Honkatt skriker

Visa bifogad fil 110823
En av jourkatterna min familj hade var ifrån där.. Såg var 10års sen vi hade henne! Och det är fortfarande ett problem på soptippen 😞


@Sel ser man lite örontipparna är frostkskadade, kanske inte bästa bilden men hon hade inte "vanliga spetsiga" som ska va.
Oj vad lik mitt ex katt!
Hon hade inte heller "riktiga" öron (soptippskatt). Det kanske rent av är hon? Måste se om jag hittar en bild!
 
Screenshot_20230120-161141.jpg


Det måste vara samma kisse? @Halcyon
 
Jag vet vad ett tätbebyggt område är så jag behöver inte googla det.
Alltså "tätbebyggt område" har flera legala olika definitioner, beroende på vad man vill resonera om.

Om du vet, bara så där, utan att vilja definiera, så blir det lite svårt att förstå vad du menar.

Bara för att det finns en samling hus på en viss plats, innebär inte det t.ex. att det är ett område med detaljplan.
I ett område med detaljplan så kan man införa en "lokal ordningstadga", t.ex. för att begränsa katters rörelsefrihet, eller om man får ha höns (med eller utan tupp) i trädgården.

I ett område utan detaljplan så är det inte så enkelt, oftast omöjligt, att införa en lokal ordningsstadga om det inte avser ett väldigt specifikt område/tomt, som t.ex. en badplats.

Det finns också en trafikmässig definition av "tättbebyggt område", som innebär att särskilda trafikregler, bl.a. vilken hastighetsbegränsning som gäller.

Så jag vill fortfarande veta vad du egentligen menar.
 
Det där låter ju märkligt. Har du källa på det?
Jag vet att det pågår en infekterad strid som jag läst om flera gånger om någonstans i Kungsbacka/Göteborg tror jag det är, där en katthemsorganisation ligger i strid med Länsstyrelsen om två stycken TNR-kattkolonier.

Länsstyrelsen anser att det pågår dålig djurhållning/vanvård och att katterna far i illa och borde avlivas, medan kattorganisationen inte delar uppfattning, och så överklagar man beslut fram och tillbaka.

Så länge det inte finns något tillsynsärende hos LST, så är eventuella kattkolonier så att säga inofficiella, och kan inte kartläggas (över tid och rum) för att undersöka hur strukturen med problematiska kattkolonier egentligen ser ut.

Eftersom risken för att olika uppfattning råder mellan katthemsorganisationer av No Kill typ (låt alla leva), och Länsstyrelserna (avliva de flesta), så underrättar inte alltid katthemsorganisationerna Länsstyrelsen om kattkolonier.

Personligen tycker jag att fler katter med svåra sociala problem och i synnerhet när det är kombinerat med kroniska sjukdomar, som dyker upp vid omhändertaganden/kommer från kattkolonier borde avlivas. Att ge dem en maxtid för socialisering och sedan ge upp om ingen tillräcklig förbättring sker.

Jag har (för ganska många år sedan har det blivit) rehabiliterat några förvildade men för övrigt friska katter, och det tar ofta mycket lång tid, och två av dem blev aldrig riktigt "stabila" och "pålitliga" även efter flera år som innekatter i goda hem.
 
Kikade runt lite bland katthemmen omkring västerbotten och de ser ganska oförändrade ut från vad jag minns. I vissa tätorter är det mest tamkatter som finns på sidorna (öven om så gott som alla skriver att det finns katter som inte ännu är redo att läggas ut. Det kan ta LÅNG tid att socialisera en katt och många har veterinära problem som måste tas om hand först dessutom.)
Värt att tänka på är att fler av de katter som kommer in till hemmen är dräktiga eller har ungar @skogaliten, vad tror du händer med ungarna till de dräktiga katter som inte fångas in? Kan det vara så att de blir hemlösa/vildkatter?

https://www.obackadjurhem.se/katter

Här är min gamla förening. De har enskild sida för katter redo att adopteras, de som fortfarande rehabiliteras/socialiseras och de som fortfraande bor hemma och alltså är privata omplaceringar. Som vanligt har de många katter som behöver mycket tid, och inte tillräckligt med jourhem som kan hjälpa till.
https://kattinorr.se/vara-katter/vi-soker-eget-hem/

Jag hade runt fem katter under de två åren om jag minns rätt. En av dem var hos mig i fyra månader innan hon kunde flytta ut till ett permanent hem, hon var helt vild. En ung hona som fått ungar tidigare och fångades i fälla. Hon fångades någonstans utanför Boden vill jag minnas vi körde upp en vinternatt för att hämta henne. En annan var en långhårig hane som förlorat båda örontipparna till kylan, han hittades utmattad och fastfrusen på marken av en brevbärare.
Runtomkring mig fanns mig veterligen inte några kattkolonier (vet inte varför du biter dig fast så vid det), men ibland kunde man fånga flera katter i samma område, särskilt ungar. Samma kull får man tro.

Tror jag skrev tidigare om katthonan jag själv tog in - en okastrerad strykarkatt som ingen kändes vid och som (igen) var dräktig. Hade jag inte tagit hem henne hade vi haft ytterligare fem vilda och hemlösa katter i byn... tr eav dem var honkatter som i sin tur hade kunnat få fem kattungar inom det närmsta havlåret. Det går fort för kattpopulationen att öka, at tro att det inte finns fler hemlösa katter än en ser på sin egen tomt känns rätt naivt.

Jag tycker det finns viss plats för utekatter idag, men inte inne i samhällen och absolut inte fertila sådana. De nya reglerna är jätteviktiga.
Tack för att du delar med dig!

Att jag "hela tiden" tar upp kattkolonier, är för att det ska kunna finnas sant hemlösa katter i större antal, logiskt måste vara kopplat till en "frilevande population" som förökar sig. En population som inte "bor på en bebodd fastighet".

De där vanvårdsfallen där husdjurshållning går över styr, och/eller där avsiktligt (mer eller mindre) "djursamlande" ingår, och det på några få år går från någon enstaka fertil katt till väldigt många, har sin grund i mänskliga problem och tillkortakommanden, och hanteras oftast som tillsynsärenden av Länsstyrelsen.

Ett exempel: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/forlorar-sina-besparingar-pa-vildkatter

I vår by så löste vi ett liknande fall "själva" (dock var det betydligt färre än katter inblandade), genom frivilliga insatser från grannarna, när en äldre man med psykiska besvär lät sina katter föröka sig fritt. Vi orosanmälde också till socialtjänsten, eftersom han inte klarade städning, hygien och mathållning, taket läckte, avloppet hade slutat fungera m.m.

Vi plockade in katterna, som åtminstone gick att få in i huset (de brukade få mat inne), och delade upp dem mellan oss. Några var sjuka, dessa avlivades, de flesta rimliga att ha som husdjur, och de fick nya hem som kastrerade katter.
Jag kommer särskilt ihåg en av dem, som såg ut som en Russian Blue.

Något år senare, i samma by, så var det på väg åt samma håll med en annan äldre ensamstående man, men där lyckades vi grannar övertala mannen om att kastrera sina tre katter, innan det började vimla av kattungar runt huset. Ja, alltså vi grannarna fixade att ta katterna till veterinären och t.o.m. betalade, för han hade inte råd, och ingen bil.

Det är kanske så här det fungerar på många håll på landet numera. Man ser sällan eller aldrig katter som inte är "kända" på den plats man bor.

Någon gång då och då dyker det upp ett riskscenario, runt någons katthållning, men då hjälps man åt för att lösa det, alltså i botten, genom att säkra att katterna tas om hand på det ena eller andra sättet. Fungerar det inte med grannars övertalande, så anmäler man till länsstyrelsen...

Och det gäller såklart inte enbart katter, utan vilket djurslag som helst där det inte ser bra ut.
Just nu har vi en äldre djurhållare med nöt, som äntligen accepterat att sluta hålla nöt. De har varit magra, på rymmen, och tråkiga att se under flera års tid.
 
Tack för att du delar med dig!

Att jag "hela tiden" tar upp kattkolonier, är för att det ska kunna finnas sant hemlösa katter i större antal, logiskt måste vara kopplat till en "frilevande population" som förökar sig. En population som inte "bor på en bebodd fastighet".

De där vanvårdsfallen där husdjurshållning går över styr, och/eller där avsiktligt (mer eller mindre) "djursamlande" ingår, och det på några få år går från någon enstaka fertil katt till väldigt många, har sin grund i mänskliga problem och tillkortakommanden, och hanteras oftast som tillsynsärenden av Länsstyrelsen.

Ett exempel: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/forlorar-sina-besparingar-pa-vildkatter

I vår by så löste vi ett liknande fall "själva" (dock var det betydligt färre än katter inblandade), genom frivilliga insatser från grannarna, när en äldre man med psykiska besvär lät sina katter föröka sig fritt. Vi orosanmälde också till socialtjänsten, eftersom han inte klarade städning, hygien och mathållning, taket läckte, avloppet hade slutat fungera m.m.

Vi plockade in katterna, som åtminstone gick att få in i huset (de brukade få mat inne), och delade upp dem mellan oss. Några var sjuka, dessa avlivades, de flesta rimliga att ha som husdjur, och de fick nya hem som kastrerade katter.
Jag kommer särskilt ihåg en av dem, som såg ut som en Russian Blue.

Något år senare, i samma by, så var det på väg åt samma håll med en annan äldre ensamstående man, men där lyckades vi grannar övertala mannen om att kastrera sina tre katter, innan det började vimla av kattungar runt huset. Ja, alltså vi grannarna fixade att ta katterna till veterinären och t.o.m. betalade, för han hade inte råd, och ingen bil.

Det är kanske så här det fungerar på många håll på landet numera. Man ser sällan eller aldrig katter som inte är "kända" på den plats man bor.

Någon gång då och då dyker det upp ett riskscenario, runt någons katthållning, men då hjälps man åt för att lösa det, alltså i botten, genom att säkra att katterna tas om hand på det ena eller andra sättet. Fungerar det inte med grannars övertalande, så anmäler man till länsstyrelsen...

Och det gäller såklart inte enbart katter, utan vilket djurslag som helst där det inte ser bra ut.
Just nu har vi en äldre djurhållare med nöt, som äntligen accepterat att sluta hålla nöt. De har varit magra, på rymmen, och tråkiga att se under flera års tid.
Nu kan jag ju tycka att en hel hop mer eller mindre förvildade katter som har ett hus som "bas" men som annars lever på gatan kan räknas aom hemlösa - men om vi helt bortser från ett problem med hoarding eller liknande tror du alltså att hemlösa katter inte existerar? Inga friströvande katter som ingen tar ansvar för?


Jag anser ju att även en katt som en gång haft ett hem men som av olika anledningar (oftast på grund av kattens låga status i samhället) helt enkelt glöms bort, ignoreras eller bortprioriteras fortfarande är lika mycket en hemlös katt som de katter som föds i det vilda och bidrar till den populationen.
Det kan finnas hemlösa katter i stort antal helt utan att de samlas och bildar kolonier - särskilt intakta hanar är ju välkända för att ströva land och rike runt. De katter vi fångade var nästan alltid ensamma individer ute på landsbygden (där alla är vana vid att se strövande katter och därför INTE omedelbart känner till alla katter i området.), om de inte var mycket unga och fortfarande i grupp med kullsyskonen.


Jag förstår fortfarande inte riktigt vad det är du argumenterar Emot. Att det uppskattade antalet hemlösa katter skulle vara överdrivet? Vem skulle vinna på det tänker du?

Hur som helst börjar jag också fundera på att lämna diskussionen. Jag vet hur överbelastade katthemmen är (min kattakut i norr lade senast i vintras ut en vädjan om hjälp eftersom de hade över hundra katter utplacerade i stödhem) och har sett baksidan av kattens låga status i samhället idag, lyckas jag inte övertyga dig om att många, många katter fortfarande far illa på grund av oansvarig, slarvig bakgårdsavel och slit och släng-synen på utekatter kanske jag lyckas övertyga någon annan som läser.
Hade samma antal lösdrivande/hemlösa hundar fångats in på folks bakgårdar eller hittats påkörda på vägar och gator i parti och minut hade Sverige inte varit lika stolt över sin djurvälfärd tror jag.
 
Nu kan jag ju tycka att en hel hop mer eller mindre förvildade katter som har ett hus som "bas" men som annars lever på gatan kan räknas aom hemlösa - men om vi helt bortser från ett problem med hoarding eller liknande tror du alltså att hemlösa katter inte existerar? Inga friströvande katter som ingen tar ansvar för?


Jag anser ju att även en katt som en gång haft ett hem men som av olika anledningar (oftast på grund av kattens låga status i samhället) helt enkelt glöms bort, ignoreras eller bortprioriteras fortfarande är lika mycket en hemlös katt som de katter som föds i det vilda och bidrar till den populationen.
Det kan finnas hemlösa katter i stort antal helt utan att de samlas och bildar kolonier - särskilt intakta hanar är ju välkända för att ströva land och rike runt. De katter vi fångade var nästan alltid ensamma individer ute på landsbygden (där alla är vana vid att se strövande katter och därför INTE omedelbart känner till alla katter i området.), om de inte var mycket unga och fortfarande i grupp med kullsyskonen.


Jag förstår fortfarande inte riktigt vad det är du argumenterar Emot. Att det uppskattade antalet hemlösa katter skulle vara överdrivet? Vem skulle vinna på det tänker du?

Hur som helst börjar jag också fundera på att lämna diskussionen. Jag vet hur överbelastade katthemmen är (min kattakut i norr lade senast i vintras ut en vädjan om hjälp eftersom de hade över hundra katter utplacerade i stödhem) och har sett baksidan av kattens låga status i samhället idag, lyckas jag inte övertyga dig om att många, många katter fortfarande far illa på grund av oansvarig, slarvig bakgårdsavel och slit och släng-synen på utekatter kanske jag lyckas övertyga någon annan som läser.
Hade samma antal lösdrivande/hemlösa hundar fångats in på folks bakgårdar eller hittats påkörda på vägar och gator i parti och minut hade Sverige inte varit lika stolt över sin djurvälfärd tror jag.
De som "vinner" på att det är objektivt sett outrett/otillräckligt utrett, hur många, var de finns och en hög med andra omständigheter runt hemlösa katter, är inte de hemlösa katterna, utan de som bedriver en verksamhet som katthem bl.a.

Deras drivkraft inte att lösa några problem med katthållning eller kattavel i grunden, utan den är att införa sin egen syn på djurhållning, och att känna sig moraliskt överlägsna, precis som vilka religiösa ledare som helst.

Sådant som ett vetenskapligt och evidensbaserat synsätt är helt uteslutet för de flesta jag träffat på i den här "rörelsen".

Men att känna sig duktig, genom att hålla liv i asociala/ej rehabiliteringsbara och ofta multisjuka katter, och tigga pengar till det, är tydligen moraliskt överlägset att hålla friska och vårdade utekatter på landet.

De vill helt enkelt inte förlora jobbet.
 
De som "vinner" på att det är objektivt sett outrett/otillräckligt utrett, hur många, var de finns och en hög med andra omständigheter runt hemlösa katter, är inte de hemlösa katterna, utan de som bedriver en verksamhet som katthem bl.a.

Deras drivkraft inte att lösa några problem med katthållning eller kattavel i grunden, utan den är att införa sin egen syn på djurhållning, och att känna sig moraliskt överlägsna, precis som vilka religiösa ledare som helst.

Sådant som ett vetenskapligt och evidensbaserat synsätt är helt uteslutet för de flesta jag träffat på i den här "rörelsen".

Men att känna sig duktig, genom att hålla liv i asociala/ej rehabiliteringsbara och ofta multisjuka katter, och tigga pengar till det, är tydligen moraliskt överlägset att hålla friska och vårdade utekatter på landet.

De vill helt enkelt inte förlora jobbet.
Jag undrar verkligen vilka katthem du haft att göra med. O_o Varken ansvariga i föreningen eller de som ställer upp som stöd/jourhem får lön, inte heller hålls sjuka katter vid liv in absurdum. Såvitt jag vet existerar inte ens no-kill som fenomen i Sverige.
Jag känner mig inte heller särskilt moraliskt överlägsen, jag blir bara ledsen när jag ser att djur far illa utan att folk bryr sig och är hemskt glad över att lagarna Äntligen skärps när det kommer till ansvar för och tillsyn av katter. :)

Jag är övertygad om att alla som driver katthem till sist vill se platserna tomma, alternativt gå över till att enbart förmedla katter från hem till hem utan att behöva plocka upp dem från gatan.
 
Jag undrar verkligen vilka katthem du haft att göra med. O_o Varken ansvariga i föreningen eller de som ställer upp som stöd/jourhem får lön, inte heller hålls sjuka katter vid liv in absurdum. Såvitt jag vet existerar inte ens no-kill som fenomen i Sverige.
Jag känner mig inte heller särskilt moraliskt överlägsen, jag blir bara ledsen när jag ser att djur far illa utan att folk bryr sig och är hemskt glad över att lagarna Äntligen skärps när det kommer till ansvar för och tillsyn av katter. :)

Jag är övertygad om att alla som driver katthem till sist vill se platserna tomma, alternativt gå över till att enbart förmedla katter från hem till hem utan att behöva plocka upp dem från gatan.
Visst har den stolliga No Kill rörelsen en hög med proselyter i Sverige:

Om du googlar No kill katthem, så får du upp en lång lista:

Jag tar de första träffarna på sökningen.

https://www.katthemmet.nu/sidor/ideell-forening.aspx Läs beskrivning över policy, No Kill

https://kattstallet.se/ Bläddra ner lite, så kommer du till "no Kill policy"

https://arbogakatthem.se/stöd oss/sponsor.html Läs i grönt mitt på sidan "No Kill katthem"

https://akutgruppen.com/ "Vi är en No Kill förening..."

Och så fortsätter det med förening efter förening som är "No Kill"....
 
Förlora jobb? Dom katthem jag vet kämpar för varenda krona, hade vart för tjäna pengar hade dom inte ens gett sig in och rädda katter.
De kämpar för att få fram mat och annat i åratal, till katter som de håller enligt No Kill principer.

Det känns säkert bra och värdigt för de här personerna, men är rena knasigheten.

Katthemmen är fulla med katter som ej är omplaceringsbara, och om inte går att rehabilitera.
 
Katthemmet jag känner till kör med No Kill policy, men jag vet hon inte behandlar katter in absurdum och tvekar inte avliva om det behövs. Så vitt vad jag vet är inte katthemmet proppfull med ej omplacera bara katter.

Du får gärna länka till katthem som proppfullt med ej omplacer bara katter och behandlar i arbsurdum.
 
Visst har den stolliga No Kill rörelsen en hög med proselyter i Sverige:

Om du googlar No kill katthem, så får du upp en lång lista:

Jag tar de första träffarna på sökningen.

https://www.katthemmet.nu/sidor/ideell-forening.aspx Läs beskrivning över policy, No Kill

https://kattstallet.se/ Bläddra ner lite, så kommer du till "no Kill policy"

https://arbogakatthem.se/stöd oss/sponsor.html Läs i grönt mitt på sidan "No Kill katthem"

https://akutgruppen.com/ "Vi är en No Kill förening..."

Och så fortsätter det med förening efter förening som är "No Kill"....
Hoppsan - tänkte jag och höjde på ögonbrynen. Sedan klickade jag in på den första länken och kunde läsa följande:
"Vi är medlemmar i Svenska Kattskyddsförbundet (SVEKATT) som är ett rikstäckande förbund som erkänner alla katters lika värde och rätt till ett gott liv. Det innebär bl a att Stockholms Katthem har en no-kill-policy vilket innebär att vi aldrig avlivar katter för att de är skygga eller för dyra att vårda. Hos oss får varje katt chansen att visa sitt rätta jag i sin egen takt.
Vår inställning framgår också tydligt av våra stadgar. Endast svårt sjuka eller skadade katter får somna in, och då i samråd med veterinär. "
Låter helt okej för mig. Jag kan väl tycka att en inte ska spendera en vansinnig summa pengar på EN katt när det istället kulle gå att rädda fler, men det går ändå inte att jämföra med en amerikansk no kill-policy där djuren får överleva förlamade i rullstol eller gå på två ben resten av livet. Jag har förtroende för att den svenska veterinärkåren råder rätt.

På samma sida står:
"Stockholms Katthem är en ideell förening som omhändertar och omplacerar hemlösa och nödlidande katter i Stockholmsområdet. Vi är helt beroende av gåvor från godhjärtade människor samt ideell arbetskraft." alltså går den ekonomiska vinstfrågan också bort.
 
De kämpar för att få fram mat och annat i åratal, till katter som de håller enligt No Kill principer.

Det känns säkert bra och värdigt för de här personerna, men är rena knasigheten.

Katthemmen är fulla med katter som ej är omplaceringsbara, och om inte går att rehabilitera.
Jag kan ju också undra hur de här punkterna påverkar dig. Vill några eldsjälar samla in pengar och vårda de här katterna samhället i stort skiter i, är det väl ändå upp till dem? Det betyder ju inte att katterna inte existerar eller att människorna på något vis pressar just dig på pengar.
Det värsta som kan hända är att de räddar några liv.
 

Liknande trådar

Övr. Katt Vi funderar lite löst på om vi vill skaffa katt igen. Vi har haft två huskatter från katthem innan. Gjorde en del misstag som...
2
Svar
36
· Visningar
2 826
Senast: Sel
·
Hundträning Hej alla, Min maltipoo (hane, inte kastrerad) blir i år 4 år gammal och det finns en rad problem som jag tror bottnar i stress. Vet...
2
Svar
20
· Visningar
2 195
Senast: Acto
·
Övr. Hund Jag har en labbe tik som är ett år. Som valp var hon ganska tuff men när det kom till människor så tyckte hon det var läskigt. Inte så...
Svar
6
· Visningar
656
Senast: Trassel12
·
Övr. Katt Hejsan, jag heter Jonas och har en blandras (50% ragdoll, 50% huskatt) vid namn Lizzy, hon är ett år gammal om ett par dagar och är...
Svar
8
· Visningar
1 849
Senast: Praefatio
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp