Hur står man ut tills det är dags att avsluta efter att man tagit beslutet?

[pepp]

Tänker på er här också

 

[DarkInNight]

 

[Tualma]

Förlåt för att jag inte svarar på era inlägg. Jag läser alla och är tacksam för råden och trösten, men jag klarar inte att svara mer än att bara rabbla. Har knappt sovit i natt och har ont överallt av allt gråtande

Bry dig inre om att svara. Det är oviktigt. Tänker på er .

 

[Trott]

Tänker på er

 

[prinsessfeminist]

 

[Lyan]

Hon är borta Den absolut värsta avlivningen jag har varit med om Fast inte för Bellas del tack och lov! Hon blev såklart rädd och upprörd av sprutan och hade svårt att komma till ro för hon har inga bra erfarenheter av sedering, men allt godis uppskattades. Hon kom fram och satte sig nära så jag fick gråta i hennes päls. Hon förstod Innan vi åkte så gick vi en promenad som hon fick bestämma. Utom när vi skulle gå och möta mamma för då fick vi gå en bit mot tåget och det tyckte hon inte alls om, men när hon såg mammas bil så blev hon glad.
Jag brukar aldrig vilja vara kvar länge när avlivningen är över för jag klarar inte att se dem, men jag vet inte hur länge jag satt med Bella i famnen för jag kunde äntligen krama henne. Jag satt och höll om henne hårt hårt ända tills hon började bli kall och då bäddade jag ned henne i filten trots att jag inte ville lämna henne. Hon fick ha kvar sitt halsband bredvid för jag klarade inte att ta det med mig. Grät hela tiden jag väntade på mamma och hela vägen hem. Gråter nu också för jag klarar inte att trycka undan trots att allt gör alldeles för ont!

Veterinären pratade med mig när vi väntade på att den sista sprutan skulle verka. Hon sa att alla på kliniken tycker att jag tar jättebra hand om mina djur. Hon höll med om att jag har haft extrem otur med mina hundar och för mig känns det som att det vilar en förbannelse över mig. Att de blir sjuka bara för att de kommer till mig, men hon sa att det är bara för att jag är så uppmärksam på minsta lilla som är fel på både hundarna och marsvinen. Att de hade blivit sjuka någon annanstans också, men att ingen kanske hade märkt det. Det värmde att höra att de tycker så! Jag vet inte om jag håller med i allt för det känns alltid som att jag aldrig kan ge djuren precis allt de förtjänar att få. De får vad de behöver, men jag vill ju ge mer!

Ett foto jag tog på promenaden. Hon accepterade att sitta i famnen och till och med gav mig en puss. Hon var så sjukt smart och klok! Och en helknasig galen dramaqueen som var så rolig att titta på alla hennes påhitt trots att hon bet mig ibland. Fan vad ont det gör

 

[Blyger]

Kram till dig och sov gott lille vän

 

[Lyan]

Fy fan vad jobbigt det är Så tomt utan någon som kör med hela hushållet med alla sina krav och påhitt. Jag saknar till och med det ständiga plingandet på klockan med tillhörande dömande ögon som hon verkligen utnyttjade till max

Violett verkar inte bry sig nämnvärt skönt nog. Hon tar lite extra hand om pojkvännen bara

 

[Lyan]

Bellas uppfödare såg mitt inlägg på facebook och skickade och frågade vad som hänt och det är såklart jag som har gjort fel och avlivat för tidigt denna gången också. Jag brukar försöka att inte göra folk sura, men nu har jag ingen hund därifrån längre så jag skrev svar på tal och sedan blockade jag henne. ”Tänder fixar man”. Hon hade inte ens råd att göra en enkel ögonundersökning på sin ena hund som hade samma syndrom på Pärla när länsstyrelsen krävde det! För att inte tala om Pärlas skick när jag fick hem henne. Jag är trött på att få gliringar om att mina hundar dött pga mig och hur synd det var att Poppy inte gick i avel för hon var ju så vacker. Allergier, rädslor, artros och hjärtfel är ju inget att bry sig om när man avlar

Och en TLDR för den som har missat om mina hundar för jag orkar inte åka på däng för att ha stött oseriös avel. Jag köpte Poppy som valp 2015. Bella var Poppys kullsyster som jag tog över från en annan familj när hon var 4,5år. Pärla var deras halvsyster som jag fick som ”6år, helt frisk och har aldrig varit sjuk” när hon var 8år, långt ifrån frisk och sedan avlöste problemen och sjukdomarna sig konstant i de fyra åren jag hade henne innan hon fick avlivas pga akut hjärtsvikt.
Jag har alltså bara betalat för en hund 2015 och de andra två var omplaceringar. Jag har fått sota rejält för detta både känslomässigt och ekonomiskt, lärde mig av mina misstag den stenhårda vägen och och tar STARKT avstånd från sådan avel sedan flera år tillbaka!

 

[Lyan]

Nu har jag gett bort det som var kvar av Bellas mat. Violett kan inte äta den maten och det var 4,4kg dyr mat så jag la ut den som skänkes på marketplace för jag ville inte slänga och en timme senare kom en väldigt tacksam pensionär och hämtade den till sina två chihuahuas

Jag och Violett var också hemma hos mig och fixade lite och plötsligt kom hon med Bellas favoritleksak (den enda Bella kunde tänka sig att leka med) och ville ha den med sig hem till pojkvännen. Hon älskar leksaker, men just denna leksaken har varit helt ointressant fram tills nu. Tyvärr kunde hon inte få den med sig för jag klarade inte att titta på den utan fick lägga undan den. Hon blev jätteledsen och ville inte ens ha en av sina favoritleksaker efter det. Jag tror att hon börjar förstå att Bella är borta nu