Sv: Hästens tidigare ägare.
Jag har själv en nästan otrolig historia som är VÄLDIGT lång. När jag red på ridskola i början av 90-talet hade jag en underbar sköthäst som var importerad från Ryssland och var väldigt speciell. han kunde massor av cirkuskonster, spansk skritt osv, han trivdes dock inte på ridskolan utan blev aggressiv. Vi tävlade en hel del, vann KM osv men till sist såldes han. Min familj var mitt inne i en flytt och hade inte råd att köpa honom, en annan tjej på ridskolan, vars föräldrar hade vunnit på bingolotto, köpte honom istället. Hon förbjöd mig att hälsa på och när vi flyttat till annan ort fick jag höra att han tagit överhanden, skenat etc och att hon skulle sälja, jag har fortfarande kvar annonsen i gulnat tidningspapper hemma (den låg i min plånbok i säkert 5år efteråt) Han blev såld men jag fick inte reda på vart. Jag trodde innerst inne att hon slaktat honom för att han var icke ridbar och att hon vägrade berätta någonting.
Åren efteråt satte jag in åtskilliga annonser i allehandla hästtidningar men utan respons. Jag gav upp. SEN 2001, nästan 10år efter, hittar min syssling(!) en annons i MinHäst om någon som letar efter släktingar till sin isabellfärgade ponny med samma namn som 'min'. Jag svarade direkt men månaderna gick - inget svar. Jag lade då in en annons här på buke och efterlyste den nya ägaren istället och fick svar och ett telefonnummer!! Tjejen bodde bara 1timme bort och jag var välkommen att hälsa på! Underbart! men det slutar inte här.. (orkar nån verkligen fortsätta läsa??) Hon hade haft honom i ca2år då och tittade man bakåt i hans historia hade han sålts runt ÅTSKILLIGA gånger. Vi lyckades spåra ALLA tidigare ägare och fick deras historia. (söt ponny - alldeles för stark/svår)
En sak återstod: jag hade ett vagt minne av att nånting inte stod rätt till med hans papper, han har GAMLA ryska dokument, åldern som står där stämmer inte helt med tänderna och det som (antagligen) skall vara höjden stämmer inte heller. Jag fick papprerna delvist översatta från ryska och vips insåg vi att hästen var estnisk. När han importerades till sverige var de baltiska länderna fortfarande Sovjetiska, därav missen. Jag började söka på internet och fick fram fakta om Estionian Native och kom i kontakt med en estnisk tjej som hade tillgång till stamböcker och en enorm kunskap. Hon kollade upp det namn&nummer som stod i papprena och det stämde verkligen inte med 'vår' häst. Nu kontaktade vi återigen importören som nu berättade mer, han hade köpt in 5 ponnier, fått med 5 papper och utan att kunna ett ord ryska hade han bara delat ut ett papper till varsin häst och sålt dem vidare!!! Vi var alltså tvugna att hitta de andra fyra ponnierna, översätta deras papper och hitta den som stämde med vår ponny!!!!
Hästhandlaren gav oss vag information (i stil med: kanske sålde jag en till norrland, eller var det skäcken?...) men vi hittade en på GFRK göteborg, tyvärr död och papprena försvunna, detsamma gällde det stoet på Ridklubben Udden. Sen var det helt stopp. Vi hade det ev. norrlandsspåret samt att någon tror sig ha sett in isabell på en hästmarknad runt den tiden med rätt(?) namn. Jag mailade till tidningen ridsport som publicerade min historia och VIPS, han sålde minsann en till norrland! Dock stämde den hästens papper... Den sista hästen är och förblir(?) okänd, så också 'vår' ponnys riktiga identitet.
trodde vi.
Min kontakt i Estland gav sig inte (tack gode gud för hästmänniskor som brinner för sin sak) hon tog reda på alla hästar som exporterades därifrån under de åren, (måste tagit TID!!)sorterade bort dem med fel färg o kön. Tillsist finns det bara en som passar och av en slump känner hon till uppfödaren och ringer honom. Han minns hästen och berättade att han sålde den och några andra till en rysk circus när dom var mellan 3-5år gamla. BINGO!!! Säcken var knuten. Vi kommer nog aldrig att hitta hans papper, men jag har alla uppgifter i mail, han visade sig vara född 83 istället för 86.
Från att jag 'hittade' honom igen tills dess att vi fick sista uppgifterna tog flera år, men gud vad kul det har varit! Hoppas jag kan inspirera till andra som har tillsynes omöjlig stam på sina hästar.
Ponnyn ifråga lever kvar än idag hos samma tjej och jag är glad att han äntligen har fått ett sista hem!
/klara