Skojamindoja
Trådstartare
Inspirerad av tråden om Bukeromanen, men egen tråd för att inte krascha den för mycket. Läste ni hästböcker? Vilka minns ni? Vilka var era favoriter? Var det någon ni tyckte var mindre bra? Nämn gärna hur gamla ni är också, för det är säkert stora skillnader beroende på när man växte upp och när man var i hästboksåldern.
Jag kan börja. Jag var en riktig liten bokmal som läste massor (gör fortfarande) och som började läsa böcker för lite större barn/ungdomar ganska tidigt. Jag är född -89, så jag var i hästboksåldern från mitten av 90-talet och framåt och läste ganska mycket hästböcker under hela min skoltid, tog studenten -08.
De jag minns starkast är följande:
- Britta och Silver, jag har läst hela serien men hade inte alla böckerna själv, en del var svåra att få tag på och dem fick jag nöja mig med att låna på biblioteket. Min allra första hästbok var en om Britta och Silver. Jag gillade dem, men visst, det märktes att böckerna redan då var ganska gamla och utspelade sig i en tid när till och med mina föräldrar var väldigt små barn. Jag tänkte nog inte jättemycket på det som liten, utan det märktes mer när jag var i tonåren och läste om serien.
- Klara. Älskade Klara. Den serien kom precis när jag var i rätt målgrupp, det är verkligen min tid och mina tonår, en sån nostalgitripp. Älskar fortfarande Klara och kan fortfarande som vuxen läsa om serien, men förstår ju att för dagens ungdomar så känner de likadant för den som jag gjorde för Britta och Silver, för det är ju en tid som inte längre finns.
- Tess, av samma författare som Klara. Var bara tre böcker och de kom precis i den vevan när jag gick i sexan-sjuan, precis som Tess, så där var jag extremt mycket rätt målgrupp. Påminde också en hel del om Klara.
- Sofia och Santos-serien. Den här tyckte jag bättre om som lite äldre, jag var nog lite för liten från början, Sofia var några år äldre än jag till en början och jag var inte alls där för relationsbitarna och killar och sånt. Hade lättare att sympatisera med Sofia under högstadiet, men kan idag känns att det var lite väl mycket lyckad person över henne, hon var bra på precis allt.
- Sandra och Vildros lånade jag på biblioteket. Lite annorlunda bokserie som från början handlade om mer traditionell ridning (hoppning) men sen gick över till galopp och avel, vilket var en intressant och lite annorlunda vinkel. Jag hade inga av dessa böckerna själv, lite trist, för jag hade faktiskt velat läsa om dem. I och med att jag lånade dem på biblioteket har jag inte läst dem 21546732255 gånger heller som jag gjort med Klara, som jag i princip kan utantill fortfarande.
Läste också en hel del böcker från USA, men hade mycket svårare att liksom komma in i dem för det var så olikt vårt sätt och vårt liv här. Men minns serien om Alex som red fälttävlan (dock var den från England) med sin ponny, den kom ganska sent i min hästbok-era, kanske när jag gick på högstadiet.
Som vuxen har jag också läst ett par hästböcker som egentligen mer riktar sig till (äldre) ungdomar, mest för att jag fortfarande kan tycka att vissa böcker som riktar sig till äldre ungdomar/unga vuxna kan vara riktigt bra.
- Var en serie om två böcker (heter det ens serie om det bara är två?) om en tjej som tävlar dressyr, men den kunde jag verkligen, verkligen inte med. Det var en sån där bok som jag hade svårt för redan som liten, världens mest lyckade person som så klart också är fattig och inte har råd med egen häst, men är så snygg och lyckad och bra på allting hon tar i att hon får världens chans och så klart slutar andra boken med att hon från ingenstans vinner EM i dressyr...
- Vänd rätt upp tyckte jag däremot om. Handlar också till viss del litegrann om elitsatsning, men på ett sätt som gör att det ändå känns helt inom gränsen för vad som är rimligt. Stort plus att den dessutom vågar utmana och inte ha heterosexuell kärlek som norm. Denna skulle jag alla dagar i veckan sätta i händerna på lästokig tonåring.
- Det handlar om oss, inte en renodlad hästbok för man följer både en tjej och en kille i vartannat kapitel och det är tjejen som håller på med hästar, men så fin bok. En av de absolut bästa böckerna jag läst på många år.
Jag kan börja. Jag var en riktig liten bokmal som läste massor (gör fortfarande) och som började läsa böcker för lite större barn/ungdomar ganska tidigt. Jag är född -89, så jag var i hästboksåldern från mitten av 90-talet och framåt och läste ganska mycket hästböcker under hela min skoltid, tog studenten -08.
De jag minns starkast är följande:
- Britta och Silver, jag har läst hela serien men hade inte alla böckerna själv, en del var svåra att få tag på och dem fick jag nöja mig med att låna på biblioteket. Min allra första hästbok var en om Britta och Silver. Jag gillade dem, men visst, det märktes att böckerna redan då var ganska gamla och utspelade sig i en tid när till och med mina föräldrar var väldigt små barn. Jag tänkte nog inte jättemycket på det som liten, utan det märktes mer när jag var i tonåren och läste om serien.
- Klara. Älskade Klara. Den serien kom precis när jag var i rätt målgrupp, det är verkligen min tid och mina tonår, en sån nostalgitripp. Älskar fortfarande Klara och kan fortfarande som vuxen läsa om serien, men förstår ju att för dagens ungdomar så känner de likadant för den som jag gjorde för Britta och Silver, för det är ju en tid som inte längre finns.
- Tess, av samma författare som Klara. Var bara tre böcker och de kom precis i den vevan när jag gick i sexan-sjuan, precis som Tess, så där var jag extremt mycket rätt målgrupp. Påminde också en hel del om Klara.
- Sofia och Santos-serien. Den här tyckte jag bättre om som lite äldre, jag var nog lite för liten från början, Sofia var några år äldre än jag till en början och jag var inte alls där för relationsbitarna och killar och sånt. Hade lättare att sympatisera med Sofia under högstadiet, men kan idag känns att det var lite väl mycket lyckad person över henne, hon var bra på precis allt.
- Sandra och Vildros lånade jag på biblioteket. Lite annorlunda bokserie som från början handlade om mer traditionell ridning (hoppning) men sen gick över till galopp och avel, vilket var en intressant och lite annorlunda vinkel. Jag hade inga av dessa böckerna själv, lite trist, för jag hade faktiskt velat läsa om dem. I och med att jag lånade dem på biblioteket har jag inte läst dem 21546732255 gånger heller som jag gjort med Klara, som jag i princip kan utantill fortfarande.
Läste också en hel del böcker från USA, men hade mycket svårare att liksom komma in i dem för det var så olikt vårt sätt och vårt liv här. Men minns serien om Alex som red fälttävlan (dock var den från England) med sin ponny, den kom ganska sent i min hästbok-era, kanske när jag gick på högstadiet.
Som vuxen har jag också läst ett par hästböcker som egentligen mer riktar sig till (äldre) ungdomar, mest för att jag fortfarande kan tycka att vissa böcker som riktar sig till äldre ungdomar/unga vuxna kan vara riktigt bra.
- Var en serie om två böcker (heter det ens serie om det bara är två?) om en tjej som tävlar dressyr, men den kunde jag verkligen, verkligen inte med. Det var en sån där bok som jag hade svårt för redan som liten, världens mest lyckade person som så klart också är fattig och inte har råd med egen häst, men är så snygg och lyckad och bra på allting hon tar i att hon får världens chans och så klart slutar andra boken med att hon från ingenstans vinner EM i dressyr...
- Vänd rätt upp tyckte jag däremot om. Handlar också till viss del litegrann om elitsatsning, men på ett sätt som gör att det ändå känns helt inom gränsen för vad som är rimligt. Stort plus att den dessutom vågar utmana och inte ha heterosexuell kärlek som norm. Denna skulle jag alla dagar i veckan sätta i händerna på lästokig tonåring.
- Det handlar om oss, inte en renodlad hästbok för man följer både en tjej och en kille i vartannat kapitel och det är tjejen som håller på med hästar, men så fin bok. En av de absolut bästa böckerna jag läst på många år.
Älskade äldre hästböcker när jag var liten, absolut favorit var Ponnyallsvenskan och Rosettjakten av Nan Inger. Läste också böcker om hingsten Windy, älskade dem.
Böckerna om Vitnos älskade jag när jag var ännu lite yngre. Och Klara såklart... de lånade jag ofta från skolbiblioteket trots att det gjorde lite ont i hjärtat att läsa dem, för att jag så gärna ville ha en egen ponny. 
Sedan den boken läser jag alltid slutet på en bok först
