Hur hantera vän med psykisk ohälsa?

[Sryoqwe]

Triggervarning självskadebeteende/ relaterat till självmordstankar

Jag har en vän som jag pratar med en hel del online, enbart i grupp. Vänlig människa, väldigt uppmuntrande men mår väldigt dåligt psykiskt och har endast oss som hjälp. Detta resulterar i att hon väldigt ofta helt plötsligt kan skriva "hjälp" och "döda mig", prata om att göra diverse sorter av självskadebeteende (hotar inte om det utan mer säger det, vet att hon även gör det) kan vara mitt i en vanligt konversation. Det är inte två gånger per dag utan närmre två-tre per timme detta händer och jag vet inte hur jag ska hantera det. Jag vet att hon vill att vi ska säga till henne att vi inte kommer mörda henne, hur bra hon är och så vidare men jag blir något trött på detta beteende även om jag kan förstå orsaken. Säger någon något minsta fel som skulle antyda på att hon är något maskulin (hon är trans) är det full panik, något jag visserligen kan förstå delvis då jag har viss egen erfarenhet av dysfori men hon har det i väldigt hög grad och kan inte hantera det själv överhuvudtaget.
Hon skulle behöva proffesionell hjälp, vi är inte mer än ett gäng ungdomar som dessutom är i helt andra länder, men det kommer hon inte få pga föräldrarna som även aktivt bidrar till sämre mående.

Vad kan jag göra? Jag vill hjälpa henne och känner inte att jag kan säga något till henne då hon kommer må sämre av detta, känner mig elak av att inte svara men är helt ärligt inte intresserad av att hålla konstant terapi heller. Alla tankar är välkomna.

Jag önskar dock ej kommentarer om att det är en hittepåmänniska, dels tror jag inte det av olika anledningar och dels är det säkrare att utgå från att det hon säger stämmer.

 

[Nahar]

Hur gammal är hon? Har du någon form av kontaktinformation (namn, stad etc)? Vad du i sådana fall kan göra är faktiskt att ringa 112. Det behöver inte vara pågående självmordsförsök för att få hjälp på psykakuten, utan bara att en är en fara för sig själv.

Finns det fungerande transvård i landet där hon bor? Någon systerorganisation till RFSL eller transammans (du kan kontakta dessa och fråga)? Det finns även organisationer som hjälper HBTQ-personer att fly, till exempel Rainbow Railroad.

Du behöver inte och kan inte vara ett konstant stöd. Det du kan göra är att ge tips och kontakter, finnas där som vän och medmänniska men inte för det svara på varenda hemska meddelande. Och slutligen, det är helt okej att ta dig ur detta sammanhang om det tynger dig för mycket.

 

[athena_arabians]

@Aliisa: Jag håller verkligen med om allt @Nahar skriver och speciellt det sista. Det är jättefint att du vill vara där för din vän men du är själv väldigt ung så du ska inte känna att du ska ta mer ansvar än du själv mäktar med. Var rädd om dig

 

[GotAsecret]

Vad fint av dig!
Många vänder sig till internet och digitala vänner just för att de känner sig trygga med det - ,men se upp så att du själv inte dras ner i det, det är väldigt lätt hänt, för att man så gärna vill hjälpa.

Har du något stöd i det här?
Jag hänger med folk digitalt dagligen, har mött många i samma situation som du och din vän, och det bästa man kan göra är egentligen att "sätta ner foten" innan det går för långt och agera, tillsammans med din vän.
Berätta vilka alternativ du hittat och fråga om du kan få hjälpa henne att kontakta någon. Och ta det i hennes takt. Självklart kan du fortsätta lyssna och stötta i den mån du orkar och vill. Du har inga skyldigheter gentemot henne och du ska inte behöva bära hela ansvaret själv.
Ungefär precis det som @Nahar skrev. Det är så viktigt, för din skull!

Och jag tycker definitivt du gör rätt som tar det på allvar, de "fall" som enbart handlar om uppmärksamhet - och inte ett bakomliggande rop på hjälp/stöd egentligen är relativt få. Oftast finns det bakomliggande orsaker.
Om du inte har några kontaktuppgifter till henne, kanske någon annan har som du kanske kan kontakta om det uppstår en nödsituation, för att underlätta vid nödsamtal?

Familjeproblem är så svårt! Ibland kan det vara känslostyrt - att man kanske tänker att de ändå inte kommer bry sig, de kommer inte hjälpa, de kommer bara göra det värre, de kommer bli ledsna. Men att de egentligen vill hjälpa, om de skulle få chansen.
Eller så är det illa, och då skulle hon ju behöva komma därifrån fortast möjligt. Oavsett om det är känslostyrt eller "allvar" så har man rätt att vara trygg i sitt hem.

Om hon har svårt att prata om det, kanske hon kan skriva till någon av de kontaktalternativ som finns?
De flesta borde kunna vara tillgängliga på mail. Om hon "bara" lyckas få till en första kontakt med någon är det ju ett stort steg i rätt riktning.

Du skriver att ni är från olika länder, bor ni båda i Sverige? Om inte, kan det finnas några liknande alternativ där hon bor?

Önskar dig all lycka till, var rädd om dig
(Edit: Och jag hoppas helhjärtat att det går bra för din vän! )

 

[Sryoqwe]

Hur gammal är hon? Har du någon form av kontaktinformation (namn, stad etc)? Vad du i sådana fall kan göra är faktiskt att ringa 112. Det behöver inte vara pågående självmordsförsök för att få hjälp på psykakuten, utan bara att en är en fara för sig själv.

Finns det fungerande transvård i landet där hon bor? Någon systerorganisation till RFSL eller transammans (du kan kontakta dessa och fråga)? Det finns även organisationer som hjälper HBTQ-personer att fly, till exempel Rainbow Railroad.

Du behöver inte och kan inte vara ett konstant stöd. Det du kan göra är att ge tips och kontakter, finnas där som vän och medmänniska men inte för det svara på varenda hemska meddelande. Och slutligen, det är helt okej att ta dig ur detta sammanhang om det tynger dig för mycket.

Hon är 16 och bor i Kanada, tror deras transvård är relativt välfungerande men har inte jättebra koll (vet att de har koll på det, bara jag som inte har). Har stad (även mer exakt stadsdel då det är en stor sådan) och fullt juridiskt namn.
Hon har själv sagt att hon inte vill ta något juridiskt med sina föräldrar då hon inte skulle ha en chans, hur väl detta stämmer vet jag ej men hon måste ju vara med på det.

Vet du om Kanadas likvärdighet till psykakuten kan fixa med transvård? De har sagt att i stort sett alla läkarfolk förutom akuten kan.

 

[Nahar]

Hon är 16 och bor i Kanada, tror deras transvård är relativt välfungerande men har inte jättebra koll (vet att de har koll på det, bara jag som inte har). Har stad (även mer exakt stadsdel då det är en stor sådan) och fullt juridiskt namn.
Hon har själv sagt att hon inte vill ta något juridiskt med sina föräldrar då hon inte skulle ha en chans, hur väl detta stämmer vet jag ej men hon måste ju vara med på det.

Vet du om Kanadas likvärdighet till psykakuten kan fixa med transvård? De har sagt att i stort sett alla läkarfolk förutom akuten kan.

Akuten handlar inte om transvården i sig, utan att hon ska få psykologiskt stöd från någon annan än dig. Dysforin kan de inte lösa på direkten men de kan ge den typ av stöd som hon behöver medan hon väntar på vård, den typ av stöd som du inte kan eller egentligen bör ge över internet (för din skull).

Om hennes föräldrar vägrar henne transvård så finns det organisationer i Kanada som kan hjälpa henne, och psykvård som kan stötta tills dess att hon är 18. Jag hade tagit kontakt med RFSL och frågat om de har någon systerorganisation i Kanada eller liknande för transpersoner.

Jag vet att det är hemskt svårt att se närstående lida av bristen på transvård och stöd i familjen. Har själv vänner som fått utstå den väntan och ensamhet det innebär. Det svåraste är att acceptera att en inte kan göra så mycket, det finns ingen trollstav att vifta med för att ge dem vad de behöver för att bli av med lidandet. Endast vården kan göra det. Du kan uppmuntra henne att ta kontakt med samtalsstöd med HBTQ-kompetens (lokala HBTQ-organisationer bör veta var detta finns), att gå på möten och finna vänner som på plats kan vara ett mer direkt stöd med vård och så vidare. I övrigt kan du inte göra mer än att vara en positiv närvaro i hennes liv, göra roliga saker tillsammans som distraherar från det hemska en stund.

Det kan kännas lättare att sätta gränser vad gäller att ta allt det akuta lidandet när du accepterar och förstår att inget faktiskt blir bättre av att du lägger så mycket energi på att svara på samma frågor, upprepa samma konversationer kring lidandet igen och igen. Syrgasmask på dig själv först, alltid.

 

[Sryoqwe]

Vad fint av dig!
Många vänder sig till internet och digitala vänner just för att de känner sig trygga med det - ,men se upp så att du själv inte dras ner i det, det är väldigt lätt hänt, för att man så gärna vill hjälpa.

Har du något stöd i det här?
Jag hänger med folk digitalt dagligen, har mött många i samma situation som du och din vän, och det bästa man kan göra är egentligen att "sätta ner foten" innan det går för långt och agera, tillsammans med din vän.
Berätta vilka alternativ du hittat och fråga om du kan få hjälpa henne att kontakta någon. Och ta det i hennes takt. Självklart kan du fortsätta lyssna och stötta i den mån du orkar och vill. Du har inga skyldigheter gentemot henne och du ska inte behöva bära hela ansvaret själv.
Ungefär precis det som @Nahar skrev. Det är så viktigt, för din skull!

Och jag tycker definitivt du gör rätt som tar det på allvar, de "fall" som enbart handlar om uppmärksamhet - och inte ett bakomliggande rop på hjälp/stöd egentligen är relativt få. Oftast finns det bakomliggande orsaker.
Om du inte har några kontaktuppgifter till henne, kanske någon annan har som du kanske kan kontakta om det uppstår en nödsituation, för att underlätta vid nödsamtal?

Familjeproblem är så svårt! Ibland kan det vara känslostyrt - att man kanske tänker att de ändå inte kommer bry sig, de kommer inte hjälpa, de kommer bara göra det värre, de kommer bli ledsna. Men att de egentligen vill hjälpa, om de skulle få chansen.
Eller så är det illa, och då skulle hon ju behöva komma därifrån fortast möjligt. Oavsett om det är känslostyrt eller "allvar" så har man rätt att vara trygg i sitt hem.

Om hon har svårt att prata om det, kanske hon kan skriva till någon av de kontaktalternativ som finns?
De flesta borde kunna vara tillgängliga på mail. Om hon "bara" lyckas få till en första kontakt med någon är det ju ett stort steg i rätt riktning.

Du skriver att ni är från olika länder, bor ni båda i Sverige? Om inte, kan det finnas några liknande alternativ där hon bor?

Önskar dig all lycka till, var rädd om dig
(Edit: Och jag hoppas helhjärtat att det går bra för din vän! )

Tack för ditt svar!

Pratar ju som sagt med henne i grupp så själv är jag ju inte som så, dock enbart andra ungdomar så är inte riktigt någon som vet hur man egentligen ska göra i denna situation. Jag har väl inget riktigt stöd i det men är glad över att kunna vända mig till buke, visserligen onlinefolk här med men ändock många vuxna vilket känns vettigt istället för enbart ungdomar. Alla vill väl men det blir lätt bara uppstressat och jag är tveksam till om det hjälper något, men vad vet jag. Känns som att många där lätt dras med, jag tror mig vara relativt bra på att hålla det hyfsat distanserat och sansat.

Familjeproblemen är tyvärr riktiga, de försöker aktivt omvända henne till cis vilket ju bara gör allt femton gånger värre. Hon har pratat med dem och bett de ringa för att hon ska få prata med en läkare som kan hjälpa henne, det är det enda de behöver göra och de vägrar... tror definitivt det bästa hade varit om hon kunde komma därifrån snarast möjligt men har ingen aning om hur det är möjligt.

 

[Sryoqwe]

Förstår att det kan vara svårt att svara på men hur svarar man egentligen på någon som gång på gång skriver "Kill me"? Jag förstår att hon har rejäla problem och att detta är hennes sätt att uttrycka det vilket självklart är bra att hon kan men det är inte något vidare trevligt att bli tillfrågad att skada någon heller. Om någon (ej helt seriöst) nämner något om att skada någon hoppar hon snabbt in som frivillig kandidat, något jag är osäker på hur man bemöter.

 

[Nahar]

Förstår att det kan vara svårt att svara på men hur svarar man egentligen på någon som gång på gång skriver "Kill me"? Jag förstår att hon har rejäla problem och att detta är hennes sätt att uttrycka det vilket självklart är bra att hon kan men det är inte något vidare trevligt att bli tillfrågad att skada någon heller. Om någon (ej helt seriöst) nämner något om att skada någon hoppar hon snabbt in som frivillig kandidat, något jag är osäker på hur man bemöter.

På "kill me" hade jag svarat ungefär: "No, I will not and it makes me uncomfortable that you say things like that. I understand things are tough but you're making things tough for us all/for me by saying things like that and I hope that you can stop."

På att hon är frivillig till att skada andra hade jag svarat ungefär: "There is enough violence in the world already, especially against trans people, so we shouldn't be hurting each other and/or others. It makes me uncomfortable to talk about hurting people and it makes me feel unsafe in this space."

Nummer två fungerar i och för sig på nummer ett också. Men du har rätt att sätta gränser oavsett. Jag hoppas att de respekterar dina gränser.

Om du har instagram rekommenderar jag att du följer Alok V Menon om du inte redan gör det. Hen har så väldigt kloka insikter kring våld mot transpersoner och hur en kan bemöta det (inom och utanför communityt).

 

[GotAsecret]

Förstår att det kan vara svårt att svara på men hur svarar man egentligen på någon som gång på gång skriver "Kill me"? Jag förstår att hon har rejäla problem och att detta är hennes sätt att uttrycka det vilket självklart är bra att hon kan men det är inte något vidare trevligt att bli tillfrågad att skada någon heller. Om någon (ej helt seriöst) nämner något om att skada någon hoppar hon snabbt in som frivillig kandidat, något jag är osäker på hur man bemöter.

Oh, jag förstår. Är ni samma "gäng" jämt eller är det blandat? Egentligen kanske det inte spelar någon roll, men jag tänkte om hennes beteende ändras något om det kommer in nya?
Har du någon övrig kontakt med de andra i gruppen, eller är det bara gruppchatten? Tänkte om du visste något om hur de andra känner?
Om de dras med eller tycker det är läskigt är det jättebra om du vågar/vill säga till henne på något sätt - Nahar säger det återigen så bra...jag hade nog också sagt ungefär så.

Det är ju egentligen inte ditt ansvar, men jag hade själv inte kunnat låta bli att agera, så jag förstår dig verkligen och jag vet hur maktlös/frustrerad man kan bli när man inte kan göra så mycket mer än bara lyssna och stötta, i den mån man orkar.
Men där kanske det gör stor skillnad på att jag är vuxen, att lägga så mycket ansvar och tyngd på sig själv/någon som är så ung blir inte bra, det behövs vuxna.

Jag vet också hur det känns när det tar över i ens tillvaro så att man till slut själv lever i det och tänker för mycket på hur man ska kunna göra något annorlunda för personen, vad man kan göra och ungefär vända ut och in på sig själv.
Och man nästan skäms om man inte svarar/är tillgänglig när det behövs.
DET är det sämsta man kan göra, där får man rycka i nödbromsen och backa. För sin egen skull.

Jag har själv pratat med unga/unga vuxna som inte får något stöd hemifrån, som inte får söka hjälp "Du mår inte så dåligt" "Varför skulle det hjälpa?" "Då blir vi ledsna" eller helt enkelt bara "Nej, det är inte aktuellt" t.ex. (Hittills har jag inte mött någon som inte får av principskäl dock, som det verkar vara för henne)

Buke är, enligt mina gamla erfarenheter, ett tryggt ställe att skriva av sig, ventilera och be om hjälp/tips/råd, så jag hoppas det finns något vi kan göra för dig.
Nu säger jag kanske emot mig själv här däremot, men jag finns ett PM bort om det skulle behövas på något sätt

 

[Sryoqwe]

Oh, jag förstår. Är ni samma "gäng" jämt eller är det blandat? Egentligen kanske det inte spelar någon roll, men jag tänkte om hennes beteende ändras något om det kommer in nya?
Har du någon övrig kontakt med de andra i gruppen, eller är det bara gruppchatten? Tänkte om du visste något om hur de andra känner?
Om de dras med eller tycker det är läskigt är det jättebra om du vågar/vill säga till henne på något sätt - Nahar säger det återigen så bra...jag hade nog också sagt ungefär så.

Det är ju egentligen inte ditt ansvar, men jag hade själv inte kunnat låta bli att agera, så jag förstår dig verkligen och jag vet hur maktlös/frustrerad man kan bli när man inte kan göra så mycket mer än bara lyssna och stötta, i den mån man orkar.
Men där kanske det gör stor skillnad på att jag är vuxen, att lägga så mycket ansvar och tyngd på sig själv/någon som är så ung blir inte bra, det behövs vuxna.

Jag vet också hur det känns när det tar över i ens tillvaro så att man till slut själv lever i det och tänker för mycket på hur man ska kunna göra något annorlunda för personen, vad man kan göra och ungefär vända ut och in på sig själv.
Och man nästan skäms om man inte svarar/är tillgänglig när det behövs.
DET är det sämsta man kan göra, där får man rycka i nödbromsen och backa. För sin egen skull.

Jag har själv pratat med unga/unga vuxna som inte får något stöd hemifrån, som inte får söka hjälp "Du mår inte så dåligt" "Varför skulle det hjälpa?" "Då blir vi ledsna" eller helt enkelt bara "Nej, det är inte aktuellt" t.ex. (Hittills har jag inte mött någon som inte får av principskäl dock, som det verkar vara för henne)

Buke är, enligt mina gamla erfarenheter, ett tryggt ställe att skriva av sig, ventilera och be om hjälp/tips/råd, så jag hoppas det finns något vi kan göra för dig.
Nu säger jag kanske emot mig själv här däremot, men jag finns ett PM bort om det skulle behövas på något sätt

Ja, vi är hyfsat samma personer, omkring 10 aktiva men inte på samma tid pga tidszoner. Tycker inte hon verkar ändra sig vid nya människor (kommer nya då och då, sällan in i våran lilla grupp dock) utan samma sak gäller oavsett vem som är där.
Har inte riktigt någon ordentlig kontakt med de andra någonstans där hon inte är med och jag är inte bekväm med att fråga de i pm även om jag skulle kunna. Är framför allt en annan som engagerar sig väldigt mycket, vet faktiskt inte om det är bra eller inte för honom. Vet inte hur man bäst hjälper någon i den här situationen men tänker spontant att stressa tillsammans inte är det mest effektiva tillvägagångssättet? Beror säkert mycket på individen dock.

Tack