Hur tänker ni om shejping av valpar?

[Milosari]

Sv: Hur tänker ni om shejping av valpar?

Jag och en väninna har diskuterat detta i evigheter. Men hur ofta ser man folk belöna och berömma sina hundar med sig själv? Och inget annat? För så fort föraren börjar tjoa så slänger hunden ett öga på fickan eller handen. För mig är det ledsamt. Jag brukar säga att det är så skönt att ha en hund som går för mig. Jag kan ta ut min malle överallt, när som helst och träna. Utan att behöva ha med Mamma Scans köttbullar och en klicker. Med Beauceronen började jag såklart med klicker och mat. Och även om vi "lekte" ihop så slutade alltid leken med en köttbulle. Dvs själva leken var mer en transport till födan.

då måste jag ju fråga varför det är ledsamt? för hunden? för dig? varför behöver man ta ut hunden överallt, när som helst och träna? om det funkar med köttbullar, varför låta bli? personligen vill jag gärna ge något extra när hunden har utfört något extra bra. dels för hundens skull, för han blir faktiskt lite extra glad då, men också för min egen skull, för det känns bra för mig. men du tycker alltså detta är sorgligt?

tänk att du inte har en hund med egen motor och will to please. säg att du hade haft en trög och omotiverad goldenhanne, gärna med lite för mycket "könskaraktär" också. hur bra går det att belöna med sig själv till en sådan hund? jag ser ofta att folk som äger sådana här hundar är i konflikt med dem. hunden går i sin egen värld, tänker bara med kulorna, och stackars matte eller husse försöker antingen med glada tillrop eller hot om otrevligheter få hunden att lyda.

godisautomat blir man om köttbullen delas ut på måfå. man hamnar nog ganska snart i en sits där hunden har tränat sin husse och matte till att dela ut köttbullebitar så snabbt den överhuvudtaget bemödar sig om att titta åt det hållet. klickerträning ska ju gå ut på att hunden först ska prestera, och sedan belönas. det finns ju en egen gren som heter "no free food" och där kan man ju verkligen inte säga godisautomat. hunden måste ju jobba för varenda liten torrfoderkula. i exemplet med att leken avslutades med en köttbulle så är det väl ett ganska typiskt exempel på godisautomat. han har ju redan fått en belöning i form av leken. sedan ska han ha en köttbulle också. varför då? för att han behagade leka med dig en stund? för att han slutade leka när du slutade vara rolig? (och nej det är inte någon kritik riktad mot dig, jag har ertappat mig själv med att göra samma sak).

dessutom är det ju inte meningen att klickern ska användas hela tiden under allt man gör. klickern är ett verktyg för att underlätta inlärningen. när momentet/beteendet är inlärt, så är det ju meningen att klickern ska tas bort.

 

[Swat]

KL och vidare funderingar (Långt!)

Delvis Kl - delvis fortsatta funderingar

Jag är helt inne på Aliides linje.

Nu är jag eg. ganska emot att jämföra människa-hund relationer med hund-hund relationer, men om jag frångår det lite.
Jag har ganska många hundar hemma periodvis.
Ibland är gruppen väldigt homogen och "likriktad" - dvs individerna "talar samma språk" och "vill samma saker", men... Ibland kommer det in individer som inte riktigt vill "rätta in sej i ledet". Dessa hundar får ALDRIG chansen att göra "om och göra rätt"! De får SNABBT lära sej vilka hundar som är mer toleranta och vilka som har nolltolerans på det mesta.
Om en ny hund i gruppen inte är tillräckligt "artig"/ tillräckligt tydlig i sina intentioner/ allt för "påflugen" eller vad som helst så kommer den hunden först få hela "stegen" av "Tänk-dej-nu-för!"-signaler - i olika snabb följd beroende på hur grav överträdelsen är - sedan kommer det att komma en snabb fysisk "korrigering" åtföljd av ytterligare flera om responsen inte blir tillfredsställande.

Kommunikationen är tydlig, handgriplig och "allt eller inget".

Här förekommer inga "externa förstärkare" för att motivera den nya hunden att göra rätt!
Belöningen efter avslutad korrigering är oftast att hunden ignoreras en stund för att sedan eventuellt inbjudas att delta i lek eller annan social samvaro.
En ny hund som försöker ta någon annans mat och blir tillrättavisad för detta erbjuds inte att direkt efter sitt övertramp dela måltiden som belöning för att den åtlöd tillrättavisningen!

Jag säger nu INTE att vi människor skall försöka "imitera" kommunikationen hundar emellan, men att vi kanske mellan varven skall fundera på hur det kan vara så enkelt att göra något som för oss två-benta i vissa lägen upplevs så svårt?


Att vi sedan ser olika på vilken del i relationen med våra hundar som är den viktiga är väldigt intressant!
Jag vill att mina hundar i vardagen skall se MEJ som en resurs av många skäl, främst handlar det dock om att jag vill veta att "allt" fungerar oavsett om jag har fickorna fulla med godis/leksaker eller om jag är helt naken.
Mina hundar skall inte behöva se mej stoppa favvo-bollen i fickan för att inkallningen skall fungera!
Mina hundar skall inte behöva fundera på om det finns något "gott" att vinna på att ignorera den mötande hunden!
Jag vägrar acceptera att jag skall behöva stå och "vara rolig" för att mina hundar skall lyssna på det jag säger!
Jag tänker inte bli en parabol med målsättning att hinna "se allt först" för att förhindra att hunden väljer en annan retning före mej!
Egoism från min sida!? Mycket möjligt...

För mej personligen skulle jag se det som ett STORT MISSLYCKANDE om hunden i vardagen krävde ständiga "externa förstärkningar" för att kunna fungera på ett - för mej - tillfredställande vis!

Och om allt alltid handlade om att hunden söker en "bigger better deal" hur kommer det sej då att inte ALLA hundar i alla lägen väljer sina förare och alla de "tillbehör"/resurser som denne erbjudet?
För om det BARA handlar om hundens egoism att göra det den tjänar mest på så borde det ju vara väldigt enkelt att "övertrumfa" de flesta störningar?
Eller?!

/Swat

 

[Blandrastik]

Sv: Hur tänker ni om shejping av valpar?

Läste du inte Blandrasiks inlägg lite snabbt nu? Jag tycker ni säger exakt samma sak nämligen .


Det är intressant att läsa vad ni skriver, för jag har ALDRIG stött på det! Å andra sidan har jag inte umgåtts med riktiga klickerfanatiker heller.

Tack!

Som sagt jag skulle också vilja ha racer-snabba läggande och få till dem med bara min röst som hjälpmedel. Men det går så mycket fortare om jag har en köttbulle i fickan, ja eller leksak för den delen.

Min hund skvallrade på tre rådjur häromdagen, jag var ridklädd och helt utan "belöningsverktyg". Sjävlklart fattar min hund att han varit duktig, men jag hade nog velat haft något mer att erbjuda än mina glada tillrop.

 

[MrsScabtree]

Sv: Hur tänker ni om shejping av valpar?

då måste jag ju fråga varför det är ledsamt? för hunden? för dig? varför behöver man ta ut hunden överallt, när som helst och träna? om det funkar med köttbullar, varför låta bli? personligen vill jag gärna ge något extra när hunden har utfört något extra bra. dels för hundens skull, för han blir faktiskt lite extra glad då, men också för min egen skull, för det känns bra för mig. men du tycker alltså detta är sorgligt?

Det är en sak att mata köttbullar kontinuerligt och ha en hund som förväntar sig den belöningen efter varje moment , och att då och då sticka åt den "något extra". Det som är sorgligt (som jag tolkar Aliides text) är det relationslösa "vad har hon i fickan, vad har hon i fickan" när "braaaaa!" kommer.

Ja, varför ska man träna överallt? Låt säga att köttbullsfia ska till klubben, och så kommer hon fram. FAN! Glömt köttbullarna hemma, då får vi skita i träningen. Ser du verkligen inte det tradiga i den relationen då? Jag kräver inte att du ska tycka att alla ska ha en djupare relation till sin hund. Men hur kul är det med en jycke som tappar motivationen så fort matte inte har godis eller leksaken i fickan?

Fortfarande, inget ont om belöningar i form av godis/leksak i sig. Endast ont om sättet "du är bara kul när du har något att erbjuda mig".

 

[MrsScabtree]

Sv: Hur tänker ni om shejping av valpar?

Tack!

Som sagt jag skulle också vilja ha racer-snabba läggande och få till dem med bara min röst som hjälpmedel. Men det går så mycket fortare om jag har en köttbulle i fickan, ja eller leksak för den delen.

Min hund skvallrade på tre rådjur häromdagen, jag var ridklädd och helt utan "belöningsverktyg". Sjävlklart fattar min hund att han varit duktig, men jag hade nog velat haft något mer att erbjuda än mina glada tillrop.

Låt då säga att detta skulle ske vid låt säga 5 tillfällen på raken, att du inte hade något extra med dig. Skulle hunden då ändå engageras av ditt glada tillrop/bus eller skulle den börja tycka att du var en tråkmåns och fundera på om det är mer värt att jaga? Frågeställningen är egentligen inte riktad till dig som person, det är mer poängen i den jag vill åt.

 

[MrsScabtree]

Sv: Hur tänker ni om shejping av valpar?

kl

Inflikar även att jag inte tycker att leken behöver vara en väg till den andra belöningen. För bollen eller leksaken behöver inte alltid komma. Lite enarmad bandit tänk , hunden får dra i spaken och testa flera gånger för att få jackpot.

 

[Trani]

Sv: KL och vidare funderingar (Långt!)

Jag säger nu INTE att vi människor skall försöka "imitera" kommunikationen hundar emellan, men att vi kanske mellan varven skall fundera på hur det kan vara så enkelt att göra något som för oss två-benta i vissa lägen upplevs så svårt?

Fast där måste jag säga att svaret ändå är relativt enkelt: Vi blir aldrig lika bra på hundspråk som hundar är!

Ju bättre man är på att kommunicera med hundar desto enklare blir umgänget och inlärningen. En duktigt hundförare är precis som en duktig ryttare skicklig på att kommunicera med djuret och båda får det också att se enkelt ut för en betraktare. Men vägen dit behöver inte ha varit enkel alls eftersom de flesta inte lär sig djurkommunikation på en kafferast.

 

[Milosari]

Sv: Hur tänker ni om shejping av valpar?

Det är en sak att mata köttbullar kontinuerligt och ha en hund som förväntar sig den belöningen efter varje moment , och att då och då sticka åt den "något extra". Det som är sorgligt (som jag tolkar Aliides text) är det relationslösa "vad har hon i fickan, vad har hon i fickan" när "braaaaa!" kommer.

det här tolkar jag inte alls som relationslöst, utan som en (felaktig?) inlärning av ordet "braaaa!". om hunden alltid får en godis när matte säger "braaaa!", så är det väl inte konstigt att den efter en tid bygger upp en förväntan kring fickan. värre är det när matte säger "braaaa!" och hunden överhuvudtaget inte reagerar.

Ja, varför ska man träna överallt? Låt säga att köttbullsfia ska till klubben, och så kommer hon fram. FAN! Glömt köttbullarna hemma, då får vi skita i träningen. Ser du verkligen inte det tradiga i den relationen då? Jag kräver inte att du ska tycka att alla ska ha en djupare relation till sin hund. Men hur kul är det med en jycke som tappar motivationen så fort matte inte har godis eller leksaken i fickan?

en del (del-) moment tränar jag inte utan godis eller andra typer av "tillbehör". men det finns ju andra saker att träna. många moment är ju självbelönande, en del hundar tycker om att springa fortfortfort, andra gillar apporteringen, ytterligare andra tycker det är störthärligt att få gå fritt följ. eller så skippar man momentträningen och leker en stund istället. blockeringen när köttbullarna är hemma handlar nog till största delen om föraren, att denne blir osäker på sin roll som "idol".

 

[Milosari]

Sv: KL och vidare funderingar (Långt!)

jag ser det lite som två olika saker. 1) den gör som jag säger för att jag kräver det och 2) den gör som jag säger för att den vill det. i vardagen ligger jag helt klart på en 1:a. jag bryr mig inte så mycket om varför han lyder, bara han gör det. men detta hade ju aldrig fungerat på tävlingsplanen. min i vardagen klickertränande vän ligger däremot alltid på en 2:a, både på och utanför plan.

när det gäller relationen mellan hundarna så är jag ju glad att jag har uppfostrat hanen bättre än vad tiken har gjort. han tycker inte sådär jättemycket om henne, han är inte så intresserad av vad hon gör och han "lyder" bara när hon hotar med kraftigt övervåld. hanen är i sin tur också dålig på att fostra andra hundar för han är alldeles för snäll. det gör honom ingenting om de snattar lite av hans mat eller juckar på hans ben en stund. jag hade blivit tokig!

 

[Swat]

Sv: Hur tänker ni om shejping av valpar?

Jag både håller med och inte!

Många hundägare är märkligt okunniga på att läsa hund, inget snack om den saken.
Men jag tror även att vi ibland gör det väldigt mycket svårare än det behöver vara!

Hundar är "programmerade" för en ganska rar-kommunikation. Dvs "rätt eller fel", acceptabelt eller oacceptabelt, "detta ger mej fördelar" eller "detta var obehagligt".
I det sociala spelet mellan flera hundindivider som känner varandra väl blir toleransen över tid nästan alltid större och större och språksäkra hundar är oftast VÄLDIGT tåliga vad gäller andra hundars bristande språk.

Medan hundar med sämre socialisering/språkvana ofta läser in "allt och lite till" i vissa signaler och kan även ha svårigheter att "läsa det finstilta" i kommunikationen.

Däremot så ser man extremt sällan någon annan "premiering" än just den sociala motivationen!
Min hundgrupp fungerar ju just för att de inbördes relationerna hundarna emellan är balanserad. Alla vet de andras gränser och undviker att "kliva över dem".
Ibland tester någon unghund om de äldre hundarnas gränser verkligen är desamma som dagen innan och ALDRIG att jag sett att någon av de äldre hundarna "stannat upp och funderat" på om de borde försöka avleda den yngre hunden för att få den på "andra tankar"!

Varför då "klura till" allt och börja basera vår egen valpfostran på teknikaliteter och externa belöningar?
Dela in vardags-hyfset i detaljer som skall förstärkas del för del, för att med lite tur bli en helhet på slutet...

Varför inte "bara" försöka vara tydlig och konkret?
Skapa en relation som INTE är baserad på att jag som människa måste kunna erbjuda godis, leksak, boll för att vara "the best"?

Personligen så misstänker jag att vi väljer godis-/leksaks-vägen för att den är ENKLARE!
Du behöver ju som förare inte anstränga dej till närmelsevis så mycket för att hitta rätt trådar att dra i om du väljer att belöna med externa företeelser! Skär upp lite korv och stoppa i fickan eller dra en boll i snöre efter maken och så är valpen nöjd!
Varför lägga tid, energi och kraft på att tänka ut vilken detalj i VÅR relation som skapar samma reaktion?
För detaljen finns där! Hos ALLA individer! Kanske är det dock inte de "klassiska" aktiviteterna - klappa, smeka, berömma med rösten. Och då blev det helt plötsligt jobbigare...

/Swat

 

[Lena Furberg]

Sv: Hur tänker ni om shejping av valpar?

KL

Först ska jag erkänna, att jag är en Godisautomat och jag ångrar det. Jobbar på att ändra på detta, dock...

Sen vill jag berätta, att jag har faktiskt träffat hundar som inte behöver/längtar efter annan belöning än just förarens glada godkännande och närhet! När jag bodde i England var jag den i familjen som sysslade med familjens hundar - en Schäfertik och en Labbetik som annars bara låg där som gårdshundar.
Jag hade ALDRIG någonsin, inte vid ett endaste tillfälle, något godis eller leksaker till dessa hundar. ALLT dom ville, på ett absolut dyrkande sätt, var att finnas nära mig och att jag skulle ge dem mitt "godkännande" och min uppskattning. Jag kunde bryta den mycket jaktglada Schäfertiken mitt i språnget med öppna käftar två dm från kaninen, med att säga halva hennes namn. Hon var hos mig på en sekund. Labben samma sak. Aldrig nån skrik eller gorm, ingen godismuta, ingenting.
Eventuellt kan detta berott på, att hundarna levde ganska - ehm tråkiga liv... Jag dök upp som en ängel från ingenstans och sysselsatte mig med dem, tog dem på långa underbara promenader, hade dem hos mig när jag jobbade etc etc. För dem räckte detta. Till hundra procent.
Nu tränade jag aldrig något "större" med dem, typ tävling etc, men jag är absolut övertygad om att hundarna skulle tyckt det varit helt underbart roligt och aldrig krävt den minsta godbit, bara lyckan över att få vara hos mig och jobba med mig.

 

[MrsScabtree]

Sv: Hur tänker ni om shejping av valpar?

det här tolkar jag inte alls som relationslöst, utan som en (felaktig?) inlärning av ordet "braaaa!". om hunden alltid får en godis när matte säger "braaaa!", så är det väl inte konstigt att den efter en tid bygger upp en förväntan kring fickan. värre är det när matte säger "braaaa!" och hunden överhuvudtaget inte reagerar.

På vilket sätt är det inte relationslöst? Man lär hunden att för att få vinst så är det inte mattes/husses bekräftelse som är viktig, utan att då ploppar det fram godisar, vartifrån är rätt oviktigt för hunden, det positiva i det hela är väl ändå att den hajjar att det kommer från föraren. Många tycker ju att hunden uppskattar en för att man håller på resursen den vill åt, men vad händer när man inte gör det?


en del (del-) moment tränar jag inte utan godis eller andra typer av "tillbehör". men det finns ju andra saker att träna. många moment är ju självbelönande, en del hundar tycker om att springa fortfortfort, andra gillar apporteringen, ytterligare andra tycker det är störthärligt att få gå fritt följ. eller så skippar man momentträningen och leker en stund istället. blockeringen när köttbullarna är hemma handlar nog till största delen om föraren, att denne blir osäker på sin roll som "idol".

Jag vet inte om jag missförstår. Du menar att om man kontinuerligt belönar hunden med tex boll eller godis, och sedan plötsligt inte gör det, så är anledningen till att det inte funkar något så enkelt som förarens attityd?

 

[Blandrastik]

Sv: Hur tänker ni om shejping av valpar?

Låt då säga att detta skulle ske vid låt säga 5 tillfällen på raken, att du inte hade något extra med dig. Skulle hunden då ändå engageras av ditt glada tillrop/bus eller skulle den börja tycka att du var en tråkmåns och fundera på om det är mer värt att jaga? Frågeställningen är egentligen inte riktad till dig som person, det är mer poängen i den jag vill åt.

Jag tror att i längden så skulle han krokna, att jaga är buskul, att skvallra måste vara "värt besväret".
Men precis som den enarmade banditen, så tror jag det är lika viktigt att det inte blir jackpot varje gång.

 

[Brandgul]

Sv: Hur tänker ni om shejping av valpar?

Jag måste säga att det ö h t är konstigt att min hund ö h t gjort något alls eftersom jag belönat med godis när vi tränat. Jag vet inte hur det gått till att hon kommit på inkallning på vanliga promenader utan godis?? Någon som har en förklaring till att hunden både kan komma på inkallning med och utan godis? I den här tråden så verkar ju det ena utesluta det andra.

Jag har aldrig känt mig otrygg eller meningslös utan godis eftersom en inkallning är en inkallning och ofta är den bara just det.

Ang. självbelöning så har apportering varit det för oss och skulle jag haft godis med skulle hon spottat ut det. Men varför kommer hunden tillbaka med aporterna till mig gång på gång?

När det gäller precision i lydnadsträningen har belöningen varit HURRA, leksak eller godis, beroende på om momentet måste lyftas eller dämpas. Leksak har varit med dämpande än godis och mest dämpande har dragkamp varit. Roligare om jag kastat den - som en apport.

Ja du Cilla, jag minns iaf att vi lyckades passera några andra hundar, med våra hundar och det slutade ju inte med katastrof trots avsaknande av godis Hur nu det gick till?

 

[Brandgul]

Sv: Hur tänker ni om shejping av valpar?

Jag tror att var och en blir salig på sin tro och fungerar det så är det ju utmärkt.

 

[MrsScabtree]

Sv: Hur tänker ni om shejping av valpar?

Har du verkligen läst igenom tråden? Lite "goddag yxskaft"?

Det står nämligen inte ett enda inlägg i tråden om att hundar tvärt skulle sluta göra något för att de inte fick godbit efter varje enskilt moment. Sedan trodde jag att det var skillnad på vardags och tävlingslydnad? Åtminstone jag håller de 2 sakerna ganska vitt skiljda åt.

 

[Åsa A]

Sv: Hur tänker ni om shejping av valpar?

Först ska jag erkänna, att jag är en Godisautomat och jag ångrar det. Jobbar på att ändra på detta, dock...

Haha!

Jag ska också erkänna att jag är en godisautomat, men jag ångrar det inte det minsta, tvärtom.

Jag hade inte tänkt skriva något i tråden då jag inte tycker att jag tillför något, men nu kände jag bara att jag var tvungen att skriva för det blev ändå lite roligt.... fast förmodligen tillför jag ändå inget nytt, men nu fick jag ändå lite skrivklåda. Läs om ni står ut, hoppa över annars.

Jag har nästan alltid godis (oftast bara vanligt torrfoder, det funkar tillräckligt bra) i fickorna när jag är ute med hundarna och det är inte många promenader där de inte får något godis åtminstone nån gång. Jag belönar mycket mer än vad sambon gör - men så lyssnar också hundarna betydligt bättre på mig. Visst, det kanske beror på att det är jag som tränar med dem... mer chanser till belöning.

Vår omplacering är rejält jakt/viltintresserad, hade i tidigare hem fått chans att jaga (med vinst... eller ja... han fick tag i ullen på ett får, längre än så gick det inte som tur var, men ändå en ganska kraftig positiv förstärkning för jaktbeteendet kan man väl säga). Honom "hjärntvättade" jag med hjälp av belöningar (samt koppel/flexikoppel på när jag inte kunde ha full koll, t.ex. mörka vinterkvällar). Idag stoppar vi honom utan problem på vilt, även om han hinner starta - man bara kallar hans namn och han tvärvänder för att få sin belöning. I början tog han inte ens emot godisbelöningen för han var för uppvarvad av åsynen av vilt, men han vände ändå - det gick liksom på ren automatik.

Sen ska jag erkänna att mina hundars vardagslydnad är.. hm... hur ska jag säga... bristande är nog rätt ord. Inte pga. att jag klickar/shejpar, utan snarare på att jag är lat och inte bryr mig om ifall de är lite slarviga...

De saker jag lagt ner tid och energi på, t.ex. det här med jakten, de sakerna funkar. Men det här med att gå fint, inte dra, inte hoppa på folk, inte tigga... nä, här är mina hundar löjligt slarviga och "ouppfostrade".

Jag kan förstå de som tycker att klicker/shejping kan bli väldigt "kliniskt" - det KAN ju bli det, man behöver inte ha en relation till det djur man tränar, som någon skrev. Det tror jag är en helt korrekt observation.

Men... det jag tror är att man som hundägare aldrig är så "klinisk" när man jobbar med sin hund utan man skapar en relation lika bra på det här sättet som om man tränar på annat sätt - åtminstone gör nog de allra flesta det. Jag själv gör det i alla fall och jag ser ju detsamma hos andra som tränar på samma sätt och jag tror inte det handlar om enstaka fall.

Och social belöning, ja det är ju bara en av de många belöningsformer man har. Att hoppa upp och sätta framtassarna på mina axlar och pussa mig i ansiktet är en belöning som mina hundar älskar - den kan vara mycket mer värd än godis, mycket beroende på situationen helt enkelt. Samma sak med brottningsmatcher, en lugn kelstund eller kanske jaktlekar där jag jagar hunden - otroligt uppskattat, lite olika mycket beroende på vilken individ det är.

Sen får jag erkänna att jag inte bryr mig om VARFÖR hunden gör något utan ATT den gör något - dvs. om jag kallar in min hund för att det kommer en bil så spelar det ingen som helst roll om den kommer för att jag har belönat med godis/boll eller för att jag tränat in det på något annat sätt - det viktiga är att hunden ALLTID kommer i ett sådant läge.

Att jag föredrar att ta fram det genom att belöna får vara mitt val, andra gör på annat sätt och det funkar ju det med, jag tänker inte påstå något annat.

Jag brukar säga att det kanske inte handlar så mycket om vad som fungerar på en hund utan vad man som förare trivs med... man gör förmodligen bäst ifrån sig med det "redskap" (dvs. den träningsmetod) som man känner sig mest bekväm med?

 

[Trani]

Sv: Hur tänker ni om shejping av valpar?

Ibland tester någon unghund om de äldre hundarnas gränser verkligen är desamma som dagen innan och ALDRIG att jag sett att någon av de äldre hundarna "stannat upp och funderat" på om de borde försöka avleda den yngre hunden för att få den på "andra tankar"!

Varför då "klura till" allt och börja basera vår egen valpfostran på teknikaliteter och externa belöningar?
Dela in vardags-hyfset i detaljer som skall förstärkas del för del, för att med lite tur bli en helhet på slutet...

Varför inte "bara" försöka vara tydlig och konkret?
Skapa en relation som INTE är baserad på att jag som människa måste kunna erbjuda godis, leksak, boll för att vara "the best"?

Personligen så misstänker jag att vi väljer godis-/leksaks-vägen för att den är ENKLARE!

Klart att det är enklare! Som sagt så kräver inte det lika stor precision i den "sociala kommunikationen" så att säga. Men jag tror också att jämförelsen blir lite äpplen och päron: umgänget människa-hund ser annorlunda ut och innehar andra kriterier än umgänget hund-hund och den uppfostran en människa ger en hund skiljer sig från den uppfostran en hund ger även om likheterna såklart är många. En människa vill kanske till exempel lära hunden att inte vara i soffan, även när inte människan är där, att inte kissa och bajsa på vissa platser, att inte gå in i ett visst rum, att sitta stilla för att få sin mat, att få sina klor klippta, pälsen trimmad, tänderna kollade osv osv. Hunden har helt enkelt andra krav på sig i sitt umgänge med människor än vad den har i umgänget med hundar.

Därtill kommer att människan alltid eftersträvar att vara ledare, en resurs för hunden. Eftersom männsikan har det som uttalat tydligt mål så måste hon lära sig hur hon ska gå tillväga och aktivt arbeta mot det som mål, medan umgänget och rangordningen mellan hundar stabiliseras på ett till synes mer spontant sätt. Den som utgör en resurs för de andra gör helt enkelt det (även om det såklart finns komplexitet där också) medan människan måste sträva efter att utgöra en resurs.

Summa summarum så sitter människan i en helt annan situation än hundarna eftersom människan på ett helt annat sätt är i behov av att hitta sätta att motivera hunden/bli en resurs för hunden. Medan hundarna inte strävar efter det på samma uttalade sätt.

Lägg också till att hundarna pratar sitt modersmål (därför behöver de inte stanna upp och fundera som vi behövr göra) medan vi kämpar med att behärska det som andraspråk över artgränserna - samtidigt som hunden också måste lära sig vårat språk!

 

[Lena Furberg]

Sv: Hur tänker ni om shejping av valpar?

Jamen jag är en Godisautomat som kräver väldigt lite för att godiset ska trilla ut... Om man så säger...!
Fast det är ändå lite olika vid olika situationer - på vanliga promenader har jag, som du, med mig vanligt torrfoder. Det försvinner ändå ner i magen "utan att vidröra sidorna" som jag brukar säga. Ska vi däremot iväg och träna lydnad nånstans och jag kräver mer ... då brukar jag köpa en ask Grytbitar i charken, koka dem med lite buljong och klippa upp i små bitar... MUMS säger vovven och vet genast skillnaden...!

 

[Milosari]

Sv: Hur tänker ni om shejping av valpar?

Jag vet inte om jag missförstår. Du menar att om man kontinuerligt belönar hunden med tex boll eller godis, och sedan plötsligt inte gör det, så är anledningen till att det inte funkar något så enkelt som förarens attityd?

ja lite åt det hållet. för det händer oftast så mycket mer när hunden är duktig som fungerar förstärkande, än att den bara får sitt godis och sin boll. oftast finns där ett helt gäng sekundära förstärkare som att matte blir glad, hon hoppar och skuttar och säger snälla saker med en trevlig röst + klickern om man nu använder det.