Hur skulle du som förälder reagera?

Status
Stängd för vidare inlägg.

Jadzia

Trådstartare
Jag vänder mig nu främst till tonårsföräldrar. Mindre barn finns det andra sätt att hantera.

Jag har nyss varit ute på praktik på en högstadieskola och kom då att tänka på hur föräldarna skulle reagera i dylika situationer. Vad lagen säger vet jag redan, men jag är tveksam till att lagen alltid ska följas eller om det ens är möjligt.
Exempel 1
Ponera att två femtonåringar hamnat i vilt slagsmål. För att få isär dem måste man gå in handgripligen och kasta dem åt var sitt håll eller liknande. (oftast enda sättet har jag upptäckt). Om jag då hoppar in emellan de två slagskämparna och skickar iväg dem åt var sitt håll, hur skulle du som förälder reagera på mitt handlande?
Jag kan ju knappast tänka mig att det är helt smärtfritt för eleven, men det är å andra sidan inte slagsmålet heller.

Exempel 2
Jag hamnar i diskussion med en elev, denne blir förbannad och tjongar till mig. Jag buntar då ihop denne elev och släpar iväg till rektor altervativt mentor. Det kan göra ont på eleven, speciellt om denne inte vill följa med. Hur skulle du reagera om det var din elev? (inte på elevens tjongande utan mitt ihopbuntande)

Exempel 3
Jag har lektion och en elev vägrar ta av sig hörlurarna till mp3-spelaren (alla har sådana nu för tiden och de är på jämt). Jag plockar då helt sonika av eleven hörlurarna och återlämnar dem när lektionen är slut. Vad tänker du då?
Bonus: eleven blir ilsk och spottar på mig. Elev buntas då ihop och skyfflas iväg till mentor eller rektor. Reaktion?

Alla exempel är tagna ur vekligheten, men från olika skolor och tidsperioder. När ni svarat på de här har jag många fler på lager.
 
Sv: Hur skulle du som förälder reagera?

Härmed intygas att mina barn om dom gör som ungdomarna i exemplen ovan får buntas ihop och föras till rektor. Nu är dom inte tonåringar än men tiden går fort.
 
Sv: Hur skulle du som förälder reagera?

Jag är inte tonårsförälder men lärare (4-9). Jag har haft samma funderingar som du, och måste (tyvärr) säga att lagen MÅSTE följas. Alltid och oavsett. Det var inte det du frågade om, men jag vill bara varna dig ändå. För det finns alltid föräldrar som reagerar som man själv kan tycka ologiskt, och polisanmäler t ex en hand lagd på en arm som misshandel. Vad ungen i fråga själv gjort och hur hård den där handen var, verkar ibland inte spela någon roll... Jag har läst och hört (hade en klasskompis vars föräldrar polisanmälde en lärare t ex) om alldeles för många sådana fall för att någonsin våga ta tag i en elev fysiskt i en het situation. Jag gjorde det en gång för ganska många år sedan nu, under en extremt jobbigt praktikdag (handledaren var långtidssjukskriven och vi två praktikanter lämnade åt vårt öde som vikarier) där en elev (14 år och fysiskt större än jag) mer eller mindre fick frispel och hotade att slå mig. Jag tappade humöret och utan att tänka vred jag upp armen på ryggen på honom och röt åt honom att skärpa till sig. Efter den händelsen läste jag på och fick riktig ångest när jag insåg att betydligt mindre krävs för att bli anmäld. Även om man blir friad så är ens karriär som lärare då oftast över...

Jag pratade igenom händelsen med killen som inte alls tyckte att jag överreagerat - tvärt om. Jag envisades med att det var fel och man gör bara inte så, vilket fick honom att se mycket förvånad ut. Resten av praktikperioden var han en ängel och mer eller mindre klistad vid mig. Trots att allt till sist avlöpte väl så bestämde jag mig för att aldrig någonsin försätta varken mig eller en elev i den situationen igen. Det finns andra sätt än de handgripliga! Det är vi som lärare som ska vara elevernas förebilder. HUR kan vi säga till dem att våld (ens lite våld) aldrig är lösningen på problemen utan de ska PRATA med varandra, om vi sedan gör tvärt om själva?

"Ponera att två femtonåringar hamnat i vilt slagsmål. För att få isär dem måste man gå in handgripligen och kasta dem åt var sitt håll eller liknande. (oftast enda sättet har jag upptäckt)."

Nej, det är inte det enda sättet. Jag har gått emellan vid ett antal slagsmål mellan mellan- och högstadieungar. Varje gång har det räckt med att blåsa upp sig, rya i redan från långt håll med ett "Men VAD håller ni PÅ med?!" och sedan om det behövts fysiskt gått emellan, tagit ögonkontakt (viktigt!), bestämt rutit i och pekat med hela handen. Man behöver inte ta i barnen utan det räcker med att tränga sig emellan rent fysiskt. Det ska mycket till innan man som elev slår en lärare, eller fortsätter ett slagsmål när man fått nära ögonkontakt med densamme.

"Jag hamnar i diskussion med en elev, denne blir förbannad och tjongar till mig. Jag buntar då ihop denne elev och släpar iväg till rektor altervativt mentor."

Varför det? En elev som slår en lärare ska anmälas till mentor, rektor samt till hemmet. Det behöver man inte släpa dit eleven fysiskt för att göra. Hur ska man kunna förklara för eleven att det är fel att den använder våld när den blir förbannad men du får göra det?

"Jag har lektion och en elev vägrar ta av sig hörlurarna till mp3-spelaren (alla har sådana nu för tiden och de är på jämt). Jag plockar då helt sonika av eleven hörlurarna och återlämnar dem när lektionen är slut."

Ja, di där rackarna är ett gissel. Jag har dock aldrig plockat av eleverna deras grejor utan helt enkelt envisats. Luren ska inte vara i örat under lektionstid. Så enkelt är det. Vägrar eleven har jag tittat ut den och fortsatt att envisas. Jag har förklarat varför (skolans policy och allmän vett och etikett) samt lugnt envisats. Senare får man kolla så att de inte stoppar i dem igen, vilket händer. Fast då brukar det räcka med ett leende och en "ta ur luren ur örat"-gest så har plockar de flinande ur den igen.

Vad gör man då om eleven absolut superjätteblåvägrar? Jag har inte varit om den sitationen när det gället mp3-spelare men väl med ytterkläder, en gång. Två tjejer bara vägrade. Inte bara de, de använde sig av ett mycket spydigt språk som bland annat inberäknade vem jag trodde att jag var som skulle komma och bestämma (jag var deras nya, ordinarie lärare). Ok, sa jag. Ni får gärna ha på er jackorna men då får gå ut härifrån, för på lektionstid har ni det inte. De blåvägrade det med, förstås. Det skulle jag också ha gjort i samma ålder :D. Så vad gör jag? Jag säger att ok, sitt här då! Men då går vi andra ut! Jag lockade glatt med mig resten av gruppen, knallade ut i korridoren, berömde dem för att de varit duktiga som arbetat och gav dem ledigt resten av lektionen. Sedan gick jag in till de kaxiga tjejerna igen och börjar tyst förbereda nästa lektion.

-Mäh! Får de ledigt?! Då ska vi också få det!

-Ja, jag sa att de fick ledigt men ni lyssnar väl inte på vad jag säger?

*tryckande tystnad från tjejernas håll* De har hamnat i ett stort dilemma... Sitter de kvar hos mig och fortsätter lektionen förlorar de. Dels för att lektionen fortsätter för dem när de andra fick ledigt, och dels för att de då ger mig rätt. Jag sa ju att de inte lyssnade på mig... Men går de så förlorar de också för då lyssnade de ju på mig!

De sitter kvar halva tiden som var kvar och går sedan. Efter det var det aldrig någonsin något tjafs om ytterkläderna från deras håll!

"Bonus: eleven blir ilsk och spottar på mig. Elev buntas då ihop och skyfflas iväg till mentor eller rektor."

Varför inte ta denna diskussion på en gång med eleven istället? Varför ska alla problem avslutas med att eleven handgripligen "buntas ihop" och tas iväg till någon annan som istället får ta hand om problemet? Är det verkligen så vi vill att eleverna ska lära sig att handskas med sina problem, istället för att prata igenom dem på plats i första hand?

Man behöver faktiskt inte bli handgriplig. Det är ungdomar vi har att göra med, som inte har samma livserfarenhet eller utvecklade intellekt som vi har. Vi kan faktiskt prata omkull dem, om det skulle behövas.
 
Sv: Hur skulle du som förälder reagera?

Jag önskar att det fanns fler lärare som du så kanske det skulle bli lite mer ordning i skolan idag.

"Min" 12 åring har blivit fråntagen både mobiltelefon och CD-spelare under lektionstid.

Han har dessutom käkat asfalt flertalet gånger när han spårat ur och dom har tryckt ner honom i backen.

Allt dettta på min begäran.

Så bunta du ihop dom och tryck ner dom i backen om så behövs det mår dom inte illa av.
 
Sv: Hur skulle du som förälder reagera?

Ibland behöver man bli handgriplig. Alla går inte att snacka omkull.
Dom måste lugnas ner först.
 
Sv: Hur skulle du som förälder reagera?

Lugnas man bäst ned genom att man blir avplockad sina grejor eller får "käka asfalt"? Jag skulle bli skogstokig om rektorn (dvs min chef) kom utspringande och mölade ned mig i asfalten eller knyckte mina saker, för att jag inte gjorde som hon ville! Jag kan inte tänka mig att någon vuxen skulle gå med på det... Varför ska då barnen behöva det?
 
Sv: Hur skulle du som förälder reagera?

Daphne>> jag gillar ditt svar!
Vid först inlägget höll jag med Jadzia, men det du presenterar är ju bra och vettiga förslag på lösningar utan att tillgripa våld. Lät vettigt!
 
Sv: Hur skulle du som förälder reagera?

Luff skrev:
Härmed intygas att mina barn om dom gör som ungdomarna i exemplen ovan får buntas ihop och föras till rektor..

Samma sak med min dotter på 14 år. :crazy:
 
Sv: Hur skulle du som förälder reagera?

Ja, En del lugnas bäst ner av att tryckas ner i backen.

Ibland har man faktiskt inget annat val än att ta till handgripligheter när barnet ifråga riskerar att skada både sig själv och andra.
 
Sv: Hur skulle du som förälder reagera?

Daphine skrev:
Jag är inte tonårsförälder men lärare (4-9). Jag har haft samma funderingar som du, och måste (tyvärr) säga att lagen MÅSTE följas. Alltid och oavsett. Det var inte det du frågade om, men jag vill bara varna dig ändå. För det finns alltid föräldrar som reagerar som man själv kan tycka ologiskt, och polisanmäler t ex en hand lagd på en arm som misshandel. Vad ungen i fråga själv gjort och hur hård den där handen var, verkar ibland inte spela någon roll... Jag har läst och hört (hade en klasskompis vars föräldrar polisanmälde en lärare t ex) om alldeles för många sådana fall för att någonsin våga ta tag i en elev fysiskt i en het situation. Jag gjorde det en gång för ganska många år sedan nu, under en extremt jobbigt praktikdag (handledaren var långtidssjukskriven och vi två praktikanter lämnade åt vårt öde som vikarier) där en elev (14 år och fysiskt större än jag) mer eller mindre fick frispel och hotade att slå mig. Jag tappade humöret och utan att tänka vred jag upp armen på ryggen på honom och röt åt honom att skärpa till sig. Efter den händelsen läste jag på och fick riktig ångest när jag insåg att betydligt mindre krävs för att bli anmäld. Även om man blir friad så är ens karriär som lärare då oftast över...

Jag pratade igenom händelsen med killen som inte alls tyckte att jag överreagerat - tvärt om. Jag envisades med att det var fel och man gör bara inte så, vilket fick honom att se mycket förvånad ut. Resten av praktikperioden var han en ängel och mer eller mindre klistad vid mig. Trots att allt till sist avlöpte väl så bestämde jag mig för att aldrig någonsin försätta varken mig eller en elev i den situationen igen. Det finns andra sätt än de handgripliga! Det är vi som lärare som ska vara elevernas förebilder. HUR kan vi säga till dem att våld (ens lite våld) aldrig är lösningen på problemen utan de ska PRATA med varandra, om vi sedan gör tvärt om själva?

Jag är beredd på polisanmälan och anser faktiskt att det är värt det i vissa fall. Jag anser heller inte att våld alltid är av ondo. Handlar det om att skydda sig så är jag helt för att man blir fysisk. Det kan krävas att man rent handgripligt lyfter iväg ungar för att de ska förstå allvaret. Prat i alla ära, men det löser inte heller allt. Skiter det sig med lärarkarriären får jag väl satsa på ett annat yrke. Jag kan och tänker inte lägga mig platt bara för att lagen försöker bakbinda mina händer.

Nej, det är inte det enda sättet. Jag har gått emellan vid ett antal slagsmål mellan mellan- och högstadieungar. Varje gång har det räckt med att blåsa upp sig, rya i redan från långt håll med ett "Men VAD håller ni PÅ med?!" och sedan om det behövts fysiskt gått emellan, tagit ögonkontakt (viktigt!), bestämt rutit i och pekat med hela handen. Man behöver inte ta i barnen utan det räcker med att tränga sig emellan rent fysiskt. Det ska mycket till innan man som elev slår en lärare, eller fortsätter ett slagsmål när man fått nära ögonkontakt med densamme.

När det gäller de slagsmål som jag sett så fanns det inte en chans att det skulle räckt med ögonkontakt eller att ryta i. Det försöktes det med först, men det enda som hände var att läraren som stod emellan fick sig ett par rejäla smällar. Många ungar saknar helt spärrar vad gäller att klappa på lärare och de gör det garanterat. Det har också hänt att ungarna haft knivar, kedjor och annat otrevligt och hellre slänger jag iväg ungarna än ser dem bli stuckna. Det vore ju skitbra om alla ungar stannade upp och lyssnade då man ryter till, men vissa gör det inte.

"Jag hamnar i diskussion med en elev, denne blir förbannad och tjongar till mig. Jag buntar då ihop denne elev och släpar iväg till rektor altervativt mentor."

Varför det? En elev som slår en lärare ska anmälas till mentor, rektor samt till hemmet. Det behöver man inte släpa dit eleven fysiskt för att göra. Hur ska man kunna förklara för eleven att det är fel att den använder våld när den blir förbannad men du får göra det?

Som sagt, jag anser egentligen inte att det är våld att dra iväg en elev till mentorn. Det ser jag som rent självförsvar och en fördel för ungen. Konsekvensen av att smocka till någon ska komma direkt och det ska inte vara trevligt. Ungen får det bra mycket lättare i livet om denne lär sig konsekvensen av sitt handlande på en gång. En anmälan är säkert på sin plats, men konsekvensen av det kommer för sent. Jag tror att det är bättre om ungen direkt får märka av att det inte accepteras att smocka till någon och att den tillsmockade kan bli rejält förbannad. Jag går lite efter principen att är du schysst mot mig så är jag schysst mot dig också, men blir du elak så vaknar helvetet till liv. Jag anser det bra mycket värre att bara släppa ungen efter att denne tjongat till. Vad ger det för signaler?

"Jag har lektion och en elev vägrar ta av sig hörlurarna till mp3-spelaren (alla har sådana nu för tiden och de är på jämt). Jag plockar då helt sonika av eleven hörlurarna och återlämnar dem när lektionen är slut."

Ja, di där rackarna är ett gissel. Jag har dock aldrig plockat av eleverna deras grejor utan helt enkelt envisats. Luren ska inte vara i örat under lektionstid. Så enkelt är det. Vägrar eleven har jag tittat ut den och fortsatt att envisas. Jag har förklarat varför (skolans policy och allmän vett och etikett) samt lugnt envisats. Senare får man kolla så att de inte stoppar i dem igen, vilket händer. Fast då brukar det räcka med ett leende och en "ta ur luren ur örat"-gest så har plockar de flinande ur den igen.
Vad gör man då om eleven absolut superjätteblåvägrar? Jag har inte varit om den sitationen när det gället mp3-spelare men väl med ytterkläder, en gång. Två tjejer bara vägrade. Inte bara de, de använde sig av ett mycket spydigt språk som bland annat inberäknade vem jag trodde att jag var som skulle komma och bestämma (jag var deras nya, ordinarie lärare). Ok, sa jag. Ni får gärna ha på er jackorna men då får gå ut härifrån, för på lektionstid har ni det inte. De blåvägrade det med, förstås. Det skulle jag också ha gjort i samma ålder :D. Så vad gör jag? Jag säger att ok, sitt här då! Men då går vi andra ut! Jag lockade glatt med mig resten av gruppen, knallade ut i korridoren, berömde dem för att de varit duktiga som arbetat och gav dem ledigt resten av lektionen. Sedan gick jag in till de kaxiga tjejerna igen och börjar tyst förbereda nästa lektion.

-Mäh! Får de ledigt?! Då ska vi också få det!

-Ja, jag sa att de fick ledigt men ni lyssnar väl inte på vad jag säger?

*tryckande tystnad från tjejernas håll* De har hamnat i ett stort dilemma... Sitter de kvar hos mig och fortsätter lektionen förlorar de. Dels för att lektionen fortsätter för dem när de andra fick ledigt, och dels för att de då ger mig rätt. Jag sa ju att de inte lyssnade på mig... Men går de så förlorar de också för då lyssnade de ju på mig!

De sitter kvar halva tiden som var kvar och går sedan. Efter det var det aldrig någonsin något tjafs om ytterkläderna från deras håll!

"Bonus: eleven blir ilsk och spottar på mig. Elev buntas då ihop och skyfflas iväg till mentor eller rektor."

Varför inte ta denna diskussion på en gång med eleven istället? Varför ska alla problem avslutas med att eleven handgripligen "buntas ihop" och tas iväg till någon annan som istället får ta hand om problemet? Är det verkligen så vi vill att eleverna ska lära sig att handskas med sina problem, istället för att prata igenom dem på plats i första hand?

Man behöver faktiskt inte bli handgriplig. Det är ungdomar vi har att göra med, som inte har samma livserfarenhet eller utvecklade intellekt som vi har. Vi kan faktiskt prata omkull dem, om det skulle behövas.

Jag anser att det både är min och mentorns jobb att prata med ungen. Därför vill jag ha mentor närvarande. Självklart lämnar jag inte över alltihop till mentorn, men ut ur klassrummet måste eleven i vilket fall. Jag vill prata enskilt och inte inför hela klassen. Om då ungen vägrar lär jag bära ut denne. Rätt enkelt synsätt egentligen, jag säger en sak en gång, hotar aldrig utan att våga genomföra det jag hotar med och menar alltid vad jag säger. Egentligen är jag rätt snäll och glad och blir sällan arg, men blir jag det så ska ungarna i alla lägen veta att det jag säger gäller.

Det går faktiskt inte att i alla lägen prata omkull eleven. Jag diskuterar inte med någon som bankar på mig. Den personen får allt bli oskadliggjord först innan någon diskussion ska ske. Min säkerhet först.
 
Sv: Hur skulle du som förälder reagera?

Skulle du banka på din chef?
Skulle du hota denne med kniv?
Skulle du klappa på chefen också om denne försökte bryta ett slagsmål mellan dig och din kollega?
Skulle du spotta på din chef?

Om du svarar nej på alla frågorna så anser inte jag heller att du ska buntas ihop.

Det handlar egentligen inte om att få någon att lyda order utan helt vanligt folkvett. Vissa saker gör man bara inte och det ska tydligt markeras.
 
Sv: Hur skulle du som förälder reagera?

Gäller det även i arbetslivet alltså? För de här barnen kommer ut där sedan... Och jag kan inte tänka mig att det blir populärt om de trycker ned kollegorna i backen när de anser att dessa gått över gränsen. Så som man själv blir behandlad, behandlar man sedan andra.

En lärare har varken någon rättighet eller skyldighet att trycka ned någon människa i marken. Inte heller eleverna. Riskerar en elev att vara till fara för sig själv eller andra och det enda som får stopp på den är att trycka ned den i marken... Ja, ett sådant barn har så stora problem att det bör ha professionell hjälp. Det är vi lärare inte utbildade för att ge i detta fall, och därför ska vi helt enkelt låta bli att praktiskt agera alls. Man kan förstöra betydligt mer än man hjälper, om man börjar med egenpåhittade metoder. Inte minst när de inbegriper våld.
 
Sv: Hur skulle du som förälder reagera?

"Jag har lektion och en elev vägrar ta av sig hörlurarna till mp3-spelaren (alla har sådana nu för tiden och de är på jämt). Jag plockar då helt sonika av eleven hörlurarna och återlämnar dem när lektionen är slut."

Ja, di där rackarna är ett gissel. Jag har dock aldrig plockat av eleverna deras grejor utan helt enkelt envisats. Luren ska inte vara i örat under lektionstid. Så enkelt är det. Vägrar eleven har jag tittat ut den och fortsatt att envisas. Jag har förklarat varför (skolans policy och allmän vett och etikett) samt lugnt envisats. Senare får man kolla så att de inte stoppar i dem igen, vilket händer. Fast då brukar det räcka med ett leende och en "ta ur luren ur örat"-gest så har plockar de flinande ur den igen.

Vad gör man då om eleven absolut superjätteblåvägrar?
En del av mina lärare sa helt sonika att lektionen börjar inte förrän ytterkläder är av, mobilerna avstängda och alla musikpluggar urtagna. Så lektionen började inte för någon, det var vårt bekymmer huruvida man ville missa nästa lektion eller inte. Detta är kollektiv bestraffning men ack så effektivt.....
 
Sv: Hur skulle du som förälder reagera?

Om en kollega börjar dunka på dem så anser jag att de gott kan oskadliggöra denne genom att lägga omkull, bunta ihop eller vad som helst. Självförsvar kallas det visst för.

Det handlar ju inte om någon sorts öga-för-öga-mentalitet utan att det ska vara otrevliga efterverkningar då man klappat till någon och att de ska komma på en gång. Att inte agera alls existerar inte i min värld då någon riskerar att bli skadad.
 
Sv: Hur skulle du som förälder reagera?

Jadzia, jag blir bekymrad när jag läser det du skriver... Är du en bra förebild för ungdomarna med det synsättet? Jag vet inte, jag sitter ju inte inne på alla rätta svar... Men spontant sett så tycker jag att det låter mycket otrevligt. Jag skulle inte vilja ha mina framtida barn hos en lärare med den inställningen.

Jag försöker leva efter devisen "Som man ropar i skogen får man svar". Nej, jag skulle aldrig spotta min chef eller mina elever i ansiktet och därför förväntar jag mig att jag inte blir spottad på själv heller. Men OM jag skulle göra det, så hoppas jag verkligen att jag inte skulle bli pågången fysiskt! Vilken chef skulle reagera så? Däremot skulle jag förmodligen bli avskedad på stående fot, alternativt mycket tydligt verbalt uppsträckt. Varför ska helt andra regler gälla när "förövaren" är ett barn? Det GÖR det inte lagligt sett och i mina ögon definitivt inte moraliskt sett heller.

Jag skulle inte ta lätt på en anmälan, som du säger dig göra. Jag skulle bli helt knäckt. Inte bara pga den absoluta förnedringen utan även för att jag egentligen skulle hålla med. Det är inte rätt att använda våld mot barn - och ja, en långbånglig nia som är två huvuden högre än en själv är fortfarande ett barn inuti.

Elever som slår eller på andra sätt skadar lärare eller andra elever ska, som jag tidigare skrivit, anmälas och problemet ska man givetvis gå till botten med. Detta varken behöver eller ska inbegripa någon form av våld.
 
Sv: Hur skulle du som förälder reagera?

Åska, bra knep! Det ska jag lägga på minnet :). För kompisars "Nämen lägg av nu då och gör som hon säger" i olika sammanhang brukar vara väldigt effektiva.
 
Sv: Hur skulle du som förälder reagera?

Jag anser faktiskt att jag är en bra förebild. Däremot gillar inte jag det synsätt då man tar helt avstånd från alla former av fysiska handlingar. Jag anser att de kan vara nödvändiga för att förhindra skada. Som att välja mellan två onda ting och då tar man det minst onda.

Barn kan man heller inte avskeda. De har ju skolplikt och många skiter fullständigt i verbala uppsträckningar. Det är inte förrän som de blir ivägburna till rektor som de förstår allvaret. Eller som en kille jag träffat som ägnade sig åt att slå sönder klassrum då han blev förbannad. Enda sättet att lugna ned honom var att rent handgripligt få ned honom på golvet i sittande ställning och hålla fast honom där tills han börjat tänka klart igen.

Det vi talar om här är alltså extremfall som inte händer så ofta på vissa skolor men är något av vardagsmat på andra.

Faktum är att jag anser att alla handlingar ska bemötas med en direkt konsekvens. Anmälan är för segt. Jag gillar en viss kampsportfilosofi som använder sig av förövarens egen energi för att försvara. Det gör alldeles säkert skitont på förövaren, men det är dennes eget handlande som orsakat smärtan. Så om en elev får för sig att klappa på mig så slår jag inte tillbaka, det skulle ge helt fel signaler, men jag tar heller inte bara emot. Eleven ska oskadliggöras, kanske genom fasthållning eller liknande, och det visar att det inte är okej att denne slår och att det direkt kommer att förhindras. Om sedan eleven vrider och åmar sig för att komma loss så är det egentligen denne själv som gör sig illa. Om denne vore stilla skulle det inte alls göra ont.
 
Sv: Hur skulle du som förälder reagera?

Jadzia skrev: "Att inte agera alls existerar inte i min värld då någon riskerar att bli skadad."

Nej, inte i min heller. Jag skrev heller aldrig att man inte skulle agera alls, jag skrev: "låta bli att praktiskt agera alls". Jag håller med om att det var luddigt skrivet och borde ha preciserats lite mer än så. Det jag menade var att man t ex kan plocka in övriga elever och hämta skolans kurator. Till exempel, om man inte kommer längre själv med att prata med ungen. Jag anser däremot att man INTE ska ge sig in i striden som någon självutnämnd problembeteendeexpert och trycka ned ungen i marken. När man faktiskt inte vet att det är just det som just det barnet behöver. Som lärare står du i en maktposition: du kan hjälpa och du kan stjälpa. Tänk om man tror att man hjälper när man i verkligheten kanske bara trycker ungen den där sista millimetern över stupet? Många ungdomar mår riktigt, grönjävligt dåligt. Att gå in och agera tufft utan torrt på fötterna i ett sådant läge, kan vara det barnets dödsdom. Jag är INTE beredd att ta den risken! Jag är inte utbildad för det och det kravet kan absolut inte ställas på mig. Tvärt om ska jag låta bli, och istället se till så att barnet får den hjälp det behöver.
 
Sv: Hur skulle du som förälder reagera?

Jadzia skrev:
Faktum är att jag anser att alla handlingar ska bemötas med en direkt konsekvens. Anmälan är för segt Jag gillar en viss kampsportfilosofi som använder sig av förövarens egen energi för att försvara. Det gör alldeles säkert skitont på förövaren, men det är dennes eget handlande som orsakat smärtan. Så om en elev får för sig att klappa på mig så slår jag inte tillbaka, det skulle ge helt fel signaler, men jag tar heller inte bara emot. Eleven ska oskadliggöras, kanske genom fasthållning eller liknande, och det visar att det inte är okej att denne slår och att det direkt kommer att förhindras. Om sedan eleven vrider och åmar sig för att komma loss så är det egentligen denne själv som gör sig illa. Om denne vore stilla skulle det inte alls göra ont.

Ja, det är samma sak som när jag vred om armen på 14-åringen - men det var INTE OK! Dels mådde jag personligen skit eftersom det fortfarande handlar om våld, och dels vet jag att det inte skulle ses på med blida ögon vid en anmälan. Det anser jag är helt rätt. Jag förutsätter att ingen människa vrider om armen på mig i en arbetssituation - oavsett hur otrevlig jag är. Samma sak tycker jag ska gälla eleverna också.
 
Sv: Hur skulle du som förälder reagera?

Jadzia skrev:
Jag är beredd på polisanmälan och anser faktiskt att det är värt det i vissa fall. Jag anser heller inte att våld alltid är av ondo. Handlar det om att skydda sig så är jag helt för att man blir fysisk. Det kan krävas att man rent handgripligt lyfter iväg ungar för att de ska förstå allvaret. Prat i alla ära, men det löser inte heller allt. Skiter det sig med lärarkarriären får jag väl satsa på ett annat yrke. Jag kan och tänker inte lägga mig platt bara för att lagen försöker bakbinda mina händer.

Jag har själv lyft undan pojkar som slagits, men inte "kastat de åt varsitt håll", men höjt rösten ordentligt och talat om vilka beteende som jag accepterar i ett klassrum.

Som (blivande) lärare så får man nog tänka över sitt yrkesval om man tycker att våld är okej att lösa problem med. Blir man polisanmäld så får man ju inte fortsätta jobba förrän utredningen/ev rättegång är klar. Det är nog oerhört svårt att ta sig tillbaka till arbetslivet om man blir anmäld, jag tror knappast att man kan jobba kvar på sin ursprungliga tjänst iaf.

Som förälder skulle jag nog reagera om en lärare tog till "övervåld" på något av mina barn. Dock har jag svårt att tro att någon av dem skulle ge sig på någon skolpersonal handgripligen.
 
Senast ändrad:
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Skola & Jobb Det är alltid svårt att skriva om jobbet då man har tystnadsplikt och alltid trampar någon på tårna. Dock vill jag ändå ventilera lite...
Svar
18
· Visningar
2 697
Senast: Zaria
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Det här med klädsel
  • Köpa hus
  • Fågelskit på fönster + på balkong

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Hovelände
  • Stora shoppingtråden II
  • Bildtråden

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp