Vill ni hjälpa mig med en ny "Bukeroman"?

[Miran]

Hej! Börjar med en lite presentation: Jag är författare, har skrivit ca 90 böcker, de flesta för barn och unga. Eftersom det här är ett hästforum så kanske en del av er känner igen Klaraböckerna, Flisan, Millan, Svante, Juli, Saga osv? Jag har också skrivit många ungdomsdeckare, bl.a Dalslandsdeckarna som var rätt populära för några år sedan.

I alla fall. Häromdagen fick jag en notis om att jag varit med i Bukefalos i 22 år!! Jag gillar ju hästar, men nästan mer fascinerad blev jag över alla möjliga och omöjliga ämnen som dök upp här på "Allmänt". Det blev jag inspirerad av och eftersom jag tyckte att det fanns (finns) för få böcker för vuxna hästtjejer så skrev jag en. Det blev den sk "Bukeromanen" (ni kan använda sökfunktionen om ni blir nyfikna eller inte fattar vad jag pratar om). Den boken heter "Du och jag och vi" och kom 2012.

Sedan kom det en Bukeroman nr 2 (som egentligen heter "Kunde varit vi") 2019. En psyklogisk thriller. Även den kan väl sägas vara en hästbok för vuxna.

För en månad sedan släpptes min senaste vuxenroman som heter "DY". Det är också en psykologisk thriller. Huvudpersonen och andra viktiga karaktärer är i min egen ålder, alltså runt 60-65. Jag tycker att det är en grupp som det skrivs alldeles för lite om och vars röster sällan blir hörda. Så det var något jag ville försöka göra.

Nu när jag plötsligt halkade in här på Buke häromdagen så upptäckte jag massor med nick som jag känner igen från förr. ni måste ju också ha blivit 22 år äldre. Så jag tänkte be er (plus nya som kommit till, förstås) om hjälp med inspiraton nu när jag håller på att skriva uppföljaren till DY.

Så vad för ämnen tycker ni att det skrivs för lite om? Vad skulle ni vilja läsa om? Alltså utifrån er livssituation? Det finns så mycket. Åldrandet, att inte bli tagen på allvar, "var det här allt?", varför bryr sig mina barn inte om mig?, ny kärlek, vänskap, närstående som blir sjuka, att klämmas mellan sina vuxna barn och sina åldrande föräldrar.

Som ni märker har jag förstås en massa egna idéer och tankar, men alla historier kan berättas ur så många olika vinklar. Jag undrar bara om ni vill hjälpa mig med lite input. Buke brukar leverera. Vore roligt att få bolla lite. Tack på förhand!
(kanske blir någon annan också inspirerad och börjar skriva. Jag bidrar gärna med tips, har ju ändå jobbat heltid som författare i 25 år)

 

[malumbub]

Kul att du bjuder in oss!

 

[Tajger]

Hej! Börjar med en lite presentation: Jag är författare, har skrivit ca 90 böcker, de flesta för barn och unga. Eftersom det här är ett hästforum så kanske en del av er känner igen Klaraböckerna, Flisan, Millan, Svante, Juli, Saga osv? Jag har också skrivit många ungdomsdeckare, bl.a Dalslandsdeckarna som var rätt populära för några år sedan.

I alla fall. Häromdagen fick jag en notis om att jag varit med i Bukefalos i 22 år!! Jag gillar ju hästar, men nästan mer fascinerad blev jag över alla möjliga och omöjliga ämnen som dök upp här på "Allmänt". Det blev jag inspirerad av och eftersom jag tyckte att det fanns (finns) för få böcker för vuxna hästtjejer så skrev jag en. Det blev den sk "Bukeromanen" (ni kan använda sökfunktionen om ni blir nyfikna eller inte fattar vad jag pratar om). Den boken heter "Du och jag och vi" och kom 2012.

Sedan kom det en Bukeroman nr 2 (som egentligen heter "Kunde varit vi") 2019. En psyklogisk thriller. Även den kan väl sägas vara en hästbok för vuxna.

För en månad sedan släpptes min senaste vuxenroman som heter "DY". Det är också en psykologisk thriller. Huvudpersonen och andra viktiga karaktärer är i min egen ålder, alltså runt 60-65. Jag tycker att det är en grupp som det skrivs alldeles för lite om och vars röster sällan blir hörda. Så det var något jag ville försöka göra.

Nu när jag plötsligt halkade in här på Buke häromdagen så upptäckte jag massor med nick som jag känner igen från förr. ni måste ju också ha blivit 22 år äldre. Så jag tänkte be er (plus nya som kommit till, förstås) om hjälp med inspiraton nu när jag håller på att skriva uppföljaren till DY.

Så vad för ämnen tycker ni att det skrivs för lite om? Vad skulle ni vilja läsa om? Alltså utifrån er livssituation? Det finns så mycket. Åldrandet, att inte bli tagen på allvar, "var det här allt?", varför bryr sig mina barn inte om mig?, ny kärlek, vänskap, närstående som blir sjuka, att klämmas mellan sina vuxna barn och sina åldrande föräldrar.

Som ni märker har jag förstås en massa egna idéer och tankar, men alla historier kan berättas ur så många olika vinklar. Jag undrar bara om ni vill hjälpa mig med lite input. Buke brukar leverera. Vore roligt att få bolla lite. Tack på förhand!
(kanske blir någon annan också inspirerad och börjar skriva. Jag bidrar gärna med tips, har ju ändå jobbat heltid som författare i 25 år)

Kul! Jag har lagt till Dy på väntlistan . Jag är ganska nybliven pensionär, och plötsligt har man massor av tid Vad gör man med all den tiden? En del reser, andra skaffar äntligen hund/häst, några blir deprimerade av att inte finnas i ett sammanhang, behövas.
Själv har jag sex hundar och coachar maken som tävlar agility, far runt i husbil till alla tävlingar, vi bor på hästgård, om än utan egna hästar nu för tiden, det blir nån ridresa varje/vartannat år med gamla ridkompisarna, så jag har inga sysselsättningsproblem
Men det är ofta det första folk frågar - vad gör du hela dagarna?
Så mitt tips är ”Pensionärstillvaro - spännande eller tråkigt?”

 

[Miran]

Kul! Jag har lagt till Dy på väntlistan . Jag är ganska nybliven pensionär, och plötsligt har man massor av tid Vad gör man med all den tiden? En del reser, andra skaffar äntligen hund/häst, några blir deprimerade av att inte finnas i ett sammanhang, behövas.
Själv har jag sex hundar och coachar maken som tävlar agility, far runt i husbil till alla tävlingar, vi bor på hästgård, om än utan egna hästar nu för tiden, det blir nån ridresa varje/vartannat år med gamla ridkompisarna, så jag har inga sysselsättningsproblem
Men det är ofta det första folk frågar - vad gör du hela dagarna?
Så mitt tips är ”Pensionärstillvaro - spännande eller tråkigt?”

Jättebra tips!
Alltså ibland är det som om unga tror att livet är över för att man är över femtio. Som om man är förbrukad för att man är lite skrynklig på utsidan ... När man har så mycket erfarenhet att erbjuda. Eller som att folk bara väntar på döden och det enda man har att glädja sig åt är eventuella barnbarn. Så kan det förstås också vara, men jag tycker att det diskuteras för lite.

Har med en nybliven husbilsägare i Dy, förresten.

 

[Miran]

Kul att du bjuder in oss!

Så tacksam för alla tankar och funderingar.

 

[Shaggy]

Något jag saknar är klimakteriet. Det kan finnas nämnt som någon svettning men that's it. Man tappar bort allt annat som sker. Det blir helt enkelt en så förenklad beskrivning av den gigantiska förändring det är.

 

[Miran]

Något jag saknar är klimakteriet. Det kan finnas nämnt som någon svettning men that's it. Man tappar bort allt annat som sker. Det blir helt enkelt en så förenklad beskrivning av den gigantiska förändring det är.

Herregud, jag sov på en kylmatta för hundar i flera år ... Det kan jag ju faktiskt använda.

 

[Ninnurur]

Tänkte också klimakteriet. Och att byta bana senare i livet. Jag började jobba som fastighetsskötare strax innan jag fyllde 44. Även om de anställde mig för mina kunskaper om grönytor så är jobbet så väldigt mycket mer. Jag kör jobbtraktor, kollar undercentraler och har fått lära mig mycket nytt. Så helt enkelt om hur det är att byta bana senare i livet och hitta sin roll på en ny arbetsplats när resten av livet redan är cementerat och klart. Det har iaf varit ganska konstigt för mig.

 

[athena_arabians]

Hej! Börjar med en lite presentation: Jag är författare, har skrivit ca 90 böcker, de flesta för barn och unga. Eftersom det här är ett hästforum så kanske en del av er känner igen Klaraböckerna, Flisan, Millan, Svante, Juli, Saga osv? Jag har också skrivit många ungdomsdeckare, bl.a Dalslandsdeckarna som var rätt populära för några år sedan.

I alla fall. Häromdagen fick jag en notis om att jag varit med i Bukefalos i 22 år!! Jag gillar ju hästar, men nästan mer fascinerad blev jag över alla möjliga och omöjliga ämnen som dök upp här på "Allmänt". Det blev jag inspirerad av och eftersom jag tyckte att det fanns (finns) för få böcker för vuxna hästtjejer så skrev jag en. Det blev den sk "Bukeromanen" (ni kan använda sökfunktionen om ni blir nyfikna eller inte fattar vad jag pratar om). Den boken heter "Du och jag och vi" och kom 2012.

Sedan kom det en Bukeroman nr 2 (som egentligen heter "Kunde varit vi") 2019. En psyklogisk thriller. Även den kan väl sägas vara en hästbok för vuxna.

För en månad sedan släpptes min senaste vuxenroman som heter "DY". Det är också en psykologisk thriller. Huvudpersonen och andra viktiga karaktärer är i min egen ålder, alltså runt 60-65. Jag tycker att det är en grupp som det skrivs alldeles för lite om och vars röster sällan blir hörda. Så det var något jag ville försöka göra.

Nu när jag plötsligt halkade in här på Buke häromdagen så upptäckte jag massor med nick som jag känner igen från förr. ni måste ju också ha blivit 22 år äldre. Så jag tänkte be er (plus nya som kommit till, förstås) om hjälp med inspiraton nu när jag håller på att skriva uppföljaren till DY.

Så vad för ämnen tycker ni att det skrivs för lite om? Vad skulle ni vilja läsa om? Alltså utifrån er livssituation? Det finns så mycket. Åldrandet, att inte bli tagen på allvar, "var det här allt?", varför bryr sig mina barn inte om mig?, ny kärlek, vänskap, närstående som blir sjuka, att klämmas mellan sina vuxna barn och sina åldrande föräldrar.

Som ni märker har jag förstås en massa egna idéer och tankar, men alla historier kan berättas ur så många olika vinklar. Jag undrar bara om ni vill hjälpa mig med lite input. Buke brukar leverera. Vore roligt att få bolla lite. Tack på förhand!
(kanske blir någon annan också inspirerad och börjar skriva. Jag bidrar gärna med tips, har ju ändå jobbat heltid som författare i 25 år)

Jag blir lite (positivt) förvånad när jag träffar män, främst yngre än mig men inte så mycket yngre, som har en mycket upplyst syn på jämställdhet och LGBTQ+. Kan tillägga att de flesta män jag träffar i jobbet är grovarbetare och jag är strax över 50.

Jag tänker att det kanske är något att ha med, en man som utan åthävor insett att samhället förändrats från 50-talsideal. Ofta dras det till extremer i böcker (antingen är en bigott eller så står en på barrikaderna, typ). De jag träffar är tystlåtet upplysta, om du förstår hur jag menar. Det är självklart för dem men inget de viftar över, just för att det är så självklart.

 

[lingonben]

Det kunde vara jätteintressant att läsa om lite äldre hästtjejer i klimakteriet! Det är en intressant tid i livet det här, jag har jobbat upp en grundtrygghet i vad jag kan och vill. Jag har no fucks left to give när det gäller trassliga personer och situationer, så jag framstår nog som argare än innan. Samtidigt är jag superblödig vad gäller barn och djur som far illa. Superstabil jag liksom men nu ska jag börja läsa Dy!

 

[Habina]

Nu är jag yngre (40+) men nåt jag kan sakna är barnperspektivet när man antingen inte vill ha barn eller när man vill men inte kan. För oss som nu ”missat” chansen (risken enligt mig) att skaffa barn, som om 5-15 år inte är med om student, barn som flyttar hemifrån eller barnbarn. Vad har vi för tillvaro? Blir såklart olika om det är självvalt eller inte, men det finns många trådar i ämnet här på buke att grotta ner sig i.

En i min närhet (80+) förlorade ett barn nyligen och då slog det mig att sånt pratas/skrivs det sällan heller om. När man förlorar ett vuxet barn. Det är en enorm sorg, men på nåt vis inte lika ”hemsk” verkar det som, bara för att barnet är vuxet.

Halvvägs genom första bukeromanen nu, sen måste jag läsa de andra två också.

 

[Hittarinte]

Eller om ensamhet efter 60 - om man inte är supersocial men ändå frisk och pigg. Hur hitta mer socialt liv och kanske ev även en relation när alla jämnåriga blivit gubbar ? Och hur ser dagarna ut för denna person, utan någon att småprata med på dagarna?

 

[Silver Girl]

Nu är jag yngre (40+) men nåt jag kan sakna är barnperspektivet när man antingen inte vill ha barn eller när man vill men inte kan. För oss som nu ”missat” chansen (risken enligt mig) att skaffa barn, som om 5-15 år inte är med om student, barn som flyttar hemifrån eller barnbarn. Vad har vi för tillvaro? Blir såklart olika om det är självvalt eller inte, men det finns många trådar i ämnet här på buke att grotta ner sig i.

Som frivilligt barnfri skulle det här perspektivet vara intressant att se i en bok, hur blir det som äldre och barnfri?

Ett annat ämne: För mig har det mest blivit så att jag i min hobby, hundträning, hamnat mest med de som ännu inte har barn eller de som har vuxna barn. Dvs de som har lite mer tid över. Så vänskap över åldersgränser pga gemensamt intresse kan också vara något att tänka på. Tycker också det ofta var så när jag höll på med hästar, att man i stallet lätt umgicks över åldersgränser (även om det sällan blev vänskap utanför stallet).

 

[Miran]

Jag blir lite (positivt) förvånad när jag träffar män, främst yngre än mig men inte så mycket yngre, som har en mycket upplyst syn på jämställdhet och LGBTQ+. Kan tillägga att de flesta män jag träffar i jobbet är grovarbetare och jag är strax över 50.

Jag tänker att det kanske är något att ha med, en man som utan åthävor insett att samhället förändrats från 50-talsideal. Ofta dras det till extremer i böcker (antingen är en bigott eller så står en på barrikaderna, typ). De jag träffar är tystlåtet upplysta, om du förstår hur jag menar. Det är självklart för dem men inget de viftar över, just för att det är så självklart.

Väldigt intressant.

 

[Miran]

Det kunde vara jätteintressant att läsa om lite äldre hästtjejer i klimakteriet! Det är en intressant tid i livet det här, jag har jobbat upp en grundtrygghet i vad jag kan och vill. Jag har no fucks left to give när det gäller trassliga personer och situationer, så jag framstår nog som argare än innan. Samtidigt är jag superblödig vad gäller barn och djur som far illa. Superstabil jag liksom men nu ska jag börja läsa Dy!

Huvudpersonen i Dy skulle behöva mer ilska. Men det har sina anledningar att hon är som hon är. Som med oss alla. Livet formar oss.

 

[Miran]

Nu är jag yngre (40+) men nåt jag kan sakna är barnperspektivet när man antingen inte vill ha barn eller när man vill men inte kan. För oss som nu ”missat” chansen (risken enligt mig) att skaffa barn, som om 5-15 år inte är med om student, barn som flyttar hemifrån eller barnbarn. Vad har vi för tillvaro? Blir såklart olika om det är självvalt eller inte, men det finns många trådar i ämnet här på buke att grotta ner sig i.

En i min närhet (80+) förlorade ett barn nyligen och då slog det mig att sånt pratas/skrivs det sällan heller om. När man förlorar ett vuxet barn. Det är en enorm sorg, men på nåt vis inte lika ”hemsk” verkar det som, bara för att barnet är vuxet.

Halvvägs genom första bukeromanen nu, sen måste jag läsa de andra två också.

Det där var verkligen ett bra uppslag. Tack!!

 

[Miran]

Eller om ensamhet efter 60 - om man inte är supersocial men ändå frisk och pigg. Hur hitta mer socialt liv och kanske ev även en relation när alla jämnåriga blivit gubbar ? Och hur ser dagarna ut för denna person, utan någon att småprata med på dagarna?

Men vad bra!!

 

[Miran]

Som frivilligt barnfri skulle det här perspektivet vara intressant att se i en bok, hur blir det som äldre och barnfri?

Ett annat ämne: För mig har det mest blivit så att jag i min hobby, hundträning, hamnat mest med de som ännu inte har barn eller de som har vuxna barn. Dvs de som har lite mer tid över. Så vänskap över åldersgränser pga gemensamt intresse kan också vara något att tänka på. Tycker också det ofta var så när jag höll på med hästar, att man i stallet lätt umgicks över åldersgränser (även om det sällan blev vänskap utanför stallet).

Asså, Buke levererar som vanligt!!

 

[Hittarinte]

Men vad bra!!

Och den här ensamma personen då, vad händer om hon skadar sig eller nåt annat, när det inte finns nån familj som rycker in? Är de ens nån som märker om hon t ex tuppat av hemma i köket?

 

[marti130]

Kan kanske vara ett ämne att skriva om. Vem är jag utan min hästidentitet? Tänk en kvinna som i 40-50 eller ändå fler år har varit hästtjej och som nu då krämporna sätter in måste avveckla... det är en tuff omställnig.