Mirre
Trådstartare
Jag blir galen snart, varje förbannade morgon springer jag mellan 6 åringen, 13 åringen och 17 åringen för att få upp dem på morgonen.
6 åringen är den som är lättast att få upp och som gör sig klar i tid (oftast) utan tjat. Men tonåringarna...
Jag får tjata och tjata och tjata. 13 åringen har blivit lite bättre, men äldsta är hopplös att få iväg i tid. Som idag när han återigen är trött för att han var uppe halva natten istället för att sova. Han behöver åka med bussen 07.19, han gick ut genom dörren nu kl 08.23.
Efter att jag tjatat hela morgonen. Han har fått varning av skolan att hans csn försvinner ändå händer inget. Han trivs i skolan och med klassen, är nöjd över valet av gymnasielinje osv.
De är fullt kapabla att ställa larm och gå upp, men de gör det inte.
Spelar ingen roll vad jag säger. Väcker jag dem inte och låter de bli sena, så åker de inte iväg till skolan öhvt.
Vad tusan gör jag? Jag orkar inte fortsätta såhär längre, jag själv ska ju iväg till mitt i tid också.
6 åringen är den som är lättast att få upp och som gör sig klar i tid (oftast) utan tjat. Men tonåringarna...
Jag får tjata och tjata och tjata. 13 åringen har blivit lite bättre, men äldsta är hopplös att få iväg i tid. Som idag när han återigen är trött för att han var uppe halva natten istället för att sova. Han behöver åka med bussen 07.19, han gick ut genom dörren nu kl 08.23.
Efter att jag tjatat hela morgonen. Han har fått varning av skolan att hans csn försvinner ändå händer inget. Han trivs i skolan och med klassen, är nöjd över valet av gymnasielinje osv.
De är fullt kapabla att ställa larm och gå upp, men de gör det inte.
Spelar ingen roll vad jag säger. Väcker jag dem inte och låter de bli sena, så åker de inte iväg till skolan öhvt.
Vad tusan gör jag? Jag orkar inte fortsätta såhär längre, jag själv ska ju iväg till mitt i tid också.