Hur sover ni???

[Lingon]

Vi var stenhårda med att vår dotter skulle somna i sin egen säng varje kväll. Vi köpte en tillräckligt stor säng så att en av oss bekvämt kunde ligger där med henne tills hon somnat och om hon av nån anledning behövde någon hos sig på natten. Vi gick alltså till henne när hon behövde oss istället för tvärtom. Det gjorde att en av oss fick sova gott varje natt i sin egen säng.

 

[Kilauea]

Brukar lägga barnen skavfötters i yngsta säng (dom har våningssäng). Enstaka gånger sover ek eller båda där hela natten, oftast kommer de in till mig/oss (sambon jobbar borta måndag-torsdag) i sovrummet (180-säng/2 st 90 sängar) ganska tätt i början av natten.
Ibland brukar vi natta dom i vår säng direkt och så sover jag i våningssängen istället för att få sova själv emellanåt.

 

[Eurydome]

Jag blir galen! Vi har problem med sovkonstellationen hemma.
Två barn 3,5 + 6 år. 6-åringen har en 90-säng på sitt rum, 3,5-åringen en 105-säng på sitt. I vårt sovrum har vi en 210cm säng. Barnen vill inte sova själva så det gav vi upp för längesen. Vi sover med dom.

Jag har haft enorma sömnproblem sen minsta var nyfödd. Han var i princip vaken hela nätterna sitt första år som resulterat i en sämre mående. Börjar äntligen få grepp om det och har de senaste månaderna mer eller mindre sovit själv i en av barnens sängar. Har så svårt att sova med barnen i deras små sängar, blir väldigt störd.
Min snälla man har sovit med båda barnen i vår stora säng. Men mannen är nu väldigt sliten av att sova med barnen varje natt. Samt att de väcker varandra på morgonen..
Vi skulle behöva hitta en annan fungerande sovkonstellation.
Jag kan sova med ett barn men inte i en av deras sängar...
Vi har ett gästrum/kontor där vi har möjlighet att ha en bäddsoffa men jag vet inte..
Hur gör ni?

Jag tycker att det mest givna är att ni turas om att sova med barnen i er stora säng. Den andra vuxna sover i 105-sängen. Det är väl ingen större skillnad mellan att sova med ett eller två barn?

 

[Amha]

När samsovandet började skada vår sömn fick barnen flytta över till sina rum. Äldsta hade en övergångsperiod där hon sov i hängmatta och senare ett lektält för att hon skulle vara nöjd. Vi ställde något krav att de alltid skulle somna i egen säng, därefter kunde de komma till oss om de vaknade på natten. Då blev antalet nätter med samsovande färre.

Finns det något era barn hade tyckt var lite speciellt/häftigt att sova i som hade kunnat möjliggöra en liknande övergång till egna rum?

 

[cherie]

OM ni har plats skulle jag definitivt överväga att köpa ny, bredare säng till någon av barnens rum. Gärna 140 eller 160. Sömn är oerhört mycket värt så för mig hade det varit en no brainer med några extra tusenlappar. Då kan ni sova med varsitt barn och växla/byta under natten eller morgonen vid behov.

Vår dotter har en 160 säng i sitt rum och vi har en 180 i vårt. Fantastiskt och det skapar så många möjligheter att sova på olika sätt. Just nu sover jag och hon i hennes säng, pappan själv. Ibland tvärtom. Ibland sover hon själv i vår säng (om vi båda gått därifrån och lagt oss i hennes framåt morgonen tex) eller i sin egen. Allt utefter allas sömnbehov och hur alla sover bäst.

 

[Soapbubble]

Vi ställde in en tältsäng i änden av vår säng. När barnet kom efter ha somnat i sin egen säng, fick det sova där. Jag flyttade då kudden till sängänden av dubbelsängen och kunde lägga en hand på barnet som somnade i tältsängen.

Vi har även haft madrasser på golvet för barn som inte kan sova hela natten i egen säng.

 

[BusBarro]

Vi har bytt 1,05 sängen mot en 1,20 säng i minstas rum nu. Det är den storleken som får plats där, hade gärna haft större om det gått. Så byter vi barn varannan natt. Hitils efter 3 nätter har det funkat okej.

 

[Midsommarblomster]

Jag tycker att det mest givna är att ni turas om att sova med barnen i er stora säng. Den andra vuxna sover i 105-sängen. Det är väl ingen större skillnad mellan att sova med ett eller två barn?

Det beror nog lite på barnen. Vi har försökt att få våra två att sova i samma rum tillsammans med en förälder av just den anledningen, att vi varannan natt skulle kunna få sova en hel natt. Men våra tycks ha helt olika sömncykler, dottern vaknar en del 23-2 men sover sig sedan igenom några timmar i streck, medan sonen sover på fram till ungefär 3-4 tiden och börjar därefter snurra. Båda börjar sedan vakna till kring 5. Sover vi med ett barn så blir det några uppvaknanden men också några timmars ostörd sömn, vi brukar dessutom lyckas få dem att ligga och dra sig eller till och med somna om 5-6. Sover de i samma rum vaknar vi i princip varje timme, och det har dessutom varit svårt att få dem att ligga kvar och dra sig vid 5 utan när de upptäcker varandra så vill de gå upp. Vi gjorde ett försök två månader över förra sommaren men gav upp eftersom nätterna med dem blev alldeles för tuffa. Testade sedan några månader senare igen, och sen några månader senare igen. Men det tycks inte ge med sig. Kanske inte är likadant för TS, men tänkte eftersom hon skrev att de väcker varandra på morgonen.

 

[Midsommarblomster]

Vi har också funderat på hur vi ska sova på bästa sätt, och har kommit fram till någonting som vi ska börja testa så snart vi orkar flytta runt sängar. Men planen är att både sonen och dottern ska läggas i sina egna sängar, i sina egna rum. Sen ska vi ha en extra säng i sonens rum. Jag och maken skulle kunna gå och lägga oss i vår egen säng (vore trevligt, det var ett par år sedan nu), och om dottern vaknar på natten så får hon komma upp och krypa ner i vår säng. Om sonen vaknar så går någon av oss in till honom och sover resten av natten i sängen där inne. På så vis hamnar vi inte alla i samma säng, för det hade inte gått, och vi slipper krypa ner i deras mindre sängar. Vi skulle också börja kunna vänja oss vid att utgångspunkten är att alla sover i sina sängar i sina rum, men när de vaknar så löser vi det så alla får så mycket sömn som möjligt. Med tiden kommer de förhoppningsvis sluta vakna, och vips om några år så kanske både jag maken vaknar bredvid varandra och inser att barnen fortfarande ligger i sina sängar en morgon En kan ju alltid hoppas! Vi har också tänkt tanken att de kanske vill dela rum att sova i, men just nu är det bara bus vid läggning och väcka varandra under natt och morgon så vi får se om det skulle vara annorlunda i framtiden.

 

[Heulwen]

Sover oftast med minst ett barn, ofta två. Sjuåringen sover med mig i min 210 säng. Snart fyraåringen sover ibland hela nätter i sitt rum, kommer annars in mot morgonen och sparkar runt i 2 h. Min man har större sömnproblem än mig och kan inte sova ikapp på helgerna så som jag kan så han får sova ensam. I gengäld får jag sovmorgon varje helgdag.

Mitt största problem är att ryggen blir helt paj om jag hamnar fastkilad mellan båda barnen. Då brukar jag lägga mig på tvärs längst ner i sängen dit barnens fötter inte riktigt når.

 

[BusBarro]

Nu har vi kommit till en punkt att vi måste förändra hur vi sover annars kommer vi nog inte orka vara människor mer.
Som det är nu sover vi med varsitt barn, den ena av oss i stora sängen med 6-åringen och den andra med 4-åringen i hans 1,20 säng.
Frågan är om man ska försöka med en madrass inne hos 4-åringen som man lägger in på kvällen vid läggning och vaknar han så lägger sig den vuxna där. Eller om man ska ställa in en extrasäng i stora sovrummet och låta honom sova där? Det är så svårt..

 

[SiZo]

Han sover inte heller så bra i den sängen och jag förstår honom, han är väldigt bredaxlad.

Jag funderar starkt på att byta till en 120-säng men det tar lite emot när denna är rätt ny att ge 5 tusen för 15 extra centimeter och undrar om det kommer bli bättre

Se det såhär istället. 5000 för något som kan påverka hela er livskvalitet + hälsa positivt, som ni dessutom använder mer än något annat bortsett från själva huset typ.

Rekommenderar starkt större säng. Jag o maken har 2 st 120 sängar för att få plats. Och då har vi inga barn... Det finns bra butiker för sängar som inte är svindyra också.

 

[Lingon]

Nu har vi kommit till en punkt att vi måste förändra hur vi sover annars kommer vi nog inte orka vara människor mer.
Som det är nu sover vi med varsitt barn, den ena av oss i stora sängen med 6-åringen och den andra med 4-åringen i hans 1,20 säng.
Frågan är om man ska försöka med en madrass inne hos 4-åringen som man lägger in på kvällen vid läggning och vaknar han så lägger sig den vuxna där. Eller om man ska ställa in en extrasäng i stora sovrummet och låta honom sova där? Det är så svårt..

Behöver de samsova hela natten? Kan det räcka med att en av er är där tills de somnat? Kan de vara varandras sällskap på natten, d.v.s. dela sovrum?

Samsovning är toppen så länge ALLA inblandade får sin sömn. Ni föräldrar räknas också!

 

[BusBarro]

Se det såhär istället. 5000 för något som kan påverka hela er livskvalitet + hälsa positivt, som ni dessutom använder mer än något annat bortsett från själva huset typ.

Rekommenderar starkt större säng. Jag o maken har 2 st 120 sängar för att få plats. Och då har vi inga barn... Det finns bra butiker för sängar som inte är svindyra också.

Vi har en 210 cm säng så den är rejält stor. Men att samsova med två barn i den sängen är ändå inte kul

 

[BusBarro]

Behöver de samsova hela natten? Kan det räcka med att en av er är där tills de somnat? Kan de vara varandras sällskap på natten, d.v.s. dela sovrum?

Samsovning är toppen så länge ALLA inblandade får sin sömn. Ni föräldrar räknas också!

Vi lägger dem i sina sängar och stannar tills de somnar sen går vi ut. 6-åringen kommer in till vårt sovrum på natten och lägger sig. 4-åringen går en av oss och lägger sig med eftersom han alltid vaknar på natten och vill ha närhet. Vi borde kanske testa att inte gå in där och lägga oss på natten och gå in till honom när han vaknar på natten istället? Jag är bara rädd att han vaknar och är så ledsen för att vi inte är där och sen somnar han inte om (eller vi...)

 

[SiZo]

Vi har en 210 cm säng så den är rejält stor. Men att samsova med två barn i den sängen är ändå inte kul

Jag tycker det känns litet. Vi har 240 och är två vuxna. 210 blir 52 cm/person i ert fall. När man får den siffran framför sig så känns det inte speciellt märkligt att man inte kan sova så bra.

 

[Lingon]

Vi lägger dem i sina sängar och stannar tills de somnar sen går vi ut. 6-åringen kommer in till vårt sovrum på natten och lägger sig. 4-åringen går en av oss och lägger sig med eftersom han alltid vaknar på natten och vill ha närhet. Vi borde kanske testa att inte gå in där och lägga oss på natten och gå in till honom när han vaknar på natten istället? Jag är bara rädd att han vaknar och är så ledsen för att vi inte är där och sen somnar han inte om (eller vi...)

Det vet ni ju bäst vad som funkar för era barn. Tänk bara på att ta hand om er själva också. Ibland får det bli en kompromiss (både för barn och vuxna) för att alla ska sova tillräckligt bra.

 

[falukorw]

Nu har vi kommit till en punkt att vi måste förändra hur vi sover annars kommer vi nog inte orka vara människor mer.
Som det är nu sover vi med varsitt barn, den ena av oss i stora sängen med 6-åringen och den andra med 4-åringen i hans 1,20 säng.
Frågan är om man ska försöka med en madrass inne hos 4-åringen som man lägger in på kvällen vid läggning och vaknar han så lägger sig den vuxna där. Eller om man ska ställa in en extrasäng i stora sovrummet och låta honom sova där? Det är så svårt..

Nu har jag inte läst hela tråden men det funkar inte att barnen sover tillsammans i en säng?
Mina barn (8 och 2 år) sover en del tillsammans i storebrors 120 säng och de sover alltid jättebra och vaknar aldrig i den konstellation. Annars vaknar lillebror några gånger i veckan och vill ligga i vår säng.

 

[nejlica]

Nu har vi kommit till en punkt att vi måste förändra hur vi sover annars kommer vi nog inte orka vara människor mer.
Som det är nu sover vi med varsitt barn, den ena av oss i stora sängen med 6-åringen och den andra med 4-åringen i hans 1,20 säng.
Frågan är om man ska försöka med en madrass inne hos 4-åringen som man lägger in på kvällen vid läggning och vaknar han så lägger sig den vuxna där. Eller om man ska ställa in en extrasäng i stora sovrummet och låta honom sova där? Det är så svårt..

Förr mig har det varit helt oöverstigligt jobbigt att behöva gå upp ur sängen på natten. Det är överkomligt att barnen vaknar, vilket de gör nästan varje natt, men att kliva upp känns SVINJOBBIGT. Därför har de en varsin juniorsäng i vårt sovrum. 6-åringen inne i hörnet och lite avskilt (och hon vaknar, ta i trä, inte lika ofta om nätterna längre), 2,5-åringen precis bredvid vår.

Guld värt att sova bredvid maken varje natt och jag tror att stor del i att vi orka vara människor genom år av dåliga nätter har varit just att vi inte behövt förflytta oss och somna om på annat ställe eller liknande. Jag sover i min säng liksom. Punkt. Tror jag skulle bli betydligt mer störd om jag behövde byta mitt i natten.

Så jag hade prövat att ställa in en extrasäng i ert rum.

 

[Eurydome]

Nu har vi kommit till en punkt att vi måste förändra hur vi sover annars kommer vi nog inte orka vara människor mer.
Som det är nu sover vi med varsitt barn, den ena av oss i stora sängen med 6-åringen och den andra med 4-åringen i hans 1,20 säng.
Frågan är om man ska försöka med en madrass inne hos 4-åringen som man lägger in på kvällen vid läggning och vaknar han så lägger sig den vuxna där. Eller om man ska ställa in en extrasäng i stora sovrummet och låta honom sova där? Det är så svårt..

Den ena vuxna kan väl sova i den stora sängen tillsammans med barnen? Den andra vuxna sover i 1.20-sängen.