Hur sätter man gränser mot förälder som ställer upp?

[SiZo]

Vet inte hur dina relationer ser ut till andra. I min värld blir man orolig när någon som uppenbarligen inte mår bra inte svarar i telefon.
Jag har sökt upp både släkt och arbetskamrater på grund av det.
Facit på det är att tre personer lever idag. Hade vi inte brytt oss hade dom inte gjort det. En stroke, ett olyckligt fall och det värsta ett självmordsförsök.

Så fort någon inte svarar i telefon så är det första du gör att åka dit alltså? Tur att vi inte är vänner. Du skulle få resa mycket. I min värld är det standard att man INTE svarar. Så vida man inte har tid precis exakt då, och jobbar man osv så är det ytterst liten tid per dag som jag svarar i telefon.

 

[monster1]

Så fort någon inte svarar i telefon så är det första du gör att åka dit alltså? Tur att vi inte är vänner. Du skulle få resa mycket. I min värld är det standard att man INTE svarar. Så vida man inte har tid precis exakt då, och jobbar man osv så är det ytterst liten tid per dag som jag svarar i telefon.

Det har hänt att jag gjort det. Det beror såklart på hur långtid som gått från det jag ringde första gången, vem det gäller, hur dens hälsostatus ser ut och vad vi har för relation.

 

[Tantan]

Jag har löst en telefonproblematik med att jag ringer dagligen på väg till jobbet. Samtalet tar ca 1,5 min i snitt. Att göra det på vägen gör att det naturligt avrundas. Hen vet att allt är okej, jag slipper bli irriterad. Kanske kan vara ett sätt som inte är konfrontativt?

 

[sjoberga]

Så fort någon inte svarar i telefon så är det första du gör att åka dit alltså? Tur att vi inte är vänner. Du skulle få resa mycket. I min värld är det standard att man INTE svarar. Så vida man inte har tid precis exakt då, och jobbar man osv så är det ytterst liten tid per dag som jag svarar i telefon.

Jag är likadan. 90% av telefonsamtal kommer när det inte passar att prata så då är det inget svar, ljudlös. Gillar inte alls att prata i telefon med någon oförberett, det passar inte min hjärna alls. Om nån skulle vara orolig antar jag att de skickar ett meddelande så kan man snabbt svara och ta bort oron. Ringer någon upprepade gånger på kort tid så är nog mitt antagande att det är en ”akut fråga” och svarar, men är det då inte det så blir jag irriterad. Om någon bekant skulle ha problem med att respektera det, efter tydliga uppmaningar, så skulle nog den bekantskapen minimeras och numret blockeras.

(Men det är säkert annorlunda för andra och särskilt tänker jag att telefonen var något annat för generationen äldre än min.)

 

[Masse]

Så fort någon inte svarar i telefon så är det första du gör att åka dit alltså? Tur att vi inte är vänner. Du skulle få resa mycket. I min värld är det standard att man INTE svarar. Så vida man inte har tid precis exakt då, och jobbar man osv så är det ytterst liten tid per dag som jag svarar i telefon.

Inte så fort dom inte svarar. Men om man har försökt ett antal gånger med en person som som brukar svara och inte gör det.
Förhoppningsvis beror det på någon ofarligt som en urladdad mobil. Då är det ju ändå ingen fara att man kommer förbi.
I just detta fallet är solklart att mamman blivit orolig. Hon har ju nästan riskerat sitt liv och hälsa genom att ge sig ut på den här turen till dottern. Ett enkelt meddelande från dottern om hon inte hade tid att prata just nu som exempel hade fått henne att stanna hemma. Dottern i det här fallet mår ju uppenbarligen inte bra. Hela inlägget skriker av desperation. Vilket är fullt naturligt i den situationen hela familjen befinner sig i. Det är klart att mamman som ju stöttar så gott hon kan också inser att dottern inte mår bra. Att då inte svara eller ge livstecken ifrån sig gör garanterat att föräldrar blir oroliga.

 

[SiZo]

Jag är likadan. 90% av telefonsamtal kommer när det inte passar att prata så då är det inget svar, ljudlös. Gillar inte alls att prata i telefon med någon oförberett, det passar inte min hjärna alls. Om nån skulle vara orolig antar jag att de skickar ett meddelande så kan man snabbt svara och ta bort oron. Ringer någon upprepade gånger på kort tid så är nog mitt antagande att det är en ”akut fråga” och svarar, men är det då inte det så blir jag irriterad. Om någon bekant skulle ha problem med att respektera det, efter tydliga uppmaningar, så skulle nog den bekantskapen minimeras och numret blockeras.

(Men det är säkert annorlunda för andra och särskilt tänker jag att telefonen var något annat för generationen äldre än min.)

Ja men precis. Om vi tar en vanlig arbetsdag så är det ytterst få tillfällen jag kan svara. När jag tar mig till/från jobbet går bra förutsatt att jag har handsfree på mig, och det har jag inte alltid. Sedan när man kommer hem så ska hundarna ut osv. Sen har jag kanske nån timme där jag potentiellt skulle kunna svara, men jag kan lika gärna stå i duschen då och då svarar jag inte. När mannen kommer hem och vi ska äta så svarar jag inte heller. Och sedan är klockan typ 21 och det är läggdags.

Inte så fort dom inte svarar. Men om man har försökt ett antal gånger med en person som som brukar svara och inte gör det.
Förhoppningsvis beror det på någon ofarligt som en urladdad mobil. Då är det ju ändå ingen fara att man kommer förbi.
I just detta fallet är solklart att mamman blivit orolig. Hon har ju nästan riskerat sitt liv och hälsa genom att ge sig ut på den här turen till dottern. Ett enkelt meddelande från dottern om hon inte hade tid att prata just nu som exempel hade fått henne att stanna hemma. Dottern i det här fallet mår ju uppenbarligen inte bra. Hela inlägget skriker av desperation. Vilket är fullt naturligt i den situationen hela familjen befinner sig i. Det är klart att mamman som ju stöttar så gott hon kan också inser att dottern inte mår bra. Att då inte svara eller ge livstecken ifrån sig gör garanterat att föräldrar blir oroliga.

Jag håller inte med. Jag ser en påhittat inre oro som TS mamma har skapat helt själv. Då får hon också stå för den själv. Jag personligen skulle inte avbryta sex för att skicka ett sms (vilket det var frågan om här). Jag skulle faktiskt bli riktigt sur om min man gjorde en sådan sak. Jag antar nu att TS inte har tantrasex i 6 timmar, @SpanskaLoppan har jag fel i det så ber jag om ursäkt (och gratulerar).

Skulle jag inte svara på många timmar, skriva tillbaka eller liknade, då kan jag köpa reaktionen. Men inte efter en kort period.
Har man en vän som man vet med sig är en suicidrisk eller som är sjuk eller liknande så är saken givetvis en annan. Men man måste fortfarande vara respektfull med hur man gör det. Och där har vi bristen här.

 

[sjoberga]

Jag är likadan. 90% av telefonsamtal kommer när det inte passar att prata så då är det inget svar, ljudlös. Gillar inte alls att prata i telefon med någon oförberett, det passar inte min hjärna alls. Om nån skulle vara orolig antar jag att de skickar ett meddelande så kan man snabbt svara och ta bort oron. Ringer någon upprepade gånger på kort tid så är nog mitt antagande att det är en ”akut fråga” och svarar, men är det då inte det så blir jag irriterad. Om någon bekant skulle ha problem med att respektera det, efter tydliga uppmaningar, så skulle nog den bekantskapen minimeras och numret blockeras.

(Men det är säkert annorlunda för andra och särskilt tänker jag att telefonen var något annat för generationen äldre än min.)

Tillägg: Jag går inte heller runt med telefonen hela tiden och då vare sig kommer det svar på påringning eller svar på meddelanden, så det kan gå ett par timmar innan telefonen kollas nästa gång. Att bli orolig så fort man inte lyckas få tag på någon på distans med teknikens hjälp känns inte helt sunt.

 

[LenaH]

@SpanskaLoppan - jag är ledsen men du kommer aldrig kunna ha den vuxna relation du vill ha till din mamma så länge du själv inte är vuxen nog att sluta förvänta dig att hon alltid ska ställa upp i egenskap av förälder.

Er relation (inklusive de här telefonsamtalen folk hänger upp sig på) låter ju som en tonåring/ung nyutflyttad - förälderrelation?
Hon stöttar ekonomiskt, hon ska putsa fönster och just det, så där i förbigående nämner du att du har hennes bil för hon behöver den inte. Anser du.
Sen har hon den dåliga smaken att åldras och få krämpor och kan inte leverera?

Jag tycker att du och din man kanske ska ta en funderare på hur vuxna trebarnsföräldrar får livet att funka på egen hand.

 

[Grazing]

Jag är så stressad och slut att jag har checkat ut mentalt. Bryr mig snart inte om någonting. Känner nästan ingenting. Minns inte dagarna, de bara försvinner.
"Klart vi hjälps åt!" säger mamma då

Du kanske ska sluta berätta allt för din mamma om hur du känner och dina problem och din ork om du inte sen vill ha erbjudande och viljan från henne att hjälpa dig? Låter som att du "klagar" eller berättar hur jobbigt det är och sedan anklagar henne lite för att vilja hjälpa dig och ställa upp och det blir för mycket för dig.

Håll dina problem utanför henne och låt henne slippa oroa sig för dig.

För om någon säger så som du skriver, så förstår jag att det blir en väldig oro när du inte svarar i telefon osv, det kan man inte klandra någon för egentligen. Man kan inte berätta vad som helst och sen förvänta sig att dom ska släppa det och inte oroa sig.

 

[Lingon]

@SpanskaLoppan - jag är ledsen men du kommer aldrig kunna ha den vuxna relation du vill ha till din mamma så länge du själv inte är vuxen nog att sluta förvänta dig att hon alltid ska ställa upp i egenskap av förälder.

Er relation (inklusive de här telefonsamtalen folk hänger upp sig på) låter ju som en tonåring/ung nyutflyttad - förälderrelation?
Hon stöttar ekonomiskt, hon ska putsa fönster och just det, så där i förbigående nämner du att du har hennes bil för hon behöver den inte. Anser du.
Sen har hon den dåliga smaken att åldras och få krämpor och kan inte leverera?

Jag tycker att du och din man kanske ska ta en funderare på hur vuxna trebarnsföräldrar får livet att funka på egen hand.

Jag instämmer. Men så är jag väldigt mån om att jag och min man klarar vår vardag själva. Våra föräldrar är en bonus i våra liv men de krävs inte för att vardagen ska gå runt. De har hjälpt till med barnvaktande när de velat och visst har det gynnat oss (men mest vårt barn) men alternativ har alltid funnits förutom en dag vid akut sjukdomsfall.

Jag skulle råda ts samma som du. Bryt beroendet till mamma. Det låter som att det blivit en ond cirkel där ts behöver hjälp och mamma vill hjälpa men ingen av dem har sunda gränser och de kan inte kommunicera med varandra på ett hälsosamt sätt.

Mammans hysteri kring att ts inte svarar i telefon tillräckligt snabbt måste ju brytas. Dessutom så måste mamman inse att hon inte bara kan stövla in hos ts för att ts inte svarar i telefon. Jag hade nog kunnat säga att jag inte svarade för att jag hade sex med min man om jag var tillräckligt trött på att hennes hysteri gjorde att jag varken fick ett privatliv eller lugn och ro när tillfälle ges.

 

[Lingon]

Du kanske ska sluta berätta allt för din mamma om hur du känner och dina problem och din ork om du inte sen vill ha erbjudande och viljan från henne att hjälpa dig? Låter som att du "klagar" eller berättar hur jobbigt det är och sedan anklagar henne lite för att vilja hjälpa dig och ställa upp och det blir för mycket för dig.

Håll dina problem utanför henne och låt henne slippa oroa sig för dig.

För om någon säger så som du skriver, så förstår jag att det blir en väldig oro när du inte svarar i telefon osv, det kan man inte klandra någon för egentligen. Man kan inte berätta vad som helst och sen förvänta sig att dom ska släppa det och inte oroa sig.

Ja, det låter som en bra idé! Människor som oroar sig för mycket för bara höra från mig att allt är bra. Min farmor var sån. Hon fick aldrig sanningen utan fick bara höra allt som var bra eller rena lögner om att allt var bra de gånger livet var tufft. Hon kunde helt enkelt inte hantera annat.

 

[Kaninkokerskan]

Ja hon låter som min mamma (också över 70, snart 80, ont överallt och allt ska ske på hennes sätt, med åldern har hon blivit rätt cynisk och faktiskt på gränsen till otrevlig också, skulle själv tippa på att det är för att hon är mycket ensam och då vill ha oss hos henne vilket vi inte har tid till, jag behöver jobba för att ha råd med de utgifter vi har och sedan är min ork slut vilket hon inte begriper).

Det du kan göra är väl att faktiskt sätta telefonen på ljudlös. Den gränsen har du ju rätt att sätta att du är upptagen med annat, take it or leave it liksom. Sedan är det väl ofta så att med att ställa upp ekonomiskt ofta kommer med krav i en eller annan form. Jag tycker @Nepenthe är bra på det, men sätter du gränser och säger ifrån så kanske du får räkna med att faktiskt bli av med de pengarna.

Sedan tror jag du och din man får sätta er ner och fundera hur ni ska lösa situationen. Det låter inte helt sunt att vara beroende av sina föräldrar ekonomiskt när man har egen familj.

Jag har snabbmeddelanden som jag använder ibland när jag inte orkar, vill eller kan svara i telefonen. Typ ”Orkar inte prata, för höras en annan dag”. Då kan hon i alla fall inte bli arg ”för att hon är orolig”.

 

[Cambrie]

Jag har snabbmeddelanden som jag använder ibland när jag inte orkar, vill eller kan svara i telefonen. Typ ”Orkar inte prata, för höras en annan dag”. Då kan hon i alla fall inte bli arg ”för att hon är orolig”.

Hade ju inte funkat på min mamma som inte vill lära sig hur man läser ett sms dock

 

[Badger]

Så fort någon inte svarar i telefon så är det första du gör att åka dit alltså? Tur att vi inte är vänner. Du skulle få resa mycket. I min värld är det standard att man INTE svarar. Så vida man inte har tid precis exakt då, och jobbar man osv så är det ytterst liten tid per dag som jag svarar i telefon.

Så fort..
Ja det har hänt någon gång att jag blivit uppringd av någon som varit orolig för att min mamma inte svarat i telefon på hela dagen. Har ringt henne några gånger och sedan åkt och kollat att hon är ok. Tycker inte alls det är konstigt att man kan vara orolig över att någon kan ha ramlat till exempel.

 

[SiZo]

Så fort..
Ja det har hänt någon gång att jag blivit uppringd av någon som varit orolig för att min mamma inte svarat i telefon på hela dagen. Har ringt henne några gånger och sedan åkt och kollat att hon är ok. Tycker inte alls det är konstigt att man kan vara orolig över att någon kan ha ramlat till exempel.

Absolut, men nu pratade vi om att någon inte svarade på 1 samtal. Inte att det inte gick att få någon form av återkoppling på hela dagen.

 

[Badger]

Absolut, men nu pratade vi om att någon inte svarade på 1 samtal. Inte att det inte gick att få någon form av återkoppling på hela dagen.

Ok, jag uppfattade det som att det hade ringts väldigt många samtal som inte hade besvarats under ett par timmar, men jag erkänner ärligt att jag skumläste.

 

[SiZo]

Ok, jag uppfattade det som att det hade ringts väldigt många samtal som inte hade besvarats under ett par timmar, men jag erkänner ärligt att jag skumläste.

Ingen fara.
Jag tänker att det beror väldigt på vem det är, när det är som man försöker få tag på. Tex, min man när han är på jobbet? Skulle bli lite fundersam, men inte direkt orolig. Medans han var på väg hem? Helt annan femma.

Någon som är pensionär och lite skröpplig som man vet borde vara hemma? Igen, helt annan sak.

 

[Badger]

Ingen fara.
Jag tänker att det beror väldigt på vem det är, när det är som man försöker få tag på. Tex, min man när han är på jobbet? Skulle bli lite fundersam, men inte direkt orolig. Medans han var på väg hem? Helt annan femma.

Någon som är pensionär och lite skröpplig som man vet borde vara hemma? Igen, helt annan sak.

Ja en fullt frisk ung människa man inte får tag i på någon dag blir man möjligen undrande om de undviker en bara

 

[Jamtland]

@SpanskaLoppan , hur har det gått för dig/er?
Är flytten klar?
Börjar pengarna komma in igen?

 

[SpanskaLoppan]

Vi håller på med flytt. Jag har fått nytt jobb och det rullar igång lite sakta nu.
Relationen med mor är dock svår. Det behöver vara på hennes sätt annars blir det hög irritation, skuldbeläggande och oro/problematisering av allt och inget.
Jag gick på linjen någon här ovan nämnde, att helt enkelt inte berätta för henne så hon slipper oroa sig. Det vart inte bra. Då blev hon både arg och kränkt och orolig. Jag har lite försigt föreslagit nån utomstående/professionell att prata med om den här oron men hon tackade nej till hjärnskrynklare...

Jag/vi skulle aldrig bett om den här hjälpen om vi inte var tvungna. Det var inte roligt att be om. Jag försöker inte utnyttja någon.