriver. Aggressiv, gillade inte att bli borstad. Anföll i hagen. Otroligt dominant. Sent kastrerad. Enmanshäst. Supersnäll i ridningen (utbildad msv dressyr).

Jag började rida honom när jag var 11 år och han 13 år (det var min kusins häst som jag hade som min egen sen i 8 år).

I början både bets och anföll han. Jag fick mycket hjälp och tips av min kusin. Efter några månader började jag ta hand om honom själv och efter ca 6 månader var han "min".

Han behövdes ridas ordentligt 6 dagar i veckan. Minst 1 dag i veckan ut och galoppera. Minimalt med borstning och skötsel. Han ville vara själv i hagen och boxen. Kunde mycket väl anfalla när man var i hagen och mockade.

Men med mig och min kusin var han en ängel. Hände mer än en gång andra inte kunde ta in honom från hagen så att jag eller min kusin fick åka och göra det.

I ridningen var han alltid supersnäll. Otroligt välutbildad och den absolut bästa läromästaren man kunde ha.

Men, det var ingen häst man ryktade i timmar eller kelade med några längre stunder. Kela i hagen var uteslutet. Det var inga problem att hämta honom (för mig och min kusin), men ingen häst man gick ut för att umgås med i hagen.

Jobbade honom också mycket lös på ridbanan. Det fungerade mycket väl. Så länge det var jobb var han supersnäll.

Absolut ingen häst man red några dagar i veckan. Han gick minst 6 dagar i veckan med en "skrittvilodag".

 

[Bison]

Det finns ju hästar som faktiskt måste jobba ur sig ordentligt för att inte gå med massa frustration som tar sig otrevliga uttryck. Stället jag ridit hos mest på Irland säljer i princip inte hästar till Sverige, men när de gör det är de väldigt noga med att berätta om hur den rids på Irland; långa galopper i grupp minst en gång i veckan. (Ovanpå utevistelse i flock i stora hagar dygnet runt största delen av året.)

Deras upplevelse är att hästar som behöver röra sig mer och i högre fart inte sällan visar det på sätt som folk feltolkar, och att regelbunden "urblåsning" är det första att testa om hästen är knepig och har gåtts igenom av veterinär utan att hitta något som hindrar ridning.

Ja, det räcker att se hur majoriteten häromkring har häst, ensamma i små rutor, rids i princip bara i ridhus/ridbana, uteritt är skritt och långsam trav någon enstaka gång.
Jag fattar att folk får problem med sina hästar, både när det gäller hantering och hållbarhet.

 

[the_connemara]

Ja, det räcker att se hur majoriteten häromkring har häst, ensamma i små rutor, rids i princip bara i ridhus/ridbana, uteritt är skritt och långsam trav någon enstaka gång.
Jag fattar att folk får problem med sina hästar, både när det gäller hantering och hållbarhet.

Ja det är ju verkligen att inte tillfredsställa deras naturliga behov som art. Så tragiskt när det ovanpå det misstas för andra problem och brandsläcks och hästarna bara kommer i kläm.

 

[prinsessfeminist]

Nu har jag läst @viv s inlägg och alla svar, och jag slås av att flera av er har erfarenheter av det som jag skulle kalla "svårare hästar".

Personligen har jag haft ett sto som jag tyckte betedde sig lite "lömskt", i brist på bättre ord. Hon kändes inte pålitlig, och man fick ha fullt fokus på henne och gott och lättsamt humör.

Jag sålde henne ganska snabbt, för det var inte häst för mig. Hon skulle nog blivit en magisk dressyrhäst, det fanns så mycket potential men ändå, det var för mig för svårt.

Hade jag varit yngre hade de varit en annan sak, kanske hade jag satsat mer, men numera vill jag hellre ha det lite lugnt.

Men med rätt hantering kan kanske ts häst bli riktigt bra. En sak att fundera på, är dock riskerna med hästens beteende. Att inte ha fullt fokus kan orsaka skador.

 

[Ramona]

Men vissa dagar gör han fortfarande utfall eller är allmänt sur med folk (mina stallkompisar) i hagen som ska hämta sina hästar eller mocka. Han kan även gå emot dem även om de ignorerar honom och ha ett hotfullt uttryck.

Är du säker på att han inte är klapphingst? Låter väldigt mycket som att han beskyddar flocken, men är osäker i hur han ska göra.

 

[prinsessfeminist]

Är du säker på att han inte är klapphingst? Låter väldigt mycket som att han beskyddar flocken, men är osäker i hur han ska göra.

Den tanken slog mig också, men jag har en bekant vars häst betedde sig som @viv s häst.
Han var valack, men hade allt som en hingst kan ha i sitt beteende. Han vaktade flocken, "styrde och ställde", blev ängslig, rastlös, uppmärksam om vartannat på våren och sommaren.
Höst och vinter var han betydligt lugnare och mer tillfreds.
Han gjorde dock inga utfall mot någon människa, men kunde springa över en person för att skilja ut sitt sto/hon fick inte beta där hon ville tex.
Men han var inte klapphingst, det visste ägaren.