Hur länge fortsätter man behandla?

[__sofia__]

Jag har två äldre hundar, som båda börjat få lite problem, och kommer ju de kommande åren behöva besluta när det är nog och när det är dags att avliva. Hur tänker ni?

Hund 1: 9 år (10 i höst), helt frisk hela livet tills sent i höstas då hon började halta på ena bakbenet. Troligtvis artros, och äter nu Previcox på heltid. Pigg och glad, inget ändrat beteende, men svag hälta konstant på bakbenet (jag märker nu inget speciellt när hon varit stilla länge). Testar nu cartrophen, i framtiden är Liberala antagligen också ett alternativ.

Hund 2: 12 år (13 i höst). Varit många gånger hos veterinären innan - korsbandsskada med operation (och skruvar etc i det benet) när hon var 6 år, godartad juvertumör när hon var 7 år, malign lymfom när hon var 8 år, livmoderinflammation när hon var 10 år, drog ut knäckta tänder några månader senare. Hon är inte helt frisk nu, och vi var inne hos veterinären idag för att börja kolla hur hon mår. AV-block med låg puls (osäkert vilken grad) sedan i alla fall 1,5 år sedan, hosta sedan januari, flera juvertumörer varav en ganska stor, eventuellt ljusa slemhinnor, och något verkar inte vara som det ska med bakdelen. Vi tog några blodprover idag, och ska troligtvis in för att röntga lungor och rygg/bakdel nästa vecka. I och med hjärtproblemet undviker jag ju att söva henne om det går.

Den äldre hunden tänker jag är i ett "palliativt" stadie - jag räknar med att hon inte har så länge kvar att leva, men försöker få henne att ha det bra tills dess. Och på den lite yngre, där finns det ju en hel del mer att testa, men även där finns det ju en risk att man om något år står i en situation där det är dags att besluta utan att något plötsligt/akut hänt. Men, när är det nog? När säger man stopp?

 

[Red_Chili]

Personligen, om jag skulle ha en hund som aldrig blir helt fri från hälta så hade jag låtit den somna in.

Upplever du att den andra hunden faktiskt mår bra, eller håller du den vid liv för att det är jobbigt att ta farväl?

 

[__sofia__]

Upplever du att den andra hunden faktiskt mår bra, eller håller du den vid liv för att det är jobbigt att ta farväl?

I höstas skulle jag sagt att hon började bli gammal - svagare bakdel, inte lika mycket ork etc. Fortfarande tillräckligt pigg för att köra en agilitybana på låg hinderhöjd, vi gick någon balansbollskurs, hon debuterade noseworktävling etc.

Men, jag tror också att hon är typen av hund som inte nödvändigtvis visar särskilt mycket när det gör ont. När hon hade livmoderinflammation hade hon väldigt hög snabbsänka men såg inte ut att må dåligt annat än att hon kissade oftare och att det den morgonen var någon vit/gul flytning. När korsbandet gick av var hon blockhalt den kvällen, dagen efter visade hon knappt något. Och så vidare.

Så nu efter att hostan kom, och den andra hundens hälta, och att AV-blocken/pulsen konfirmerades vid vaccinationen, har ju gjort att jag börjat fundera mer hur hon mår. Och om det är normalt åldrande som gör att hon inte orkar lika mycket, eller något annat.

På ett sätt har jag de senaste fyra åren, sedan hon fick cancern, räknat med att hon snart kommer avlivas (jag skaffade ju till och med hund nummer tre då av den anledningen). Men sedan har hon klarat allt bättre än väntat. Och det har ju då känts som mer självklara saker - att låta henne somna in om cancern kom tillbaka snarare än att behandla, att om det blir komplikationer vid livmoderinflammationsoperationen låta henne somna in, etc. Men så här när det är många småsaker men inget akutakut? Det känns svårare då att ta beslutet.

 

[Nepenthe]

Om en utgår helt från hunden, ser till deras vardag. Är de glada genuint eller visar de på gott humör för att? Psykisk hälsa alltså.

Jag vet inte, svårt att råda andra tycker jag.
Den äldre låter sådär, den yngre beror på hur långt du vill gå o för vems skull.

Sen handlar det lite om hur fästa de är av varandra? Om den yngre kanske inte skulle gynnas av att va kvar om den äldre behöver somna in?

Jag är mer för att ta beslutet innan det blir för illa/akut

 

[__sofia__]

Om en utgår helt från hunden, ser till deras vardag. Är de glada genuint eller visar de på gott humör för att? Psykisk hälsa alltså.

Jag vet inte, svårt att råda andra tycker jag.
Den äldre låter sådär, den yngre beror på hur långt du vill gå o för vems skull.

Sen handlar det lite om hur fästa de är av varandra? Om den yngre kanske inte skulle gynnas av att va kvar om den äldre behöver somna in?

Jag är mer för att ta beslutet innan det blir för illa/akut

Den tredje hunden är lite fäst vid den äldsta, men inte så att hon kommer må dåligt när den äldsta somnar in.

Den yngre av de gamla hundarna hade nog helt ärligt föredragit att vara ensamhund. Det är nog mer risk att det blir mer spänt mellan henne och yngsta när det bara är de kvar.

 

[dobbis]

Jag hade redan tagit bort båda.
Inget kul beslut, men det vi som ska se till att dom har ett bra liv.

 

[Linda_A]

Hostan är oroande på den som har tumörer, jag skulle misstänka spridning. Nioåringen skulle jag behandla så länge hon a) svarar på behandling och b) verkar nöjd med det som är möjligt för henne att göra. Librela brukar ju funka riktigt bra på vissa hundar och om hon inte är högintensiv och behöver rusa runt i skogen för att må bra, så skulle det kännas ok för min del. Men jag ska också villigt erkänna att jag är ingen som avlivar tidigt utan jag vill göra så mycket som det går.

 

[Red_Chili]

Jag hade redan tagit bort båda.
Inget kul beslut, men det vi som ska se till att dom har ett bra liv.

Jag håller med, tyvärr. Möjligen(!) att jag hade provat fler behandlingsmetoder på första hunden, men då skulle det göras direkt och snabbt resultera i hältfri hund.

 

[Bulldoozer]

Jag tar hellre bort mina hundar innan de hamnar i ett skede där de dåliga dagarna blir fler än de bra. Vet hur lätt det är att bli hemmablind och inte se att hunden faktiskt inte ser så rolig ut för utomstående ögon. Den äldre hunden skulle jag ärligt talat nog redan ha övervägt att ta bort, jag personligen kommer inte operera en så gammal hund om den inte är hälsan själv och det är nåt väldigt enkelt ingrepp.

 

[__sofia__]

Hostan är oroande på den som har tumörer, jag skulle misstänka spridning.

Det är en av anledningarna till att vi tänker röntga lungorna - är det fortfarande litet så tror jag inte att man kunde se det, men är det större så lät det som om det borde gå att se (och allmänt kolla lungorna i och med hostan)

 

[__sofia__]

Nioåringen skulle jag behandla så länge hon a) svarar på behandling och b) verkar nöjd med det som är möjligt för henne att göra. Librela brukar ju funka riktigt bra på vissa hundar och om hon inte är högintensiv och behöver rusa runt i skogen för att må bra, så skulle det kännas ok för min del. Men jag ska också villigt erkänna att jag är ingen som avlivar tidigt utan jag vill göra så mycket som det går.

Inte högintensiv som vissa hundar, utan det är i grunden en lugn hund som inte rör sig mer än nödvändigt (vilket gör att fusion funderat på om det varit något underliggande i ryggen hela tiden, men samtidigt har hon också en lugn personlighet). Men, hon är en pudel med tillhörande pudelfnatt ibland, och hon är den hunden som tar "vakta gården" på störst allvar. Dvs hon kan ändå fars runt i trädgården en del, och hade nog inte varit nöjd med att vara instängd i huset för att hon inte ska kunna göra några hastiga rörelser.

 

[__sofia__]

Jag håller med, tyvärr. Möjligen(!) att jag hade provat fler behandlingsmetoder på första hunden, men då skulle det göras direkt och snabbt resultera i hältfri hund.

Senaste veterinärbesöket var veterinären inte nöjd med att det fortfarande gick att se hälta på det sättet, så vi bestämde för att testa Cartropheninjektioner (hon fick sista förra veckan) och se om det går att få upp henne lite mer muskulärt på framförallt den sidan (dvs rehab) då hon blivit ganska omusklad där (och även allmänt tappat muskler senaste tiden). Eftersom jag är lite hemmablind frågade jag två vänner förra veckan, som gick på promenad med oss, om de såg hälta på henne när de kollade lite mer ordentligt. Den ena sa att hon tyckte det såg ut som om hon inte tog för sig lika mycket med ena benet, eller vad man ska säga. Den andra pinpointade diagonala frambenet. Så trots sprutorna går det fortfarande att se att något inte stämmer, så jag får se hur jag gör nu.

(egentligen var det återbesök först om sex månader, men jag tror det var förutsatt att hon blev bättre - just det här att man kan se hälta i varje steg när hon skrittar är det som gör att veterinären vill att det ska fortsatt behandlas mer och att det inte är okej som det är)

 

[EmmaW]

Jag hade krasst valt att ta bort båda hundarna.
Den äldre mår ju inte bra och fler undersökningar ändrar inte utgången, den har ju en hel del som den dras med och då hade jag ställt mig frågan om jag håller djuret vid liv för min egen skull eller för djurets skull. Jag är en sån som vill göra allt, men är också oerhört noga med att djuren ska ha ett bra liv med betydligt fler bra dagar än dåliga. Att ständigt gå omkring med smärta, hälta, hosta osv tar otroligt mycket på djuret och djuren är oerhört duktiga ibland på att dölja både det ena och det andra. Jag vill att mina djur ska avsluta lite med flaggan i topp, jag vill inte att allt ska vara elände för dom den dagen dom somnar in.
Min gamla tik jag tog bort för många år sedan var jättesvårt att bedöma när det var dax, hon var och förblir mitt livs hjärtehund. Jag gjorde som du och frågade mina vänner så jag fick andras åsikter och inte bara min egen. Sen en dag såg jag det i blicken på henne, och då ringde jag veterinären som kom hem till oss och hon somnade in i min famn.

 

[__sofia__]

Den äldre hunden skulle jag ärligt talat nog redan ha övervägt att ta bort, jag personligen kommer inte operera en så gammal hund om den inte är hälsan själv och det är nåt väldigt enkelt ingrepp.

Att hon inte skulle opereras mer bestämde jag då för 1,5 år sedan när hjärtproblemet visade sig första gången (under tiden hon var sövd för att dra ut några tänder som hon knäckt). Det är också därför jag inte gjort något med t.ex. juvertumörerna. Men jag tyckte ändå hon mådde okej i höstas, nu börjar jag bli mer osäker (framförallt eftersom veterinären ju också hittade att hon har inte i bakdelen).

 

[Bulldoozer]

Att hon inte skulle opereras mer bestämde jag då för 1,5 år sedan när hjärtproblemet visade sig första gången (under tiden hon var sövd för att dra ut några tänder som hon knäckt). Det är också därför jag inte gjort något med t.ex. juvertumörerna. Men jag tyckte ändå hon mådde okej i höstas, nu börjar jag bli mer osäker (framförallt eftersom veterinären ju också hittade att hon har inte i bakdelen).

Vad ska röntgen ge svar på som inte kräver nåt slags ingrepp? Om inget allvarligt visar sig mår hon tillräckligt ok i vardagen nu för att allt ska fortsätta som vanligt?
Om svaret på den frågan är nej hade jag personligen avbokat röntgen och bokat tid för sista sprutan om jag ska vara helt krass.

 

[vintervila]

Jag tänker dels att man får försöka sätta sig ner och försöka lyssna ofiltrerat på sin hund - de berättar mer saker för oss än vi tror. Sen vill vi kanske inte alltid höra.

Jag håller med flera andra här - hellre att hunden får avsluta när den mår helt okej, än att den ska behöva må dåligt sin sista tid för att vi inte klarar av att ta beslutet. Vi tog bort vår hund när jag började se på hans små beteenden att saker och ting försämrats. Kass prognos i hans sjukdomsbild, fanns ingenting som sa att han skulle bli bättre från den dagen och framåt (med mer än enstaka dagar). De som inte kände hunden såg det nog inte ens, just för att han var fenomenal på att dölja det.

Så jag tänker att du nog innerst inne har svaret själv, för du känner dina hundar bättre än någon av oss. Sen är det vedervärdiga beslut att ta, men jag anser också att vi är skyldiga våra djur den nåden det faktiskt är att slippa lida.

Stor kram till dig!

 

[__sofia__]

Vad ska röntgen ge svar på som inte kräver nåt slags ingrepp? Om inget allvarligt visar sig mår hon tillräckligt ok i vardagen nu för att allt ska fortsätta som vanligt?
Om svaret på den frågan är nej hade jag personligen avbokat röntgen och bokat tid för sista sprutan om jag ska vara helt krass.

Dels om blodprovet visar att det är något som hon kan få medicin för som kan få henne att må bättre (sköldkörtel), och dels om det är bronkit som går att behandla med kortison för att få henne lite bättre (sen är det kanske ändå inte optimalt för henne ändå, så det är ändå inte nödvändigtvis något som skulle göras).

Men, egentligen är det nog mest för att få mer argument för mig för att hon bör somna in - det känns nog som ett enklare beslut om det är något faktiskt fel i ryggen, något som inte kan bli bättre etc.

 

[deathworship]

Din situation ser lite ut som min, en 12 åring som är multisjuk (magkatarr, haft dubbla lindriga diskbråck, mmvd och trachealkollaps) där de senaste veckorna handlat om palliativ vård. Går att hålla henne vid liv med fem olika mediciner dagligen men man lever såklart hela tiden i någon slags stress och det känns inte alls bra att behöva förlita sig på alla dessa mediciner.
I kväll ska hon få somna in, innan det blir akut. Upplever att andningen blivit markant tyngre senaste veckan men hon har fortfarande sina "pigga" stunder.

Min 10 åring har artros i typ alla ben från bog och nedåt, lindrig patellaluxation och nyligen fått bronkit. Med sina Librelasprutor och inhalationsbehandling mår hon toppen så jag hoppas vi får några år till. Hon är fortfarande galen och i full fart.

Det är svårt att ta beslutet när det typ "funkar" litegrann så jag förstår att du ändå vill undersöka lite till för att bli säkrare på att du gör rätt i eran situation.

 

[__sofia__]

De senaste dagarna har jag försökt kolla på den äldre hunden lite mer, för att försöka utvärdera hur hon mår. I torsdags skulle jag sagt att hon inte mår bra - jag gick ut på en promenad med bara henne, och första stunden var hon pigg och glad, viftade på svansen, gick långt fram i flexikopplet och nosade och kollade på allt. Men inom 500 meter gick hon istället direkt bakom eller bredvid mig och var passiv, och verkade inte särskilt intresserad av något och inte särskilt glad. Ingen skillnad när jag kopplade loss henne.

Men idag tog jag med henne till brukshundklubben för att testa apportering och lite mer fysiskt ansträngning, lite mer intervallträning. Och hon körde på som hon gjort innan - galopp ut, galopp/trav in, och sedan en kort promenad till nästa plats där jag skickade henne från (dvs jag lade apporten där vi stod, sedan gick till en annan plats som hon fick utgå från när hon skulle springa och hämta den). Jag är inte helt hundra på tiden, men troligtvis höll hon på 10-20 minuter utan att visa att hon blev trött mer än att ibland trava in istället för att galoppera. Och sen gick vi promenad efter det i skogsområdet där, och då var hon fortsatt intresserad av att lukta och kolla etc.

Dock passade jag på att försöka lyssna på hjärtat direkt efter sista apporten, dvs när hon varit igång en stund och växlat springa gå, och hade lite flås. Pulsen låg då på 48 av vad jag kunde höra, vilket var exakt samma som hos veterinären tidigare i veckan - så ingen ändring av pulsen alls från de 10-20 minuterna aktivitet (dvs troligtvis allvarligare typ av AV-block?).

Jag missade tyvärr veterinärens telefonsamtal igår, då jag klippte gräset just då, men enligt sms:et är det lite olika förändringar på blodprovet, som skulle kunna indikera på att något pågår i lungor eller annan kronisk sjukdom.

Så jag får se vad som händer på tisdag.

 

[Bulldoozer]

De senaste dagarna har jag försökt kolla på den äldre hunden lite mer, för att försöka utvärdera hur hon mår. I torsdags skulle jag sagt att hon inte mår bra - jag gick ut på en promenad med bara henne, och första stunden var hon pigg och glad, viftade på svansen, gick långt fram i flexikopplet och nosade och kollade på allt. Men inom 500 meter gick hon istället direkt bakom eller bredvid mig och var passiv, och verkade inte särskilt intresserad av något och inte särskilt glad. Ingen skillnad när jag kopplade loss henne.

Men idag tog jag med henne till brukshundklubben för att testa apportering och lite mer fysiskt ansträngning, lite mer intervallträning. Och hon körde på som hon gjort innan - galopp ut, galopp/trav in, och sedan en kort promenad till nästa plats där jag skickade henne från (dvs jag lade apporten där vi stod, sedan gick till en annan plats som hon fick utgå från när hon skulle springa och hämta den). Jag är inte helt hundra på tiden, men troligtvis höll hon på 10-20 minuter utan att visa att hon blev trött mer än att ibland trava in istället för att galoppera. Och sen gick vi promenad efter det i skogsområdet där, och då var hon fortsatt intresserad av att lukta och kolla etc.

Dock passade jag på att försöka lyssna på hjärtat direkt efter sista apporten, dvs när hon varit igång en stund och växlat springa gå, och hade lite flås. Pulsen låg då på 48 av vad jag kunde höra, vilket var exakt samma som hos veterinären tidigare i veckan - så ingen ändring av pulsen alls från de 10-20 minuterna aktivitet (dvs troligtvis allvarligare typ av AV-block?).

Jag missade tyvärr veterinärens telefonsamtal igår, då jag klippte gräset just då, men enligt sms:et är det lite olika förändringar på blodprovet, som skulle kunna indikera på att något pågår i lungor eller annan kronisk sjukdom.

Så jag får se vad som händer på tisdag.

Fast alltså min hund stod på tre ben igår, nog hade han varit glad om jag åkt ut och vallat med honom ändå. Han hade säkerligen jobbat på precis som vanligt och gjprt sitt bästa. Att hunden gillar att jobba (om det är en sån typ av hund) och går upp och blir glad av det betyder inte att den är frisk eller mår bra resterande timmar av dygnet.