Hur skulle ni ÄRLIGT ha gjort?

[Alexandra_W]

Jag blir lite förvånad av 'svängningarna' i åsikter som förs fram ang när man ska ge upp och se till att få sin häst utslagen. Så nu vill jag ha ÄRLIGA svar hur ni ärligt skulle gjort om det var er häst det handlade om. Jag vill inte ha dem för att bestämma hur jag ska göra, jag har redan en utarbetad plan klar som jag inte viker ifrån, men eftersom det 'svängs' så väldigt mycket om vilka åsikter som förs fram i just det här faller så är jag nyfiken. Observera att jag INTE 'dömer' åt något håll och tycker ett sätt är rätt eller ett fel, jag är bara nyfiken som sagt på hur och varför.

Kort (så kort det går) resumé. Häst inköpt som sk problemhäst som fyraåring. Avancerat sadeltvång och flera misslyckade inridningsförsök pga en olyckshändelse vid inridning.

Sedan har hästen lyckats vara en olycksfågel av rang och lyckats med alla möjliga och omöjliga grejer, men det har varit olyckshändelser. Hästen har gått igenom böjprov prickfritt mellan varven.

Med avbrott för ideliga skadekonvalescenser så rids han iaf in och rids. Efter allt vi varit igenom ligger hästen mig väldigt varmt om hjärtat. Han har som sagt haft mer än sin beskräda del av olycksrelaterade skador. Det enda molnet på himlen är att jag inte tycker vänster bak är 100%. Det är dock böjt och ultraljudat och röntgat upp till griffelbenet av ett otal veterinär utan att hitta ett smack, så okej, jag inbillar mig väl då..

I januari 03 sträcker han bogmuskulaturen HF. Åtgärdas av equiatriker.

I juni 03 är det klippt igen, han har slagit upp sträckningen och equiatriker befarar det sitter i leden med. Vet diagnosticerar armbågsledsinflammation HF men finner dessutom en muskulär överansträngning av knäet på VB. Jag är själaglad att någon hittat NÅGOT med VB. Han behandlas och sätts igång och känns som a million dollar. Borta är de galoppfattningstrassel vi haft i 'alla år'. Jag får en tankeställare ang det men hästen är ju nu behandlad och bättre än nånsin. ALla glada.

Tills i augusti 03 då galoppen går åt skogen igen. I övrigt så går det ömsom bra, ömsom vill han inte riktigt jobba. In på klinik slutet på aug 03. Initialt ohalt men spar vänster bak på böjt spår litegrann. 1 grad halt efter böjprov. Bedövning av hasleden släcker. Rutinmässigt tas en rtg på hasen och en stor, ful gammal defekt upptäckts. Ingen har sett något liknande nånsin, men det sitter på en icke viktbärande del och påverkar bara när benet lyfts/vinklas i och över ett visst läge. Prognosen bedöms som god, inget talar emot att han ska kunna fungera rakt fram i skogen som han gjort flera år tidigare. Vet har gott hopp om att han ska funka på ridbana med, jag tror inte på det men däremot skogen. Sprutas två gånger i hasleden och är sen friskförklarad.

Sätts igång patetiskt långsamt och får ledtillskott. Känns OTROLIGT fin i skritt och trav och det kommer elastitet och schwung i traven som vi inte skådat sen juli 03. Hästen musklar sig utmärkt efter vilan och är sitt gamla goa jag.

Tills vi ska börja galoppera... Det går nämligen inte och efter några veckor med korsgalopp, jämfotahopp, avbrott och byten hit och dit kommer hästen på att om man lägger baken åt vänster och går på dubbla spår så fungerar det. Mao, vill inte vinkla vb. Efter att ha avvaktat ett par veckor för att se om det var en styrkegrej åker jag in.

Samma initialt som i aug, ohalt men sparar vb lite. Kan inte galoppera på böjt spår. Ser helt fräsch ut fram. 1 grad halt på böjprov VB och BF. Knäledsinflammation BF som kompensation. I diagnostiskt syfte, eftersom både jag och vet står som två fågelholkar, så görs en artroskopi som visar att defekten är större och lite mer speciell än vad som syntes på rtg, men att leden i övrigt ser ganska okej ut (det man var rädd för var ju pålagringar och slipfåror etc). Det skrpas lite för syns skull, hasleden spolas, knän sprutas med kortison och han skos med PG bägge fram och kommer hem.

Efter två veckor sprutas hasen med tuppkam. Han står på boxvila med 20 min promenad/dag vid hand. Där är vi fortfarande, han ska stå totalt 8 veckor, sen skrittas uppsuttet en vecka ungefär och i slutet av vecka två prova känna på trav och galopp och sen ÅB. Dit har vi inte hunnit än.

Prognosen drogs ju ner rejält, nu garanterar de inte mer än hagfrisk, men det är två veterinärers bestämda åsikt av att han inte har ont av att skritta och trava rakt fram i skogen med matte på ryggen bara vi blir av med de reaktioner som finns nu. Mellan raderna kommer ett erbjudande om utdömning som jag tackar nej till. Ingen av veterinärerna anser att det finns något skäl att döma ut honom nu om inte jag vill det av någon anledning.

Däremot, är han inte bättre på ÅB så har tyvärr veterinärmedicinen gjort vad de kan, de kan inte erbjuda mer än tumhållning och böner nu. Det finns lika lite/mycket som talar för att han ska vara okej vid ÅB som att han inte ska det. Och lika mycket/litet som talar för/emot att han ska hålla sig fräsch vid en ny igångsättning. Ett jäkla frågetecken med andra ord, men rent prognosmässigt sett med ledning av tidigare historia så tornade det ju upp sig en hoper mörka moln.

Hästen tar sin vila oväntat bra och håller humöret uppe. Däremot får han en del muskulära följdproblem av boxvilan som fortlöpande behandlas med massage och akupunktur.

Och det som faschinerar mig är att när jag rapporterade om besöket med artoskopin så var det företrädelsevis POSITIVA tongångar. Klart han skulle få en chans, klart det skulle bli bra etc. Mer positivt än vad jag själv anser.

Men nu när jag skriver något så blir det mer och mer negativa tongångar, i princip varför håller jag på det är ju kört?

Så nu är jag nyfiken på vad hade NI gjort i samma läge?

(Min plan är och har varit att ge honom en Sista Chans (med stora bokstäver) men inte in absurdum. Är han inte bättre vid återbesök så är det bara att inse att 'nej, det gick inte'. Haghäst är INTE ett alternativ pga att hästen inte trivs med det, det är en häst som måste få jobba (fast skritt och trav duger fint, bara han får komma ut iaf 4-5 ggr/vecka).

Så, vad hade ni gjort, oavsett vilket fått honom utdömd nu vid ÅB? Tackat ja till att få honom utdömd i februari, eller gjort ett försök?

Och som sagt, det finns inget rätt eller fel, och det är inte för att jag ska kunna bestämma mig hur jag ska göra (det har jag redan gjort) utan ren nyfikenhet eftersom jag inte förstår de här åsiktsvängningarna. Jag har FULL förståelse för de som ansåg 'slå ut' redan i februari, men inte att inte tycka slå ut då, men för en lång boxvila ger muskulärt elände tycka 'ja men DÅ ska han slås ut'?

 

[Cyllene]

Eftersom han om han blir frisk endast kan ridas rakt fram i skogen så hade nog jag tagit bort honom.

Jag tror att få hästar är nöjda med det livet. Jag tror många ser ut att trivas för att de anpassar sig...

Nu kan jag ha missat något i dina trådar, men jag har för mig att detta är en häst som liksom min mår bäst när det händer lite och han får jobba?

Det kanske finns hästar som kan leva lyckliga resten av sitt liv som promenadhäst eller på lösdrift osv. Men jag tror faktiskt inte att de är så många egentligen. Isåfall ska man veta att de garanterat inte har ont någonstans.

Sen är det ju alltid mycket lättare när det handlar om någon annans häst. Du vet ju att jag aldrig ger upp och då har de aldrig hittat något konkret exteriört fel på min - det har de ju på din tyvärr.

Så hade det sett ut så som det gör och det var min häst så hade jag tagit bort honom om han inte går att sälja/låna ut som promenadhäst. Jag vill rida, träna & tävla.

/C

 

[amkm]

Ok,jag börjar med att svara då.

Jag kan ÄRLIGT säga att jag beundrar dig och din ork att hålla på,det hade jag aldrig gjort.Jag hade tagit utdömningen.
Och om jag ska vara ärlig igen,så mest förmodligen på att jag står inackorderad.
Men så har jag också hela tiden sagt att sen Bruno kom hem,OM han skulle åka på ledinflammationer igen,så ska han bort,om de beror pga av hans förslitningar t ex.Om de beror på en yttre påverkan,ja då kanske han får chansen EN gång(alltså med behandling),men så är han äldre också,och har div åkommor som du kanske vet från inlägg på mule.Låter iskallt kanske,men det är dagens sanning.

 

[break_a_leg]

När ska du tillbaka till vet nästa gång?

Jag skulle nog avväga att få hästen utdömd. Dels så får man ju se till hästens historia (som ju är kantad av skador) och hur hästen skulle må av att kanske bli haghäst (inte bra).

Sedan beror det ju lite på vad du vill ha ut av din ridning, det är ju många faktorer som påverkar det hela.

Ta ett ordentligt snack med veterinärerna, jag vet inte vilken du har på kliniken, men jag har ju tom haft den som många inte gillar och var nöjd med det. De har ju faktiskt en medicinsk kompetens som vi inte har.

 

[Wilma]

Jag är också imponerad av dig!

Jag skulle försöka få hästen utdömd vilket inte verkar särskillt svårt i ditt fall. Du verkar ju faktiskt ha gjort "allt" för din häst. För ert bådas bästa!

Tröst kramar från mig.

 

[zilla]

svår fråga men ,,jag skulle nog ha försökt lite till.
(Zilla som spar på sina travare som inte kan springa på banan mer)

 

[Leoni]

Jag hade sparat honom ett par år till.

Låtit honom gå i lösdrift eller som sällskapshäst ett par år, även om han inte gillar det, och heller inte varit så snabb att behandla med kortison utan låtit kroppen läka sina småblessyrer själv.

Hade inte heller det funkat hade jag gett upp

 

[Magdalena]

Har inte läst eftersom jag följt er historia. Jag skulle gett upp för länge sen och tagit bort honom.

 

[Daydream]

Om han är värd pengar och du vill ha ut dem för att köpa en ny häst så är det inget att vara sentimental över enligt mig, slakta den.
Är han inte värd något och det inte kostar dig något att ha honom hemmagåendes så kan du ju låta bli om du inte vill bli av med hästen.

Enligt mig alltså helt upp till dig, vad du känner för hästen och din situation.
Jag som har min häst inhyrd hade nog tänkt till en extra gång men i och med att jag har sto så har den ju ett avelsvärde och kan säljas triangelmärkt. En valack har ju inget sådant värde.

 

[puckis]

Vilken himla otur du har haft! Tycker verkligen synd om dig. Vet inte om jag hade orkat kämpa lika länge som dig men hade jag det så hade jag nog också men tanke på hans ålder släppt honom på lösdrift en längre tid, minst 6 månader och sedan försökt att bygga upp försiktigt. Ofta kan det hjälpa att bara låta hästen få extra lång tid på sig. Står han tillsammans med andra hästar i en stor och kuperad hage är det nog inte heller några problem för honom att han inte jobbas.
Lycka till och hoppas att det går bra, vad du nu än väljer att göra.

 

[ako]

Jag tycker du har gjort helt rätt, hade gjort likadant själv. Går det ändå inte så vet du VERKLIGEN att du har gjort ALLT som står i din makt, och det känns om inte annat antagligen skönt för dig själv, även om sorgen och saknaden efter V ändå blir lika stor, om det trots allt inte går och du måste ta bort honom.

Vet dock många som hade givit upp tidigare, och jag hade inte klandrat någon för det heller. Som du gör nu kommer du dock iaf för all framtid att ha ryggen fri från dåligt samvete .

Håller fortfarande tummarna för att V kan få må bra o skrutta runt i skogen med dig som pilot.

 

[Iza]

Om jag fattade rätt så står hästen under behandling just nu. Jag skulle vänta till återbesöket och se vad som händer innan jag skulle fatta beslut.

Skulle prognosen inte vara god skulle jag välja att få hästen utdömd.

I övrigt så är jag helt stum av din berättelse, vilken kämpaglöd du måste ha. Kan säga att hade det gällt mig hade jag gett upp för länge sedan.

 

[Inte_Ung]

Jag skulle gjort som du gör eller givit hästen ännu mera tid.
Nu så känner jag ju inte hästen, så jag vet inte hur deprimerad han blir av att inte arbeta.

Men om han klarar av att gå och skrota i en hage i något år, så skulle han få göra det. Men jag skulle INTE behandla mera med något som är det minsta smärtsamt för hästen.

Mitt sto, hon med PG-sulorna, gick och skrotade i 2 år i hagen. Och så mycket roligt som vi har haft med henne sedan hon blev frisk nog för promenad-körning och barn-ridning, det har vi inte haft med många hästar. Ett föl har vi fått också och vi hoppas på ett till. Och hon var HALT med STORA bokstäver i minst ett halvår.

Men hon har psyket för att leva på en yta 3X3m utan att bry sig det minsta.

 

[ecssory]

Ja du....

Du har sannerligen uppfyllt din hästägarplikt.
Få hästar får rimliga chanser eller tid, din häst har tur som hamnat hos dig.

Om hästen hade varit till åren så hade jag tagit bort honom tidigare, om hästen haft många år framför sig hade jag gett honom denna chans ni nu är inne på.

Skulle hästen därefter inte fungera som ridhäst utan bara som promenadhäst så hade jag blivit tvungen att hitta en alternativ lösning för honom.

Fungerar han inte alls så vore det över.

 

[tindra]

Låter mycke invecklat men som jag har förstått rätt så tycker "dom" det är ok med skogsridning och rakspår so why not skritt och trav är nog helt ok för hästen me`skulle ha valt lösdrift för den ständiga rörelsen och då slipper man stela leder som lätt kan bli med box.Det finns många travcamp där man kan rida på bra rakspår med bra underlag...det väsentliga är väl att så länge hästen känner att den får jobba vad det än är mår den bra skillnaden är om den har ont hela tiden då är nog hästhimlen bättre

 

[HannaZ]

Kan/vill du ha honom kvar bara han kan skritta och trava rakt fram i skogen så är det ju sin sak om han håller för det.

Men hade det varit min häst hade jag valt att låta honom somna. Jag vill kunna rida min häst som vanligt och har inte möjlighet att ha en häst att träna med och samtidigt en häst som bara funkar på rakt spår.

Du har kämpat nåt otroligt, hoppas du kommit fram till ett beslut som du själv kan acceptera.

 

[pialotta]

Jag tänker berätta min historia:
Köpte en underbar 3åring efter att ha letat i ett år minst. Hon hade en skada på hasen som hon fått som 1½åring, dock var hon genomgången och röntgad OK.
Rider två år (inget bus), Hon har alltid en favoritgalopp, den andra är svårare. Så småningom kommer protester främst i galopp. jag börjar känna en rörelsestörning men slår blixtsnabbt bort den förnimmelsen.
Fem år och till klinik. Behandlas för kotledsinflammation. Vila och igång "patetiskt" långsamt. Min vackra härliga ridbara häst kommer tillbaks. Ett tag.
In på klinik igen, halt bak, men var? Sträcksenan konstateras ha växt ihop med ärret, därav rörelsestörningen?
In igen. Röntgas (även rygg), finaste skelettet de sett, de kliar sig i huvet. Röntgas även i en konstig vinkel med lyft has. Konturstörningen på utsidan syns inte på röntgen.
Vet kan döma ut henne då, jag vill vänta, vill åtminstone betäcka, hon har kanonstam och 40 poäng
Scint. INGEN reaktion.
Artroskopi: Brosk saknas, Gunnar gör vad han kan åt det. Boxvila och sen bete.
Hon blir allt sämre, skithalt rent ut sagt. Jag tar hem henne, ger henne glucosamin och mineraler (naturläkemedel)
periodvis är hon bra och visar ingen hälta.
Återbesök för femtielfte gången och nu har de hittat ytterligare ett underligt sätt att sätta plåtarna på så den här gången finner vi pålagringen, som en nypontagg.
Och då inser jag att hon kommer inte att bli bra.
I somras togs hon bort, sju år gammal.

Men nu efteråt när jag tittar på bilder av henne, nu ser jag att hon såg rätt anskrämlig ut sista året, det såg jag inte då. Jag tyckte hela tiden att hon var glad, musklad och fin i pälsen.
Men nu, nästan ett år senare, så förstår jag att hon mådde dåligt och jag ångrar att jag inte tog beslutet tidigare. För hennes skull.
Saknar henne

Så jag vet hur jag skulle ha gjort idag om jag var du, Alex.

 

[Stallkatten]

Jag har själv en pålle som är halt vb utan förklaring vilket tidvis gör honom halt hf.
Har gjort flertalet hältutredningar, röntgen, massage, kiropraktor under två års tid.
Alla som undersökt honom har "gett upp" och som det är nu rids han på försök under uppsikt av veterinär trots hälta.
Veterinären vill att jag sätter igång honom ordentligt så att en ev. skada kan synas tydligare.
Om detta inte sker och så länge hästen inte protesterar tycker hon att han ska fortsätta ridas, han kommer bara må dåligt av att stå..
Hade jag varit i din sits så hade jag, som du kanske redan förstått, inte gett upp.

 

[Alexandra_W]

Oj vad många svar *tacksamt* Och nu syns det verkligen att åsikterna GÅR isär, då är det nog mer en slump att de gjort sig höra vid olika tillfällen (dvs det har inte 'svängt' egentligen utan bara att olika har läst i olika lägen.

Det kom en del frågor som jag ju för sakens skull kan svara på:

Hästen är inte gammal, men inte purung längre heller. Han är nio år i år så han har ju många levnadsår kvar om man ska se det så, samtidigt har ju problemen inte vissat sig förrän nu så det kan ju vara så att vi gick över gränsen en gång för alla. Dvs det hade kommit tillslut även om jag bara fortsatt i skogen. Åldern spelar inte in *så* mycket för mig, hade det varit en häst på 15+ hade jag inte gett klartecken för artoskopin utan låtit honom slippa, men nu kändes det som att han ändå har såpass många år kvar OM man får ordning på det.

Han trivs tyvärr inte alls med att 'bara gå' oavsett om det är på lösdrift med roliga kompisar eller ej. Han tycker betet är pest om han inte får 'jobba'. Hans krav på 'jobba' är högre än skrittpromenad men han behöver inte stenhårt jobb för att vara nöjd, men skritt och trav är 'lägstanivån' jag satt upp. Där vet jag att jag bara det sker 4-5 gånger/vecka skulle vara tillräckligt för honom (även om han är lyckligare ju hårdare han jobbar så går de ju inte och 'saknar' det de inte får så. Om han inte fick jobba alls eller bara i skritt skulle han däremot 'sakna' och vilja mycket mer)

Det är ingen häst som passar för lösdrift men han går i stor kuperad hage med roliga kompisar och busar och röjer 12 - 14 h/dag vintertid och under betet heldag (om de inte tas in för insekterna) och står i stor box i kallstall.

Att ställa av ett år är en tanke som jag också hade haft med en annan häst, men den här herren trivs som sagt var inte med det, och det var efter noga övervägande jag 'utsatte' honom för så lång konvalescens bara efter artroskopin. Han har dessutom en rygg som inte mår bra av för lång vila. Dessutom så är han inte så 'tagen' att vila skulle lösa något, och där håller vet med om att det inte finns något att 'läka ut' utan man bara skjuter fram problemet och riskerar att förvärra det iom muskeltappning etc.

Den som nämnde något med att ta det lugnt med sprutning. Min equiatriker har eg det enda sista halmstrået och det handlar om just sprutning. Hon anser att det ibland blir en ond cirkel när man sprutar och det är bättre om hästen själv får 'klara av' vad det nu är. Och att eftersom han klarat rakt fram i skogen innan så låt honom få en chans att själv anpassa sig till det utan att 'reta' leden med sprutning. Jag förstår resonemanget men jag tror inte på det iom att han så SNABBT fick överbelastningsreaktioner på frambenen. Dock finns det ingen (varken jag, vet eller equiatrikern) som riktigt kan förklara VARFÖR defekten stör så mycket nu, men det kan vara så att han gått med den i så många år och det har nött och retat hela tiden och nu har leden 'fått vad den tål' och det retas igång igen hela tiden och skulle så göras återigen oavsett sprutning eller ej. Jämför med en utsliten höftled på folk, vid en viss grad av förslitning ger det problem och sen är det inte så lätt att bli av med det med mindre än ny höftled.

Hade jag stått inackorderad (vilket jag inte gör, jag har eget stall) så hade jag nog också gett upp i februari, rent kostnadsmässigt. Hans hasdefekt har bara i år hitills skapat mer kostnader på över 15 000 kr. Och att betala en dyr stallhyra och sen PG, ledtillskott etc för en häst på promenadnivå hade jag nog inte kunnat motivera. Men nu har jag ju sån tur jag har eget stall (och dessutom räknar jag kallt med att hans livförsäkring på ena eller andra sättet kommer 'betala tillbaka' i slutändan).

Han är under konvalescens nu ja, har ÅB i maj. Och min syn på läget just nu är att inte fatta några beslut hur det än ser ut förrän i maj. Är han inte bättre då är de val jag ser jag har att T-märka och ge honom en chans att fixa det själv eller låta honom somna. Att låta kroppen läka själv är något jag eg inte tror på just NU men jag måste ha en bild av hur mycket, hur illa etc innan jag bombsäkert kan säga något om det. Om han är bättre på ÅB så provar jag sakta sätta igång honom igen och T-märker. Och om det fungerar får han bli halvpensionär och gå skritt och trav i skogen. Funkar inte det så får han somna.

Så ser planen ut nu, med undantag för de där riktiga slamkryparna och gråzonsgrejerna som kan dyka upp.

Jag kan inte riktigt påstå att jag ser fram emot återbesöket, men samtidigt är det (plus att få rida och känna hur det känns inför ÅB) det enda jag väntar på.

 

[Sunnan]

Jag har följt dig och vision ett tag nu och jag har inte läst hela ditt inlägg här, men jag skulle låtit honom somna in.