Hur tar man beslutet? När?

SiZo

Trådstartare
Nu kommer alla tro att det handlar om avlivning, men så är inte fallet.

För ett år sedan ganska exakt så kastade jag ut min sambo. Jag hade då inte nån direkt anställning att prata om, och jag hade väldigt låg timpenning. Innan det var jag sjukskriven.

Jag har under det här året jobbat upp mig nåt otroligt, oftast jobbar jag mer än heltid. Ibland uppemot 200 timmar.

Resultatet av att gå från sjukskriven, med sambo som gjorde nästan allt hushållsarbete, till att jobba 180-200 h/månad, göra allt själv känns ju rätt självklart.

Jag är trött. Framförallt på livet, inte så jag är självmordsbenägen eller nåt sånt. Men jag ser inte fram emot något, det finns inget i livet jag ser fram emot längre, inget ljus i slutet av tunneln.
Jag orkar inte ta tag i saker. När jag är ledig kan jag sitta i sängen hela dagen, tills det är dags att sova igen, för då lägger jag mig ner. Emellan släpper jag ut hästarna, hundarna, ger dem mat o vatten, men oftast inget utöver. Äter gör jag väldigt sällan när jag är ledig. Jag blir inte hungrig, det är inte så att jag har en skev bild av mig själv eller så, jag bara orkar inte laga mat, och blir inte hungrig.

Det gör ju det hela givetvis inte bättre, och det är jag medveten om, men kommer inte en polare hit, så jag ska laga mat åt denne så blir det oftast ingen mat gjord.

Jag har i dagsläget 3 hästar och 2 hundar. 1 av hästarna är min mors, och den är även dräktig, men det är jag som tar hand om alla. Eller ja.. tar hand om är ju inte så mkt i dagsläget tyvärr.

Tanken nu går till att kanske sälja hästarna, jag rider ju ändå bara 1 gång/vecka liksom... Men det tar emot av flera anledningar. Morsans häst skulle jag kunna sälja, utan problem, men det är ju inte riktigt upp till mig. Men sedan har jag 2 till, mina hästar. Den ena, en jätte fin märr med bra stam, bra steg osv, skulle troligtvis vara väldigt lätt att sälja, hon har dessutom fått en avkomma som då är häst nummer 3. Honom vill jag verkligen inte sälja. Han är min bebis, han pussar på mig, gosar med mig även om det är andra hästar runtikring (kan tilläggas att han är hingst).

Honom skulle jag gärna behålla. Men då till problemet. Jag har väldigt höga krav på utevistelse, luftkvalite osv i stall, dessutom är han hingst och jag vill inte kastrera honom. På detta så kostar det mig dessutom lika mkt att ha honom och hans mor hemma, som att bara ha honom borta, om det inte är dyrare att ha honom borta....

Hur tar man ett sånt här beslut? Jag behöver andningsrum! Jag har fått lite mer då jag har en medryttare som är helt lovely! :love:
Hon är självgående, frågar inte frågor om allt helatiden, kan rida, kommer när hon ska och låter mig kort sagt få HELT ledigt när hon är här! Hon kommer oftast 2-3 ggr/vecka och det är sååååå skönt!

Jag vet inte riktigt vad jag vill med tråden, jag bara behöver få ur mig detta, få tänka, ha någon som lyssnar.
Jag är smått förtvivlad över att min bil går sönder helatiden, det är jobbigt nog ändå ekonomiskt att få det att gå ihop med allting. Senaste lagningen gick på 12 000:- och nästa kommer gå på 3000:- till. Det är inte så jäkla kul.

Sedan att min styvpappa bara skriker på mig helatiden, att jag bara tänker på mig, jämt bara jag jag jag. Men jag känner inte alls igen mig i den bilden, jag är alltid där för alla mina vänner, oavsett tid på dygnet, behöver de ett öra, bli hämtade, eller stöd på något sätt så är jag alltid där, och jag blir jätte ledsen när han håller på så! :cry:

Jag har försökt prata med honom om det, men han lyssnar inte, så det är ingen ide tyvärr.

I dagsläget har min bil inga bromsar. Det är metall mot metall, och jag orkar inte ens bry mig. Jag har just precis nu inte riktigt råd att laga den, och jag känner att det spelar väl ingen direkt roll.

Bläää känner jag just nu!

Nu har jag inte tid att skriva mer, ska åka till jobbet.
Och tack för att ni lyssnade.
 
Sv: Hur tar man beslutet? När?

Jag förstår dig, vill jag bara börja med att säga. Jag har reducerat mitt hästantal till 1 från 3 och det är jätteskönt, nu kan jag njuta av min älskling!

Varför vill du behålla hingsten som hingst, känns som att du genast gör det svårare för dig själv där. Mammas häst behöver väl inte du ta hand om?

Sen har jag också lärt mig, efter 12 år med eget stall numera inackorderad, att det finns faktiskt andra bra stall också:) Jag flyttar min häst nu, till ett ställe med vad jag tror är likasinnade.
 
Sv: Hur tar man beslutet? När?

För det första låterd et som att du är deprimerad eller i alla fall väldigt nära att bli det. Om du tror att det kan vara fallet så sök läkarhjälp på närmsta vårdecentral. För det andra måste du fatta beslut om vad du vill göra och vad du vill prioritera i livet. Exakt hur kan bara du känna efter i magen. Vill du/måste du jobba så mycket? Sälja din ena häst och kan du kastrera hingsten och i så fall hitta en bra inackoerdering? (alt. hitta nån som tar hingstar) Det finns faktsikt bra ställen och om man kan hitta ett ställe som tar mockning osv så kan man ju få lediga dagar också.

Styvpappan kanske du kan försöka hålla dig undan?
 
Sv: Hur tar man beslutet? När?

Usch vilken jobbig sits du är i:cry: Jag tror precis som Gimlan att du ska gå och prata med någon, jag hade gjort detta först av allt. Det är så svårt att råda hur du ska göra med hästarna, just nu tror jag att du ska börja med dig själv.

Var kanske inte till så stor hjälp men jag sänder en stor cyberkram.
 
Sv: Hur tar man beslutet? När?

Lånar min egen knapp.

Hingsten vill jag behålla som hingst kort sagt för att han är bland det bästa jag har sett hos araberna. Han har storlek (160 hög), han har typ, han har rörelser och hans temprament är för underbart. Helt seriöst, han är 3 år gammal, blivit riden 8 ggr och när jag ska sakta ner från trav till skritt och han vill fortsätta så fattar han galopp istället, och saktar ner i galoppen. Det tycker jag säger en del om hans bärighet. Detta tycker jag iaf är väldigt ovanligt bland araber, bra rörelser överlag är jätte svårt att hitta.

Sen är det ju inte alls säkert att han fortsätter utvecklas åt det hållet jag vill, men jag har redan många erfarna uppfödare som är intresserade av att betäcka med honom.

De stallen här i närheten som jag känner till har små hagar, hästarna har lera upp till kotorna, och de går bara ute 6 h/dygn. För mig är inte det ett alternativ. Helst ska de får vara ute 16 h tycker jag. Helst vill jag dessutom att han ska ha sällskap i hagen. Han har gått med valacker för inte så länge sen, och går nu med det dräktiga stoet som är riktigt grinig, så han vet sin plats.

Mammas häst måste jag ta hand om, annars blir det ett jävla liv om mina hundar. Jag jobbar 12 timmars pass, så jag kan liksom inte lämna dem ensamma hemma, utan morsan har dem på natten.

Det svåraste för mig i dagsläget är att ta tag i saker och ting. Jag har energi om nån bara drar i mig lite ordenkligt, men utan draghjälp så blir jag sittande/liggande som sagt.
Hur vet man om man är deprimerad?
Jag kan seriöst säga att jag inte är det minsta rädd för att dö, men det kan jag inte minnas att jag någonsin varit heller.

Min styvpappa har jag bott med sen jag var 4. Så han är ju mer min pappa än någon annan.

En del av problemet är nog att jag jobbar ensam, bor ensam, är i stallet ensam. Ensam ensam ensam. Och vi är trots att flockdjur vi med. Det är ju rätt stor omställning, exet hade jag ju ändå i 9 år, vi träffades när jag var 14, så jag kommer ju knappt ihåg tiden innan honom.

Man kan säga att mitt liv tog en kraftig vändning, riktigt rejält! Det finns nästan ingen likhet i mitt liv idag och mitt liv för ett år sedan. Förutom att det är samma hästar, och ena hunden är samma.
Jag tror att det har gott lite för fort.

Och nej, jag behöver väl inte jobba så mkt. Men förut fick jag kanske ut 13000 kr, så min buffert är ju long gone kan man säga. Nu har jag bättre timlön, jobbar mer timmar (no shit?!) så det går, men ni vet, det tar tid. Och jag är en såndär som verkligen vill ha massor pengar över den 25:e. Helst åtminstone 5000 kr när allt är betalt, annars känner jag mig fattig. Och med lönen jag får nu så går det när det är "rätt" månad, men det går ju så långsamt! Jag vill ha en rejäl buffert nu, helst på iaf 50 000, så jag vet att jag har pengar om nu alla djur skulle skada sig samtidigt.

Jag har haft himla otur. Dels beställde exet massa ved, som levererades efter att han hade flyttat ut, den fick jag betala, 7000 kr. Ena hunden fick en inflamation i en nerv, ni anar inte hur hemskt det var! Hunden skrek rätt ut av smärta nästan helatiden, jag var på vippen att ringa ut distriktaren akut och avliva henne där o då, men exet stoppade mig, och efter några dagar var hon helt återställd. Det kostade lite med, ca 5000 kr. Inom 1,5 månad blev hingsten sparkad, det tror jag att jag la ca 10 000 på med, fick ju tillbaks lite på försäkringen sen, men ja...

Nu detta med bilen. 12 000, plus bromsarna, och laga en ruta eftersom jag hade oturen att få inbrott i bilen i samma veva som det ovanstående hände, plus att de tog min baslåda som jag älskade! Och radion i bilen är trasig, så den måste jag med byta.

Förstår ni lite vart jag vill komma?
Det har varit ett jobbigt år helt enkelt.

Jag har givetvis även helt underbara vänner som har ställt upp för mig massor, men tyvärr så räcker de inte riktigt till, och de börjar nog ärligt talat tröttna på mig nu, och det med rätta.

En hel uppsats även denna gång :P Hoppas nån orkar läsa XD
 
Sv: Hur tar man beslutet? När?

En hobbypsykologisk gissning (som helt kan sakna relevans) är att det känns som du är fast i din situation. Att du inte kan göra så många val, och de val du har är stora.

Du är rätt beroende av din mor (hundarna) för att få vardagen att fungera, och bara det hade gjort i alla fall mitt liv väldigt tung - att vara beroende av någon annan för att få det att gå ihop.

Jag tycker absolut att du ska fundera på vad du kan göra för att underlätta ditt liv. Bara att mor tar hand om sin häst och sin ena häst säljs är ju en bra början - men så kommer ju problemet med hingsten. Och det är lite det jag hade känt jobbigt. Alla val för med sig så stora "risker". Risken att stalla upp och det inte blir bra, t ex.

I dina skor hade jag kollat med travstall, privatstall - satt ut en annons. Du behöver ju inte flytta honom om du inte får något bra napp. Å andra sidan kan du frigöra tid i ditt liv och din situation.

Jag tror det är viktigare än vi tror att kunna välja våra liv utan att känna att vi sitter fast i situationer.
 
Sv: Hur tar man beslutet? När?

Jag känner igen mig mycket, även om min situation inte varit identiskt med din. Jobbat som en galning, skött en gymnasieutbildning som tagit massor av tid samtidigt (lite konstiga tider), en häst som inte kunde vila utan att må dåligt psykiskt av det. Konstant trött, utan att kunna sova ordentligt. Ovanpå det var/är inte mitt psyke så himla stabilt alla gånger - det går upp och ner... Jag är 21, och har varit på väg att rusa in i väggen sisådär tre gånger.
Spontant skulle jag (utan att ha träffat dig. Jag utgår ifrån mig själv.) säga att du är på väg in i en depression, som en följd av stress. Det är jobbigt som f*n, och det äter av en. Jag tror att en vettig kurator/psykolog kanske kan vara en bra hjälp - någon som kan agera draghjälp.

Okays, om jag skulle försöka komma med något mer konkret än en massa spånande, då.

Om vi börjar med bilen. Spontant skulle jag nog skrota den du har nu, eftersom en verkar ha svårt att hålla ihop. Kan du tänka dig en lite äldre bil, finns det en hel del begagnat (min mor köpte nyligen en Volvo, kombi, 14.000:-). Jag tror att det blir billigare i längden, att köpa en "ny" men hel bil. Det hänger ju dock på att det finns pengar till den "nya" bilen.

Om du säljer din ena häst, så blir hingsten och din mors häst kvar hemma. Det innebär att du har en häst som ska ridas etc., om din mor tar hand om (rider etc) sin egen. Medryttaren har 2-3 dagar/veckan, då du kan fokusera på annat än hästarna. Ligg i gräset och titta på hundarna, gosa lite, eller vad som helst. Bara var ledig, men försök att lämna sängen.

Det är dags för mig att röra mig mot stallet. Men ja. Jag tycker att Lovisaleonora_s inlägg var väldigt bra.
 
Sv: Hur tar man beslutet? När?

Jag tror ändå att du måste börja göra något. Det är jättejobbigt att sitta fast så som du gör nu, börja försöka jobba på situationen. Gör som Le_ skrev, sätt ut en annons och kolla utbudet på ställen där du kan ställa din hingst. Har du någon arabuppfödare i närheten? Travstall osv. Sedan förstår jag dina krav och du kanske får tumma på något, men håll kvar i dem och se var du hamnar.

Sätt ut en annons om nattmatte till dina hundar, de flesta är ju faktiskt hemma nattetid och att ta hand om några hundar en stund på kvällen för soffmys och sedan sova är ju knappast superbetungande. Har jag inte fel så är det dessutom små hundar, kanske något för pigga pensionärer? Försök frigöra dig från din mamma, du kan ju inte stå i tacksamhetsskuld till henne hela livet.

Och sätt redan nu ut annons på din andra häst, se hur marknaden ser ut.

Jag tyckte att jag satt fast riktigt i vintras... Min sambo var arbetslös, jag hade 3 hästar där ingen fick den skötsel jag ansåg att de behövde, hundarna kom lite i kläm, hemsk lägenhet osv. Men jag började bena upp vad jag ville, vad som behövdes göras och hur det faktiskt såg ut, utan att blunda för verkligheten.
Så jag började med att flytta upp en hund till mina föräldrar, hon orkade inte med vårt tempo och jag hade ständigt dåligt samvete över hur hon fick kämpa hela tiden. Sen bestämde jag mig för att sälja min unghäst, och försöka hitta nytt hem till hans mamma. Mammahäst visade sig vara omöjlig att hitta vettiga alternativ till, så hon fick somna in i våras och nu är unghästen såld. Sambon har jobb sedan ett par månader sen och om några helger så flyttar vi till en superfräsch lägenhet och hästen jag har kvar byter stall samma helg. Börjar man fundera på vad målet är och fokuserar på det, så löser det sig oftast.

Det känns som att ditt mål kan vara att hitta ett bra stall till din hingst och enbart kunna fokusera på honom. Sedan hitta en drägligare tillvaro utan dåligt samvete gentemot din familj.
 
Sv: Hur tar man beslutet? När?

PRECIS så! Just det där tunga, sega träsket är farligt. Allt är en grå gyttja, och det känns inte lönt att dra i någon tråd.

Det blir enklare (men inte lättare) när jag sätter mig ner och benar upp vad som ska göras, hur saker går att lösa - är det rimlig lösning?, och sedan börjar beta av ett efter annat. Det svåra är bara att börja...
 
Sv: Hur tar man beslutet? När?

Jag känner igen mej när du säger "En del av problemet är nog att jag jobbar ensam, bor ensam, är i stallet ensam. Ensam ensam ensam. Och vi är trots att flockdjur vi med."

Jag hade 4 hästar i mitt egna stall.
Eftersom det var 4 hästar så gick väldigt mycket tid till dom.
Och då var man alltid ensam, ingen att rida ihop med, inget sällskap vid stallsysslor, ingen hjälp när staket skulle byggas.
Kort sagt så var man alltid ensam.
Jag tappade all ork, bara att gå ut och mocka tog emot i slutändan red jag inte alls.
Jag löste det genom att skaffa mej några medryttare och inackorderingar.
Jag har ju inte sällskap alla dagar i stallet, men bara en sån grej att du kan stå och prata och diskutera med någon annan och få skratta lite hjälper till mycket :)
Tror att det är en bra idé för dej att försöka inackordera din hingst, du kommer få mycket sällskap runt dej när du är hos hästen och då blir du inte lika ensam :)
 
Sv: Hur tar man beslutet? När?

Jag börjar väl här då, med bilen.

Allt som har bytts ut är förslitningsdelar, det är heeeeela avgassystemet, från grenröret och hela vägen bakåt. Bromsar är kvar att göra, samt rutan och ev en radio, men den överlever man utan. Sen går bilen lätt 2-3 år till utan att göra mer än att byta olja, luftfilter osv Om inte motorn skulle rasa, men jag har tillomed en reservmotor i garaget, så inte heller det är hela världen.

Så, kort om bilen, den har varit jävligt dyr nu, men så vida inte nåt drastiskt händer så kommer den fungera.

Hingsten är 3 år, och min medryttare kan inte rida honom 2-3 dagar/vecka, för då blir det inget kvar till mig. Och hon har inte erfarenhet av så unga hästar, och inte heller hingstar, så min plan är att köra in henne lite längre på marken innan hon får hoppa upp på honom.

Jag känner mig lite taskig mot min medryttare, som är en underbar människa. Ska jag göra mig av med hästen hon rider och tar hand om??
Som jag har lovat att hon ska få tävla på?

Jag vet att jag skulle bli av med henne. Hon har högt avelsvärde, väldigt värdefullt blod, hennes pappa finns i USA och det finns endast 2 till efter honom här i sverige, till detta har hennes mamma producerat en world reserv champion filly, och det är typ så stort som det blir i utställningsvärlden.
Och bakåt finns givetvis ännu mer, men det finns rejäla saker redan i första led så att säga.

Delar av problemet är att jag har ingen aning om vad jag vill med mitt liv. Mer än att reda ut förtryckta minnen och lära mig lita på karlar igen.
Men i övrigt, inte en jävla aning!

Hundarna är små, ja. Men den ena är 15 år, och därmed ganska känslig för förändringar, inte helt rumsren längre osv som gör det lite svårare.

Orkar inte skriva mer nu, har jag missat nåt så påminn mig gärna. Är jätte trött.
 
Sv: Hur tar man beslutet? När?

Prata med din medryttare. Säg som det är. Att du överväger att sälja hästen. Det är ju inget hon kan hålla emot dig, det är liksom livet som medryttare. Man är inte ägera och garanterad att ha hästen så länge man vill.

Jag tycker du ska känna efter - om alla möjligheter var öppna, hur skulle du leva då? Vad skulle du jobba med, hur skulle du ha hästarna, hur skulle ditt umgänge se ut?

Saknar du att gå på bio? Festa på restaurang och nattklubb? Gå kurser på fritiden? Hur vill du leva. En nog så svår fråga att bena ut, men jag tror det är mer än halva jobbet att ta reda på det.
 
Sv: Hur tar man beslutet? När?

Då har du ännu mer saker att fatta beslut i, hur länge den gamla hunden finns med osv. Medryttaren kan du ju erbjuda att köpa hästen, mer kan du inte göra. Du kan inte hålla en häst för att hon ska vara nöjd.
 
Sv: Hur tar man beslutet? När?

Jag känner igen känslan av att vara ensam hela tiden. Jag Jobbar ensam, bor ensam osv. Nu har jag bytt jobb för en kort period och vi är två som jobbar tillsammans. Bara det gjorde jättemycket!

Har du ingen kompis som han flytta in hos dig? Då blir det mindre ensamt, billigare att bo (så du inte behöver jobba lika mycket) och så löser sig kanske hundpassningen på natten också, så din mamma inte har någon hållhake på dig.

du verkar ju ha många fina vänner, kanske kan någon av dem ha hundarna på natten för en liten peng eller gentjänst? En av mina vänner har min hund när jag jobbar natt (eller extra dag för den delen) och jag har hennes när hon jobbar. Det är smidigt och hundarna tycker det är jätteroligt :)
 
Senast ändrad:
Sv: Hur tar man beslutet? När?

Prata med din medryttare. Säg som det är. Att du överväger att sälja hästen. Det är ju inget hon kan hålla emot dig, det är liksom livet som medryttare. Man är inte ägera och garanterad att ha hästen så länge man vill.

Jag tycker du ska känna efter - om alla möjligheter var öppna, hur skulle du leva då? Vad skulle du jobba med, hur skulle du ha hästarna, hur skulle ditt umgänge se ut?

Saknar du att gå på bio? Festa på restaurang och nattklubb? Gå kurser på fritiden? Hur vill du leva. En nog så svår fråga att bena ut, men jag tror det är mer än halva jobbet att ta reda på det.

Svar på alla dina frågor i översta stycket, jag har inte en aning. Verkligen nada!

Ang bio och resturang, det händer rätt ofta ändå faktiskt. Nattklubb inte så ofta, men det är inte så roligt jämt heller, jag är mest ute efter att dansa då.

Ang att få en polare att flytta in så var det på väg att bli så, men det blev för dyrt att intreda vinden, skulle kosta ca 40 lök. Och huset är bara 2 rum o kök, och tänk er 2 brudar, med pms samtidigt och ett jävla humör :angel: Jag vill ju att huset ska stå kvar ;)
 
Sv: Hur tar man beslutet? När?

Är det kanske därför det känns tungt just nu? Jag brukar känna att det är tungt utan någon riktning i tillvaron. Jag är absolut ingen "mål"-människa, men en utstakad riktning att gå i gör att jag har lättare att ta in fågelkvitter och solljus (så att säga).

Det låter som du har det träligt med hästarna och hundarna - men det går att lösa utan allt för mycket jobb. Att sälja stoet verkar ju också kunna inbringa några kronor till din budget, vilket kanske behövs både till bilen och sparslanten.
 
Sv: Hur tar man beslutet? När?

Men kimmis då :(

Jag tycker också att du ska prata med sjukvården och få lite råd, det låter i mina amatöröron som om du är helt utmattad och att allt utgår från det. Det blir ju en sån ond spiral om du t o m är för trött för att äta ju. Snart går du in i väggen och orkar inte gå ur sängen öht.

Sen håller jag med dom som säger att du bör byta bil. Om bilen kostar dig så mycket i reparationer så är det bättre att ha en ny bil. Man ska inte ha en bil som dränerar en på pengar på det sättet - skaffa en nyare och lägg pengarna på ett lån i stället för reparationer.

Hästarna. Är det inget stuteri som skulle vilja ta emot Fille tror du, antingen i en unghästflock där han får vara ett tag, eller om dom skulle vilja vara hingststation åt honom?

Och Pselma - om du orkar skiljas från henne så verkar det vara en bra idé att sälja henne. Utifrån vad jag läst om henne här på Buke så tror inte jag heller att du får några problem med att sälja henne och då har du en häst mindre att ta hand om samt att du får in lite pengar. Det verkar vettigt - om du klarar av det.

Men som sagt - börja med att ta hand om DIG. Vet din mamma/styvpappa om att du mår såhär?
 
Sv: Hur tar man beslutet? När?

Det svåraste för mig i dagsläget är att ta tag i saker och ting. Jag har energi om nån bara drar i mig lite ordenligt, men utan draghjälp så blir jag sittande/liggande som sagt.
Hur vet man om man är deprimerad?

Det fetade är ett av alla symptom på depression, man tar inga/orkar inte ta initiativ till något, dessutom skriver du att du inte bryr dig (likgiltighet) om bilen, dig själv och annat, så nog låter det som depression, sök för det först och främst och ta tag i hästarna senare (för som det låter funkar det nu iaf).

Här har du mer info om just nedstämdhet och depression.
 
Sv: Hur tar man beslutet? När?

Jag vet exakt var du befinner dig känslomässigt!
Jag är också i stort sett tömd på energi pga ett par tätt sammanfallande tragiska omständigheter.
Min bil är ett vrak, jag pendlar mellan leran hemma och mitt jobb som till stor del består i att ha kontakt med människor i svår sorg. Det kan dock kännas lite tröstande att jag inte är helt ensam med min egen sorg.
Jag står inför stora avgörande beslut och jag känner mig så ensam, så ensam.
Jag är så trött på att vara stark och skulle helst skrika rakt ut men vill inte skrämma min omgivning.
PM:a gärna om du vill så kanske vi kan hjälpas åt att finna styrkan och peppa varandra!:)
 
Sv: Hur tar man beslutet? När?

Fille ska röntgas i haser och kotor innan jag släpper iväg honom nånstans. Han är redan röntgad i knän, nacke och rygg UA.

Jo Pselma är nog inte så svår att bli av med, börjar fundera på om jag kanske rent av skulle leasa ut henne, då blir det ju inte lika stort beslut faktiskt.

Bilens reparationer är som sagt redan till stor del betalda, det handlar om 3000 kr till, då kan jag lika gärna behålla den. Det är ju annars minst sagt lite meck med att hitta en bil som får dra 1500 på B-kort.
Och en bil som inte får dra mitt släp köper jag bara inte :p

Jag sätter ut en annons om stallplats och ser om jag får några svar, och börjar i den änden. Har frågat en person som jag vet har varit intresserad av mitt sto, om hon vill leasa henne.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Detta är nåt som tyngt mig länge så därför har jag valt ett anonymt nick. Jag har en sjuårig hund som jag haft sen han va valp. Vi...
2 3
Svar
42
· Visningar
4 119
Senast: lilstar
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag får aldrig komma på arbetsintervju på de jobb jag söker. Kanske beror det på att jag skriver att jag bara är tillgänglig för jobb...
Svar
1
· Visningar
615
Senast: Wille
·
Hästmänniskan Hej! Jag har alltid älskat hästar och djur, och försökt göra mitt bästa för att omge mig av djur och det lantliga. Jag har alltid...
2 3
Svar
52
· Visningar
4 003
Senast: Mabuse
·
Hästmänniskan Har legat vaken i minst 1,5 timme i sängen. Min son på 7 månader har vaknat till några gånger och sökt närhet. Ammar fortfarande lite...
Svar
5
· Visningar
1 444
Senast: Hedinn
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp