Hur hantera misslyckanden?

[Hedinn]

Jag tröstar mej lite med att försöka hitta någon som har varit värre än mej. Än så länge har jag hittat en som gjorde ett misstag som kostade 700 000.

Men vissa saker tar hårdare än andra. Mentala käftsmällar inför kommande liknande situationer. Och acceptera att man gör fel. Kan visserligen vara svårare om någon skadats för att man gjort fel men är det materiella skador så går det alltid att reparera

Fast misstag och misslyckanden är ju inte samma sak. Ett upplevt misslyckande behöver inte alls vara att man gjort fel, utan helt enkelt att man inte nådde upp till den nivå man förväntade sig, där man lagt ribban för minsta acceptabla resultat.

För många av oss är det nog inte heller att man gjorde dåligt ifrån sig och behöver bli bättre nästa gång, utan att man gjorde alldeles tillräckligt bra ifrån sig men la ribban orimligt högt. Och då är det ju snarare förväntningarna på sig själv man behöver förändra, framför att ”bara” lära sig acceptera ett misslyckande.

 

[Raderad medlem 6459]

@Hedinn Exakt! Det är snarare så att jag har oerhört höga krav på mig själv, det är så viktigt för mig att alltid prestera 100%, att inte bara vara okej eller bra utan alltid göra saker och ting perfekt. Och sen nästan alltid när jag lyckas väldigt bra så tänker jag att "åh, då måste (uppgiften) varit enklare än jag trodde". Dvs när jag faktiskt presterar väldigt bra så tänker jag att det var för att det var lätt, inte för att jag var duktig liksom. Så oavsett hur det blir så kan jag sällan känna "fan vad bra gjort!".

 

[Hedinn]

@Hedinn Exakt! Det är snarare så att jag har oerhört höga krav på mig själv, det är så viktigt för mig att alltid prestera 100%, att inte bara vara okej eller bra utan alltid göra saker och ting perfekt. Och sen nästan alltid när jag lyckas väldigt bra så tänker jag att "åh, då måste (uppgiften) varit enklare än jag trodde". Dvs när jag faktiskt presterar väldigt bra så tänker jag att det var för att det var lätt, inte för att jag var duktig liksom. Så oavsett hur det blir så kan jag sällan känna "fan vad bra gjort!".

Förstår precis. Min lägstaribba är ofta vad andra har som mål, vilket ju är mer rimligt. Den främsta bieffekten av det är att jag blir extremt besviken på mig själv om jag inte når dit, och om jag når över så blir jag bara lättad... Det normala (eller åtminstone optimala) är ju att faktiskt bli glad över såna prestationer, eller att lyckas med nåt. Så jag tror ju att det framför allt är den biten man behöver jobba på, det är ju annars som bäddat för att bli utbränd om man ständigt lever med den pressen på sig själv och bara ser misslyckanden utan att ha en samling med bra prestationer att väga upp det med, för de bra prestationerna blir neutrala.

Sen suger det lite extra mycket att jag fattar allt det här och ser det så extremt tydligt men ändå inte bara kan förändra det.

 

[pollex]

Jag är oerhört rädd för att misslyckas - så pass rädd att det blir en självuppfyllande profetia i form av att jag inte gör saker som jag egentligen vill (och borde göra). Resultatet är att jag inte misslyckas, men det i sig är ju det ultimata misslyckandet, eftersom jag inte vågar utmana mig och därför stagnerar.

Jag har inget bra svar på hur man lägger det åt sidan eftersom jag - uppenbarligen - är mycket dålig på det. Men jag tror att man måste börja våga misslyckas lite mer för att avdramatisera det och att inse att livet oftast inte står och faller med att man misslyckas i en prestation, utan att man kan se det som tillfällen att lära sig och utveckla sig. Det är åtminstone ungefär där jag befinner mig i processen när det kommer till att våga misslyckas. Jag tror också att man ska våga prata om sina misslyckanden. Själv är jag en hopplös - riktigt, riktigt hopplös - person som håller känslor av misslyckanden för mig själv och inte yppar dem för någon. Jag tror att nu är den första gången i mitt liv som jag faktiskt gör det.

Det kändes faktiskt riktigt bra att skriva det här! Tack för en viktig tråd och jag hoppas att du och jag och alla andra hittar vägar att hantera känslor och rädslor som misslyckanden ger upphov till.

Det här fick mig att tänka på en bok jag läste rätt nyligen, Mindset av Carol Dweck. Den handlar om skillnaden mellan ett statiskt och dynamiskt mindset (inställning skulle jag väl kanske säga på svenska om det vore upp till mig ), och också om hur man med rätt enkla medel kan påverka sig själv att få ett mer dynamiskt mindset. Lite predikande ibland, men jag tror ändå att den kan vara läsvärd om man känner att man hindrar sig själv att prova nya saker på grund av rädslan att misslyckas

 

[Philosophia]

Det här fick mig att tänka på en bok jag läste rätt nyligen, Mindset av Carol Dweck. Den handlar om skillnaden mellan ett statiskt och dynamiskt mindset (inställning skulle jag väl kanske säga på svenska om det vore upp till mig ), och också om hur man med rätt enkla medel kan påverka sig själv att få ett mer dynamiskt mindset. Lite predikande ibland, men jag tror ändå att den kan vara läsvärd om man känner att man hindrar sig själv att prova nya saker på grund av rädslan att misslyckas

Tack för tipset!
Fast egentligen är det inte nya saker som jag inte gör. Där har jag inga rädslor för att misslyckas, utan det gäller mer saker som jag förväntas göra bra. Nya saker ger jag mig gärna in på med motiveringen "Hur svårt kan det vara?".

 

[Raderad medlem 6459]

Sen suger det lite extra mycket att jag fattar allt det här och ser det så extremt tydligt men ändå inte bara kan förändra det.

Haha jag vet! Men jag tänker att vill man faktiskt ändra på det så är nog terapi typ enda sättet. Gärna KBT. För det räcker inte att man kan intellektuellt förstå saker, man måste typ programmera om sig.

 

[Hedinn]

Haha jag vet! Men jag tänker att vill man faktiskt ändra på det så är nog terapi typ enda sättet. Gärna KBT. För det räcker inte att man kan intellektuellt förstå saker, man måste typ programmera om sig.

Jag vet, jag håller på, men jag vill ju ha en lösning nuuu.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag vet, jag håller på, men jag vill ju ha en lösning nuuu.

Jag med .

 

[Petruska]

Tack för tipset!
Fast egentligen är det inte nya saker som jag inte gör. Där har jag inga rädslor för att misslyckas, utan det gäller mer saker som jag förväntas göra bra. Nya saker ger jag mig gärna in på med motiveringen "Hur svårt kan det vara?".

Där har jag en liten separat noja. Jag gör också gärna en del saker som jag egentligen inte kan, just i tanke att "hur svårt kan det vara"? Om jag sedan när det är klart uppfattar att jag lyckades, kan jag senare börja noja över att det nog inte var bra nog och att mina brister ändå lyste igenom. Alltså lång tid senare.

 

[Tassetass]

@HedinnOch sen nästan alltid när jag lyckas väldigt bra så tänker jag att "åh, då måste (uppgiften) varit enklare än jag trodde". Dvs när jag faktiskt presterar väldigt bra så tänker jag att det var för att det var lätt, inte för att jag var duktig liksom. Så oavsett hur det blir så kan jag sällan känna "fan vad bra gjort!".

Det där lider jag också av. Senast idag fick jag till mig att jag hade gjort ett bra jobb med en grej jag tyckte var rätt knepig. Min första tanke var precis som för dig, "Då var det kanske inte så knepigt som jag trodde".

 

[Myzan87]

Fast misstag och misslyckanden är ju inte samma sak. Ett upplevt misslyckande behöver inte alls vara att man gjort fel, utan helt enkelt att man inte nådde upp till den nivå man förväntade sig, där man lagt ribban för minsta acceptabla resultat.

För många av oss är det nog inte heller att man gjorde dåligt ifrån sig och behöver bli bättre nästa gång, utan att man gjorde alldeles tillräckligt bra ifrån sig men la ribban orimligt högt. Och då är det ju snarare förväntningarna på sig själv man behöver förändra, framför att ”bara” lära sig acceptera ett misslyckande.

Fast för mej är det ett misslyckande när jag gör misstag? Särskilt när jag borde vetat bättre om jag bara hade tänkt igenom saken ordentligt innan och inte tagit förhastade beslut.
Men för mej känns det lättare att komma över misslyckandet om jag vet att misstaget inte är i närheten av så illa som någon annans misstag, att jag inte har gjort bort mej så totalt utan att jag faktiskt har tänkt på de stora hela så det mesta har gått bra.

 

[Egen]

Jag funderar på om man är rädd för att vara misslyckad i andras ögon eller för sig själv....

 

[Raderad medlem 6459]

Det där lider jag också av. Senast idag fick jag till mig att jag hade gjort ett bra jobb med en grej jag tyckte var rätt knepig. Min första tanke var precis som för dig, "Då var det kanske inte så knepigt som jag trodde".

Exakt sådär. Så fort jag lyckas med något så tappar det värde för mig typ (förutom mitt körkort, det är jag stolt som fan över ), jag är alltid jätteorolig inför tentor till exempel och sen när jag får högsta betyg så förutsätter jag att det var jättelätt och att betyget inte är värt nåt för vilken idiot som helst hade kunnat klara det.

Jag vill inte ens vara typen som bryr mig om betyg!

 

[Kattennizze]

Jag funderar på om man är rädd för att vara misslyckad i andras ögon eller för sig själv....

Jag funderar på om man är rädd för att vara misslyckad i andras ögon eller för sig själv....

I andras, tror jag. Jag lider av bluff-syndromet, dvs att jag på jobbet förutsätts ha en viss kompetens inom ett visst område men jag tycker mest jag är rätt korkad. Men ingen annan på jobbet har greppat att jag är en bluff, liksom...

 

[Seabaz]

Ja. Hur hanterar ni misslyckanden? Det kan vara vad som helst - relaterat till hästen eller studier eller jobb eller någon hobby. Hur borstar ni av er och tar er vidare? Hur gör ni för att inte gräva ner er? Hur gör ni för att inte känna att hela ert värde står och faller med den prestationen?

Jag tror jag har misslyckats med något som var väldigt viktigt för mig och jag kan inte sluta älta det. Tänker på det varje morgon när jag vaknar, varje kväll innan jag somnar. Får ont i magen när jag tänker på det och får som hjärtklappning. Känner mig helt enkelt rätt misslyckad. Så hur ska jag göra för att kunna lägga det åt sidan och rycka upp mig?

Skriv ner det på ett dokument på datorn som om du skriver ett brev. Förklara vad som hänt, hur du känner och vad du vill säga. Sedan sparar du det på datorn.

Vips. Så har du fått ur dig det hela.

 

[Raderad medlem 6459]

@Seabaz Det funkar inte riktigt för mig tror jag :/.

Däremot @starcraft , ditt tips fungerade SÅ bra! Jag anstränger mig nu för att berömma mig själv när jag kommer på mig själv med att älta det. Det blir nästan så att jag får till en positiv känsla då, att oj vad bra att jag noterar när jag gör det, och jag känner nästan omedelbart att ångestnivån går ner. Det är ju en lösning i stunden och inte en som fixar problemet helt och hållet såklart men det är så himla skönt att ha nåt att göra när jag känner att det drar igång. Så tack .

 

[Freazer]

Ja. Hur hanterar ni misslyckanden? Det kan vara vad som helst - relaterat till hästen eller studier eller jobb eller någon hobby. Hur borstar ni av er och tar er vidare? Hur gör ni för att inte gräva ner er? Hur gör ni för att inte känna att hela ert värde står och faller med den prestationen?

Jag tror jag har misslyckats med något som var väldigt viktigt för mig och jag kan inte sluta älta det. Tänker på det varje morgon när jag vaknar, varje kväll innan jag somnar. Får ont i magen när jag tänker på det och får som hjärtklappning. Känner mig helt enkelt rätt misslyckad. Så hur ska jag göra för att kunna lägga det åt sidan och rycka upp mig?

Vissa misslyckande tar hårdare än andra. Är du helt säker på att det är 100% kört? Jag försöker oftast rätta till det men går det inte så tänker jag att det var jättejobbigt och tråkigt det blev som det blev men går det inte att ändra på så får jag lägga det bakom mig och inte göra om samma misstag.

 

[Raderad medlem 6459]

Vissa misslyckande tar hårdare än andra. Är du helt säker på att det är 100% kört? Jag försöker oftast rätta till det men går det inte så tänker jag att det var jättejobbigt och tråkigt det blev som det blev men går det inte att ändra på så får jag lägga det bakom mig och inte göra om samma misstag.

Jag är 100% säker men har inte fått det bekräftat än. Men jag tänker att tråden funkar generellt också .

 

[Freazer]

Jag är 100% säker men har inte fått det bekräftat än. Men jag tänker att tråden funkar generellt också .

Så länge det inte är bekräftat finns det en chans
Försök att rädda det, om inte så fundera på vad du kunde gjort annorlunda, om du ens hade kunnat göra ngt annorlunda. Lägg inte tid på att må dåligt utan försök lägg det bakom dig och gå vidare.

 

[Raderad medlem 6459]

Så länge det inte är bekräftat finns det en chans
Försök att rädda det, om inte så fundera på vad du kunde gjort annorlunda, om du ens hade kunnat göra ngt annorlunda. Lägg inte tid på att må dåligt utan försök lägg det bakom dig och gå vidare.

Tack!