Hund som loggar ut

[Bulldoozer]

Okej, tydligen framgick det inte tydligt i trådstarten men jag har justerat träningen i oändlighet och får det ändå inte att lossna. Alla dessa år har jag försökt att möta min hund där han är, och gör så fortfarande men det känns som att vi bara står och stampar på samma fläck istället för att röra oss framåt ens litegrann. Det var en av anledningarna till att jag startade tråden, för att se om det fanns något jag kanske inte tänkt på.

Av svaren att döma så finns det inte det, utan det kommer troligtvis alltid att vara såhär. Att jag skulle försöka trycka in hunden i någon slags mall stämmer inte utan är något du själv läser in. Jag får väl ändå vara besviken på att den här biten av hundlivet inte fungerar? Det betyder inte att jag är missnöjd med hela hunden.

Fast du har ju inte tagit hjälp? Ibland behöver man hjälp av ett par utomstående ögon som kan se vart man sitter fast. Det ofta man hamnar i en negativ spiral och stampar på samma ställe när man fastnar. Alla duktiga ekipage i olika grenar jag känner till tränar för tränare fast de är super-duktiga själva för de behöver också input i sin träning.

Vi på forumet ser inte dig och din hund, alltså kan vi omöjligt se vad som felas i träningen (om nåt felas). Om hunden är ett hopplöst case kan bara en duktig tränare se i verkliga livet och de kan också som jag tidigare skrivit högst troligt ge dig nycklar för att komma framåt även om hunden kanske inte blir en arbetsmaskin. Otroligt få hundar är helt hopplösa fall men kanske är din det eller så kan ni inte hitta fram till varann i träningen för att ni inte förstår varann eller nåt helt annat?

 

[Irrbloss]

Fast du har ju inte tagit hjälp? Ibland behöver man hjälp av ett par utomstående ögon som kan se vart man sitter fast. Det ofta man hamnar i en negativ spiral och stampar på samma ställe när man fastnar. Alla duktiga ekipage i olika grenar jag känner till tränar för tränare fast de är super-duktiga själva för de behöver också input i sin träning.

Nej, det är väldigt svårt att ta hjälp när det inte finns tränare att tillgå. De enda jag har lyckats hitta riktar in sig mer på problemhundar och min hund hör inte till den kategorin. Brukshundklubbarna har jag gått bet på, de har bara vanliga kurser och inga instruktörer som tar emot ekipage för privatträning. Jag kan tyvärr inte trolla med knäna och skaka fram tränare som har både kunskap och tid för att hjälpa oss när jag bor mitt i ingenstans. Det står dig fritt att tycka att jag ger upp för lätt men tro inte för en sekund att jag inte har ansträngt mig.

 

[Irrbloss]

En jaktlabbe är väl det som ligger närmast till hands. Då får du en hund som älskar träning men har de andra egenskaperna du söker i vardagen.
Man behöver absolut inte vara jägare eller syssla med praktisk jakt men såklart vilja köra apportering utöver den andra träningen du vill göra.

Jag gillar jaktlabbarna men jag tror inte att jag är rätt människa för en. Alla jag har träffat har varit i klass med vilken brukshund som helst och det blir för mycket hund istället. Något som ligger mittemellan sävlig sällskapstyp och renodlad arbetsmyra är nog mer lämpligt. Om det går att hitta.

 

[Milosari]

Nej, det är väldigt svårt att ta hjälp när det inte finns tränare att tillgå. De enda jag har lyckats hitta riktar in sig mer på problemhundar och min hund hör inte till den kategorin. Brukshundklubbarna har jag gått bet på, de har bara vanliga kurser och inga instruktörer som tar emot ekipage för privatträning. Jag kan tyvärr inte trolla med knäna och skaka fram tränare som har både kunskap och tid för att hjälpa oss när jag bor mitt i ingenstans. Det står dig fritt att tycka att jag ger upp för lätt men tro inte för en sekund att jag inte har ansträngt mig.

Man kan ju åka på helgläger om det anordnas? Du behöver kanske inte privatträning för att få personlig hjälp, Vill du ändå ha det går det kanske att ordna via din lokala SBK-klubb.

Hundar kan checka ur av väldigt många olika orsaker, och lösningarna är många. Jag köpte en hund till (vuxen, med de egenskaper jag ville ha), och kastrerade den dåliga hunden i samma veva. Vilket visade vara sig lösningen på just hans problem, och då stod jag plötsligt där med två dugliga hundar som följdes åt i klasserna.

 

[AraSlei]

Kanske ett långskott, men har du testat att göra det svårare? Han kanske blir uttråkad?
Har du testat att ställa högre krav på genomförandet och att driva igenom det du vill även om han ser uttråkad ut?

Nu har jag den jaktavlade varianten av labrador, men jag upplever nog inte att de har en sen träningsmognad, tvärtom jämfört med de andra retrieverraserna.

 

[Kildegrei]

Jag har haft en sådan hund, eller rättare sagt jag äger väl honom fortfarande men han har flyttat tillbaka till sin första ägare nu på prov. Han liksom checkar ut efter ca 5 minuter vallning och det känns inte som det är motivationen som tryter utan han kan inte fokusera längre än så. Det går dock lite bättre med agilityträning men även där orkar han inte så mycket. Det är en border collie det handlar om de brukar ju i regel nästan aldrig få nog av jobb. Eftersom jag har flera hundar har det inte stört mig så mkt och han hade fått vara kvar för han är en enkel hund men han ville gärna flytta tillbaka och hans ägare ville ha honom nu när han har lugnat sig och lärt sig att det finns regler man bara måste lyssna på.

 

[Irrbloss]

Kanske ett långskott, men har du testat att göra det svårare? Han kanske blir uttråkad?
Har du testat att ställa högre krav på genomförandet och att driva igenom det du vill även om han ser uttråkad ut?

Jag tolkar honom som uttröttad mer än uttråkad. Han har alltid varit en tänkare och det är nog en bidragande orsak till att han loggar ut. Jag försöker vara så tydlig som möjligt för att inte förvärra, men som jag upplever det orkar han helt enkelt inte hålla fokus någon längre stund för att det är så mycket som rör sig i huvudet. Och då snackar vi om en träningsmiljö med noll störningar... jag har inte vågat prova mer utmanande för jag är rädd att helt tappa kontakten med honom då.

Jag har provat att göra det svårare, med längre sekvenser av moment och längre tid mellan belöningarna men jag tycker inte att det gör någon direkt skillnad. Han gör så gott han kan men jag har inte sett någon förbättring i uthållighet utan det är ungefär samma tidsbegränsning som gäller oavsett vad vi gör. En viss bättring i att hantera frustration har kommit med åldern, men den kan jag inte ta någon credd för.

Ställer jag högre krav så tjurar han ihop istället, även om jag peppar och belönar jättemycket när han gör det han ska. För en hund som är ganska hård och obrydd i de flesta sammanhang så upplever jag ändå honom som förarvek. Det är en svår balansgång att rama in honom tillräckligt utan att han kroknar och visar att han inte vill mer.

 

[Rumpnissen]

Hej, hundmänniskor. Jag har ett huvudbry jag vill bolla med er.

Dual purpose-labrador, strax över tre år och har bott hos mig sedan han var valp. En bra representant för rasen på de flesta sätt, utom i arbetsegenskaperna. Viljan finns och han försöker alltid, men saknar helt uthållighet. Blir det för utmanande så loggar han ut och börjar tramsa eller tjurar ihop och skiter fullkomligt i vad jag har att säga.

Jag vet att rasen mognar långsamt, och jag har gett honom gott om tid och försökt att hålla kraven på en rimlig nivå. Men nu är han vuxen och tappar fortfarande tråden om det sätts minsta press, oavsett hur långsamt jag går fram. Han fungerar bättre med en viss mängd inramning men linjen mellan lagom och för mycket är hårfin.

Det är inte en svår hund på något annat vis, tvärtom. Men jag känner mig frustrerad och besviken eftersom jag inte vet hur jag ska handskas med det här. Jag köpte hund bland annat för att ha en träningskompis, men den planen har fallit platt eftersom han är såhär med det mesta. Det som fungerar bäst är självständigt nosarbete, som spår och nosework, så det är vad vi ägnar oss åt som aktivering.

Men jag lockas av andra hundsporter, så nu står jag vid ett vägskäl. Fortsätta att traggla med den hund jag har, eller köpa en till och låta labben vara nöjd som sällskapshund med nosarbete på hobbynivå. Det senare känns mer rättvist, men det kanske är jag som gjort fel i träningen och då lär det bli samma sak med nästa hund...

Så, jag vänder mig till er med mer vana av att arbeta med hund. Har ni träffat på hundar som varit såhär? Går det att göra något åt? Beror det på handhavandefel eller naturlig brist hos hunden? Både och?

Nu är jag absolut inte erfaren. Så ta det jag skriver för vad det är. Tycker i alla fall att det påminner ganska mycket om mitt popcorn. Han är en diva, om det inte är superduper kul och han känner sig som en kung så zoomar han väldigt snabbt ut.

Har du testat att fokusera på att belöna engagemang istället för utförande/prestation? Dvs. fokusera på att hunden bjuder till, oavsett på vilket sätt. Det kan göras genom kontaktövningar, lek, freeshapeing m.m. Jag tycker att det mindsetet förändrar väldigt mycket hur jag tränar överlag. Är hunden inte engagerad så tränar vi inte, det finns det ju lixom ingen poäng med.

Sen är det ju så klart som många andra säger, ta hjälp av en instruktör/tränare. Ungefär var i landet bor du, vi andra kanske kan ha tips? Det är vääldigt lätt att bli hemmablind. Jag har tränat för en mängd olika instruktörer, både kurser och privat, och de allra flesta har haft mycket värdefull input. Jag tycker sällan att det som hjälpt mig bäst är "grenspecifik" träning, utan erfarna instruktörer med bred bakgrund.

 

[Bulldoozer]

Nu är jag absolut inte erfaren. Så ta det jag skriver för vad det är. Tycker i alla fall att det påminner ganska mycket om mitt popcorn. Han är en diva, om det inte är superduper kul och han känner sig som en kung så zoomar han väldigt snabbt ut.

Har du testat att fokusera på att belöna engagemang istället för utförande/prestation? Dvs. fokusera på att hunden bjuder till, oavsett på vilket sätt. Det kan göras genom kontaktövningar, lek, freeshapeing m.m. Jag tycker att det mindsetet förändrar väldigt mycket hur jag tränar överlag. Är hunden inte engagerad så tränar vi inte, det finns det ju lixom ingen poäng med.

Sen är det ju så klart som många andra säger, ta hjälp av en instruktör/tränare. Ungefär var i landet bor du, vi andra kanske kan ha tips? Det är vääldigt lätt att bli hemmablind. Jag har tränat för en mängd olika instruktörer, både kurser och privat, och de allra flesta har haft mycket värdefull input. Jag tycker sällan att det som hjälpt mig bäst är "grenspecifik" träning, utan erfarna instruktörer med bred bakgrund.

Ja, precis. Den lilla divan jag har hemma går bara att stryka medhårs annars ger hon en fingret och lägger av. Där har vi lekt fram träningen och belönat engagemang över utförande. Här har jag gått och talat om för alla hur hopplös hon är och att man inte kan peta på hennes träning i rallyn. Igår slog hon till och gick två nästintill klockrena rundor på tävling i rally .
Tydligen behöver man inte peta på henne, saker verkar falla på plats ändå med tiden.. Hon är en sjukt smart hund i grunden och min egen erfarenhet av smarta hundar är att de inte nödvändigtvis är lättränade. De hundar man kan nöta mycket med har inte nödvändigtvis varit de vassaste knivarna i lådan men kompenserat med mycket vilja.

 

[AraSlei]

Jag tolkar honom som uttröttad mer än uttråkad. Han har alltid varit en tänkare och det är nog en bidragande orsak till att han loggar ut. Jag försöker vara så tydlig som möjligt för att inte förvärra, men som jag upplever det orkar han helt enkelt inte hålla fokus någon längre stund för att det är så mycket som rör sig i huvudet. Och då snackar vi om en träningsmiljö med noll störningar... jag har inte vågat prova mer utmanande för jag är rädd att helt tappa kontakten med honom då.

Jag har provat att göra det svårare, med längre sekvenser av moment och längre tid mellan belöningarna men jag tycker inte att det gör någon direkt skillnad. Han gör så gott han kan men jag har inte sett någon förbättring i uthållighet utan det är ungefär samma tidsbegränsning som gäller oavsett vad vi gör. En viss bättring i att hantera frustration har kommit med åldern, men den kan jag inte ta någon credd för.

Ställer jag högre krav så tjurar han ihop istället, även om jag peppar och belönar jättemycket när han gör det han ska. För en hund som är ganska hård och obrydd i de flesta sammanhang så upplever jag ändå honom som förarvek. Det är en svår balansgång att rama in honom tillräckligt utan att han kroknar och visar att han inte vill mer.

Nu tränar jag ju bara för jakter och jaktprov och har mycket gratis motivation hos hunden tack vare jaktlusten där, men jag driver igenom en del grejer även om hunden inte tycker det är världens roligaste. Det roligaste är så klart att jaga och använda näsan, men för att de ska få den friheten måste andra saker sitta först - stoppsignal, inkallning, olika dirigeringar osv. De behöver lära sig att ibland måste man göra saker för att jag ber om det, och inte för att det är det de själva tycker är roligast. När de gör det ändå, så får de utdelning i att få göra det de egentligen vill.
Det ger ofta en liten kortsiktig dipp i träningen, men jag tycker det ger väldigt mycket i det längre loppet.

Jag peppar och belönar, men jag säger också att hördudu, nu får du faktiskt steppa upp och göra din del i det här teamworket.

 

[Rumpnissen]

Ja, precis. Den lilla divan jag har hemma går bara att stryka medhårs annars ger hon en fingret och lägger av. Där har vi lekt fram träningen och belönat engagemang över utförande. Här har jag gått och talat om för alla hur hopplös hon är och att man inte kan peta på hennes träning i rallyn. Igår slog hon till och gick två nästintill klockrena rundor på tävling i rally .
Tydligen behöver man inte peta på henne, saker verkar falla på plats ändå med tiden.. Hon är en sjukt smart hund i grunden och min egen erfarenhet av smarta hundar är att de inte nödvändigtvis är lättränade. De hundar man kan nöta mycket med har inte nödvändigtvis varit de vassaste knivarna i lådan men kompenserat med mycket vilja.

Just det där "att peta på" är en sådan sak som min tröttnar på. Han bara glor på mig och går i värsta fall och lägger sig om han kan. Alt. får överslagsbeteende. Men om jag istället lägger upp det som en lek, eller en superspännande utmaning där han får styra upplägget genom ex. shapeing så bjuder han till.

Jag tror det finns så mycket föreställningar om hur träning "ska" se ut. Jag hade turen att ganska tidigt träna för en instruktör som utmanade det rejält, och där glädjen, samspelet och hundens integritet är i fokus. Det har präglat mitt sätt att träna hund massor. Men det finns nog en del som undrar vad jag håller på med. Inklusive jag själv ibland. Och det går ju långt ifrån alltid bra, men hade jag tränat "traditionellt" hade vi inte ens kommit till start i rally än.

Håller helt med om smartheten. Det var en av de sakerna som ovanstående tränare sa som var helt omvälvande för mig. Att jag har en sjukt smart hund och att jag varken ska göra det för enkelt för honom (för då känner han sig inte duktig), tjata på honom (då blir det trist) eller försöka övertala honom (tycker han inte att det är kul så finns det ingen belöning han tycker är värd att jobba för, belöningen funkar bara om han innerst inne vill).

Nu har vi kommit dit att jag kan fråga honom, genom att bara ställa upp i utgångsposition; "vill du ha party?". Kommer han och sätter sig i fotposition så kör vi, gör han inte det så spelar jag svårflirtad och retas med honom. Men i början så kunde han mycket väl ge mig en blick av att "nähädu, jag ligger här och har det gött", och då gjorde jag något annat istället. Eller så band jag upp honom och låtsades ha jätteroligt utan honom, jädrar vad det skapade förväntan . Och ett antal gånger har jag lagt ner innan jag knappt börjat för han inte har lust. Nu för tiden händer det bara vid skott och ev. löptikar.

 

[Milosari]

Har jag btw missförstått något; det verkar inte som om du tränar ihop med andra på regelbunden basis? Det måste man göra, särskilt om man är lite ny och vill komma någonstans.

 

[Irrbloss]

Nu är jag absolut inte erfaren. Så ta det jag skriver för vad det är. Tycker i alla fall att det påminner ganska mycket om mitt popcorn. Han är en diva, om det inte är superduper kul och han känner sig som en kung så zoomar han väldigt snabbt ut.

Har du testat att fokusera på att belöna engagemang istället för utförande/prestation? Dvs. fokusera på att hunden bjuder till, oavsett på vilket sätt. Det kan göras genom kontaktövningar, lek, freeshapeing m.m. Jag tycker att det mindsetet förändrar väldigt mycket hur jag tränar överlag. Är hunden inte engagerad så tränar vi inte, det finns det ju lixom ingen poäng med.

Jag tycker ju att jag har provat det men det var nog inte tillräckligt för att han skulle tycka att det var värt det i längden. Vi kanske får backa bandet till valpnivå ett tag och bara fokusera på relationen och att han ska ha en wow-känsla när vi gör något tillsammans, oavsett vad det är. Jag har kört fast i det där konventionella tänket att man ska nöta moment och peta i detaljer och så har vi hamnat här.

Det kan absolut vara så att han är för smart för mig. Mycket har jag inte ens behövt lära honom medvetet utan han har plockat upp det själv ur hela meningar. Han har en otrolig ordförståelse och förmåga att göra associationer. Frishaping skulle nog passa honom för då får han verkligen tänka.

Har jag btw missförstått något; det verkar inte som om du tränar ihop med andra på regelbunden basis? Det måste man göra, särskilt om man är lite ny och vill komma någonstans.

Nej, det gör jag inte. Jag litar ju inte på att min hund inte tappar tråden helt med de störningar som folk och andra hundar innebär. Och jag blir själv stressad av att ha andras ögon på oss. Blir jag spänd så märker han av det och hans universallösning på spänt läge är att flamsa. Så vi skulle behöva lägga ner x antal träningsträffar på att jag ska lära mig att fokusera på min hund och ignorera alla andra innan vi ens kunde börja ta tag i något annat. Vilken grupp orkar med ett sånt ekipage?

 

[toughcookie]

Nej, det gör jag inte. Jag litar ju inte på att min hund inte tappar tråden helt med de störningar som folk och andra hundar innebär. Och jag blir själv stressad av att ha andras ögon på oss. Blir jag spänd så märker han av det och hans universallösning på spänt läge är att flamsa. Så vi skulle behöva lägga ner x antal träningsträffar på att jag ska lära mig att fokusera på min hund och ignorera alla andra innan vi ens kunde börja ta tag i något annat. Vilken grupp orkar med ett sånt ekipage?

Typ alla grupper jag är med i/har varit med i. Jag misstänker att vi bor aldeles för långt ifrån varandra för att det skulle funka men du skulle vara hjärtligt välkommen hos oss och om du behöver träna ensam på planen, med massor av störning eller att alla andra dricker kaffe under tiden så är det ok. Vi lägger upp träningsdagarna utifrån de som är där och vad de behöver just den dagen.

 

[Milosari]

Nej, det gör jag inte. Jag litar ju inte på att min hund inte tappar tråden helt med de störningar som folk och andra hundar innebär. Och jag blir själv stressad av att ha andras ögon på oss. Blir jag spänd så märker han av det och hans universallösning på spänt läge är att flamsa. Så vi skulle behöva lägga ner x antal träningsträffar på att jag ska lära mig att fokusera på min hund och ignorera alla andra innan vi ens kunde börja ta tag i något annat. Vilken grupp orkar med ett sånt ekiekipage

Jag tror inte att du har något val? Du hittar ingen instruktör och du vill inte träna i grupp, ovanpå det är du oerfaren och sen är det hunden som ska bytas ut när det går dåligt? Alltså det kan mycket väl vara så att hunden inte är top notch, men få hundar är det. De flesta landar i att man gör så gott det går med det material man har, och först efter att både träningskamrater och en och annan instruktör slutar komma med tips som man inte provat, DÅ ger man upp och köper nytt.

Jag har själv tränat hund i 25 år, haft 3 hundar i elitklass och jag tycker fortfarande att jag vill ha ögon på mig minst en gång i veckan för att inte fastna.

 

[Irrbloss]

Jag tror inte att du har något val? Du hittar ingen instruktör och du vill inte träna i grupp, ovanpå det är du oerfaren och sen är det hunden som ska bytas ut när det går dåligt?

Men du, det där var riktigt lågt. Det har aldrig varit tal om att byta ut hunden utan det är något som en del användare verkar ha tolkat in själva. Varför vet jag inte, om det provocerar att jag är så öppen om mina känslor eller för att de själva skulle omplacera i samma situation? Jag kanske vill komplettera med en till hund så småningom, men det har aldrig någonsin funnits på kartan att göra mig av med den jag har.

Innan någon fler får för sig andra dumheter: jag älskar den här hunden och vill få det att fungera, men jag måste också vara realistisk om vad som går att göra utifrån var jag befinner mig. Och det är mitt i Ångermanlands skogar där det inte finns en käft som kan hjälpa. Tack alla för visat intresse och förslag men jag vill inte svara mer om det innebär att jag ska behöva ta sådana här fultolkningar.

 

[Bulldoozer]

Typ alla grupper jag är med i/har varit med i. Jag misstänker att vi bor aldeles för långt ifrån varandra för att det skulle funka men du skulle vara hjärtligt välkommen hos oss och om du behöver träna ensam på planen, med massor av störning eller att alla andra dricker kaffe under tiden så är det ok. Vi lägger upp träningsdagarna utifrån de som är där och vad de behöver just den dagen.

Ja, precis. Vi har öppna träningar och det spelar ingen roll vilken nivå de andra ekipagen är på jag är där för min egen skull och för att vara social. Om nån har en stökig hund tänker jag, ja men vad bra då får vi träna lite på störning. Om nån bara vill sitta vid planen med sin hund och miljöträna är det väl utmärkt för dem. Om nån bara vill gå in på plan i 30 sekunder för att belöna hunden, jättebra för dem.
De som kör rallylydnad på vår klubb är på otroligt olika nivå, allt från helt gröna ekipagen, de som tränar lite för skojs skull, de som är där mest för att vara sociala och så de som tränar för tävling och alla kan samsas.

 

[Pilot]

Vill du ha en hund till så köp det, finns ingen anledning till att inte ha två tycker jag.

Men har du svårt att hitta fysiska sammanhang så finns det onlineträning där man kan få tips och tricks, träningsgrupper på brukshundsklubb (oftast) eller att du åker iväg en bit för helgträning.
Jag skulle säga att det är ett måste att ha andra ögon på sig för att utvecklas och tränar man mycket ensam så filma dig själv, mycket!
När man står där så är det ibland avgörande av sig egen dagsform och känslor som man så lätt läger över på hunden (talar av erfarenhet).

 

[Pilot]

Men du, det där var riktigt lågt. Det har aldrig varit tal om att byta ut hunden utan det är något som en del användare verkar ha tolkat in själva. Varför vet jag inte, om det provocerar att jag är så öppen om mina känslor eller för att de själva skulle omplacera i samma situation? Jag kanske vill komplettera med en till hund så småningom, men det har aldrig någonsin funnits på kartan att göra mig av med den jag har.

Innan någon fler får för sig andra dumheter: jag älskar den här hunden och vill få det att fungera, men jag måste också vara realistisk om vad som går att göra utifrån var jag befinner mig. Och det är mitt i Ångermanlands skogar där det inte finns en käft som kan hjälpa. Tack alla för visat intresse och förslag men jag vill inte svara mer om det innebär att jag ska behöva ta sådana här fultolkningar.

Byta ut var kanske ett hårt ord att använda, men jag tycker det är tråkigt om det är det enda du väljer att ta till dig av ett annars bra inlägg från @Milosari

 

[Rumpnissen]

Jag tycker ju att jag har provat det men det var nog inte tillräckligt för att han skulle tycka att det var värt det i längden. Vi kanske får backa bandet till valpnivå ett tag och bara fokusera på relationen och att han ska ha en wow-känsla när vi gör något tillsammans, oavsett vad det är. Jag har kört fast i det där konventionella tänket att man ska nöta moment och peta i detaljer och så har vi hamnat här.

Det kan absolut vara så att han är för smart för mig. Mycket har jag inte ens behövt lära honom medvetet utan han har plockat upp det själv ur hela meningar. Han har en otrolig ordförståelse och förmåga att göra associationer. Frishaping skulle nog passa honom för då får han verkligen tänka.



Nej, det gör jag inte. Jag litar ju inte på att min hund inte tappar tråden helt med de störningar som folk och andra hundar innebär. Och jag blir själv stressad av att ha andras ögon på oss. Blir jag spänd så märker han av det och hans universallösning på spänt läge är att flamsa. Så vi skulle behöva lägga ner x antal träningsträffar på att jag ska lära mig att fokusera på min hund och ignorera alla andra innan vi ens kunde börja ta tag i något annat. Vilken grupp orkar med ett sånt ekipage?

Valpnivå?! Min är snart tre, jag vet inte om jag någonsin kommer kunna sluta ha den lekfulla inställningen, eller om jag vill.

Kan verkligen rekommendera frishejping, ökar initiativförmågan och uthålligheten också!

Och angående att vara på träningsträff med flamsig hund. MÅNGA gånger har jag varit på olika typer av mer eller mindre uppstyrda gruppträningar och ägnat mig åt något helt annat än de andra. En gång var det bajs på planen, jag knappt in hunden där. Jag upplever att det är precis så det ska vara, man tränar ihop, men på det sätt man önskar. Sen förstår jag precis att det kan kännas jobbigt att ha andras ögon på en, jag tycker också det. Men de flesta vill varandra faktiskt väl.