Hur länge ska man inte känna något?

[Fraggel_Tess]

Det är lite mer än ett år sedan jag började söka för depression, men så hade jag börjat med körkortet och vågade inte börja ta tabletterna. Livrädd för biverkningar i och med bilkörning. Jag visste att jag var tvungen att fokusera 110 % om jag skulle reda ut körkortet - det var liksom då eller aldrig! Jag fixade körkortet den 17/7. Mådde bra i några veckor och började jobba, men så sa min underbara kollega upp sig och måendet rasade drastiskt. Gick till en homeopat och började äta naturmedicin som fick mig att må bättre ett tag.

Jag hamnade i ett arbetslag som alla drog åt varsitt håll i och mitt yrke innebar fullt ös och fyllt av konflikter till slut kunde jag inte sova om nätterna utan lipade varenda natt och var ett vrak. I alla fall så kom jag iväg till vårdcentral och fick börja prata med en kbt-terapeut som gav mig sömntabletter och som sjukskrev mig direkt. Detta var då i slutet av september. Och i novembers mitt började jag jobba några procent som gick bra och sedan ökades stadigt efter nyår var jag tillbaks på min procent. Haft en del småbryt längs vägen pga morfar gick bort och jag har fått varenda förkylningsbacillusk som funnits.

Har själv listat ut att sjukdomar påverkar mig liksom när sömnen blir störd. Så fort jag får en rejäl förkylning klarar jag ingen stress alls.

Nu börjar jag hamna på ruta ett ingen. Jag känner ingen glädje för nåt, vill bara vara där det är tyst. Mitt jobb får mig att störtlipa bara jag tänker på det. Har nu varit hemma nu pga feber och får panik av inte känna något. Eller jo jag är konstant arg/lättirriterad/lipsill... Blir man någonsin sitt gamla jag igen? Eller är det bara att inse att jag kommer vara trasig? (Ska tilläggas att jag har jagat min Kbt-terapeut) sen igår som skulle ringa upp mig.

Det jag känner är det sorgliga med det hela är att jag aldrig känner någon glädje. Jag skriver upp tre positiva saker varje kväll för det ska belysa dagen!

 

[EmmaW]

Jag tänker att du ska kolla upp och läsa på om brister i kroppen som uppstår när man blir deprimerad och utsätts för stress. Antidepp kan vara bra på ett sätt men när det inte längre hjälper kan man pröva andra vägar i kombination med terapi. Om jag inte minns fel fick du barn i samma veva? Det är en enorm påfrestning på kroppen och kan orsaka kaos i både kropp och själ och det är lätt att få brist i kroppen som påverkar hur man mår då och vid obalans drar man lätt på sig den ena sjukdomen efter den andra.

 

[Hyacinth]

Det är lite mer än ett år sedan jag började söka för depression, men så hade jag börjat med körkortet och vågade inte börja ta tabletterna. Livrädd för biverkningar i och med bilkörning. Jag visste att jag var tvungen att fokusera 110 % om jag skulle reda ut körkortet - det var liksom då eller aldrig! Jag fixade körkortet den 17/7. Mådde bra i några veckor och började jobba, men så sa min underbara kollega upp sig och måendet rasade drastiskt. Gick till en homeopat och började äta naturmedicin som fick mig att må bättre ett tag.

Jag hamnade i ett arbetslag som alla drog åt varsitt håll i och mitt yrke innebar fullt ös och fyllt av konflikter till slut kunde jag inte sova om nätterna utan lipade varenda natt och var ett vrak. I alla fall så kom jag iväg till vårdcentral och fick börja prata med en kbt-terapeut som gav mig sömntabletter och som sjukskrev mig direkt. Detta var då i slutet av september. Och i novembers mitt började jag jobba några procent som gick bra och sedan ökades stadigt efter nyår var jag tillbaks på min procent. Haft en del småbryt längs vägen pga morfar gick bort och jag har fått varenda förkylningsbacillusk som funnits.

Har själv listat ut att sjukdomar påverkar mig liksom när sömnen blir störd. Så fort jag får en rejäl förkylning klarar jag ingen stress alls.

Nu börjar jag hamna på ruta ett ingen. Jag känner ingen glädje för nåt, vill bara vara där det är tyst. Mitt jobb får mig att störtlipa bara jag tänker på det. Har nu varit hemma nu pga feber och får panik av inte känna något. Eller jo jag är konstant arg/lättirriterad/lipsill... Blir man någonsin sitt gamla jag igen? Eller är det bara att inse att jag kommer vara trasig? (Ska tilläggas att jag har jagat min Kbt-terapeut) sen igår som skulle ringa upp mig.

Det jag känner är det sorgliga med det hela är att jag aldrig känner någon glädje. Jag skriver upp tre positiva saker varje kväll för det ska belysa dagen!

Alltså, varför inte ge antideppen en chans? Jag mår bra på mina, katastrof utan.

 

[lil-sis]

Eftersom du rasar så "lätt" kan det vara klokt att testa piller.

Jag balanserar precis på gränsen men hade möjligheten att välja bort en stor påverkan på mitt mående och dessutom gå ner i tid på jobbet.

Det gör att det fungerar men hade det inte gjort det så hade jag gett mediciner en chans!

 

[martha]

Har du testat sköldkörteln ?

 

[Fraggel_Tess]

Brister och sånt kollades upp i vintras. Alla värden såg bra utom B12 men det äter jag dagligen sedan tre år tillbaks.

 

[Fraggel_Tess]

Alltså, varför inte ge antideppen en chans? Jag mår bra på mina, katastrof utan.

Jo det är därför jag har jagat min läkare och även terapeut idag, men utan framgång.

 

[Fraggel_Tess]

Har du testat sköldkörteln ?

Det gjordes i vintras också!

 

[Fraggel_Tess]

Eftersom du rasar så "lätt" kan det vara klokt att testa piller.

Jag balanserar precis på gränsen men hade möjligheten att välja bort en stor påverkan på mitt mående och dessutom gå ner i tid på jobbet.

Det gör att det fungerar men hade det inte gjort det så hade jag gett mediciner en chans!

Ja jag känner att något måste hända i af. För jag blir ett otrevligt monster här hemma...Gå ned i tid är svårt jobbar 75% redan, men ska byta arbetslag till hösten.

 

[Lavinia]

Brister och sånt kollades upp i vintras. Alla värden såg bra utom B12 men det äter jag dagligen sedan tre år tillbaks.

Hej!

Äter du b12 och ändå var värdena på den dålig? Eller missuppfattar jag dig?

Jag "lider" också av b12-brist och äter mängder av det för att kunna överleva. Utan blir jag som en zombie som inte klarar nån typ av stress alls. Jag är stresskänslig nog som det är.

Låter oavsett vilket som att byta arbetslag är bra, iaf om du är kvar med samma gäng som drar åt olika håll.

/Lavinia, som testat antidepp och inte märkte nån skillnad alls, men jag var ju inte deprimerad till att börja med då.

 

[Squie]

Nu börjar jag hamna på ruta ett ingen. Jag känner ingen glädje för nåt, vill bara vara där det är tyst. Mitt jobb får mig att störtlipa bara jag tänker på det. Har nu varit hemma nu pga feber och får panik av inte känna något. Eller jo jag är konstant arg/lättirriterad/lipsill... Blir man någonsin sitt gamla jag igen? Eller är det bara att inse att jag kommer vara trasig? (Ska tilläggas att jag har jagat min Kbt-terapeut) sen igår som skulle ringa upp mig.

Det jag känner är det sorgliga med det hela är att jag aldrig känner någon glädje. Jag skriver upp tre positiva saker varje kväll för det ska belysa dagen!

Hur har du det med aktivitetsbalansen? Känner du att du har tid över till att vila, att göra saker du gillar, etc?

Möjlighet att byta arbete? Känns det helt ok att byta arbetslag eller kräver det något större? Orkar du att vänta till hösten innan något händer?

Man blir absolut sitt vanliga jag igen..men...det kräver lite arbete. Hur ligger det till med acceptansen? Har du accepterat för dig själv att det är så här just nu? Vilka verktyg har du fått i KBT för att "klara dig själv"? Jobbar ni något med exempelvis tankemönster?

 

[Fraggel_Tess]

Hej!

Äter du b12 och ändå var värdena på den dålig? Eller missuppfattar jag dig?

Det är jag som är dålig på förklara. Värden låg bra när vi kollade sist, men det är förutsatt att jag äter b12vitamin dagligen.

 

[Fraggel_Tess]

Hur har du det med aktivitetsbalansen? Känner du att du har tid över till att vila, att göra saker du gillar, etc?

Möjlighet att byta arbete? Känns det helt ok att byta arbetslag eller kräver det något större? Orkar du att vänta till hösten innan något händer?

Man blir absolut sitt vanliga jag igen..men...det kräver lite arbete. Hur ligger det till med acceptansen? Har du accepterat för dig själv att det är så här just nu? Vilka verktyg har du fått i KBT för att "klara dig själv"? Jobbar ni något med exempelvis tankemönster?

Just nu har jag tappat lusten helt. Orkar knappt läsa, promenera som jag älskar får jag tvinga mig ut på, baka har jag i princip slutat med. Vill helst bara vara hemma i tystnaden utan varken sambo eller barn. Det kändes bra först att få byta arbetslag men idag fick jag besked om att en annan slutat i mitt nuvarande och de som jag skulle gå över till tyckte jag kunde stanna där så de kunde behålla sin vikarie - kändes ju kanske så kul att få veta när man är och krälar långt nere på botten. Jag har sex veckor kvar att arbeta till semester - det borde jag klara av. Jag har nog svårt att acceptera läget är som det är med mitt mående. Verktygen jag har fått är avslappningsövningar, och även hur man ska tänka för ändra tankegången. Jag har plockat bort tv/klockradio ur sovrum för inget ska störa, för utan bra sömn är jag en hemsk människa, går minst trettio minuter för hålla stressnivå nere osv.

 

[vackerdag]

För mig hjälpte starka d-vitamintabletter när jag var i ditt läge. Var tidigare också ofta förkyld och deppade /segade ihop , vintertid särskilt. Om du mår bättre sommartid kan det vara en anledning.

 

[Fraggel_Tess]

För mig hjälpte starka d-vitamintabletter när jag var i ditt läge. Var tidigare också ofta förkyld och deppade /segade ihop , vintertid särskilt. Om du mår bättre sommartid kan det vara en anledning.

Vad åt du för D-vitamin? Det finns ju en hel uppsjö av sånt!

 

[vackerdag]

Jag har från Pure Pharma. Står D3 med stora gröna bokstäver. I någon undersökning var det denna som innehöll de utlovade mängderna d-vitamin. Om du googlar så tror jag apotea har dom, jag brukar beställa.


Har inte lyckats fatta hur man lägger in bilder här.

 

[Squie]

Just nu har jag tappat lusten helt. Orkar knappt läsa, promenera som jag älskar får jag tvinga mig ut på, baka har jag i princip slutat med. Vill helst bara vara hemma i tystnaden utan varken sambo eller barn. Det kändes bra först att få byta arbetslag men idag fick jag besked om att en annan slutat i mitt nuvarande och de som jag skulle gå över till tyckte jag kunde stanna där så de kunde behålla sin vikarie - kändes ju kanske så kul att få veta när man är och krälar långt nere på botten. Jag har sex veckor kvar att arbeta till semester - det borde jag klara av. Jag har nog svårt att acceptera läget är som det är med mitt mående. Verktygen jag har fått är avslappningsövningar, och även hur man ska tänka för ändra tankegången. Jag har plockat bort tv/klockradio ur sovrum för inget ska störa, för utan bra sömn är jag en hemsk människa, går minst trettio minuter för hålla stressnivå nere osv.

Det där låter fullständigt ohållbart om du vill höra min åsikt. Har det rent lagligt gått rätt till? Kan det vara ett fall för facket?

Vad gör att du inte kan acceptera att du mår som du gör? Vad tar emot? Hur mkt stöd har du i omgivningen?

Okey, du har fått verktygen om hur du ska ändra tankegången men har du fått jobba mkt med själva processen att tänka annorlunda? Att se när det är fara o färde för tankarna att hamna i samma banor som de "alltid gör"? Att där ha kunskapen att kunna byta fokus.

 

[Fraggel_Tess]

Jag har från Pure Pharma. Står D3 med stora gröna bokstäver. I någon undersökning var det denna som innehöll de utlovade mängderna d-vitamin. Om du googlar så tror jag apotea har dom, jag brukar beställa.


Har inte lyckats fatta hur man lägger in bilder här.

Kanon! Värt att kolla upp!

 

[lil-sis]

Kanon! Värt att kolla upp!

Ja gör det.

Jag hade konstaterad brist när jag mådde som sämst.

Tror att jag har ätit upp den nu, lär få veta hyfsat snart.

 

[Fraggel_Tess]

Det där låter fullständigt ohållbart om du vill höra min åsikt. Har det rent lagligt gått rätt till? Kan det vara ett fall för facket?

Vad gör att du inte kan acceptera att du mår som du gör? Vad tar emot? Hur mkt stöd har du i omgivningen?

Okey, du har fått verktygen om hur du ska ändra tankegången men har du fått jobba mkt med själva processen att tänka annorlunda? Att se när det är fara o färde för tankarna att hamna i samma banor som de "alltid gör"? Att där ha kunskapen att kunna byta fokus.

Vi har haft huvudskyddsombud på plats. Men i mina tankar så kommer jag byta arbetsplats så fort jag finner något bättre för nu är jag snart klar med lärarlegitimationen (30/6).

Det som jag har svårt att acceptera är att jag är så "klen". En förkylning och jag är oerhört sårbar i psyket. En natt utan bra sömn och det är som en mardröm dagen efter. Saker som jag aldrig skulle brytt mig om annars blir förstorade av mig då som exempel. Det kan vara en kommentar av en bekant eller kollega som får mig att rasa...Det är detta jag har så svårt att acceptera att jag inte klarar av sånt jag har klarat av med bravur tidigare. Stöd i omgivningen har jag. Mamma finns tillhands och sambon gör så gott han kan och vissa kollegor är guld värda.

Jag har fått jobba mycket med själva processen att tänka annorlunda. Det funkar bra när jag är i bra skick, dessvärre mycket dåligt när det är en riktigt dålig dag. Som igår när jag var på botten och krälade redan så kom det fram att jag måste skriva ett yttrande = jag bröt ihop fullständigt istället för att tänka hah det där är jag grym på så där kan de hoppa upp ta sig som jag vanligen gör när jag mår bra. Det är oerhört lätt att fastna i "Jag är värdelös, världen är bättre utan mig osv" de dagarna som är dåliga. Nu är dock ett peppsamtal inbokat nästa vecka hos min Kbt.