Hur står det egentligen till?

[nightcrawler]

Har ganska länge funderat på vad det är för fel på min mor. Hon är väldigt speciell. Vet allting bäst. Hon har en viss förmåga att alltid kunna vara otrevlig, gnällig. Skyller alltid på alla andra. Är rent ut sagt för jävlig mot farsan. Jag har fått ta mycket skit. När jag var yngre så styrde hon över mej. Vad jag har förstått nu så var det ren psykisk misshandel. Vad som gör att jag tvekar om narcissism är att hon inte alltid är sån. Hon är inte elak hela tiden men det är svårt att avgöra om det är äkta eller inte. Jag vill ju att hon ska vara normal och tycka om mej.
Hon hittar på saker och har egna sanningar om det mesta. Hon är även sjukt snål och det enda som existerar i hennes huvud är pengar, alla hennes krämpor, hur synd det är om henne och hur elaka vi andra är.
Nu har jag funderat på om hon även är lite smått dement. Hon kan omöjligt lära sig nått och glömmer saker ibland som hon alltid har vetat. Har dock märkt att det är värre när hon är dålig. Hon har ont av diskbråck och blir väldigt dålig. Men det är svårt att ta det på allvar då hon alltid spelar över. Dramaqueen de lux.
Vet knappt vad jag skriver nu. Skriver på telefonen och är ganska ledsen

 

[tanten]

Kort sagt kan hon diagnosticeras som en ren skitstövel?
Sådana behöver man inte ha kontakt med, oavsett blodsband.

/bistertanten

 

[athena_arabians]

Håller med @tanten men beroende på ålder och hur hon ändrat sig kan det absolut vara begynnande demens också. Långvarig smärta kan också ge märkliga effekter på sinnet (jämför med långvarig stress som kan ge minnesproblem).

 

[nightcrawler]

Kärringen är 71. Har alltid haft dessa drag men blivit värre med åren. Önskar jag kunde bryta men lever på då hon beter sig normalt. Fasar för den dagen jag hittar en karl. Kommer inte våga ta hem han förrän hon är död. Vet ju vad jag borde göra men klara av att göra det är en helt annan sak. Hur mycket jag än hatar fanskapet så nånstans älskar jag ändå min mamma.

 

[athena_arabians]

Kärringen är 71. Har alltid haft dessa drag men blivit värre med åren. Önskar jag kunde bryta men lever på då hon beter sig normalt. Fasar för den dagen jag hittar en karl. Kommer inte våga ta hem han förrän hon är död. Vet ju vad jag borde göra men klara av att göra det är en helt annan sak. Hur mycket jag än hatar fanskapet så nånstans älskar jag ändå min mamma.

Man kan älska sin mamma på avstånd. Fast med tanke på hennes ålder är ju begynnande demens inte omöjligt.

 

[a1agnlju]

Kärringen är 71. Har alltid haft dessa drag men blivit värre med åren. Önskar jag kunde bryta men lever på då hon beter sig normalt. Fasar för den dagen jag hittar en karl. Kommer inte våga ta hem han förrän hon är död. Vet ju vad jag borde göra men klara av att göra det är en helt annan sak. Hur mycket jag än hatar fanskapet så nånstans älskar jag ändå min mamma.

Fy vilket jobbigt läge Jag känner igen tendenser av "elakhet" hos min styvmor, men det är som sagt bara vissa bitar av vad du upplever. Vet hon om hur du känner undrar jag? Om inte så kan det kanske vara idé att tala om eller skriva till henne och tala om det. Inte för att hon skulle bli bättre kanske (svårt att tro med tanke på hur länge det har hållit på) men hon får i alla fall veta hur du känner. Sedan kan hon ta bollen och skärpa till sig eller inte. Ansvaret är i alla fall hos henne då.

Jag blir så förbannad på människor som beter sig respektlöst mot sina nära och jag tycker inte att det är något man ska acceptera som anhörig. Hennes egocentrerade sätt ska inte gå ut över dig eller din pappa.

Personligen har jag ingen kontakt med min styvmor annat än absolut nödvändigt. Men det är ju lite annat med en styvmor.

När du träffar en kille så kan du ju låta honom träffa din pappa bara. Då kan mamma sitta där och undra...

Fy vad arg jag blir!!!

 

[Niyama]

Låter nästan som min pappa, men han är alkoholist också. Jag sa upp kontakten med honom, han blev skitsur och gjorde allt han kunde för att jävlas med mig men lyckades inte. Har bytt telefonnummer så nu får jag bara mejl mellan varven där han talar om att jag gjort fel, att han inte kan förstå att jag betett mig som jag gjort, att han alltid ställt upp för alla andra men ingen ställer upp för honom (alla som känner honom skrattar högt när dom hör det, det stämmer inte med verkligheten överhuvudtaget) men att jag alltid kommer vara hans dotter (ja, det är ju onekligen svårt att ändra på). Jag svarar inte. Förut började han bråka med mamma istället då (dom är skilda) och ville att hon skulle "prata med mig" men när han inte gav sig och nästan blev hotfull så hotade hon med polisanmälan så nu vågar han inte det heller.

 

[Niyama]

Ang. att låta förälder träffa ens partner så har ingen fått träffa nån av mina föräldrar. Jag har undanhållit att jag ens träffar någon, det är lugnast så.

 

[nightcrawler]

Det händer att jag fullkomligt exploderar och talar om precis vad jag farsan syrran brorsan och syskonbarn tycker och tänker. Varför inte mina syskon hör av sig mer. Dom ringer mer till farsan men dom får göra det i smyg. Hon är avundsjuk på allt. Brorsbarnen hälsar typ bara på om dom blir släpade med. Systerdöttrarna är det lite bättre med. Dom vill inte höra all skit från mormor /farmor. Hon fattar inte att hon sårar oss andra. Värst är hon mot farsan. När jag var liten önskade jag att dom skulle skilja sig så farsan kunde hitta nån som var snäll mot honom. Men tyvärr så är han så snäll så han är dum. Hon mer eller mindre styr honom. Han får inte göra nått för då blir det ett jävla liv. Nu åker han iväg ändå dom få gångerna men det blir alltid livat. Aldrig nått som passar. Dom har i stort sett inget umgänge med nån längre.

 

[tanten]

Det händer att jag fullkomligt exploderar och talar om precis vad jag farsan syrran brorsan och syskonbarn tycker och tänker. Varför inte mina syskon hör av sig mer. Dom ringer mer till farsan men dom får göra det i smyg. Hon är avundsjuk på allt. Brorsbarnen hälsar typ bara på om dom blir släpade med. Systerdöttrarna är det lite bättre med. Dom vill inte höra all skit från mormor /farmor. Hon fattar inte att hon sårar oss andra. Värst är hon mot farsan. När jag var liten önskade jag att dom skulle skilja sig så farsan kunde hitta nån som var snäll mot honom. Men tyvärr så är han så snäll så han är dum. Hon mer eller mindre styr honom. Han får inte göra nått för då blir det ett jävla liv. Nu åker han iväg ändå dom få gångerna men det blir alltid livat. Aldrig nått som passar. Dom har i stort sett inget umgänge med nån längre.

Och det är DERAS liv. Du kan inte dadda dem eller vara morsa till din dem.

Föräldrar är under skinnet på en. Tyvärr så förtjänar inte alla föräldrar det.

Slut fred mig ditt inre och minimera din kontakt med din mor. Du kommer sannolikt att må bättre av det.

 

[athena_arabians]

Jag förstår att det är en skitjobbig situation men någonstans måste du ta ett steg tillbaka och bestämma dig för vad som fungerar för dig.

Din fars val är hans och även om du tycker de är fel och att han blir dåligt behandlad kan du inte göra något åt det. Det enda du kan påverka är dig själv och göra dina egna val.

 

[nightcrawler]

Minimera kontakten är väl det bästa. Men det känns ändå svårt.
För det mesta så rinner allt av mej och jag bryr mej inte. Men så kommer dagar då jag är extremt känslig och då kommer allt som inte rör mej i ryggen annars. Finner ingen balans där det känns bra åt båda hållen.

 

[Pudlan]

Låter ungefär som min mor
Det är inte enkelt.
Kram Pudlan

 

[alenchik]

Har ganska länge funderat på vad det är för fel på min mor. Hon är väldigt speciell. Vet allting bäst. Hon har en viss förmåga att alltid kunna vara otrevlig, gnällig. Skyller alltid på alla andra. Är rent ut sagt för jävlig mot farsan. Jag har fått ta mycket skit. När jag var yngre så styrde hon över mej. Vad jag har förstått nu så var det ren psykisk misshandel. Vad som gör att jag tvekar om narcissism är att hon inte alltid är sån. Hon är inte elak hela tiden men det är svårt att avgöra om det är äkta eller inte. Jag vill ju att hon ska vara normal och tycka om mej.
Hon hittar på saker och har egna sanningar om det mesta. Hon är även sjukt snål och det enda som existerar i hennes huvud är pengar, alla hennes krämpor, hur synd det är om henne och hur elaka vi andra är.
Nu har jag funderat på om hon även är lite smått dement. Hon kan omöjligt lära sig nått och glömmer saker ibland som hon alltid har vetat. Har dock märkt att det är värre när hon är dålig. Hon har ont av diskbråck och blir väldigt dålig. Men det är svårt att ta det på allvar då hon alltid spelar över. Dramaqueen de lux.
Vet knappt vad jag skriver nu. Skriver på telefonen och är ganska ledsen

Du beskriver min mor.
Jag kan bara råda dig att vara stark och inte utsätta dig för henne mer än nödvändigt.
Det tar enormt mycket på psyket och självkänslan att behöva stå ut med sån psykisk misshandel.
Kram