Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag har inga direkta erfarenheter av alkoholism i uppväxten, men jag håller med dig. Den som gör något dumt och sedan enbart förmår hantera det med gråt och ånger, den har en del kvar att lära (och det får den gärna göra utan min närvaro).Just det där med den extrema ångern, gråtandet osv gör allting bara värre för mig eftersom det är en grej som jag minns tydligt från min uppväxt.
Nej, nej, nej.
Visst är det så, och i efterhand så har min sambo också sagt att det verkar troligt då han aldrig sett mig sån varken förr eller senare. Men ångesten över den kvällen har jag kvar, och jag vill aldrig mer behöva uppleva den; oavsett anledning. Jag har över lag blivit mer försiktig när jag är ute, har stenkoll på drinkar/öl osv.@Fritidsryttare: Fast blev du drogad (vilket verkar troligt) så var det ju inte ditt fel utan idioten som hade i något i din drink.
Jag hade bett partnern att söka hjälp för sina alkoholproblem. Fast å andra sidan kan jag inte ser mig själv med en partner som jag måste förmana att bete sig när vi hälsar på vänner.
Fast är det så konstigt att man reagerar på det sättet om partnern på riktigt reagerar som om den ska lämna pga misstaget. Klart man kan bli desperat i ett sådant läge.Just det där med den extrema ångern, gråtandet osv gör allting bara värre för mig eftersom det är en grej som jag minns tydligt från min uppväxt.
Nej, nej, nej.
Å andra sidan så skyller partnern på jobbet. Frågan är om hen drack för att orka med stressen på jobbet eller är hen så utarbetad att hen inte klarar av alkoholen som hen borde?"Hej doktorn, jag är 40+ och har en gång på 20 år råkat helt missbedöma både spriten och dagsformen, så jag drack mig redlöst berusad och skämde ut mig. Jag skäms enormt för detta och har ingen avsikt att göra om det. Kan jag få hjälp?"
Undrar vad hjälpen består i om det är en engångsföreteelse - en uppmaning att tänka sig för lite mer nästa gång och ta varannan vatten/ta det lugnt med starksprit sittandes?
Å andra sidan så skyller partnern på jobbet. Frågan är om hen drack för att orka med stressen på jobbet eller är hen så utarbetad att hen inte klarar av alkoholen som hen borde?
Du och din partner sen ett år tillbaka ska till en av dina vänner på middag och sen sova över där. Dagen efter har du jobb att göra tidigt på morgonen. Du förklarar för din partner på vägen dit att de här vännerna betyder otroligt mycket för dig, de är lite äldre och noggranna med "god uppfostran" och vett och etikett. När ni kommer dit börjar det med att din partner bara sätter sig i en soffa och är inte särskilt social. Middagen flyter okej och eftersom du ska jobba tidigt vill du gå och lägga dig tidigt, men din partner följer inte med-hen vill dricka lite konjak. Du går och lägger dig.
Mitt i natten väcker en av dina vänner dig. Din partner har blivit knallpackad, gått ut och däckat i trädgården och de får inte liv i hen. Du lyckas väcka hen och få upp hen till ert rum. Du kan inte sova eftersom partnern andas konstigt i fyllan. Efter ett tag vaknar partnern till och vill kissa. Du får avvärja att detta sker i en garderob och leda in på en toa som blir helt nerkissad.
Dagen efter far du på jobbet, ber dina vänner sätta partnern på ett tåg hem när hen väl vaknar till liv. När du och partnern till slut träffas och pratar med varandra minns hen ingenting av vad som hänt. Du berättar och partnern är extremt ångerfull, gråter och säger att det är mycket på jobbet just nu och hen känner sig stressad. Det kommer aldrig hända igen bedyrar hen.
Förlåter du eller är det en dealbreaker?
(Helt hypotetisk historia, är mest nyfiken på var gränsen går för att förlåta och lita på "att det aldrig händer igen". Om du skulle förlåta-var går din gräns för att du skulle gå?)
Fast hur gör man ett misstag ogjort?Jag har inga direkta erfarenheter av alkoholism i uppväxten, men jag håller med dig. Den som gör något dumt och sedan enbart förmår hantera det med gråt och ånger, den har en del kvar att lära (och det får den gärna göra utan min närvaro).
Nej, det går ju inte. Men den sortens misstag vid 40+, ja, det hade krävts lite jobb från mannens sida, det hade det. Gråt och ånger räknar jag inte ens till det där jobbet.Fast hur gör man ett misstag ogjort?
Fast är det så konstigt att man reagerar på det sättet om partnern på riktigt reagerar som om den ska lämna pga misstaget. Klart man kan bli desperat i ett sådant läge.
Oj, gäller att vara tålig då. Att inte visa känslor osv över misstag som görs. Att tappa respekt för någon som visar känslor är lågt och lite kallt tycker jag.Att lipa och hålla på skulle göra att jag tappade respekten totalt för människan faktiskt.
Oj, gäller att vara tålig då. Att inte visa känslor osv över misstag som görs. Att tappa respekt för någon som visar känslor är lågt och lite kallt tycker jag.
I mina ögon så är du kall på det sättet ja. För mig betyder det det, sen att du inte anser att du är kylig är ju en annan sak. Att inte visa känslor ifall partnern reagerar så starkt för ett enda misstag är inte alls konstigt. Tycker det är hyfsat naturligt faktiskt.Ja, det gäller att vara tålig.
Visa gärna känslor men att böla och hålla på för denna grejen är som sagt inget som ger mina sympatier.
Att jag inte är som du betyder inte att jag är kall.
I mina ögon så är du kall på det sättet ja. För mig betyder det det, sen att du inte anser att du är kylig är ju en annan sak. Att inte visa känslor ifall partnern reagerar så starkt för ett enda misstag är inte alls konstigt. Tycker det är hyfsat naturligt faktiskt.
En bra relation kastar man inte bort så lättvindigt. Då är den nog inte så bra från början.
Jag tycker att det är skillnad på att visa känslor och fylleångestgråta. Det sistnämnda handlar mer om egoism än ånger inför den andra personen.I mina ögon så är du kall på det sättet ja. För mig betyder det det, sen att du inte anser att du är kylig är ju en annan sak. Att inte visa känslor ifall partnern reagerar så starkt för ett enda misstag är inte alls konstigt. Tycker det är hyfsat naturligt faktiskt.
En bra relation kastar man inte bort så lättvindigt. Då är den nog inte så bra från början.
Nej för jag skriver inte bara om dig där, jag tycker allmänt att folk kastar bort en bra relation för lätt om det är kört för ett misstag. Och jag tycker det är kallt och rått att kasta bort någon för ett misstag.Men sluta skriva man när du menar du.
Du kastar inte bort, andra kanske gör det utan att det behöver vara fel.
Tycker du är väldigt dömande mot de som inte tycker som du.