Hur hade du reagerat?

Hm. För upplysningens skull kan det ju finnas en poäng. Men att också tala om att vännerna är viktiga för en ger mig ändå lite uppfostringsvibbar. Lite som att "gör inga fel, jag vill inte skämmas för dig".

Jag ser det snarare som "de här människorna är viktiga för mig, det är därför jag umgås med den trots att de är gammaldags och känsliga med det här med..., och som vän vill jag respektera deras val och även förvarna dig så du slipper bli överraskad eller känna dig malplacerad/bortgjord/annat".

Jag informerade VARJE vän/partner etc som skulle träffa min farmor. Bättre det än att hon skulle påpika ett normalt beteende men som hon ansåg ofint. Inte skämdes jag - men jag tyckte synd om dem så därför varnade jag. Och för mig var det självklart att hos farmor körde vi farmors race. Kom hon till mig fick hon acceptera att mitt hem, mina regler.

Snofsiga restaurangen igen. JAG skulle känna mig bortgjord om jag kom för nedklädd. Oavsett om mitt sällskap inte skämdes alls över mig och tyckte att man har väl vad man vill. Men jag skulle vara ytterst obekväm. Och velat bli förvarnad innan så det var MITT val.

Av den anledning hade jag dock aldrig som i scenariot i trådstarten informerat på vägen dit - det är alldeles för sent!
 
Om detta hade varit min partner som jag är med nu hade jag nog tvingat med honom till psykolog eftersom detta hade varit totalt motsatt till allt han är.
Men jag hade inte gjort slut, nej. Däremot blivit extremt orolig.

Snackar vi om en fiktiv partner hade jag nog stannat, mått dåligt, bråkat och sedan gjort slut alldeles för sent för vad som hade varit bra för mig själv. ;) Story of my life.
 
Du och din partner sen ett år tillbaka ska till en av dina vänner på middag och sen sova över där. Dagen efter har du jobb att göra tidigt på morgonen. Du förklarar för din partner på vägen dit att de här vännerna betyder otroligt mycket för dig, de är lite äldre och noggranna med "god uppfostran" och vett och etikett. När ni kommer dit börjar det med att din partner bara sätter sig i en soffa och är inte särskilt social. Middagen flyter okej och eftersom du ska jobba tidigt vill du gå och lägga dig tidigt, men din partner följer inte med-hen vill dricka lite konjak. Du går och lägger dig.

Mitt i natten väcker en av dina vänner dig. Din partner har blivit knallpackad, gått ut och däckat i trädgården och de får inte liv i hen. Du lyckas väcka hen och få upp hen till ert rum. Du kan inte sova eftersom partnern andas konstigt i fyllan. Efter ett tag vaknar partnern till och vill kissa. Du får avvärja att detta sker i en garderob och leda in på en toa som blir helt nerkissad.

Dagen efter far du på jobbet, ber dina vänner sätta partnern på ett tåg hem när hen väl vaknar till liv. När du och partnern till slut träffas och pratar med varandra minns hen ingenting av vad som hänt. Du berättar och partnern är extremt ångerfull, gråter och säger att det är mycket på jobbet just nu och hen känner sig stressad. Det kommer aldrig hända igen bedyrar hen.

Förlåter du eller är det en dealbreaker?

(Helt hypotetisk historia, är mest nyfiken på var gränsen går för att förlåta och lita på "att det aldrig händer igen". Om du skulle förlåta-var går din gräns för att du skulle gå?)

Jag skulle förlåta. En gång är ingen gång.

Hur gammal är han?
 
Väldigt intressant att höra hur ni resonerar! Uppmaningen handlade precis som @Alexandra_W säger en varning att det var äldre perspner de skulle gästa och vi kan nog kalla dom överklass när det kommer till vett och etikett-regler. Tänk Lundsberg.

@Remmer Partnern är 40+.
 
Jag ser det snarare som "de här människorna är viktiga för mig, det är därför jag umgås med den trots att de är gammaldags och känsliga med det här med..., och som vän vill jag respektera deras val och även förvarna dig så du slipper bli överraskad eller känna dig malplacerad/bortgjord/annat".
Så ser jag det också lite som. Allt handlar ju dessutom om hur man lägger fram allt, det kan endera fungera som förklaring, eller uppfostran beroende på hur det sägs.
 
Får flashbacks från mitt ex, som gjorde likande och ville alltid ha förlåtelse. Glömmer aldrig när han var så full att han pinkade i kattlådan.

Jag hade gjort slut.
 
Väldigt intressant att höra hur ni resonerar! Uppmaningen handlade precis som @Alexandra_W säger en varning att det var äldre perspner de skulle gästa och vi kan nog kalla dom överklass när det kommer till vett och etikett-regler. Tänk Lundsberg.

@Remmer Partnern är 40+.

Ok, i så fall har han alkoholproblem. Någonstans får du fråga dig hur mycket du älskar honom. Gör du verkligen det så hjälp honom. Annars gör slut med en gång.
 
Om det bara hänt en enda gång och han var så ångerfull som du beskriver skulle jag förlåtit.

Men jag hade blivit arg, ledsen, skämts lite och varit väldigt orolig över vad tusan det var för fel på min pojkvän eftersom det vore extremt olikt honom att bete sig så. Hans vett och etikett är oklanderlig så något måste ha varit allvarligt fel!
 
Menar du att någon som är 40+ och en gång blir patetiskt drängfull därmed automatiskt har alkoholproblem?

Ja, faktiskt i en sådan situation. Alkoholen är ju ett socialt hinder för honom. Känner ingen som agerat på liknande sätt sedan vi var max 25. Knappt ens då. Får nästan gå tillbaka till tonårstiden.
 
Ja, faktiskt i en sådan situation. Alkoholen är ju ett socialt hinder för honom. Känner ingen som agerat på liknande sätt sedan vi var max 25. Knappt ens då. Får nästan gå tillbaka till tonårstiden.

Fast att man inte känner någon är en sak. Att tycka att man efter 40 inte kan missbedöma sin dagsform, "draget" i konjak eller vad det nu må vara och en enda gång bli patetiskt drängfull. Hårda bud. För hårda enligt mig.

Jag dricker ytterst sällan, dels för jag inte ser behov men ffa för att det är så otroligt få saker i alkoholväg jag tycker om. Senaste fem åren har jag druckit tre ggr och det är typ en ökning med 300% jmf med de föregående fem ;) Nu har jag "förmånen" att kunna bli rejält jäkla berusad utan att det märks så mycket utåt. Men jobbets sommarfest för några år sen (fö en skandalös historia överlag) så jag minns inte när jag var så himla full senast. Ni som känner till Uppsala så jag skulle gå från Flustret till Scandic vid Dragarbrunn. Det tog mig 1.5 h och jag var nere vid stationen på vägen. Riktigt vilken väg jag gick är oklart men fel var den ;) Sen vände jag på mitt rumsnummer och undrade var våning 8 tagit vägen. Host...

Nu innebar det inget värre än så - men det är för jag har "tur" så. Jag var lika berusad som en av cheferna som dels gjorde bort sig med besked, var väldigt nära att trilla i Svandammen, blev utkastad pga fylla osv. Men det märktes mindre utåt på mig.

Så hur kunde jag, 30+ blir SÅN då? Tja länge sen jag drack, sitta ner och dricka under glatt småprat, en cider som utan min medverkan magiskt byttes ut när den var slut och snälla arbetskompisar som tyckte "men har du aldrig smakat mojito? Det måste du" och vips stod en framför mig. Det var gott ;)

Jag kan inte känna att jag har några större alkoholproblem faktiskt. Trots att jag var lika full som "kissa i rabatten och ramla i ån" människorna. Det bara syns mindre på mig.
 
Förlåter du eller är det en dealbreaker?

(Helt hypotetisk historia, är mest nyfiken på var gränsen går för att förlåta och lita på "att det aldrig händer igen". Om du skulle förlåta-var går din gräns för att du skulle gå?)
Råka dricka sig full kan man göra av olika anledningar. Om det är så att han mått dåligt och är stressad osv så kan jag förstå att det kan bli mycket. Konjak är trots allt lätt att bli full på och råkar man dricka såpass så slår det till ganska fort, misstag händer. Händer det dock ofta att han alltid dricker lite för mycket så hade jag blivit ganska less på det.
 
Om jag skulle upp tidigt för att jobba hade jag blivit irriterad på att vännerna väckte mig. Vad ska jag göra som inte de kan göra liksom? Det är ju de som har suttit och supit med partnern och inte jag.
Såhär känner jag med!

Jag kan väl dessutom tycka att om han nu blev så full, så hade de väl kunnat stoppa supandet lite tidigare (om de är så "propra" som TS säger i trådstarten). Inte för att det eg är deras ansvar, utanför sig egen skull liksom.
 

Liknande trådar

Relationer Jag fick en fråga från min partner här om dagen, som gjorde mig lite bestört... Han frågade vad jag skulle med honom till om det inte är... 2
Svar
31
· Visningar
2 970
Relationer Varning för långt desperat inlägg. Jag vet inte hur jag ska börja. Jag och min sambo skaffade en gård för några år sedan. Det blev så... 4 5 6
Svar
106
· Visningar
11 798
Senast: corzette
·
Skola & Jobb Dramatisk rubrik men det är så det känns :cry: Är inne i en djup kris och det känns som att jag håller på att förlora fotfästet. Jag...
Svar
3
· Visningar
1 391
Övr. Barn Det sägs ju vara ganska vanligt men vi känner oss verkligen helt ensamma. Vår gosse fyller 6 i sommar och kissar fortfarande mycket på... 2
Svar
27
· Visningar
2 104
Senast: Amha
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp