Hjälp, jag kan inte rida längre!

[Sparrisen123]

För några år sedan var jag en helt okej ryttare. Jag red gärna känsliga hästar, fick beröm för min trevliga sits och på tävlingar fick jag nästan alltid en kommentar om vilket harmoniskt och samspelt ekipage jag och hästen var.
Sedan drabbades jag av ätstörning, depression och lite annat smått och gott, vilket resulterade i att jag under alldeles för lång tid knappt red alls och när jag väl gjorde det var det skogsmulleridning som gällde.
Nu de senaste månaaderna har jag försökt komma tillbaka till ridningen, träna mer etc. Men...
1. Jag har tappat sitsen. Skänklarna är för ostadiga, jag lutar mig fram och blir kutryggig, och värst av allt: handen är katastrof! Tyglarna glider ur handen hela tiden när hästen blir minsta lilla stark och jag får hela tiden skälla på mig själv för att jag grejar för mycket med handen. Jag kan inte hålla i två tyglar (rider med pelham + dubbla tyglar ibland vid uteritt) + spö utan att det blir kaos i hjärnan.
2. Jag kan inte samordna hjälperna alls. Öppna, sluta, skänkelvikning, ryggning... Sånt var enkelt förr och nu får jag ingen ordning på det.
3. Min häst har blivit totalt okänslig för hjälperna. Inte så konstigt med tanke på avsaknaden av dressyrridning under lång tid, men det är inte kul för det.

Rida för tränare är ju den självklara lösningen, men jag har letat som en idiot i många år efter en bra tränare för mig och min häst. De vi hade för några år sedan har flyttat/slutat komma till den här regionen. En bra tränare finns kvar, men h*n är inte här just nu så det dröjer ett antal veckor innan vi kan träna för den personen.
Så vad gör jag fram tills dess? Ge upp och sluta rida känns som det schystaste alternativet mot min stackars häst, men samtidigt vill jag ju inte det.

 

[moonstruck]

Sv: Hjälp, jag kan inte rida längre!

Och hur har du tänkt att hitta tillbaks till styrkan och balansen som behövs för att sitta korrekt och kunna inverka i rätt ögonblick på hästen utan att öva på detta?

Jag röstar för att du fortsätter rida på din häst tills du kan börja rida för den bra tränaren du skriver om.

Jag får intrycket av att du är väldigt negativ i ditt inlägg, och tänker mig att du kan ha tappat alla muskler om du har haft (har??) en ätstörning. Man måste träna för att bygga upp sig själv.

 

[Sparrisen123]

Sv: Hjälp, jag kan inte rida längre!

Nej, du har väl rätt i att jag behöver träna på det. Men det känns så dåligt att jag har kunnat det utan att tänka på det, och nu försöker jag så mycket jag kan och får ändå ingen ordning. Jag känner mig elak mot min häst som måste stå ut med en så katastrofalt dålig ryttare.

Jag tror inte att jag har tappat alla muskler. Jag var inte speciellt vältränad innan heller, och jag har mer daglig fysisk aktivitet i övrigt nu än då. Däremot har jag nog tappat en hel del kroppsuppfattning/kroppskontroll, tror jag, det är nog mycket där problemet ligger.

 

[moonstruck]

Sv: Hjälp, jag kan inte rida längre!

Ok
Men om du har varit sjuk och knappt ridit alls under en lång period så kan du ju knappast förvänta dig att du ska rida lika bra som när du var på topp?

Inte begär du av din häst att den ska vara på topp om den har vilat en längre period pga skada/sjukdom?

Du måste sänka kraven på dig själv såhär i början.

 

[Sparrisen123]

Sv: Hjälp, jag kan inte rida längre!

Absolut inte, hästen får självklart en lång återhämtningsperiod efter skada. Du har helt rätt i att jag borde ge mig själv detsamma.
Men vílka krav ska jag sänka?
Ska jag strunta i att jag sitter som en kratta?
Ska jag låta hästen gå ganska dåligt och inte arbeta den ordentligt, och istället koncentrera mig på att sitta som folk?
Ska jag undvika mer avancerade rörelser och övningar tills jag kan hantera nybörjarnivån på ett bra sätt?

 

[moonstruck]

Sv: Hjälp, jag kan inte rida längre!

Nej, du har väl rätt i att jag behöver träna på det. Men det känns så dåligt att jag har kunnat det utan att tänka på det, och nu försöker jag så mycket jag kan och får ändå ingen ordning. Jag känner mig elak mot min häst som måste stå ut med en så katastrofalt dålig ryttare.

Jag tror inte att jag har tappat alla muskler. Jag var inte speciellt vältränad innan heller, och jag har mer daglig fysisk aktivitet i övrigt nu än då. Däremot har jag nog tappat en hel del kroppsuppfattning/kroppskontroll, tror jag, det är nog mycket där problemet ligger.

Du måste sluta sparka på dig själv för att du inte kan prestera på samma nivå just nu som du har gjort innan.
Och du ska koncentrera dig när du rider och göra ditt bästa varje gång du sitter till häst.
Du måste bli snällare mot dig själv när du inte klarar av att prestera lika bra som innan du blev sjuk.
Självklart ska ditt mål vara att bli lika bra/bättre än innan, men man byggde inte rom på en dag!

 

[Sparrisen123]

Sv: Hjälp, jag kan inte rida längre!

Men det är det som är så svårt. För jag vet ju att jag kan/har kunnat, och nu går ingenting. Då är det inte så konstigt att jag känner mig dålig när inget fungerar.
När jag försöker göra "mitt bästa" så går det inte, och då blir jag besviken på mig själv. Om jag istället rider runt på nybörjarnivå, som jag ju klarar av, så känns det dåligt eftersom både jag och hästen egentligen kan (och vill!) så mycket mer.

 

[Totola]

Sv: Hjälp, jag kan inte rida längre!

Förutsättningarna har ändrats, ge dig själv en break och sätt ner förväntningarna är mitt råd!
Rent pedagogiskt mot sig själv är det bäst att max fokusera på 1-2 saker åt gången. För att veta vad man skulle behöva öva på är det kanon att filma och sen försöka se objektivt vad som kan tänkas vara grunden till det hela. Om det kanske är en svag hållning (vilket man ju också kan träna utanför ridningen) eller vad det nu kan vara.
Försöker alltid tänka ett steg längre tills man förhoppningsvis kommit till lösningen. T ex - om handen krånglar, så är det för att något annat inte fungerar - vad? Är det för att jag inte kan få hästen svara på signalerna (lydnad eller något i övrig inverkan) ? Klart man riskerar att börja greja om man inte får svar.

 

[Sparrisen123]

Sv: Hjälp, jag kan inte rida längre!

Filma är nog ett bra, men svårt, förslag! Jag känner lite att det vore risk för stora skämsdöden att be någon filma eländet och sedan själv sitta och titta på det Däremot efter att jag har ridit för tränaren har jag förhoppningsvis lite bättre koll på vad som kan vara grundproblemet.

Tills dess... Så ja, kanske att prova fokusera på ett par saker. Men då är frågan hur man väljer vilka saker. Som synes i mitt ursprungsinlägg är hela min sits dålig, hjälpgivningen är dålig, och hästens lydnad är dålig Det känns ju på ett sätt rimligt att då kanske börja med att tänka på min sits (typ att sitta rakt och inte falla fram, som början) och hästens grundlydnad (att fram är fram, stopp är stopp, sväng är sväng etc.). Eller tänker jag dumt då om jag lägger fokuset på det?
Jag tänker att jag då förhoppningsvis får bättre ordning på sitsen, och hästen blir lydigare, vilket gör att de andra problemen blir lösta/lättare att lösa... Eller?

 

[Dressurpferde]

Sv: Hjälp, jag kan inte rida längre!

kl
hej
så tråkigt att du är ledsen.
kanske kan vi bena upp detta.
om jag förstår dej rätt har din kropp genomgått en del förändringar. jag tror därför att din balans i sadeln är rubbad, därför tror jag att du känner att du jobbar i motvind. en sadel ska inte bara hjälpa hästen att nå avslappning och god förutsättning till arbeit. du skall hamna i sadeln som om du var en gele i en hink som bara hamnar rätt i sadeln utan att du anstränger dej, då är sadeln till din fördel.
jag skulle vilja föreslå att du tittar ordentlig hur du verkligen sitter isadeln, får du hjälp eller stjälper sadeln dej.
när du sett över din sadel och du kanske måste byta till en annan sadel. är det dags att bygga upp dej som ryttare igen.

börja med att ge dej själv delmål. tex nu ska jag rida 4 varv här och verkligen jobba på att vara följsam med en sluten hand. uppnå målet klappa om både dej själv o hästen, skritta ett par varv, innan du tar tyglarna för nästa del mål, måste du känna detta gjorde jag bra. har du ändå kännt att det inte blev uppfyllt mål. ge dej själv chansen att göra om övningen och beröm, beröm o klappa om både ditt häst och dej själv.

det tar tid att komma tillbaka, en häst dör inte av att man inte rider skolor . den mår bra av att få en massa beröm och en nöjd o glad ryttare även om man bara rider rakt fram..

dirdning är svårt, det tar dit med kordination, muskel o nervsamverkan..
tro på dej själv och ge dej chans att lyckas

 

[Sparrisen123]

Sv: Hjälp, jag kan inte rida längre!

Jag trivs bra i sadeln, så den tror jag absolut inte är något problem. Men i övrigt så har du nog bra förslag på hur jag ska tänka. Små, enkla delmål som jag har en chans att klara. Så att istället för att sitsen ska vara bra, hjälperna fungera bra, och hästen jättelydig så räcker det kanske med en sak åt gången. Och att jag sedan är nöjd med det ett tag innan jag tar nästa grej. Det är nog också ett av problemen, så fort något fungerar vill jag gå vidare. Jag ger inte mig själv (eller hästen) en ärlig chans att känna att vi gjorde nåt bra.

 

[Poisonous]

Sv: Hjälp, jag kan inte rida längre!

Har du ingen i närheten som kan hjälpa dig så du får bli longerad?
Då kan du koncentrera dig på din sits.
Denna person kan även hjälpa till att säga "Sträck på dig" eller liknande, det behöver man inte vara en tränare för att göra.

Om inte.
Börja i skritt, sätt dig som du vet att du ska sitta. Skritta tills du känner dig bekväm med sitsen och det inte känns obalanserat.
Sen trav, rid lätt tills det känns okej och sjunk sen ner i sadeln och hitta balansen, låt det ta tid och kom ihåg att andas.
Sen samma sak med galoppen, börja att stå i lite lätt sits och känn rytmen och sen sjunk ner.

Jag skulle rida med en tygel i början så att du tar bort alla saker som gör det svårare för dig.
Rid med en tygel och utan spö. Pehlam och ridspö behöver du inte om du bara ska skritta

Lycka till!

 

[Sparrisen123]

Sv: Hjälp, jag kan inte rida längre!

Tyvärr finns ingen i närheten som kan hjälpa till med lite longering. Sitsträning på lina är nog bra annars.

Det är inte balansen som är problemet, jag rider barbacka i alla gångarter när jag nybörjarrider (läs rider runt i skogen helt kravlöst) men så fort jag ska arbeta lite mer seriöst så skiter sig allt
Pelhamet behövs tyvärr ibland vid uteritt, eftersom jag (av samma anledning som resten av mina ridproblem) inte riktigt har full ordning på hästen när den blir supertaggad. Det är inte så ofta jag har det tränset, men ibland måste jag tyvärr.

 

[moonstruck]

Sv: Hjälp, jag kan inte rida längre!

Men det är det som är så svårt. För jag vet ju att jag kan/har kunnat, och nu går ingenting. Då är det inte så konstigt att jag känner mig dålig när inget fungerar.
När jag försöker göra "mitt bästa" så går det inte, och då blir jag besviken på mig själv. Om jag istället rider runt på nybörjarnivå, som jag ju klarar av, så känns det dåligt eftersom både jag och hästen egentligen kan (och vill!) så mycket mer.

Du tänker fortfarande fel, ditt bästa just nu, är inte samma sak som ditt bästa som när du var i form.
Du måste låta dig själv acceptera att du är ur form och att det tar tid att komma i form igen. Ännu längre tid eftersom det låter som att även din häst är ur form just nu.

Och du har en stor fördel gentemot många andra du vet hur det ska kännas när du och hästen är i form. Men du behöver verktygen som gör att du hittar formen igen, här kommer tränaren in i bilden.
Och det kommer att gå fortare om du tränar själv innan du kan komma till tränaren.

 

[Sparrisen123]

Sv: Hjälp, jag kan inte rida längre!

Men hur vet jag vad som är mitt bästa just nu då?
Jag känner ju inte riktigt var gränsen går, det är lättare att avgöra när hästen gör sitt bästa.

Men visst, jag ska försöka ta mod till mig och prata med tränaren när jag får möjlighet att rida för denne. Om jag då berättar om mina problem så tror jag säkert att den kan ge mig lite bra tips och verktyg. Vad/hur ska jag träna på tills dess?

 

[ForeverYoung]

Sv: Hjälp, jag kan inte rida längre!

Om du tycker att det känns jobbigt att rida när det inte fungerar - träna upp dig själv och hästen var för sig. Träna dig själv på gym och hästen från marken genom att tömköra och longera. Rida i backar och motionsrida kan du ju säkert också göra som omväxling.

Att ridningen inte funkar beror säkert mestadels på att du tappat styrkan i kroppen, när den kommit tillbaka blir det också lättare att koordinera din kropp igen!

Jag minns en föreläsning med Maria Gretzer där hon berättade att hon satt upp sin fystränare på Feliciano. Kvinnan hade aldrig tidigare suttit på en häst, men hon hade sådan kontroll på sin egen kropp att det efter en liten stund såg ut som att hon aldrig gjort annat.

 

[Teilani]

Sv: Hjälp, jag kan inte rida längre!

Det är som så många skriver inte bara att trycka på en knapp och allt blir som förr, både du och hästen har tappat muskler och smidighet.

En klasskamrat till mig blev så glad när hon efter 2 års uppehåll hittade ett nytt handbollslag att träna med. Hon hade tidigare levt för sporten och tävlat på högre nivå, men pga flytt och studier slutat. Andra gången gör hon ett hopp som hon alltid har gjort, landar och knäet bara viker sig. Alla de muskler som skulle ha stabiliserat var borta, flera operationer och kryckor i ett halvår.

Tråkig historia, men den illustrerar att man inte kan fortsätta där man slutade. I ditt fall är det ju lika mycket hästen som behöver tid på sig för att komma igen. Men det är ju absolut inte omöjligt, det handlar ju "bara" om tid tycker det låter jättepositivt att du kommit så långt ur sjukdomen att du VILL träna på allvar igen! Men lägg det inte på en nivå där det blir en börda för dig, ta det en dag i taget, och gläds åt små framsteg!

 

[mamman]

Sv: Hjälp, jag kan inte rida längre!

Finns en massa smarta övningat utan häst för att få bättre sits och balans. Finns ibland i böcker, tidningar och på nätet. Kanske är det det som du ska satsa på innan du ställer mer krav på dig?

En tränare vi känner lägger en c.a 2 m lång remsa toapapper runt ett dörhandtag, ställer ryttaren på en balansplatta (finns olika svåra) eller liknande. Sedan ska ryttaren hålla i toapappret utan att det går av. Man byter till svårare och svårare balansplatta/planka ju bättre det går

Ett annat tips är en stor boll som man sitter på. Öva på att sitta rakt i ryggen och lyfta fötterna utan att ramla av.

Har du någon annan människa att träna med? Den bästa ridlektionen som mina barn haft på ridskola var när de lade upp en sadel på en bom mellan två hinderstöd. Bommen var så högt att de precis kunde nudda marken med tårna. Ett barn satt i sadeln och höll i tyglarna, bettet höll ett annat barn i. Nyttigt både för den som skulle hålla balansen i sadeln och den som kände vad som hände i bettet (hoppas att du förstår hur jag menar).

Så om du inte redan har det föreslår jag att du inhandlar balansplatta och boll.

Sedan låter det som om du behöver lite allmän peppning också, finns det någon som kan hjälpa dig med det (utan häst)?

 

[Seabisquit]

Sv: Hjälp, jag kan inte rida längre!

Jag lånar knapp.

Jag håller med de övriga och ska försöka med lite amatörpsykologi. Har man gått igenom en sådan sjukdom kommer man sannolikt ur den med lite stukat självförtroende, och när man inte har självförtroende är man ingen bra ryttare. Jag tycker nästan det låter som att du inte bara behöver rida för tränare (det gör vi alla!) utan kanske du även behöver en mental coach som hjälper dig att komma in ett mer positivt tänkesätt. Det är när vi är i flow som vi fungerar som allra bäst. Flow är ett tillstånd där vi inte pressas/pressar oss själva att prestera på en nivå vi inte är kapabla till just för stunden. Vi känner att vi har kontroll och klarar av uppgiften på ett bra sätt - uppgiften är dock tillräckligt svår för att vara stimulerande.

Du skriver att skogsritterna är det som fungerar just nu men samtidigt får jag ju intrycket att det inte känns särskilt stimulerande för dig. Och då är frågan: Kan du öka svårighetsgraden här så att ni prövar lite nya saker? Lägg in knixigare terräng, rid lite fartlek (dvs variera hastigheten och gångarterna efter terrängen - galopp uppför en backe, variera tempot i traven, skritt om terrängen kräver...) eller pröva med en skänkelvikning/öppna/sluta (etc...) i ett läge där du och hästen är harmoniska båda två?

Om du känner att hästen är understimulerad medan du jobbar med att hitta tillbaka till din nivå kanske du kan be någon annan rida hästen någon dag i veckan och ge hästen den stimulans den vill ha?

Om du inte redan har läst den rekommenderar jag - i väntan på den perfekte tränaren - Sally Swifts bok Centrerad ridning som hjälper den obalanserade ryttaren med kroppsuppfattningen och balansen. Hon hade själv skolios och fick på grund av detta uppfinna lite olika tankeövningar, bland annat, för att hitta sin balans.

Och du - var snäll mot dig själv.

 

[Sparrisen123]

Sv: Hjälp, jag kan inte rida längre!

Försöker svara alla er som lämnat kloka svar som jag inte svarat på

Jag upplever det inte som att det är själva balansen det är fel på (även om det onekligen låter så). Jag har inga problem att liksom "åka med" och bara sitta, oavsett gångart, när jag rider ut och inte har några krav, oavsett om jag har sadel eller rider barbacka. Även om hästen hoppar till för något, gör ett litet extraskutt i galoppen etc. så känner jag inte att balansen är problemet.
Utan det är mer att kontrollera hela kroppen på samma gång och få allt att fungera samtidigt. Men kanske era tips på övningar kan hjälpa ändå?

Gymma kanske jag borde göra ändå, även om jag tycker att jag har bättre grundkondition nu än innan jag tog "träningsuppehåll" från ridningen.

Jag kan inte göra t.ex. skänkelvikningar, skolor etc. ute heller, däremot skulle jag förstås kunna jobba lite på övergångar och tempoväxlingar iallafall för att träna upp både mina hjälper och hästens lydnad igen. Jag känner inte direkt att hästen är understimulerad, snarare att han har blivit "förslappad" av att inte göra något ordentligt på så lång tid.

En mental coach vore nog inte helt fel alls! Var hittar man en sån?
Hade en helt underbar tränare förr, som inte bara fick både mig och hästen att göra enorma framsteg utan också var grymt duktig på den mentala biten Tyvärr verkar inte den personen hålla träningar alls längre, och är bosatt väldigt långt härifrån.