Hot om varning på arbetsplats

Ja och nej.

Att skyffla problem på arbetsplatsen under mattan leder sällan till något bra.
Om två medarbetare inte får tala med varann om sin jobbsituation så blir det i mina ögon konstigt.
Det är en himla skillnad mellan att sitta och utgjuta sig över elände, och att konstruktivt prata om problem. I detta fallet är bägge delarna grund till varning.
Det är en jobbig situation när det är en konflikt i arbetsgruppen, det finns alltid minns två olika sidor på problemet. Jag ser inget fel i att be folk ligga lågt medan man försöker komma till rätta med problemet. Det behöver inte alls handla om att sopa problemet under mattan även om det givetvis kan vara så. Däremot är det direkt fel att hota folk med varningar i den här situationen.

Från ledningens håll behöver man hålla en objektiv inställning. Om man tar berättelsen här så kan det vara en verklighetsbaserad beskrivning, det kan också vara frågan om en mobbingsituation där en medarbetare systematisk motarbetas och snarare är offret än roten till det onda och beteendet är högst förklarligt.
 
Jag tror vi är på samma spår, TS får det att låta som att chefen dock inte gör det enligt den devisen utan tror att man kan tysta bort deras upplevelser. Man vill ju aldrig att folk ska älta saker och göra hönor av fjädrar, men det löser man genom att få medarbetare att känna sig hörda från första början så att de inte behöver älta.

Jag föreställer mig att anledningen till överreaktionen (hot om repressalier) från chefen är att medarbetarna ägnar väldigt mycket tid åt att älta det i olika konstellationer och att upplevelsen från chefens sida är att det bara fördjupar svårigheterna. Nånstans har det ju gått snett eftersom det fått pågå, men på nåt sätt måste man också i lugn och sansad ro få rätsida på det. Chefen och/eller HR kanske borde köra en samtalsrunda, individuellt, med alla inblandade där alla får göra sig hörda, som ett exempel.

Sända signalen att problemet tas på allvar och att det hanteras enligt hur det är överenskommet att det ska hanteras och att alla blir lyssnade på. Om man förmedlar en trygghet i det tror jag att behovet av att älta det annorstädes minskar drastiskt.
 
Att tro att man kan få bort problemet genom att inte få prata om det är naivt, i bästa fall. Var själv på en arbetsplats en gång där varje form av kritik mot hur en person misskötte sitt arbete bemöttes med kritik mot den egna personen. Det ledde förstås inte till att kritiken mot personen försvann utan att man hittade andra sätt att tala om den, och i det här fallet hittades en annan väg till att föra problemet vidare uppåt.
 
Chefen och/eller HR kanske borde köra en samtalsrunda, individuellt, med alla inblandade där alla får göra sig hörda, som ett exempel.

Det är min tanke. Om det finns ett behov av att prata hade jag försökt snappa upp det själv som chef, eller bett HR att göra det. Min upplevelse är att en bra dialog med chefen och förtroende för arbetsplatsen gör att "snack-behovet" minskar. Att lägga locket på tror jag snarare ger syre till elden.
 
Kontakta skyddsombudet på din arbetsplats.... det där låter som psykosociala arbetsmiljöproblem. Skyddsombuden är oftast utsedda av facken men de är skyddsombud för ALLA anställda på arbetsplatsen. oavsett facklig tillhörighet eller ej. Sedan är det naturligtvis bäst om man är med i facket när man får problem på arbetsplatsen
 
Att tro att man kan få bort problemet genom att inte få prata om det är naivt, i bästa fall. Var själv på en arbetsplats en gång där varje form av kritik mot hur en person misskötte sitt arbete bemöttes med kritik mot den egna personen. Det ledde förstås inte till att kritiken mot personen försvann utan att man hittade andra sätt att tala om den, och i det här fallet hittades en annan väg till att föra problemet vidare uppåt.
Att tro att man får bort problemet genom att arbetsgruppen ältar det är lika naivt. Nu är jag emot att förbjuda att man talar om det men oftast behövs det resurser som inte är inblandade i konflikten för att lösa den och inte ältande inom gruppen.
 
Att tro att man får bort problemet genom att arbetsgruppen ältar det är lika naivt. Nu är jag emot att förbjuda att man talar om det men oftast behövs det resurser som inte är inblandade i konflikten för att lösa den och inte ältande inom gruppen.
Man pratar om det för att få en uppfattning om hur utbrett problemet är.

I mitt fall trodde jag att personen bara betedde sig idiotiskt mot mig och att bara jag blev tystad när jag sagt något som visade sig vara olämpligt (exempel, personen har sagt till chefen att denne jobbade över till 20 en viss dag, men eftersom jag hade rummet bredvid sa jag spontant att personen gick redan vid 17. Då fick jag onda ögat av chefen och någon nedlåtande kommentar med syfte att tysta mig). Hela arbetsgruppen mådde bättre när vi insåg att beteendet var likadant mot oss alla, vi delade erfarenheter och diskuterade oss fram till strategier för att lösa problemet, eftersom våran chef bara ville tysta oss.
 
Man pratar om det för att få en uppfattning om hur utbrett problemet är.

I mitt fall trodde jag att personen bara betedde sig idiotiskt mot mig och att bara jag blev tystad när jag sagt något som visade sig vara olämpligt (exempel, personen har sagt till chefen att denne jobbade över till 20 en viss dag, men eftersom jag hade rummet bredvid sa jag spontant att personen gick redan vid 17. Då fick jag onda ögat av chefen och någon nedlåtande kommentar med syfte att tysta mig). Hela arbetsgruppen mådde bättre när vi insåg att beteendet var likadant mot oss alla, vi delade erfarenheter och diskuterade oss fram till strategier för att lösa problemet, eftersom våran chef bara ville tysta oss.
Fast då är det chefen som är problemet och inte ett problem i arbetsgruppen.
 
Om någon går in och försöker få folk att prata mindre om något så lär det vara på älta stadiet eller så är något allvarligt fel om man försöker tysta ner att folk pratar överhuvudtaget.

Eller vad menar du?
Jag menar att @Görel och TS post handlar om att de inte får prata om det och att prat per automatik inte är ältande.
Har man en öppen och transparent kommunikation på arbetsplatsen så minskar man risken för symptom som ältande eftersom folk känner sig hörda från första början.

Att behöva säga "Ni får inte prata om detta" är ett kvitto på att man inte skapat en arbetsplats där medarbetare känner sig hörda och trygga i processerna.
 
Min generella erfarenhet är att det extremt sällan är några "konstruktiva samtal" kollegor emellan på en arbetsplats när en majoritet av kollegorna är missnöjda/stör sig på en enskild kollega, speciellt när den enskilda kollegan hamnar i en konfliktsituation som blir så pass allvarlig att chefer och HR blir indragna. Jag förstår fullt ut att HR inte vill ha en massa "snack" i lunchrummet medan utredningen pågår. Däremot är det fel väg att gå att öppet hota de anställda, det finns bättre sätt att hantera det hela från chefernas sida.
 
Nej. Det är problem i arbetsgruppen som chefen försöker hantera genom att förminska de som tar upp problemet.

Strikt efter det du skrev uppfattar jag det som ett ledningsproblem om folk kan gå hem i förtid och chefen inte tar tag i det utan försöker tysta ner det. Jag ser ju bara det du skriver och vet inte vad som hänt.
 

Liknande trådar

  • Låst
Relationer Gammal användare, men nytt konto, mest på grund av att jag... vet inte, men nästan skäms över mina egna tankar? Jag vet att det finns...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
20 494
Senast: Gunnar
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp