Hur ska man hantera en jobbig situation?

Sv: Hur ska man hantera en jobbig situation?

... och då kommer vi till grundfrågan. Är förhållandet av den typen jag vill ha och leva i? Kan min sambo ge mig det jag behöver för att fungera i en relation? Kan vi ändra på något, eller är vi helt enkelt inte kompatibla?

Är det viktigare att han får göra sin grej än att han lever med mig? Vad är mitt ansvar i relationen och vad är min sambos?

Och slutligen: vad är vinklad information och uppfattning och vad är kalla hårda fakta?
 
Sv: Hur ska man hantera en jobbig situation?

En timme är ju inget i resväg? Bra av din sambo att skaffa eget boende och utbildning!
Vill du flytta med är det ju möjligt att pendla till jobbet men det låter som det skulle vara nyttigt för dig att vara särbo. Skaffa dig ett eget boende och ett liv där din vardag inte rasar för att du inte kan träffa din kille varje dag
 
Sv: Hur ska man hantera en jobbig situation?

... och då kommer vi till grundfrågan. Är förhållandet av den typen jag vill ha och leva i? Kan min sambo ge mig det jag behöver för att fungera i en relation? Kan vi ändra på något, eller är vi helt enkelt inte kompatibla?

Är det viktigare att han får göra sin grej än att han lever med mig? Vad är mitt ansvar i relationen och vad är min sambos?

Och slutligen: vad är vinklad information och uppfattning och vad är kalla hårda fakta?

Jag väljer ofta att inte spekulera i hur de kalla hårda fakta bakom det uttryckta ser ut, utan utgår från den vinklade informationen och uppfattningen som delges. Kanske finns det en enorm offerkofta i bilden, kanske finns ett förhållande som är helt utslitet och uttråkat, kanske finns en manschauvinist eller till och med psykopat på andra sidan förhållandet. Sen kan jag, om jag har lust, leka djävulens advokat ändå.

Självklart ska man överväga om förhållandet är något att ha, jag hade gjort det i allra högsta grad. Men kan han inte ens diskutera med mig hur boende och förhållandet ska se ut framöver, utan han väljer att ta det med sin morsa, då vete katten om det ens är värt att försöka diskutera relationen, utan bara dra. Om man inte trivs med att vara ett bihang såklart.
 
Sv: Hur ska man hantera en jobbig situation?

Offerkofta eller ej - jag hade också blivit grinig om min sambo plötsligt sa "Nu ska jag flytta till Stockholm för jag har fått ett bättre jobb. Beslutet är klart och det finns inget att diskutera. Du kan följa med om du vill." Som om jag vore ett bihang till honom där mina prioriteringar och egna utveckling inte är något värda i jämförelse men hans. Det kanske är en självklarhet att han flyttar till Stockholm, men jag vill vara med i beslutsprocessen. Kan vi göra si? Kan vi göra så? Kan vi få ihop det här så att det fungerar för oss båda?

Hade också blivit grinig o undrat vad han egentligen tyckte om mig och om vårat förhållande. Är jag en sängvärmare..eller är jag något han verkligen vill ha?

... och då kommer vi till grundfrågan. Är förhållandet av den typen jag vill ha och leva i? Kan min sambo ge mig det jag behöver för att fungera i en relation? Kan vi ändra på något, eller är vi helt enkelt inte kompatibla?

Är det viktigare att han får göra sin grej än att han lever med mig? Vad är mitt ansvar i relationen och vad är min sambos?

Och slutligen: vad är vinklad information och uppfattning och vad är kalla hårda fakta?

Dit kommer vi sen. Vad är grundfrågan. Vad vill jag? Vad vill han? Hur är förhållande egentligen? Hur ser det rent krasst ut?

Fast det sista hänger jag inte alls med på. Vinklad information eller uppfattning? Vad har det med det här att göra? Som sagt, jag hänger inte alls med. Det TS vittnar om är ju hennes känsla, hennes uppfattning. Det är ju den krassa verkligheten för henne.
 
Sv: Hur ska man hantera en jobbig situation?

Ni bor alltså sedan fyra år tillbaka i din pojkväns föräldrahem? (Jag hade kastat ut er för länge sen om jag var hans mamma, och jag har en son i er ålder, så jag vet att det inte är tomma ord från min sida.)

För mig låter det som att era liv har stått väldigt stilla i alldeles för många viktiga år. Nu tycks din pojkvän vilja ta itu med livet i normal hastighet, medan du håller foten stenhårt på bromsen.

Som jag ser det handlar ditt problem enbart om att du inte vill eller vågar ta itu med vuxenlivet, medan din pojkvän verkar redo att (äntligen) åtminstone testa att leva som en vanlig ung vuxen.

23 år och har inte ordnat med den praktik som krävs för fullt gymnasiebetyg än?


Men hallå. Skyll inte på att du "blivit lurad"!
 
Senast ändrad:
Sv: Hur ska man hantera en jobbig situation?

till hösten så sökte han högskola och valde då en skola ca 9 mil ifrån staden vi bor i nu. ... Nu blev han antagen till universitetet i en annan ort, och han tänker flytta dit, vi försökte diskutera det i våras om att han skulle kunna pendla den första tiden då jag ska studera in poäng så jag blir behörig att också söka dit ... men nu så har han bestämt sig flytta
Nio mil är ett fullt rimligt dagspendlingsavstånd. Fullt förståeligt att din sambo vill befinna sig på studieorten, särskilt i början. Så du flyttar med och pendlar "hem" eller så bor han där och du "hemma" och så åker ni emellan på helgerna och ev. någon dag mitt i veckan.

Problemet löst.

samt att han inte diskuterar något med mig utan han diskutera med sin mamma om allt istället!
Detta är ett reellt problem.

jag har jobb och sökt kompletterings kurser i stan så kan söka sen och detta gör att jag inte kan flytta med just nu..
Varför tycker du att han ska kunna dagspendla när du inte kan tänka dig att göra det själv?
 
Sv: Hur ska man hantera en jobbig situation?

Men vad gör du på dagarna nu?
Om du blev "lurad" på praktiken på gymnasiet borde du varit typ 18-19 år. Nu är du 23, vad har du gjort de åren tills nu om du inte har pluggat ihop gymnasiekompetensen?

Jag förstår att din pojkvän verkligen vill både flytta och studera, det är skithäftigt att få utvecklas! Däremot borde han ha pratat med dig om det, även om han redan fattat beslutet. Det påverkar ändå er båda och vill ni varandra väl antar jag att ni borde vilja få till en lösning som är bra för båda - och det gäller ju dig också. Det känns direkt taskigt att kräva att han inte ska kunna utvecklas och utbildas och flytta för att du inte har gymnasiekompetens.

Att plugga på högskolan är nog i regel dessutom mer krävande än att läsa ett par gymnasiekurser - därför känns det kanske rimligt att han slipper pendla.
 
Sv: Hur ska man hantera en jobbig situation?

KL och svar till trådstartaren. Jag läser mellan raderna att det är ett fint försök att komma ur ert förhållande och jag kan bara
råda dig att ta tag i ditt liv och gå vidare och se om han är intresserad av att ha kontakten med dig.

Lycka till hur det än blir!
 
Sv: Hur ska man hantera en jobbig situation?

Jag läser mellan raderna att det är ett fint försök att komma ur ert förhållande och jag kan bara
råda dig att ta tag i ditt liv och gå vidare och se om han är intresserad av att ha kontakten med dig.
Så läser jag också den här tråden. Killen vill vidare helt enkelt.
 
Sv: Hur ska man hantera en jobbig situation?

Samma här faktiskt.
 
Sv: Hur ska man hantera en jobbig situation?

KL och svar till trådstartaren. Jag läser mellan raderna att det är ett fint försök att komma ur ert förhållande
Ärligt talat så hade jag den tanken också. M.t.p. den starka reaktionen känns det som att detta är vad TS misstänker också, egentligen.
 
Sv: Hur ska man hantera en jobbig situation?

KL och svar till trådstartaren. Jag läser mellan raderna att det är ett fint försök att komma ur ert förhållande och jag kan bara
råda dig att ta tag i ditt liv och gå vidare och se om han är intresserad av att ha kontakten med dig.

Lycka till hur det än blir!

Det är jag inte helt säker på. Att flytta 9 mil bara för att komma ur ett förhållande verkar väldigt drastiskt. Snarast tror jag att det här handlar om något som han verkligen verkligen vill. Han vill komma igång med sitt liv och leva det nu. Kanske han har väntat i flera år på att TS ska få tummen ur och komplettera gymnasiebetygen. Händer ingenting så kan jag förstå om man tröttnar. Då hade även jag tagit saken i egna händer och sagt "nu går jag vidare med mitt liv, häng med om du vill".
 
Sv: Hur ska man hantera en jobbig situation?

Men du. 9 mil är inte direkt en romsresa (säger jag som bor i norrland;)

Jag började uni när jag var 25 o hade make & barn. Man får väl trixa & fixa lite, ställa upp för varandra.

Under ett helt liv så går man ofta utbildningar, kurser, kanske skolar om sig. Man måste kunna ställa upp för varandra.

Kärleken uthärdar mycket bara man vill. Lycka till!
 
Sv: Hur ska man hantera en jobbig situation?

Det är jag inte helt säker på. Att flytta 9 mil bara för att komma ur ett förhållande verkar väldigt drastiskt. Snarast tror jag att det här handlar om något som han verkligen verkligen vill. Han vill komma igång med sitt liv och leva det nu. Kanske han har väntat i flera år på att TS ska få tummen ur och komplettera gymnasiebetygen. Händer ingenting så kan jag förstå om man tröttnar. Då hade även jag tagit saken i egna händer och sagt "nu går jag vidare med mitt liv, häng med om du vill".

Så hade jag också tänkt och gjort. Men här verkar det som att han inte räknar in TS i sitt nya liv. TS skriver bara att han bestämt sig för att flytta, inget om att han sagt att han vill att hon flyttar med. Han har ju inte heller diskuterat flytten med henne utan istället vänt sig till sin mamma.
 
Sv: Hur ska man hantera en jobbig situation?

Ni kan väl ses på helgerna? Då kan han komma till dig eller du till honom? Dela upp lite, jag ser faktiskt inte att det skulle vara sånt jätteproblem med 1 timmes resväg, det är verkligen inte långt.

Sen är det en väldigt tråkig attityd från hans sida om han inte alls är villig att komma med lösningar på hur ni ska träffas så mycket som möjligt.
 
Sv: Hur ska man hantera en jobbig situation?

9mil är ingenting ;) har flera kompisar med 60mil ifrån deras pojkvänner.. under 3års tid!! och de får det att gå ihop.
Om du pendlar till honom 2-4 dagar i veckan och han gör det samma så kommer ni träffas i stort sätt nästan varje dag iallafall ;) De dagar du är ledig kan du sova över hos honom och viseversa.
Allt går att lösa bara man vill!
 
Sv: Hur ska man hantera en jobbig situation?

9mil är ingenting ;) har flera kompisar med 60mil ifrån deras pojkvänner.. under 3års tid!! och de får det att gå ihop.

Alla fungerar ju inte så hur gärna de än vill, i och för sig. Vissa kan ha ett distansförhållande på flera länders avstånd under långa perioder, vissa har förhållanden där den ena parten säsongsarbetar månadsvis eller halvårsvis under hela deras arbetsföra liv och därför inte finns till hands under dessa perioder. Andra vill bo under samma tak och ha någon att diskutera dagen och leva tillsammans med nästan varje dag. Allting går inte lösa om man vill, man kan bara göra ett visst våld på sina egna behov och räcker inte det för att det ska gå ihop så får man helt enkelt finna en annan lösning. Att gå skilda vägar är ju ibland den bästa lösningen även om man kanske inte valt att göra så under andra omständigheter.
 
Senast ändrad:

Liknande trådar

Relationer Hur mycket är egentligen värt att offra för kärlek? Är 38 år, har varit tillsammans med min pojkvän i ett år. Han bor 1 timmes bilfärd...
5 6 7
Svar
132
· Visningar
12 733
Senast: Ramona
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 216
Senast: Whoever
·
Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
7 798
Senast: lundsbo
·
Skola & Jobb Jag vet inte hur jag ska hantera den här situationen och behöver hjälp att tänka! Då barnet är vuxet känns det som om den här frågan...
9 10 11
Svar
210
· Visningar
15 022
Senast: Badger
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp