Hund som loggar ut

[Åsa A]

Nej, det gör jag inte. Jag litar ju inte på att min hund inte tappar tråden helt med de störningar som folk och andra hundar innebär. Och jag blir själv stressad av att ha andras ögon på oss. Blir jag spänd så märker han av det och hans universallösning på spänt läge är att flamsa. Så vi skulle behöva lägga ner x antal träningsträffar på att jag ska lära mig att fokusera på min hund och ignorera alla andra innan vi ens kunde börja ta tag i något annat. Vilken grupp orkar med ett sånt ekipage?

Vi som tränar rallylydnad på brukshundklubben jag tillhör har öppen träning varje lördag, där kan man vara precis hur ny eller hur duktig som helst och allt däremellan, vi anpassar så att det funkar för alla och hjälper till på alla sätt och vis, ser till att alla ekipage får vad de behöver, om det sen är störningsträning eller att man behöver jobba i lugn och ro eller vad det nu kan vara - du hade varit varmt välkommen men jag misstänker att du inte bor i Skåne?

 

[Wingates]

Kan verkligen rekommendera frishejping, ökar initiativförmågan och uthålligheten också!

Jag gillar med shejping men det passar inte alla. Vissa hundar går upp i stress när de inte förstår vad som ger belöning eller att det tydligt för dem vad som ska göras.

Har tyvärr sett många exempel på detta, så det gäller att ha det i bakhuvudet när man håller på.

 

[Irrbloss]

men jag misstänker att du inte bor i Skåne?

Nej, jag bor som jag nämnde för några inlägg sedan i Ångermanlands obygd. Här finns det bara skog och vemod. Några brukshundklubbar men de gånger jag har kört förbi och kollat in de öppna träningarna så har jag insett att det är för många ekipage för att det ska fungera. Ska vi ge oss på att träna med andra omkring så måste det vara ett litet gäng, annars kommer både jag och hund drabbas av härdsmälta ganska omgående. Det blir så av mycket intryck.

Jag tänker inte gå in på alla andra anledningar till att vi kört vårt eget race fram till nu, för det angår faktiskt ingen här, men det är mer komplicerat än "vrång hundägare som inte vill försöka". Hade det varit så hade jag knappast vänt mig till främlingar på internet för råd, eller hur?

 

[Sel]

Nej, jag bor som jag nämnde för några inlägg sedan i Ångermanlands obygd. Här finns det bara skog och vemod. Några brukshundklubbar men de gånger jag har kört förbi och kollat in de öppna träningarna så har jag insett att det är för många ekipage för att det ska fungera. Ska vi ge oss på att träna med andra omkring så måste det vara ett litet gäng, annars kommer både jag och hund drabbas av härdsmälta ganska omgående. Det blir så av mycket intryck.

Jag tänker inte gå in på alla andra anledningar till att vi kört vårt eget race fram till nu, för det angår faktiskt ingen här, men det är mer komplicerat än "vrång hundägare som inte vill försöka". Hade det varit så hade jag knappast vänt mig till främlingar på internet för råd, eller hur?

Du kan inte åka dit och lasta ur och liksom bara promenera lite i utkanten av träningarna och sedan ge dig ut på en egen promenad utifrån området? Det kanske kan ge någon kontakt eller bara lite inspiration att vara omkring andra som tränar? Doppa tårna lite?

Jag kände mig aldrig riktigt som någon "BK-människa" som jag såg det, men efter något besök kändes det bättre och vi blev så småningom ett litet gäng som både åkte tillsammans till de öppna träningarna men också hämtade nyckel för egna pass i hallen ibland.

 

[Sol]

Var bor du om det inte går att få tag i en privat instruktör eller liknande? Jag tycker jag bor avsides, men har inte hagt några problem att hitta en lämplig person att anlita när jag velat träna på specifika "problem".

 

[Irrbloss]

Var bor du om det inte går att få tag i en privat instruktör eller liknande? Jag tycker jag bor avsides, men har inte hagt några problem att hitta en lämplig person att anlita när jag velat träna på specifika "problem".

Jag har redan skrivit två gånger vilket landskap jag bor i. Jag tänker faktiskt inte gå in på mer detalj än så.

 

[Sol]

Jag har redan skrivit två gånger vilket landskap jag bor i. Jag tänker faktiskt inte gå in på mer detalj än så.

Missade det. Det finns hundtränare, tom, etologer i hyfsat nära geografi. Köper inte att de alla skulle vara fullbokade och inte kan hjälpa dig.

 

[Rumpnissen]

Jag gillar med shejping men det passar inte alla. Vissa hundar går upp i stress när de inte förstår vad som ger belöning eller att det tydligt för dem vad som ska göras.

Har tyvärr sett många exempel på detta, så det gäller att ha det i bakhuvudet när man håller på.

Säkert korrekt! Tack för input.

Jag har bara testat det på min och var med på en kurs där andra hundar också testade det, det funkade för oss som var där men det är så klart inte representativt för alla hundar och förare .

 

[Eurydome]

Var bor du om det inte går att få tag i en privat instruktör eller liknande? Jag tycker jag bor avsides, men har inte hagt några problem att hitta en lämplig person att anlita när jag velat träna på specifika "problem".

Jag har bott strax utanför Stockholm och jag tyckte inte att det var lätt. Det finns många självutnämnda experter utan praktiska resultat att backa upp sina "meriter" med.

 

[vintervila]

Min hund är sådan i viss mån (sen har han en sjukdomsproblematik som säkert också spelar in).

I vilket fall. Jag har jobbat sjukt mycket med korta, korta pass (vi pratar 5 minuter) där målet är att han ska vilja ha mer när vi slutar. Hellre då att vi kört 3-4 såna pass på en dag istället för ett långt. Använt väldigt mycket lek i träningen (när han var liten kunde jag kasta in kurragömma i huset mitt i alltihopa, måste sett väldigt roligt ut). Successivt jobbat fram en incheckningssignal som jag också såg att någon skrev ovan (för oss är det bara att dutta näsan i min hand). Går han inte engagerat in i den så tränar jag inte. Kan också ha den som avstämning under ett pass numera på ungefär samma vis. Får jag inte engagemanget så är det ett kvitto för mig att jag egentligen borde slutat tidigare och får justera till nästa gång. Jag som förare måste anpassa mig jättemycket till hans dagsform - ibland dämpa och ibland peppa. Det har tagit tid för mig att lära mig läsa honom, men på köpet har vi fått en fin relation tycker jag.

Min hund är lite yngre än din, men det har ändå tagit sjukt lång tid att jobba upp det här. På grund av hans sjukdom tränar vi nu bara för att det är kul och för att han ändå behöver stimulans. På något vis har det hjälpt mig, för jag har skalat av all press på att det ska vara perfekt och då lossnar saker mer och jag når dit jag tänkte ändå. Så fort jag hamnar i "perfektionsträsket" mentalt så kan jag känna att han ledsnar lite på mig. Tror han läser mig som en öppen bok. Dock insåg jag inte att jag hade den pressen förrän jag stod där, det är därför jag skriver såhär. Säger inte att du är likadan, men en tanke jag fick.

Om tränare är svårt så kanske böcker kan vara något? Tipsar om Eva Bodfält, både Kontaktkontraket och Lek med din hund. Sen tycker jag att Anders Hallgrens bok "Från kontroll till samarbete" gav mig en hel del tankeställare som har funkat på just min hund. Grejen är väl den att både de och vi är individer, vilket både är charmen och det svåra med hundträning tänker jag.

Jag tror min slutgiltiga poäng egentligen är att det ska vara KUL. Både för dig och för hunden. Bort med prestationsmonstret en stund .

 

[Milosari]

Men du, det där var riktigt lågt. Det har aldrig varit tal om att byta ut hunden utan det är något som en del användare verkar ha tolkat in själva. Varför vet jag inte, om det provocerar att jag är så öppen om mina känslor eller för att de själva skulle omplacera i samma situation? Jag kanske vill komplettera med en till hund så småningom, men det har aldrig någonsin funnits på kartan att göra mig av med den jag har.

Innan någon fler får för sig andra dumheter: jag älskar den här hunden och vill få det att fungera, men jag måste också vara realistisk om vad som går att göra utifrån var jag befinner mig. Och det är mitt i Ångermanlands skogar där det inte finns en käft som kan hjälpa. Tack alla för visat intresse och förslag men jag vill inte svara mer om det innebär att jag ska behöva ta sådana här fultolkningar.

Det var inte menat att vara elakt men när du skriver att du är frustrerad och besviken i första inlägget tycker jag att du är lite orättvis mot din hund.

Visst kan du ha en miljard anledningar till att du bara vill träna på egen kammare, men att vara besviken på en hund som inte riktigt fått chansen? Kanske var förväntningarna orealistiska från början? I så fall är du långt ifrån ensam. Det tar tid att bli en duktig hundtränare, jämför med att lära sig rida utan ridlärare. Det går liksom inte att lära sig rida dressyr bara genom att läsa böcker eller posta på sociala medier. Kan man inte få hjälp kanske man ska vara nöjd med att hästen åtminstone går att styra även om man misslyckas med samlingen.

Det är inte en svår hund på något annat vis, tvärtom. Men jag känner mig frustrerad och besviken eftersom jag inte vet hur jag ska handskas med det här. Jag köpte hund bland annat för att ha en träningskompis, men den planen har fallit platt eftersom han är såhär med det mesta. Det som fungerar bäst är självständigt nosarbete, som spår och nosework, så det är vad vi ägnar oss åt som aktivering.

 

[Åsa A]

Nej, jag bor som jag nämnde för några inlägg sedan i Ångermanlands obygd. Här finns det bara skog och vemod. Några brukshundklubbar men de gånger jag har kört förbi och kollat in de öppna träningarna så har jag insett att det är för många ekipage för att det ska fungera. Ska vi ge oss på att träna med andra omkring så måste det vara ett litet gäng, annars kommer både jag och hund drabbas av härdsmälta ganska omgående. Det blir så av mycket intryck.

Jag tänker inte gå in på alla andra anledningar till att vi kört vårt eget race fram till nu, för det angår faktiskt ingen här, men det är mer komplicerat än "vrång hundägare som inte vill försöka". Hade det varit så hade jag knappast vänt mig till främlingar på internet för råd, eller hur?

Ah, det var inte min mening att vara dryg eller nåt, jag missade helt enkelt det, jag såg i något inlägg att du skrev att du bodde ute i ingenstans, men missade Ångermanland. Ber om ursäkt.

Och jag har inte sagt något om att du är inte vill försöka. Jag bara beskrev hur det ser ut där jag tränar.

 

[Irrbloss]

Du kan inte åka dit och lasta ur och liksom bara promenera lite i utkanten av träningarna och sedan ge dig ut på en egen promenad utifrån området? Det kanske kan ge någon kontakt eller bara lite inspiration att vara omkring andra som tränar? Doppa tårna lite?

Det får nog bli först på vårkanten isåfall. Nu är vi en bra bit in på hösten så snart är den mesta klubbverksamheten vilande ändå pga brist på lokaler för inomhusträning. Det tar emot att ens skriva det för det blir bara en sak till för folk att harva på om och ifrågasätta.

Det var inte menat att vara elakt men när du skriver att du är frustrerad och besviken i första inlägget tycker jag att du är lite orättvis mot din hund.

Till att börja med kan du läsa om citatet du klippte in. Jag är frustrerad och besviken eftersom jag inte vet hur jag ska handskas med det här. Jag har förstått att du med flera tycker att tränare är den enda vägen men det är inte så lätt som att bara fixa fram en. Det är tydligt att du är provocerad av mig på något vis men du får gärna sluta att göra maximalt orättvisa tolkningar av det jag skriver.

Mina förväntningar vet du faktiskt inget om mer än det minimala jag har delat med mig av i tråden. Jag har aldrig skrivit något om tävlingsambitioner eller så utan vill bara att det ska fungera bättre så att vi åtminstone kan köra på hobbynivå för aktiveringen utan att det skiter sig och gör att jag tappar sugen. Finns det inga mellanting i hundvärlden? Endera ska du satsa helt på tävlingsnivå med all möjlig proffshjälp eller så ska du sällskapshundsägare bliva vid din läst och vara nöjd med att hunden ens kan sitta på kommando?

 

[Ceta]

Det får nog bli först på vårkanten isåfall. Nu är vi en bra bit in på hösten så snart är den mesta klubbverksamheten vilande ändå pga brist på lokaler för inomhusträning. Det tar emot att ens skriva det för det blir bara en sak till för folk att harva på om och ifrågasätta.



Till att börja med kan du läsa om citatet du klippte in. Jag är frustrerad och besviken eftersom jag inte vet hur jag ska handskas med det här. Jag har förstått att du med flera tycker att tränare är den enda vägen men det är inte så lätt som att bara fixa fram en. Det är tydligt att du är provocerad av mig på något vis men du får gärna sluta att göra maximalt orättvisa tolkningar av det jag skriver.

Mina förväntningar vet du faktiskt inget om mer än det minimala jag har delat med mig av i tråden. Jag har aldrig skrivit något om tävlingsambitioner eller så utan vill bara att det ska fungera bättre så att vi åtminstone kan köra på hobbynivå för aktiveringen utan att det skiter sig och gör att jag tappar sugen. Finns det inga mellanting i hundvärlden? Endera ska du satsa helt på tävlingsnivå med all möjlig proffshjälp eller så ska du sällskapshundsägare bliva vid din läst och vara nöjd med att hunden ens kan sitta på kommando?

Är du öppen för privatträning digitalt? I så fall kan jag skicka PM om ett företag som är otroligt bra och säkert kan ge dig lite ny input

 

[Mkb]

Jag gillar med shejping men det passar inte alla. Vissa hundar går upp i stress när de inte förstår vad som ger belöning eller att det tydligt för dem vad som ska göras.

Har tyvärr sett många exempel på detta, så det gäller att ha det i bakhuvudet när man håller på.

Det där kan kanske bero mycket på vilken slags motivering hunden har där och då, jag som inte testat shejping (omedvetet i så fall) tänker att den där lekfulla stämningen som beskrivs antagligen kan vara ganska avgörande. Delvis kanske det kan bero på hundens personlighet men samma individ kan ju också skifta i sinnesstämning under ett och samma träningstillfälle.

Om hunden (antingen generellt eller bara i den stunden) är mer mål-orienterad, i ett "seriösare" sinnesläge, då övergår det nog lättare i stress med ett vidöppet upplägg. Om hunden däremot under träningen upplever att "vägen är målet", att man bara leker runt tillsammans och att det i princip inte går att göra fel så är hunden sannolikt inte lika sårbar för stress. Så för att minimera risken för stress måste man kanske först se till att hunden (och en själv) befinner sig i just den där ganska lekfulla sinnesstämningen för att friare former av träning ska fungera optimalt.

Och det kan eventuellt påverka om det är en hund som gillar att ha och följa regler eller en hund som tvärtom gillar frihet och att utmana reglerna, där den senare spontant kan tänkas ha lättare för upplägg med fria tyglar. Hundar som är väldigt fokuserade på att "göra rätt" eller att göra ägaren nöjd kan eventuellt också ha det svårare just eftersom den vill vara till lags, hur är man bäst till lags när det inte finns uppenbara instruktioner? Den osäkerheten kan kanske också leda till stress.

Så för att inte hamna i stress eller frustration krävs det kanske att de inblandade har inställningen att träningen mer liknar leken. Olika individer kan säkert reagera olika och det krävs nog också att man lägger det på en nivå som hunden känner att den klarar av (det behöver inte alltid vara för att det är enkelt i sig, allteftersom den blir säkrare kan det ju lika gärna vara för att den har fått en såpass stor tilltro till sin förmåga att den kan testa sig fram utan stress).

 

[Mkb]

Ts jag är egentligen fel person att uttala mig eftersom alla hundar jag haft att göra med har varit ganska lätta att träna så sett (till och med de som brukar anses svårtränade såsom husky), men jag känner igen mycket av det som nämns både av dig och andra i tråden från beteendestudier på djur i allmänhet samt psykologiska teorier om motivation, sport och så vidare. Det finns en del väldigt långsamma sätt att på mer eller mindre egen hand testa sig fram till vad problemet kan vara, genom att ändra en faktor i taget (vilket i och för sig är svårare än det låter eftersom allt annat måste vara likadant som tidigare).

Men det som antagligen är lättast är nog istället att bara börja med att ha mer av en lekinställning i rallylydnaden och freestyle som andra varit inne på, där allt är på en lagom utmanande nivå så att han fortfarande tycker det är tillräckligt roligt, fler kortare pass och ta det stegvis därifrån. Släpp pressen ett tag, både på dig själv och honom. Men jag lägger till att du kanske också kan prova att istället kräva något mer i de grenar som han har allra lättast för. Bygger han upp en större uthållighet i spår och nosework kanske det spiller över lite även till de grenar han har svårare för? Tanken är att man ibland kan tillgodogöra sig delar av vinsterna i en typ av träning också när man tränar något annat.

 

[Irrbloss]

Är du öppen för privatträning digitalt? I så fall kan jag skicka PM om ett företag som är otroligt bra och säkert kan ge dig lite ny input

Jag vet inte. Har kollat efter alternativ på distans men fått intrycket att man då måste filma för annars har de ju inget att utgå ifrån? Jag kan ingenting om att filma så att det blir bra och har ingen medhjälpare tillgänglig så det kan bli hur som helst om jag skulle ge mig på det.

 

[_Zacke_]

Jag vet inte. Har kollat efter alternativ på distans men fått intrycket att man då måste filma för annars har de ju inget att utgå ifrån? Jag kan ingenting om att filma så att det blir bra och har ingen medhjälpare tillgänglig så det kan bli hur som helst om jag skulle ge mig på det.

Jag går en utbildning där man måste filma sin träning både av sig själv och andra. Jag köpte ett billigt stativ till telefonen och så är det bara att ställa upp den och filma. Jag brukar ställa ut något på gräsmattan som markering så jag inte simmar ur bild

 

[Ceta]

Jag vet inte. Har kollat efter alternativ på distans men fått intrycket att man då måste filma för annars har de ju inget att utgå ifrån? Jag kan ingenting om att filma så att det blir bra och har ingen medhjälpare tillgänglig så det kan bli hur som helst om jag skulle ge mig på det.

Jo, film behövs nog ändå för att kunna gå på djupet. Men som @_Zacke_ skriver finns det ju enkla stativ en kan köpa som stöd. Behöver absolut inte vara proffsfilmat liksom. Kanske värt att testa och filma lite för eget bruk och se vad du känner? Dels kanske filmerna i sig kan ge dig nya sidor, plus att du kan känna av hur det funkar inför att eventuellt träna digitalt?

 

[Red_Chili]

Jag har hundar som är kända för att ha noll samarbetsvilja och obefintlig mental uthållighet. "Svårtränade" är en komplimang enligt vissa, jag har t.o.m. fått höra att mina hundar inte är rastypiska eftersom jag lyckats lära dem att tex sitta på kommando Ändå har jag både tränat och tävlat i olika grenar med dem. Inte för att jag på något vis är träningsproffs, utan för att jag lärt mig anpassa mig efter mina hundar.

Det som gjorde störst skillnad för oss var att jag började filma alla våra träningspass. Helt för egen del alltså. Sedan tittade jag på det för att se vad som kunde förbättras. Till en början var det lätt. Jag orkade nämligen inte titta på filmerna utan att bli uttråkad och vilja spola vidare till annat. Om jag, som ändå vet varför vi tränar och har ett mål med det, blir för uttråkad för att titta på det, då är det garanterat för enformigt och tråkigt för att mina hundar ska vilja vara med på det. Jag fick alltså jobba på att ändra träningsupplägget helt, till något roligare.

Idag börjar jag varje träningspass med något superenkelt. Alla mina hundar har varsitt partytrick som de tycker är lätt och kul, och de får megabelöning för det. Sedan växlar vi mellan det och något mer neutralt, men med superbelöning för varje sak. Därefter tränar vi på en(!) noga utvald sak som jag vill förbättra. Så fort jag märker att det går åt det håll jag vill, då avslutar vi med mer partytrick och roligt spring tillsammans.

På så sätt är det alltid kul att börja träna, och hundarna får känna sig glada och pepp på mer när vi slutar. Att avbryta när det går jättebra och är jättekul är svårt, men det fina är att ju mer vi gör det, desto roligare blir varje pass och vi kan dessutom träna oftare. Kanske kan något liknande fungera för dig?