Högljudd i allmänna utrymmen

[gammalek]

Jag har funderat på en sak en längre tid. Har hänsynen till andra i allmänna utrymmen förändrats på senare år? Är det numera okej att vara högljudd till exempel i personalutrymmen eller på restauranger?

Nu menar jag inte gap, bråk eller fyllebeteende utan prat och skratt som är på en sådan ljudnivå att det är svårt för andra att prata och höra varandra. På dagtid, så ingen alkohol inblandad.

Senast igår när jag tog med en gammal släkting på lunch. Grannbordet pratade och skrattade högt och hade trevligt och roligt - men på en nivå att vi runt omkring inte hörde varandra.

Jag har varit med om det många gånger de senaste åren och kan inte minnas att det var så förr.

Ibland har jag vänligt sagt till, förklarat att vi inte hör varandra pga ljudnivån, och att det känns lite dumt att be dem sänka volymen när vi ser att de har så kul. Det har tagits emot med förvåning och sedan sura miner, men men...

På jobbet har chefen sagt till några personer att de tar över hela utrymmet. Vet inte om någon klagat, men det var skönt att det blev gjort.

Har ni märkt av det här beteendet?

 

[Grazing]

Jag har funderat på en sak en längre tid. Har hänsynen till andra i allmänna utrymmen förändrats på senare år? Är det numera okej att vara högljudd till exempel i personalutrymmen eller på restauranger?

Nu menar jag inte gap, bråk eller fyllebeteende utan prat och skratt som är på en sådan ljudnivå att det är svårt för andra att prata och höra varandra. På dagtid, så ingen alkohol inblandad.

Senast igår när jag tog med en gammal släkting på lunch. Grannbordet pratade och skrattade högt och hade trevligt och roligt - men på en nivå att vi runt omkring inte hörde varandra.

Jag har varit med om det många gånger de senaste åren och kan inte minnas att det var så förr.

Ibland har jag vänligt sagt till, förklarat att vi inte hör varandra pga ljudnivån, och att det känns lite dumt att be dem sänka volymen när vi ser att de har så kul. Det har tagits emot med förvåning och sedan sura miner, men men...

På jobbet har chefen sagt till några personer att de tar över hela utrymmet. Vet inte om någon klagat, men det var skönt att det blev gjort.

Har ni märkt av det här beteendet?

Antar att sådant beror på vad man är van vid vid att vistas i för miljöer i livet överlag. För vissa är det inte en hög ljudnivå medans det är det för andra.

Om man går ut och är ute på serveringar eller liknande att man helt enkelt ibland får stå ut med att vissa har en högre nivå än andra. Jag vet att jag har blivit mer ljudkänslig ju mindre jag är ute bland folk och restauranger osv, det är en vanesak för mig iallafall. Det har säkert varit liknande hela tiden men man har inte märkt av det på samma sätt kanske.

När det gäller jobbplatser osv så kan jag förstå att folk kan behöva dämpa tonen litegrann för folks trevnads skull dock.

 

[gammalek]

Antar att sådant beror på vad man är van vid vid att vistas i för miljöer i livet överlag. För vissa är det inte en hög ljudnivå medans det är det för andra.

Om man går ut och är ute på serveringar eller liknande att man helt enkelt ibland får stå ut med att vissa har en högre nivå än andra. Jag vet att jag har blivit mer ljudkänslig ju mindre jag är ute bland folk och restauranger osv, det är en vanesak för mig iallafall. Det har säkert varit liknande hela tiden men man har inte märkt av det på samma sätt kanske.

När det gäller jobbplatser osv så kan jag förstå att folk kan behöva dämpa tonen litegrann för folks trevnads skull dock.

Jag jobbar bland ofta lekande barn och skräniga tonåringar, så jag är van vid höga ljudnivåer

 

[Teilani]

En del personer har en högre volym än andra, det är nog inte nytt, men att man numera anser sig ha rätt att utnyttja sin fulla volym överallt det känns lite nytt. Att bli sur när människor runt omkring ber att man dämpar sig något.

Det är ju lite av ett tonårsbeteende att höras och synas mest, där förväntar jag mig motstånd att bli tillsagd och anpassa sig.

Men istället för att som vuxen automatiskt anpassa för alla inblandade i lokalen så är det fler och fler som cementerar att JAG ska minsann inte tystas. Det är väl ett uttryck för individualism-mentaliteten som bara blir värre och värre, och verkligen inte bara kan ses hos yngre. Att gå kurs för att lära sig ta plats är kanske inte fel för en del, men definitivt inte något alla behöver.

Har mer än en i omgivningen som jag hellre skulle skicka på kurs i ödmjukhet.

 

[tanten]

Jag jobbar bland ofta lekande barn och skräniga tonåringar, så jag är van vid höga ljudnivåer

Jag tycker inte det är ok. Jag tenderar själv att bli högljudd och uppskattar om nån i sällskapet påtalar det
Att vara högljudd i miljöer där andra påtagligt störs är inte ok. Var och en ska få ha sitt space.

 

[Sassy]

På jobbet kan man väl förväntas behöva visa hänsyn till varandra, men exakt hur det ska gå till beror rimligtvis på kontext. Är det "skratta högljutt vid lunchbordet" eller i en tyst del av kontorslandskapet så är det ju rätt olika saker.

Går man ut och äter beror det också i mina ögon på kontext. Fine dining med ingående presentation av maten lämpar sig inte att vara lika yvig som på stället där det spelas musik och är mer cirkulation på folk eller kanske finns en bar. Jag som vill ha lite lägre ljudvolym ber om ett tystare hörn vid bokning, men skulle aldrig drömma om att be folk dämpa sina samtal om de inte beter sig otrevligt åt.

Däremot tycker jag att man håller sig lite neutral i andra offentliga rum, typ affärer och kollektivtrafik. Det är rätt sällan jag störs av folk som pratar med varandra (använder öronproppar eller brusreducering om jag är ute bland folk), men det borde vara någon form av kännbart straff på att använda högtalare på telefonen bland folk.

Skaffa ett par lurar om du inte hör när du pratar normalt i telefonen.