Hur stötta pappa?

[ginnies]

Alltså, att vara 83 år behöver ju näppeligen innebära att man är åldrig i någon slags inkapabel betydelse. Det du säger andas åldersdiskriminering lång väg.

Det spelar såklart ingen roll vem som är vän eller ålder på vännen, men nu råkade det vara en äldre man i detta fall det kan knappast jag rå för eller inte låtsas om. Han borde vetat att man inte ens får använda andras bank-id, ens i välmening och här blir det ju ickehjälp istället.

 

[ginnies]

Alltså, att vara 83 år behöver ju näppeligen innebära att man är åldrig i någon slags inkapabel betydelse. Det du säger andas åldersdiskriminering lång väg.

Och läs det senare: Om jag hade varit dotter i den sitsen hade jag nerver ever låtit en vän till min mor handha hennes BankID.
Där står inget om ålder.

 

[vemsomhelst123]

Det är klart att en person med demens som här bor ensam såklart kan flyttas till ett boende utan den dementes samtycke.

Sen just i det här fallet låter det osannolikt att ett av barnen bara hämtar sin mor sådär och får plats på ett boende, det sannolika är läkarkontakt/er , diagnos, planering, kö till boende . Osv.

Nej det kan man inte bara göra, men som du skriver så har det här inte kommit från en dag till en annan, utan troligtvis har barnen och mamman haft många kontakter inom vård och med biståndshandläggare för att det ska hända. Sorgligt att de inte vågade/ville involvera särbon men det är ingen lätt process för barnen heller tänker jag. Och som du skriver så kan man ju egentligen inte använda någon annans bank-id heller hursomhelst även om det krävs i dagens samhälle för många äldre.

 

[vemsomhelst123]

Det spelar såklart ingen roll vem som är vän eller ålder på vännen, men nu råkade det vara en äldre man i detta fall det kan knappast jag rå för eller inte låtsas om. Han borde vetat att man inte ens får använda andras bank-id, ens i välmening och här blir det ju ickehjälp istället.

Fast det är ju inte så enkelt att veta. Många äldre är väldigt digitala men att ha koll på exakt hur saker funkar eller ska funka är inte enkelt bara för att man reder ut det praktiskt. Han har ju haft samtycke från både innehavare och barnen så jag förstår att man löst det så. Det är ju såna här fall som är så viktigt att skriva fullmakter förbi god tid, men det är inte alltid så lätt att ha allt i huvudet. Jag tycker dina inlägg i tråden inte varit så mycket mer än ickehjälp, ts pappa har gjort mycket, länge och är i sorg.

 

[Palermo]

Fast man kan också lätt fastna i ett gradvis ökande normaltillstånd. Har som sagt sett det på nära håll där den anhörige vägrade inse faktum ens när det var solklart och diagnos var satt ”hen har fortfarande väldigt klara dagar” lät det fortfarande när ingen annan hade hört personen yttra ett vettigt ord på ett år. Här låter det som som att pappan kompenserat för mycket och ganska länge och till slut blir ju det en vardag. Ses man inte lika ofta blir det ju tydligare om det går utför.
Förhoppningsvis blir det inget strul med påhälsning eller att åka på utflykter/hem när det mest akuta lagt sig. Då kanske det t.o.m. finns mer ork till de aktiviteter som damen fortfarande verkar uppskatta om mannen inte behöver tänka på spisar, mat, hygien osv. Man är ju inte helt ung även om man är frisk och klar i huvudet vid 83.

Det vet jag.

 

[Palermo]

Och läs det senare: Om jag hade varit dotter i den sitsen hade jag nerver ever låtit en vän till min mor handha hennes BankID.
Där står inget om ålder.

Vem tänker du dig skulle fråga dig om det. Man väljer själv vem man ber om hjälp.

 

[Dentaku]

Vad gäller att sköta den dagliga ekonomin finns en stor skillnad mellan en persons barn och dennes särbo. Det är att barnen har en så kallad anhörigbehörighet. De behöver inte låna bankid, utan kan besöka banken och ordna så att de får begränsad tillgång till personen konto för att kunna göra det vardagliga ärenden som att betala räkningar.

En särbo har ingen anhörigbehörighet utan måste ansöka om att bli god man.

 

[ginnies]

Vem tänker du dig skulle fråga dig om det. Man väljer själv vem man ber om hjälp.

Jag skrev om jag vore dotter i den sitsen. Nej en dement person kan inte välja helt själv vem som ska hjälpa och det är inte tillåtet för en vän att hjälpa med som här, hennes bank-id. Tom anhöriga behöver ett anhörigintyg och de går liksom före, knappast troligt ens att en 83 -årig ( minns inte exakt ålder, ) skulle kunna bli god man eller nåt i närheten så där är det väl fler som åldersdiskriminerar isåfall.

 

[ginnies]

Fast det är ju inte så enkelt att veta. Många äldre är väldigt digitala men att ha koll på exakt hur saker funkar eller ska funka är inte enkelt bara för att man reder ut det praktiskt. Han har ju haft samtycke från både innehavare och barnen så jag förstår att man löst det så. Det är ju såna här fall som är så viktigt att skriva fullmakter förbi god tid, men det är inte alltid så lätt att ha allt i huvudet. Jag tycker dina inlägg i tråden inte varit så mycket mer än ickehjälp, ts pappa har gjort mycket, länge och är i sorg.

Det är helt fel löst. Och jag kan känna som så att det kan vara så att den äldre vännen har blivit utnyttjad -av hennes barn. Dels att han har fått handha hennes bank-id och dels att det sannolikt är så att de har planerat en flytt till ett boende en viss tid men då har han dugt till hennes hjälp och skötsel under den tiden när de hela tiden vetat vad som väntat.

 

[Otherside]

Jag tänker att den stora chocken och förtvivlan för din pappa var att han inget fick veta utan att hon plötsligt bara var försvunnen. Hade han fått veta vad som skulle ske, hade han kanske rentav kunnat hjälpa till, förklara för henne och stötta henne. Känna sig betydelsefull fortfarande. Nu måste det ju ha blivit chockartat för dem båda!

Jag hoppas han får hälsa på henne och behålla kontakten - för bådas skull!

 

[Palermo]

Jag skrev om jag vore dotter i den sitsen. Nej en dement person kan inte välja helt själv vem som ska hjälpa och det är inte tillåtet för en vän att hjälpa med som här, hennes bank-id. Tom anhöriga behöver ett anhörigintyg och de går liksom före, knappast troligt ens att en 83 -årig ( minns inte exakt ålder, ) skulle kunna bli god man eller nåt i närheten så där är det väl fler som åldersdiskriminerar isåfall.

Barn ska inte heller ha bankidkoden. Man kan utses till god man för sin pappa, men du betonar ju en roll som dotter.

 

[ginnies]

Barn ska inte heller ha bankidkoden. Man kan utses till god man för sin pappa, men du betonar ju en roll som dotter.

Om du läst vad jag skrivit så har jag inte påstått det.

 

[_Elly_]

Jag skrev om jag vore dotter i den sitsen. Nej en dement person kan inte välja helt själv vem som ska hjälpa och det är inte tillåtet för en vän att hjälpa med som här, hennes bank-id. Tom anhöriga behöver ett anhörigintyg och de går liksom före, knappast troligt ens att en 83 -årig ( minns inte exakt ålder, ) skulle kunna bli god man eller nåt i närheten så där är det väl fler som åldersdiskriminerar isåfall.

Särbos= förhållande. Det är inte optimalt att han behövt göra detta men å andra sidan har barnen haft all möjlighet att ta över att sköta räkningarna. Snarare något som jag skulle pusha på snarast som någons dotter då demens inte är en situation som förbättras. Plus hur många är det inte i vanliga samboförhållanden/gifta som faktiskt använt någon annans bank-id för att "det var lättare i en situation"? Verkligen inte optimalt men det sker överallt av betydligt sämre skäl än att se till att någons räkningar blir betalda.
-
Jag tycker detta är väldigt dåligt hanterat av barnen. Ja, det är en svår situation med demens men både för damen och TS pappa att gå från att inte ens prova hemtjänst, korttids etc till att inte ge ens pappan ens chans att förbereda sig är grymt. Vet också att det kan gå för långt innan vissa får plats på boende och /eller till en anhörig går med på att ansöka för att någon förnekar hur illa det är men... Inte alla fall är så.

 

[ginnies]

Särbos= förhållande.

Särbos räknas som ensamstående. Hon är ensamstående och han är ensamstående.

 

[Fibusen]

Jag tänker att den stora chocken och förtvivlan för din pappa var att han inget fick veta utan att hon plötsligt bara var försvunnen. Hade han fått veta vad som skulle ske, hade han kanske rentav kunnat hjälpa till, förklara för henne och stötta henne. Känna sig betydelsefull fortfarande. Nu måste det ju ha blivit chockartat för dem båda!

Jag hoppas han får hälsa på henne och behålla kontakten - för bådas skull!

Precis, han har varit involverad så länge, även läkarkontakt som såklart har skett, naturligtvis så är läkare involverad i detta. Som sagt så har pappa aldrig nekat att hon varit sjuk, det vet han, han har skjutsat henne till läkare och även tagit emot hembesök hemma hos henne. Han vet såklart att hon är sjuk, men nu kom ju chocken att hon redan flyttat in på hem utan att han ens blivit informerad att hon ska flytta. Han hade velat vara involverad i flytten som i allt annat han varit. Och ja, han hade säkert protesterat mot helflytt eftersom han vet hur viktigt skog och friheten är för henne. Det är två människor som varit/är riktiga enstöringar, och han är rädd att det blir jobbigt för henne att kastas in i en värld med en massa folk runt sig hela tiden. Han hade hellre sett någon annan lösning, men mest av allt bara fått information vad som händer med sin särbo sen 26 år tillbaka.

Ang räkningar så har damen självklart skött allt själv innan. Sen när hon ställde undan en räkning och glömde bort, och sen kom det brev från inkasso så kontaktade pappan barnen med information om att hon behöver nog hjälp med räkningarna, varpå barnen svarar att ”det kan väll du vara snäll och hjälpa henne med?” eftersom barnen i princip inte var dit och hälsade på så mycket. Lika med handlingen, dom har alltid åkt in en gång i veckan under dessa 26 år, hon har handlat på sitt kort, och pappa på sitt. När hon började bli virrig och glömde koden så drog pappa hennes kort och slog hennes kod för hennes varor. Min sambo kan då min kod till kortet, ser inte det som något konstigt när man har en relation tillsammans. Dom har ändå 26 år bakom sig, varav 25 friska iallafall.

 

[_Elly_]

Särbos räknas som ensamstående. Hon är ensamstående och han är ensamstående.

Poängen var att det inte var en vanlig vän som du skrev utan de verkar levt väldigt mycket tillsammans om än med två hus.

 

[ginnies]

-
Jag tycker detta är väldigt dåligt hanterat av barnen. Ja, det är en svår situation med demens men både för damen och TS pappa att gå från att inte ens prova hemtjänst, korttids etc till att inte ge ens pappan ens chans att förbereda sig är grymt. Vet också att det kan gå för långt innan vissa får plats på boende och /eller till en anhörig går med på att ansöka för att någon förnekar hur illa det är men... Inte alla fall är så.

Men du har nog inte förstått- den dementa damen bor själv- hur i jisses tror du det fungerar med hemtjänst eller korttidsboende när hon ändå är ensam övrig tid och har gjort en massa konstiga saker i sin ensamhet? just för att hon är dement.
Det räcker såklart inte med enbart tillsyn hur bra den än varit och hur väl hennes vän än vill när hon ändå får vara ensam ibland.

 

[ginnies]

. Lika med handlingen, dom har alltid åkt in en gång i veckan under dessa 26 år, hon har handlat på sitt kort, och pappa på sitt. När hon började bli virrig och glömde koden så drog pappa hennes kort och slog hennes kod för hennes varor. Min sambo kan då min kod till kortet, ser inte det som något konstigt när man har en relation tillsammans. Dom har ändå 26 år bakom sig, varav 25 friska iallafall.

Det är ingen som påstått att ovan är otillåtet. Det är en väldigt skillnad med bankort o dess kod o samtycke med den som är med. Däremot får man inte använda annans bank-id.

 

[ginnies]

Poängen var att det inte var en vanlig vän som du skrev utan de verkar levt väldigt mycket tillsammans om än med två hus.

Nej du skrev att särbos räknas som förhållande och det inte va nåt konstigt alls att hjälpa till till det som diskuterades- använda någon annans bank-id- så jo han räknas som en vanlig vän inget annat vad gäller detta.

 

[Mirre]

Pappa ringde mig och grät idag. Jag har hört honom gråta tre gånger i mitt liv, en gång när han fick lov att avliva sin hund, en gång när hans bästa vän sen 60 år tillbaka plötsligt somnade in, och nu idag…

Lång historia kort. Han bor långt ute i ingenstans, enbart några få fasta hushåll. Han har bott där i ca 26 år och flyttade dit några år innan han gick i pension. Han träffade då en dam som bodde i samma by, och de fattade tycke för varandra och har hängt ihop i alla dessa 26 år, men varit särbos. Dock träffats varje dag, och ägt en hund tillsammans, och gjort i princip allt ihop, åkt in till byn och handlat varje vecka, fiskat, plockat bär/svamp, hjälpts åt med veden, ätit minst lunch och middag tillsammans. För ett par år sen började den där jävla demensen att knacka på hennes dörr. Pappa fortsatte finnas där men fick såklart steppa upp och nu började han umgås längre och längre dagar med henne för att hjälpa. Han betalade hennes räkningar via hennes internetbank, och barnen var medvetna om det och tacksamma för hjälpen då de själva bor en bit ifrån.

Sjukdomen eskalerade och pappa tog mer och mer ansvar över henne. Såg till så hon hade hela rena kläder, lagade all mat, såg till så hon kom upp på morgonen och i säng på kvällen, kokade kaffe, eldade osv. Han gick dit flera gånger om dagen. Hon började bli arg till och från, men han gav inte upp, klagade aldrig, sa att ”det är bara sånt man gör, hamnar hon på hem så kommer hon ge upp” (Två riktiga enstöringar, därför dom bor där dom bor) Hon mådde bra, var välskött och även om hon snurrade till det helt ibland så fanns det såklart många stunder där hon fortfarande var helt med. Hon känner fortfarande igen alla och pappa är/var hennes trygghet.

Idag var han där och hjälpte henne med veden och ena barnet kommer och hälsar på, pappa säger då att han går hem till sig så dom får umgås lite själva eftersom barnet inte är där så ofta. Barnet svarar att det låter väll bra, och att den ska ta med mamman ut på en biltur och handla lite gott så hon har inför helgerna. Pappa och barnet har alltid haft en bra relation och barnet har senaste åren pratat mest med pappa.

Efter 3-4 timmar ringer barnet till pappa och säger att de valt att placera henne på ett demensboende, att hon flyttat dit nu och inte kommer hem igen mer för dom tycker hon är så snurrig så ”snart kommer hon elda upp huset annars” och i princip lägger på luren. Där står pappa och fattar ingenting.

Han har träffat henne dagligen i 26 år, särbos, gjort allt ihop. Haft bara varandra i princip. Träffat barnen MASSOR av gånger, varit med på kalas osv. Pappa är nu 83 år och har precis blivit av med sin trygghet och bästa vän, barnen har inte ens diskuterat detta med honom, utan allt detta har skett helt utan hans vetskap, för att han inte skulle ”ställa till en scen”.

Jag åker till pappa i morgon, men hur ska jag kunna hjälpa honom? Hur ska jag kunna stötta honom i detta?

Jag är själv undersköterska och jobbar med många äldre som har någon form av demenssjukdom, och jag vet vilket helvete det är för anhöriga, det är verkligen en sjukdom som drabbar hela familjen, men hur kan dom tycka att det är ok att göra så här? Pappa är fullt frisk och stark och pigg i både kropp och knopp, så jag förstår inte varför det skulle gås bakom ryggen på honom?

Han har fått ta ett stort lass, och i slutändan så är det kanske bra att det blev så här ändå då damen blev sämre och sämre, och pappa fick verkligen slita på, men han ville ju självklart vara medverkande i detta beslut, kanske börjat med lite avlastning, men fortfarande låte henna få komma hem då och då.

Nu är han jätterädd att barnen kommer förbjuda honom att hälsa på henne på hemmet, men det kan dom väll inte göra? Eller?!
Jag jobbar som sagt själv som USKA, men har aldrig varit med om att något fall sköts på detta sätt!

Även om det varit tufft för pappa med all omsorg så inser jag ju att han förstår att nu är även han helt ensam också, han har ingen annan där ute, så det är ju också en sorg han behöver hantera. Och få denna chock fem dagar före julafton, som han redan hade handlat och sett till så dom två skulle ha god julmat hemma och fira den tillsammans som senaste 26 åren…

Så hjärtlöst gjort av barnen. De borde absolut ha diskuterat det med honom först. Att börja med hemtjänst hade väl varit lämpligare i så fall, sä hade din pappa fått lite avlastning, hon hade mer tillsyn men fick ändå bo kvar hemma så de kunde träffas som innan