Hur hantera misslyckanden?

[Raderad medlem 6459]

Jag funderar på om man är rädd för att vara misslyckad i andras ögon eller för sig själv....

Missade din post! För mig är det tudelat. Å ena sidan är det viktigt för mig att prestera, för annars vet jag inte riktigt vem jag är. Men när jag misslyckas så är det gentemot mina närstående jag tycker att det känns jobbigast: jag känner att jag sviker alla när jag är "dålig" och "misslyckas". Det är inte att jag är rädd att nån ska tycka att jag är dålig eller misslyckad utan mer att jag får dåligt samvete gentemot dem, att jag har ett ansvar att vara bra för deras skull. Nåt sånt!

 

[Hedinn]

Jag funderar på om man är rädd för att vara misslyckad i andras ögon eller för sig själv....

För min del är det främst för mig själv. Finns säkert lite indirekt påverkan, men andras krav på mig påverkar mig inte i närheten av lika mycket som mina egna. Och i 9 fall av 10 anser inte ens andra att jag har misslyckats i de fall där jag ser ett misslyckande.

 

[Emale]

Jag hade mycket problem med detta tidigare. Så mycket att jag gjorde ALLT för att lyckas med ALLT på fritiden och på arbetet. Misslyckades jag med minsta lilla så skällde jag på mig själv och såg till att anstränga mig än mer nästa gång.

Det slutade med att jag brände ut mig och det var ett helvete.

Jag tvingades gå i terapi och då lärde jag mig att bygga upp min självkänsla och att inte hänga upp den på det jag presterade. Jag har också lite andra värderingar idag. Jag vet att det viktigaste är inte att jag är perfekt utan att jag är frisk och mår bra och därför kan jag skaka av mig misslyckanden genom att tänka ”Jaha, det där blev inte så bra.”

Jag lär mig ju fortfarande av misslyckanden men jag tar inte på mig skuld och skam för dem. Istället för att tänka att jag måste bli bättre så tänker jag mer på att försöka skapa förutsättningar för att jag ska lyckas. Där ingår att jag mår bra! Och kan jag inte påverka förutsättningar (tex för att jag får en uppgift av någon för sent för att det ska gå eller att jag får influensa eller whatever som jag inte kan påverka) - Ja då blir det ett dåligt resultat helt enkelt men det är ok och jag mår bra ändå.

 

[Miran]

Detta var till och med bara en bokgrupp, ett forum för bokläsare. Och att gå i svaromål mot dem verkar ogörligt. Är man SÅ känslig kanske man inte ska utsätta sig för att skriva böcker. (Slut på OT för min del)

Får väl tillägga, precis som jag skrev tidigare, att jag känner författare som verkligen tar extremt illa vid sig av negativa recensioner av alla de slag. Jag har svårt att förstå hur de orkar utsätta sig för det hela tiden. Själv är jag tack och lov inte så känslig på just den punkten. (det finns andra)