Hur får man en man att klippa navelsträngen?

ellabellabus

Trådstartare
En av mina vänner (jo på riktigt, det är inte mig det handlar om) sitter i en tråkig sits. Hon är gift med sitt livs stora kärlek och de har barn ihop. Så långt allt väl, de älskar varandra och vill inget annat än att leva ihop.
Problemet är att han är bondson och fortfarande sitter i knät på sina föräldrar. De är beroende av hans hjälp på gården. Men de släpper inte in hans fru i det hela trots att hon faktiskt är intresserad och vill vara med.
Utan att gå in på mer detaljer så har det hela nu nått gränsen för vad hon orkar med. Hon vill fortfarande leva med sin man men hon orkar inte med att bo i närheten av gården och hans föräldrar, där hon också haft sina hästar, mest på nåder. Hon har tagit med sig barnet och hästarna och flyttat till sitt barndomshem (i ett annat landskap, en bit bort), som finns kvar i familjen. Hennes önskan vore att han flyttade med henne dit, för att ge dem en chans att leva ihop som en familj utan att hans föräldrar dikterar villkoren för hans liv. (det är inget problem för honom att få ett jobb där istället) Men istället för att följa med henne dit sitter han kvar i knäet på föräldrarna och gör som de vill att han ska göra. Och sitter hemma framför tvn och deppar och känner sig ensam på kvällarna.
Jag har ju inte med saken att göra egentligen, men känslan är att jag skulle vilja åka dit och slå honom med nåt hårt i skallen tills han inser att han håller på att sabba sitt eget äktenskap genom att låta navelsträngen sitta kvar så hårt att han inte kan tänka sig att lämna föräldrarna och flytta med sin fru. Men det är nog ingen bra idé i praktiken. :p
Men vad skulle vara en bättre ide? Finns det nån klok bukefalist som har nåt bra förslag på hur man får en man i sina bästa år att fatta att hans fru och barn kommer försvinna från honom om han inte klipper av navelsträngen? Hur bär man sig åt för att få honom att begripa att han och ingen annan kan avgöra hur det blir med deras äktenskap i framtiden? (det finns i dagsläget inga planer på skilsmässa, utan de kommer leva som särbo några månader. om det sen blir permanent, inkluderat skilsmässa, beror på om något förändras eller inte.)
Är det något jag kan göra, som utomstående? (De har varit på familjerådgivning men det gav inget konkret.)
 
Tja, alltså, ingen kan ändra på honom om han inte vill ändra sig själv. Jag tror inte att du som utomstående kan göra något. Han har ju bevisligen redan valt bort sin fru + barn till viss del och även om det är tråkigt så är det fortfarande något han valt. Hade han tyckt att något annat vore bättre, då hade han kunnat välja att göra på ett annat sätt. Nu har de ju dessutom redan varit på familjerådgivning, så de vanliga råden till de inblandade om att försöka få till vettig kommunikation kring det hela verkar ju inte behövas.

Hade jag varit i din sits hade jag troligen satsat mest på att hålla kontakt med vännen, prata och bolla tankar och idéer om det behövts och varit möjligt, men inte försöka peppa vännen att "ordna" sin man. Det är hans sak att ta hand om sitt liv. Din vän får ta hand om sitt liv och sitt barn. Det enda hon kan försöka få till (beroende på barnets ålder såklart) är att han ska vara en ordentlig pappa till barnet.
 
Jag håller med om typ allt förutom just det här:

Din vän får ta hand om sitt liv och sitt barn. Det enda hon kan försöka få till (beroende på barnets ålder såklart) är att han ska vara en ordentlig pappa till barnet.

Väljer han bort sina barn så är det också hans ansvar. Det mamman kan göra är att ta ansvar för sin relation till barnen och inte försöka ordna upp pappans/barnens relation. Han är en egen individ och även om det kanske blir skittråkiga konsekvenser av hans agerande kan inte mamman lösa det åt honom.
 
Jag håller med om typ allt förutom just det här:
Väljer han bort sina barn så är det också hans ansvar. Det mamman kan göra är att ta ansvar för sin relation till barnen och inte försöka ordna upp pappans/barnens relation. Han är en egen individ och även om det kanske blir skittråkiga konsekvenser av hans agerande kan inte mamman lösa det åt honom.

Fast jag tänker att om han är en i grunden bra (men mesig) pappa, då kanske det inte är helt fel av mamman att försöka underlätta lite för barnet så att barnet kan träffa sin pappa, förutsatt att barnet vill? Sedan är det klart att hon inte kan tvinga pappan att vara pappa, men jag tänker att det kan vara svårt för små barn att få till den kommunikation som krävs för att få till det bra med båda föräldrar om föräldrarna bor i helt olika städer.
Jag kanske är för trött för att uttrycka mig ordentligt just nu... Återkommer imorgon och hoppas på att inte få skämmas ögonen ur mig.
 
Hans førældrar ær beroende av honom før att driva sin gård, och han ær antagligen arveprinsen. Han kan nog inte svika dom och han ær før mesig før att ryta åt sin morsa att nu måste du vara hygglig mot min fru! (antar att hon ær værst, brukar vara så.) Mitt førslag ær att han hjælper dom att skaffa en praktikant som delvis kan ersætta honom, eller kanske till och med två. Sen kan han maximera sin hjælp till maximalt en dag varannan vecka och kanske två veckor på sommaren då det ær som mest hektitiskt.
 
Fast jag tänker att om han är en i grunden bra (men mesig) pappa, då kanske det inte är helt fel av mamman att försöka underlätta lite för barnet så att barnet kan träffa sin pappa, förutsatt att barnet vill? Sedan är det klart att hon inte kan tvinga pappan att vara pappa, men jag tänker att det kan vara svårt för små barn att få till den kommunikation som krävs för att få till det bra med båda föräldrar om föräldrarna bor i helt olika städer.
Jag kanske är för trött för att uttrycka mig ordentligt just nu... Återkommer imorgon och hoppas på att inte få skämmas ögonen ur mig.
Herregud, varför är män alltid projekt? :confused:
Om han väljer att sitta i knät på sin mamma och pappa är det hans val. Det är väl knappast mammans ansvar att se till att han tar sitt ansvar och är förälder till sitt barn.

Inget ont mot dig, du vill bara väl. :heart
Är bara så trött på alla dessa män som ska curlas hela tiden. :wtf: :turd:
 
Herregud, varför är män alltid projekt? :confused:
Om han väljer att sitta i knät på sin mamma och pappa är det hans val. Det är väl knappast mammans ansvar att se till att han tar sitt ansvar och är förälder till sitt barn.

Inget ont mot dig, du vill bara väl. :heart
Är bara så trött på alla dessa män som ska curlas hela tiden. :wtf: :turd:
Säger precis samma sak.

TS bekant har gjort ett moget klokt val och ordnat upp sitt liv.

Låt den andra förmodat vuxna personen sköta sitt lliv. Han behöver inte extramamma som berättar för honom vad han ska göra med sin biologiska mamma - och pappa.

Sanningen gäller fortfarande - man är inte tillsammans med den som hen skulle kunna bli. Utan med den hen är, här och nu.
Som sagt. Män är inga projekt. De är människor.
 
Har suttit i den sitsen själv, men tack och lov utan barn. Det slutade med att jag la ner det hela och flyttade, och vad jag vet är han kvar i samma situation än idag. Det går inte att ändra på någon, det måste han vilja och genomföra själv.

Med andra ord: du som utomstående har ingenting att komma med som skulle påverka utgången, tyvärr.
 
Vad du ser är vad du får. Vill du inte ha det, helt okej, men försök inte förändra någon annan. Man kan inte komma in i någons liv och börja diktera villkor och att partnern ska förändra allt som är hen. Det har man ingen rätt till. Har mannen i det här fallet, valt att leva med sina föräldrar på gården så är det ett val han har gjort. Uppenbarligen har han gjort valet igen nu när hon lämnade honom.

Hade det varit en kvinna vars manliga partner hade försökt förändra på detta vis, krävt att hon skulle lämna bort sina hästar, hundar eller katter, inte haft en nära kontakt med sin familj längre och leva ett annat liv, vad hade du tänkt då? Fakta är att ingen har någon rättighet att komma in i någons liv och kräva att hen ska förändra sättet att leva.

Hon får bita i det sura äpplet och inse att den drömbilden hon var kär i inte finns och i fortsättningen se människan istället för det hon tror och vill att någon ska vara.

Människor är inga lerklumpar som en partner har rätt att forma som hen vill.
 
@ellabellabus: Som flera sagt, män (eller människor) är inga projekt. Har han inte kammat sig och kommit in i matchen av att hans fru flyttat med deras barn så ser jag inget som skulle kunna sätta fart på honom.

Personligen förstår jag inte hur man kan tillåta sina föräldrar behandla ens partner illa. Dessutom, om nu sonen är arvtagaren borde de vara intresserade av att han ynglar av sig och att barnet har en anknytning till gården för att fortsätta traditionen (jag kräks på sådant tänk men det är ju bevisligen viktigt för en del).
 
Vad du ser är vad du får. Vill du inte ha det, helt okej, men försök inte förändra någon annan. Man kan inte komma in i någons liv och börja diktera villkor och att partnern ska förändra allt som är hen. Det har man ingen rätt till. Har mannen i det här fallet, valt att leva med sina föräldrar på gården så är det ett val han har gjort. Uppenbarligen har han gjort valet igen nu när hon lämnade honom.

Hade det varit en kvinna vars manliga partner hade försökt förändra på detta vis, krävt att hon skulle lämna bort sina hästar, hundar eller katter, inte haft en nära kontakt med sin familj längre och leva ett annat liv, vad hade du tänkt då? Fakta är att ingen har någon rättighet att komma in i någons liv och kräva att hen ska förändra sättet att leva.

Hon får bita i det sura äpplet och inse att den drömbilden hon var kär i inte finns och i fortsättningen se människan istället för det hon tror och vill att någon ska vara.

Människor är inga lerklumpar som en partner har rätt att forma som hen vill.
:bow::bow::bow:
 
Jag säger som @athena_arabians att om han inte vaknar till av att frun och barnen försvinner så finns det nog inget att göra.
Jag har vänner som delar gård med sina föräldrar/svärföräldrar och visst det kan vara tjafsigt ibland men den genomgående tråden är att det är barnet-förälder som tar konflikterna, den ingifte slipper. Sen kan det självklart bli konflikt mellan ingift och föräldrar i och med att de bor så tätt på varandra, men då löser man det som en konflikt mellan två personer.
 
@Snurrfian: Ja, jag ser det som att jag hanterar min släkt och han sin. Nu har jag aldrig blivit behandlad med något annat än respekt och värme av hans familj men jag utgår ifrån att om de behandlat mig dåligt skulle han sagt ifrån. Precis som jag skulle bli absolut vansinnig om någon från min släkt betett sig dåligt mot honom (nu är de snarare ett problem för mig, inte honom... :cautious:).

Rent generellt (inte direkt relaterat till situationen TS beskriver) har jag svårt att förstå varför en del svärföräldrar har sådana problem med sina barns partner. Visst, om de inte beter sig som folk förstår jag om det blir knöligt men utöver det? De flesta människor är trots allt vettiga.
 
Jag säger som övriga att det finns inte mycket du kan göra. Dock så hade jag kanske åkt dit (beroende på hur min situation till mannen i fråga sett ut) och talat klarspråk med honom. Dvs frågat vad fasiken han håller på med, om han inser att han kommer "bli av med" sin fru och sitt barn samt bett honom fundera på hur han vill ha sin framtid.

Inte för att curla utan för at vissa inte kan se konsekvenserna av sina handlingar utan att man tydligt visar dem att gör du A så händer B osv.
 
@Snurrfian: Ja, jag ser det som att jag hanterar min släkt och han sin. Nu har jag aldrig blivit behandlad med något annat än respekt och värme av hans familj men jag utgår ifrån att om de behandlat mig dåligt skulle han sagt ifrån. Precis som jag skulle bli absolut vansinnig om någon från min släkt betett sig dåligt mot honom (nu är de snarare ett problem för mig, inte honom... :cautious:).

Rent generellt (inte direkt relaterat till situationen TS beskriver) har jag svårt att förstå varför en del svärföräldrar har sådana problem med sina barns partner. Visst, om de inte beter sig som folk förstår jag om det blir knöligt men utöver det? De flesta människor är trots allt vettiga.
I de fall jag vet så handlar konflikterna väldigt sällan om själva relationerna utan mer konflikter som uppstår när olika personer försöker samleva på samma yta men har olika prioriteringar. Sen finns det några konflikter som går att knyta till familjebanden men där gäller som sagt devisen, din släkt, dina problem. ;) Sen har jag några vänner där det blir lite problematiskt att hålla isär, familj, gård, företag eftersom det är lite olika ihop knytningar. Så ibland bluddrar en konflikt som hör till företaget ut över familjen men de är medvetna om situationen och alla inblandade gör sitt bästa att hålla konflikterna när de hör hemma. Nu är det inte så allvarliga konflikter, utan kanske snarare åsiktsskillnader som de sedan får försöka jämka ihop.
 
Jag säger som övriga att det finns inte mycket du kan göra. Dock så hade jag kanske åkt dit (beroende på hur min situation till mannen i fråga sett ut) och talat klarspråk med honom. Dvs frågat vad fasiken han håller på med, om han inser att han kommer "bli av med" sin fru och sitt barn samt bett honom fundera på hur han vill ha sin framtid.

Inte för att curla utan för at vissa inte kan se konsekvenserna av sina handlingar utan att man tydligt visar dem att gör du A så händer B osv.

Men han är ju vuxen! Han är knappast omyndigförklarad! Har han inte lärt sig ta konsekvenserna av sina handlingar nu så lär det knappast hjälpa att hans partners kompis säger till honom. Dessutom ser jag faktiskt inte det här som hans fel och att han ska ändra sig. Varför ska någon alls ändra sig om hen trivs med sitt liv? Man är två i ett förhållande och om den ena inte uppenbart har ljugit om vem hen är och vilket liv hen vill leva så är det inte så att den andra partnern kan komma och klaga på något som var så ifrån början. Det är inte hans fel att hon tog förgivet att han skulle förändra sig. Han däremot tog säkerligen förgivet att hon ville ha det hon såg vilket hon uppenbarligen inte ville!

Jag blir helt vansinnigt tokig på detta tänk att man ska ändra sig för att duga :rage: :banghead: Vad du ser är vad du får!

Självklart är det normala att man klipper navelsträngen men det är också upp till var och en att leva sina liv så som de vill. Sålänge de inte medvetet skadar någon annan genom att leva som de gör (genom att t ex ljuga för potentiell partner om hur de vill leva) så har ingen annan med deras liv att göra.
 
Hon må väl ha vetat hurdant han är sedan länge, så varför ska han behöva ändra på sig nu för att hon, sent om sider kommit till insikt att den han är inte funkar för henne?

Det är ju inte så att han verkar ha låtsats vara något han inte är liksom..
 

Liknande trådar

Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 288
Senast: Whoever
·
Relationer Jag har en syster som för ett år sedan helt plötsligt sa upp kontakten med vår mamma och började hänga ut henne som narcissist mm på...
2 3
Svar
46
· Visningar
4 396
Senast: kubikmeter
·
Hästmänniskan Hej! Jag har alltid älskat hästar och djur, och försökt göra mitt bästa för att omge mig av djur och det lantliga. Jag har alltid...
2 3
Svar
52
· Visningar
4 127
Senast: Mabuse
·
Kropp & Själ Nu måste jag få skriva av mig lite. Allt går åt helvete för mig och jag verkar inte kunna göra någonting för att stoppa det. Inte som...
2 3
Svar
51
· Visningar
7 562
Senast: sjoberga
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp