Hur gör man för att glömma bort folk?

[Rosett]

Hej Bullen
Jag har ett problem.
Jag har svårt för att glömma bort folk som jag tappat eller brutit kontakten med. T.ex. brevvänner jag hade när jag var yngre; jag minns J, S, L, M, Y, M, M, H, A, A, J, T, M, J osv

Det känns som om jag fastnat, minns även och tänker rätt ofta på ytliga/tillfälliga kontakter som jag haft.
Har svårt för att skapa nya kontakter, tror att det kan vara en anledning till att jag tänker på gamla kontakter. Samtidigt tror jag att tänkandet hindrar mig från att skapa nya kontakter.

T.ex. en brevvän jag hade i Slovenien på 90-talet. Varför tänker jag på henne nu? Undrar hur det är med henne och vad hon gör. Vi kom aldrig speciellt nära varandra så jag fattar inte varför jag inte bara kan glömma.

 

[tanten]

Varför är det ett problem?
Ältar du oförrätter eller svek?

Vi träffar alla många olika människor genom livet. Vissa stannar i minnet med värme och andra not so much...
Vi har massor av minnen. Barndomen släpar de flesta av oss på. Själv hade jag gärna sluppit bära på något endaste enda minne från den. Men den finns där ändå.

Så det är väl alldeles naturligt att vi kommer ihåg folk? Gör inte alla det?

 

[Voeux]

Har svårt för att skapa nya kontakter, tror att det kan vara en anledning till att jag tänker på gamla kontakter. Samtidigt tror jag att tänkandet hindrar mig från att skapa nya kontakter.

Det var min första tanke när jag började läsa. I min erfarenhet släpper minnerna av gammalt när man hittar nytt.

Men som @tanten skriver också, så är det ju naturligt att minnas. Jag minns de allra flesta i mitt liv, och tänker på dem ibland. Men om det är negativa känslor, eller tankar som hindrar dig från att komma vidare i livet, så är det ju ett problem.

 

[tuaphua]

Hej Bullen
Jag har ett problem.
Jag har svårt för att glömma bort folk som jag tappat eller brutit kontakten med. T.ex. brevvänner jag hade när jag var yngre; jag minns J, S, L, M, Y, M, M, H, A, A, J, T, M, J osv

Det känns som om jag fastnat, minns även och tänker rätt ofta på ytliga/tillfälliga kontakter som jag haft.
Har svårt för att skapa nya kontakter, tror att det kan vara en anledning till att jag tänker på gamla kontakter. Samtidigt tror jag att tänkandet hindrar mig från att skapa nya kontakter.

T.ex. en brevvän jag hade i Slovenien på 90-talet. Varför tänker jag på henne nu? Undrar hur det är med henne och vad hon gör. Vi kom aldrig speciellt nära varandra så jag fattar inte varför jag inte bara kan glömma.

Jag tänker att det är väl rätt normalt att man tänker på och mins personer från förr.
Jag ser inget problem i det. Men är det så att man lever i det förgångna så att säga så är det väl just det man får ändra på.
Man får ta sig för saker i nuet och jaga det nu man vill ha.
Kanske får man fundera över varför det är så svårt att skapa nya kontakter?
Finns det något man kan öva på, inte vågar riktigt etc så kan det ju finnas olika sätt att attackera problemet.

Jag tror att ett sätt att släppa det som varit är att ha mer av ett nu. Fylla nuet med vad man nu vill eller iaf med att jobba mot det man vill.

 

[vinkelina]

ibland ploppar det upp minnen från någon kamrat man hade som liten tex. Då kan de hända att jag tex kollar upp dem på Facebook för att kolla hur de har det, inte så att jag tar kontakt men typ var de bor någonstans, verkar de ha familj osv.

 

[TinyWiny]

Var glad att du minns! Att inte göra det är så mycket värre!

Lever du kvar i det förgångna eller varför skulle det faktum att du minns människor från förr hindra dig ifrån att skapa nya kontakter?

 

[Rosett]

Var glad att du minns! Att inte göra det är så mycket värre!

Lever du kvar i det förgångna eller varför skulle det faktum att du minns människor från förr hindra dig ifrån att skapa nya kontakter?

Det tar mycket energi när många människor snurrar runt i mina tankar.

Fast det hade kanske varit värre att inte minnas någon, det är sant.

 

[Lobelia]

Jag tror dit problem inte är att du minns utan att du inte får tyst på tankarna, det är jobbigt om de ständigt mal på. Kanske meditation kan vara något eller fysiska aktiviteter och som någon sa fundera på det med att skapa nya kontakter?

 

[Rosett]

Varför är det ett problem?
Ältar du oförrätter eller svek?

Vi träffar alla många olika människor genom livet. Vissa stannar i minnet med värme och andra not so much...
Vi har massor av minnen. Barndomen släpar de flesta av oss på. Själv hade jag gärna sluppit bära på något endaste enda minne från den. Men den finns där ändå.

Så det är väl alldeles naturligt att vi kommer ihåg folk? Gör inte alla det?

Nä, inte oförrätter eller svek, (mer än att många brevvänner slutade höra av sig, hade ju varit bra att få veta om jag gjort något fel mot dem).

Det är ett problem eftersom det tar mycket energi att ha dem okontrollerat snurrandes runt i hjärnan när de inte finns i mitt liv längre.

 

[Rosett]

Jag tror dit problem inte är att du minns utan att du inte får tyst på tankarna, det är jobbigt om de ständigt mal på. Kanske meditation kan vara något eller fysiska aktiviteter och som någon sa fundera på det med att skapa nya kontakter?

Ja, precis. De snurrar runt utan att jag kan kontrollera det. Ibland poppar nån ny upp utan anledning.

Meditation är jag urkass på. Kan inte stoppa tankarna eller så somnar jag.

 

[TinyWiny]

Det tar mycket energi när många människor snurrar runt i mina tankar.

Fast det hade kanske varit värre att inte minnas någon, det är sant.

Då är det kanske inte minnena av personerna som är jobbig utan just att tankarna snurrar? Det finns diverse tekniker att ta till för att få tankarna att sluta snurra. Har du testat något sådant?

 

[Rosett]

Lever du kvar i det förgångna eller varför skulle det faktum att du minns människor från förr hindra dig ifrån att skapa nya kontakter?

Jo, jag lever nog lite i dåtiden. Det är komplicerat.

 

[Rosett]

Då är det kanske inte minnena av personerna som är jobbig utan just att tankarna snurrar? Det finns diverse tekniker att ta till för att få tankarna att sluta snurra. Har du testat något sådant?

Jo meditation men det fungerar inte. Även mindfulness men det är också svårt.

 

[Ramona]

T.ex. en brevvän jag hade i Slovenien på 90-talet. Varför tänker jag på henne nu? Undrar hur det är med henne och vad hon gör. Vi kom aldrig speciellt nära varandra så jag fattar inte varför jag inte bara kan glömma.

Finns hon inte på Facebook då? Jag hade en brevvän i Italien när jag var barn och ungdom, vi brevväxlade i massor med år. Vi har varandra på Facebook nu och chattar ibland.

 

[Lobelia]

Finns hon inte på Facebook då? Jag hade en brevvän i Italien när jag var barn och ungdom, vi brevväxlade i massor med år. Vi har varandra på Facebook nu och chattar ibland.

Det låter lite som överkurs att söka efter en person man vill glömma.

 

[Ramona]

Det låter lite som överkurs att söka efter en person man vill glömma.

Eller så stillar det nyfikenheten att veta vad som hände?

 

[Lobelia]

Eller så stillar det nyfikenheten att veta vad som hände?

Det verkar inte handla om nyfikenhet utan att tankarna flyger runt och inte går att få stopp på. Det gällde dessutom många personer som TS inte vill veta något om utan glömma.

 

[Red_Chili]

Jag kommer ihåg hur mycket som helst från förr, minns klasskamrater, diskussioner vi hade, detaljer om deras familj, hade stenkoll på var de bodde (Och har märkt att jag idag delar post till vissa av dem eller deras föräldrar...).

För mig handlar allt om att acceptera att saker ändras, att acceptera att vissa personer bara finns med en för en kort tid i livet osv. När jag kan tänka "ja, då umgicks jag med den här, det var då, nu gör vi annat" (ungefär) så blir det lätt att lägga tankarna åt sidan och fokusera på nuet istället.

 

[Kjerulfia]

Jag brukar också tänka på gamla brevkompisar jag hade som barn/tonåring. En del var man ju så himla bra kompis med, andra inte alls. Några har jag hittat på FB i vuxen ålder och där har vi kontakt idag. Både från Sverige och andra länder.
Sedan är det ju andra man aldrig hittar, tjejer byter ofta efternamn när de gifter sig, eller personen har ett väldigt vanligt namn och flyttar runt så det blir jättesvårt. Jag har kontaktat folk med samma namn och frågat " Är det du som...." och ganska ofta fått nekande svar. Vilket är trist men inte så konstigt.
Jag upplever att i samband med att man flyttade hemifrån och var väldigt mobil under tiden med plugg osv så tappades många kontakter ofrivilligt från båda håll.
Det finns ju många som man undrar hur de har det idag, tjejer från fattiga länder, stora städer, diktaturer, exotiska länder (Sverige, Ryssland, Bahrain, Slovakien, Israel, Madagaskar, Reunion, Jamaica, Norge, Finland, Estland, Frankrike .... och många fler)

Men jag brukar inte sitta och älta över vad som egentligen hände när kontakten bröts, det kan ju bara ha varit så att brevet försvann på posten.... och då är det ju ingens fel (förutom posten då). Eller så förändrades man, tappade intresset för att hålla kontakt med brev, det kom andra saker emellan - plugg, pojkvänner, giftemål, graviditet osv ...

 

[Happimess]

Hej Bullen
Jag har ett problem.
Jag har svårt för att glömma bort folk som jag tappat eller brutit kontakten med. T.ex. brevvänner jag hade när jag var yngre; jag minns J, S, L, M, Y, M, M, H, A, A, J, T, M, J osv

Det känns som om jag fastnat, minns även och tänker rätt ofta på ytliga/tillfälliga kontakter som jag haft.
Har svårt för att skapa nya kontakter, tror att det kan vara en anledning till att jag tänker på gamla kontakter. Samtidigt tror jag att tänkandet hindrar mig från att skapa nya kontakter.

T.ex. en brevvän jag hade i Slovenien på 90-talet. Varför tänker jag på henne nu? Undrar hur det är med henne och vad hon gör. Vi kom aldrig speciellt nära varandra så jag fattar inte varför jag inte bara kan glömma.

Varför skulle minnet av tidigare kontakter hindra dig från att skapa nya kontakter? Det är väl snarare så att nya kontakter kanske lättare skulle få dig att glömma de gamla.
Sen är det väl inte fel att minnas? Att vara nyfiken på livsöden? Jag funderar ofta på var gamla vänner och tillfälliga bekantskaper tog vägen och hur de har det idag.

Men såsom du beskriver det låter det också som tvångsmässiga tankar. Och då är ju sällan källan själva tankeinnehållet utan något annat, alltså; finns det någon stor stress i ditt liv som du hanterar genom att hålla tankarna upptagna på detta till synes triviala?