Hur blir man bekväm med kroppen?

stjarnhimmel

Trådstartare
Jag såg ikväll ett program som handlade om naturister. Det startade en del tankar hos mig.
Mest tanken att det måste vara skönt att vara så bekväm med sin kropp så man t o m kan vara med i tv. Så hur blir man så bekväm?
Jag läste en intervju med en känd kvinna idag som sa att hon efter år av komplex nu har bestäm sig för att sluta fred med kroppen. Hur gör man det rent konkret?

Tolka mig rätt- jag har ingen längtan efter att vara naken i tv. Jag kan inte heller säga att jag mår jättedåligt av mitt utseende men jag undrar ändå hur msn blir så bekväm som tex naturisterna var?

Jag brukar själv tänka på hur jag tänker på kroppen. Dvs inte bara ser utseende utan också ser allt kroppen kan dvs ge sexuell njutning, sporta, ge roliga upplevelser och massa annat. Samt att jag brukar tänka på hur jag pratar om andra och vad jag ger komplimanger för.

Men smarta Buke- hur gör man för att bli riktigt bekväm i kroppen?
 
Jag är den sista som kan ge ett svar på det (problem med min kroppsuppfattning och anorexiproblem) men av någon anledning har jag inga problem med att vara naken inför någon annan, det är när jag har kläder på som det är svårare. I mitt fall beror det nog på min uppväxt, nakenhet har aldrig varit konstigt i min familj (givetvis inte på något creepy sätt) och morfars föräldrar var tidiga naturister. Det har liksom aldrig varit någon big deal att vara naken i min familj och släkt.

Nu finns det inte en suck i helvete att jag skulle vara naken i TV men jag vill inte vara i TV alls! :p
 
Jag känner också att jag nog är fel person att svara, jag har visserligen aldrig provat på att vara naturist, men det är nog mer att tillfället inte har givits. Vid sommarstugan badar jag gärna naken på kvällarna, jag har egentligen inga problem om någon skulle se mig naken, däremot kan jag oroa mig för att det ska upplevas som störande av andra.
Är jag sen nöjd med min kropp? Nej långt ifrån men samtidigt så kanske jag har slutit fred med mig själv, jag har rätt bra koll på mig själv som person.
 
Jag såg ikväll ett program som handlade om naturister. Det startade en del tankar hos mig.
Mest tanken att det måste vara skönt att vara så bekväm med sin kropp så man t o m kan vara med i tv. Så hur blir man så bekväm?
Jag läste en intervju med en känd kvinna idag som sa att hon efter år av komplex nu har bestäm sig för att sluta fred med kroppen. Hur gör man det rent konkret?

Tolka mig rätt- jag har ingen längtan efter att vara naken i tv. Jag kan inte heller säga att jag mår jättedåligt av mitt utseende men jag undrar ändå hur msn blir så bekväm som tex naturisterna var?

Jag brukar själv tänka på hur jag tänker på kroppen. Dvs inte bara ser utseende utan också ser allt kroppen kan dvs ge sexuell njutning, sporta, ge roliga upplevelser och massa annat. Samt att jag brukar tänka på hur jag pratar om andra och vad jag ger komplimanger för.

Men smarta Buke- hur gör man för att bli riktigt bekväm i kroppen?
Man säger snälla saker till den och tackar den för att den fungerar, ger och gör saker den mår bra av. Men det är hjärnan som skapar den fullständiga acceptansen.
Idag fullkomligt älskar jag min kropp, både utanpå och innan på. Speglar mig ofta naken (stor härlig spegel i badrummet), säger till den att den är vacker. Tar ofta på mig själv. När jag smörjer in mig efter dusch försöker jag alltid tänka gott om den. Man ser att jag fött barn, både på mina bröst och mage men jag är mer vältränad, starkare, smalare och mer hälsosam idag som 46 åring än jag var som 20......
Som sagt det är hjärnan man ska rikta in sig på om man vill känna förälskelse till sin kropp.
gulan
 
@athena_arabians
@Snurrfian
Det där tycker jag är intressant. För jag pratade med vänner om det. Alla hade kroppskomplex, vissa väldigt mkt, men hade ändå vissa sammanhang som de kunde tänka sig att vara tex nakna. En av dom nämnde just att hen skulle kunna tänka sig att bli naturist.
Så det är ju intressant- att komplexen inte är konstanta? eller att hen är trygg i den miljlön och det sammanhanget?
 
Svårt att vara bekväm i ett samhälle som är så genomsyrat av skam. Man kan ju för sjutton inte ens sola topless på stranden utan att andra kvinnor ger en fula och hotfulla blick! Helt sjukt.

Ungar vägrar duscha nakna efter gymnastiken, ingen duschar nakna i simhallen osv. 2 åringar har bh på stranden!

Har inget svar på din fråga men det är verkligen inte konstigt att folk mår dåligt över sin kropp när nakenhet och allt som har med kroppen att göra är så himla tabu. Det blir värre för varje år! Sorgligt!
 
Man säger snälla saker till den och tackar den för att den fungerar, ger och gör saker den mår bra av. Men det är hjärnan som skapar den fullständiga acceptansen.
Idag fullkomligt älskar jag min kropp, både utanpå och innan på. Speglar mig ofta naken (stor härlig spegel i badrummet), säger till den att den är vacker. Tar ofta på mig själv. När jag smörjer in mig efter dusch försöker jag alltid tänka gott om den. Man ser att jag fött barn, både på mina bröst och mage men jag är mer vältränad, starkare, smalare och mer hälsosam idag som 46 åring än jag var som 20......
Som sagt det är hjärnan man ska rikta in sig på om man vill känna förälskelse till sin kropp.
gulan
Intressant.
Vet du vad som gjort att du älskar kroppen idag?
dvs har det fungerat att intala sig själv saker eller "kom det av sig självt" om du förstår frågan..
Jag är nöjd med den jag är som person och kan inte säga att jag mår jättedåligt över min kropp eller utseende men kan inte säga att jag är där du är. Dvs jag kan inte säga att jag älskar min kropp som du verkar göra.
 
Svårt att vara bekväm i ett samhälle som är så genomsyrat av skam. Man kan ju för sjutton inte ens sola topless på stranden utan att andra kvinnor ger en fula och hotfulla blick! Helt sjukt.

Ungar vägrar duscha nakna efter gymnastiken, ingen duschar nakna i simhallen osv. 2 åringar har bh på stranden!

Har inget svar på din fråga men det är verkligen inte konstigt att folk mår dåligt över sin kropp när nakenhet och allt som har med kroppen att göra är så himla tabu. Det blir värre för varje år! Sorgligt!

Det som jag tänkte mkt på när jag såg programmet igår är vad mkt saker som förknippas med kroppen.
Det som också kändes uppenbart när jag såg programmet är ju att där är det bara en kropp och inte en nakenhet som ska stimulera till ngt sexuellt eller ska vara vackert eller se ut på vissa sätt etc. Och det kan jag tycka är vilsamt.
 
Svårt att vara bekväm i ett samhälle som är så genomsyrat av skam. Man kan ju för sjutton inte ens sola topless på stranden utan att andra kvinnor ger en fula och hotfulla blick! Helt sjukt.

Ungar vägrar duscha nakna efter gymnastiken, ingen duschar nakna i simhallen osv. 2 åringar har bh på stranden!

Har inget svar på din fråga men det är verkligen inte konstigt att folk mår dåligt över sin kropp när nakenhet och allt som har med kroppen att göra är så himla tabu. Det blir värre för varje år! Sorgligt!
Jag ser det mer som att man skall vara så himla perfekt hela tiden. Vältränad, nyduschad, ohårig och snygga kläder. De som inte är perfekta får inte visa sig. Det är där skammen kommer in. Skammen att inte vara perfekt. Skammen att vara överviktig.

Att inte våga gå ut utan smink. Att inte våga gå i kort kjol utan att ha rakat benen. Rädd för vad andra skall tycka.
 
Mm precis, allt är nu antigen sexualiserad, skamligt eller båda och.

Tycker naturisterna har fattat poängen. Det är en kropp, hälften av befolkningen ser likadan ut...
 
Nja jag upplever att folk ger fulare blickar åt mig som är ung och har "snygga" bröst än till äldre kvinnor med hängbröst faktisk. Men bröst som bröst tycker jag.

Men visst är det en press på att se perfekt ut också.
 
Då jag gick i skolan på 70-80 talet så duschade alla nakna efter att ha badat i simhallen och oftast efter gympan med. Vi utvecklades olika och i olika takt och jag la märke till att vissa som utvecklades tidigt och till ex fick mycket könshår verkade lite generade för det, men det var inte vanligt att raka sig då. Skillnaden mellan vardags o finkläder var mycket större. I skolan hade vi oftast jeans och collegietröja eller någon annan praktisk tröja eller skjorta. Jag förstår att det är urjobbigt för dom som växer upp nu att tänka så mycket på kroppen hela tiden. På min mors tid var det ännu enklare. Hon var inte fattig men ändå hade hon bara två klänningar. En finklänning och en vardagsklänning. Kofta o kappa. Hon o syskonen hade bättre skor o kängor än dom fattigaste och dom cyklade, alla hade inte råd med cykel. Nu är det status bland dom unga att ha mycket kläder! Kläder som oftast inte nöts ut. Kroppsfixeringen grundläggs då vi växer upp men vad göra åt saken? Få ungarna att bilda en klubb med bättre värderingar?

Jag är för rund och jag önskar jag inte varit så svankryggig. Det förstnämnda kan jag göra nåoot åt men inte det sistnämnda. För övrigt så är jag nöjd med min kropp och har ett avslappnat förhållande till den. Jag ser den mer som bruksföremål än utställningsdito, om du förstår jag jag menar. Kanske är det ett sätt att bli nöjdare med sig själv? Dvs om man inte har en "bråkig" kropp som knappt tål något arbete för då är det säkert värre.
 
Nja jag upplever att folk ger fulare blickar åt mig som är ung och har "snygga" bröst än till äldre kvinnor med hängbröst faktisk. Men bröst som bröst tycker jag.

Men visst är det en press på att se perfekt ut också.
Jag är mest fascinerad över att folk ens orkar bry sig. Dvs att de ens ger fula blickar till dig? Har inte folk fullt upp utan att ge andra fula blickar.
 
hur gör man för att bli riktigt bekväm i kroppen?

Jag brukar gilla min kropp mest när jag känner att den gör något. Exempelvis om jag gått en lång runda, sprungit långt eller orkat mycket på ett pass. Då ställer jag mig vid spegeln och tänker "jävlar vad coolt att min kropp klarar av det och det." Då blir min kropp mer ett redskap än en prydnadssak och ett redskap ska vara funktionellt, vilket min kropp faktiskt är! :)
 
Jag såg bara början (eller om de va slutet) men utan ljud då jag stod på gymmet...

Jag är som de flesta tudelad... Jag trivs med mej själv... Inte alltid med min kropp, men hur jag tycker och tänker.
Skulle tex lätt kunna jobba som strippa (ja faktiskt) men nu har jag ju inte riktigt kroppen som "efterfrågas" ...

MEN gå runt naken bland en massa andra människor som nudister/naturister. Nej det är inte riktigt min grej.
Har inga problem att gå naken hemma. Skulle någon mot all förmodan titta in genom fönstret å se mej skulle jag mer tycka "synd om dej om du tar illa upp" ... Inga problem med att bland pojkvän alt tjejkompisar eller kollegor kunna byta om...
Duschar alltid naken i simhall/idrottsanläggning men där kommer ju lite den här som va på tv3 "vart är okej att gå naken" ;)
Jag menar har jag bara en handduk är det ok att vira den om håret å sen va helnäck hela vägen till skåpet där man har resten av kläderna, eller ska man skyla sej till skåpet och först där ta handduken från kroppen å sätta på sej kläder osv ;)

Så i "rätta" forum ser jag inga problem att va näck. Medans jag som sagt aldrig skulle vilja gå så långt som att va "nudist"... Men det har i mitt fall inte så mkt med min självkänsla att göra utan mer att jag väljer vilka som får se mej naken ;) Det är ett inte sällsynta fall men inte heller för öppen beskådlighet ;)
 
Jag är mest fascinerad över att folk ens orkar bry sig. Dvs att de ens ger fula blickar till dig? Har inte folk fullt upp utan att ge andra fula blickar.

Nej jag förstår inte heller men det är tydligt att vissa kvinnor upplever det som mycket provocerande. Själv tittar jag inte alls på hur andra ser ut på stranden, det är ju inte min sak hur andra ser ut eller klär sig.

Jag gick i skolan på 80-90 talet och det var inte tal om att duscha med kläderna på.
 
Tankar föder känslor, och anledningen till varför vi inte gillar våra kroppar är oftast för att vi känner skam. Man kan inte ändra känslor, de bara är och man får acceptera det. Men man kan lära sig upptäcka de "dåliga" tankarna, när de uppkommer osv, och sen lära sig ändra på sättet man tänker. Kan man sluta tänka negativa och dåliga tankar om sin kropp, sluta tänka tankar om skam, så kommer även känslan sluta komma. Tyckte @gulan hade bra exempel på hur man ändrar sitt tänkande. :)
 
Tankar föder känslor, och anledningen till varför vi inte gillar våra kroppar är oftast för att vi känner skam. Man kan inte ändra känslor, de bara är och man får acceptera det. Men man kan lära sig upptäcka de "dåliga" tankarna, när de uppkommer osv, och sen lära sig ändra på sättet man tänker. Kan man sluta tänka negativa och dåliga tankar om sin kropp, sluta tänka tankar om skam, så kommer även känslan sluta komma. Tyckte @gulan hade bra exempel på hur man ändrar sitt tänkande. :)
Hur menar du med skam?
Tex vänner till mig som inte gillar sin näsa, en tycker att den har för stora fötter, en tycker att den är för lång, en känner sig för spinkig.
 

Liknande trådar

Samhälle Från en skogsägare till en annan: en förändring i ditt skogsbruk kan bli en jättestor miljövinst. Baserat på vad du skriver verkar det...
5 6 7
Svar
129
· Visningar
7 108
Senast: Mkb
·
Samhälle Fast det är inte alltid bra nog att göra det man kan efter sina egna förutsättningar. Det är bra att inse att man kan göra mer och inte...
16 17 18
Svar
345
· Visningar
21 999
Senast: Otherside
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Det är ganska fascinerande att iaktta hur den här jobbsituationen påverkar mig, och vilken enorm skillnad det är att (ofrivilligt)...
Svar
16
· Visningar
2 711
Senast: cassiopeja
·
Kropp & Själ Kort bakgrund: jag mådde väldigt dåligt i tonåren vilket ledde till att jag var inaktiv, tröståt en massa o gick upp väldigt mycket i...
Svar
10
· Visningar
1 683
Senast: tanten
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp